Erik föddes omkring 945 som äldste sonen till Emund Eriksson. Vid faderns död c:a 970 blev han kung, i början tillsammans med sin yngre bror Olof. Erik Segersäll var far till Olof Skötkonung.
Vid Olofs död ca 975 blev han ensam kung och ca 985 avslog han kraven från Olofs son, den då 12-årige Styrbjörn starke, på faderns del i kungamakten.
Enligt de isländska sagorna besegrade han år 988 i tredagarsslaget vid Fyrisvallarna nära Uppsala en vikingahär som leddes av hans brorson Styrbjörn Starke och Harald Blåtand. Efter slaget gavs han namnet Segersäll.
Enligt Adam av Bremen erövrade Erik också Danmark, där han som förste svenske kung skall ha låtit döpa sig. Erik fördrev ca år 991 Sven Tveskägg och lade under sig Danmark och Skåne, som dock gick förlorade vid hans död.
År 991 eller 992 skall Erik Segersäll ha tagit dopet, men skall kort därefter åter avfallit till hedendomen.
Erik Segersälls hustru var en vendisk kungadotter, enligt sagan den norska stormansdottern Sigrid Storråda. Men c:a år 990 försköt han sin drottning och gifte om sig med en polsk prinsessa, som i Norden tog namnet Gunhild. Giftemålet var ett led i Eriks Östersjöpolitik. Gunhild blev sedan änka, när Erik dog år 995.
Adam av Bremen skriver att Erik, "sveonernas kung, slöt ett fördrag med polanernas (polackernas) mycket mäktige kung Boreslaw. Denne gav Erik sin dotter eller syster till äkta. På grund av detta förbund angreps danerna (danskarna) av slaverna och sveonerna gemensamt."
Erik Segersäll dog år 995 sotdöden på kungsgården i Gamla Uppsala. Hans gravhög finns troligen i sydvästra gravfältsområdet vid Gamla Uppsala. | |
G e n v ä g a r
