Erik VI Menved Eriksson (1274-1319)
1274--1319 (man)
Erik Menved regerade under åren 1286-1319, var en son till Erik Klipping och föddes år 1274. Konunganamn fick han redan 1286 och kröntes året därpå, men stod under flera år under förmyndarskap av sin mor Agnes af Brandenburg.
Eriks regering upptogs till stor del av ett långvarigt krig med hans fars mördare - De fredlösa från borgen Hunehals i norra Halland, samt Norges kung Erik Prästhatare vilken bistått dem.
År 1304, i strider med Håkon Hålägg, belägrade han den nybyggda borgen i Varberg, och fick den utan någon större manspillan. De fredlösa understöddes i hemlighet av Lunds ärkebiskop Jens Grand Hvide som upplät Hunehals, vilken då låg på kyrkans mark.
För detta sattes Jens i fängelse på Söborgs slott av Erik år 1294. Detta tyckte dock inte påven var ett sätt att behandla en ärkebiskop på, så han belade Danmark med interdikt (i princip att gudstjänster förbjöds), om än inte förrän år 1299. Interdikten upphävdes sedan år 1303 genom att Erik ödmjukt bett om förlåtelse och erlagt 10.000 mark silvermynt i böter till Rom.
År 1309 ingicks i Köpenhamn fred med Norge, varvid norra Halland hamnade under norskt styre.
Mot Sverige förde Erik krig mellan åren 1306-1310, då han understödde kung Birger i stridigheterna med hans bröder Erik och Valdemar.
Mot slutet av sin regeringtid blev han tvingad att kämpa mot den oroliga danska adeln, vilken (tillsammans med?) den nye ärkebiskopen i Lund, Esger Juel, reste ett uppror mot honom på Jylland år 1313. Även brodern Kristoffer II deltog med liv och lust mot Erik.
Erik Menved var en sträng upprätthållare av lag och rättvisa, men också mycket för pompa och ståt. Han ville också gärna efterlikna Valdemar Sejr och återta Valdermarernas stora f.d. besittningar i norra Tyskland. Han gjorde därför ett flertal tåg till Rostock och Stralsund, tvang Rostock och Vismar till underkastelse och Lybeckarna att erkänna honom som sin skyddsherre.
För att få pengar till de kostsamma krigstågen och sin likaledes kostsamma hovhållning lade han tunga skatter på sina undersåtar, och dessutom pantsatte han en stor mängd provinser, kronogods och kungliga slott till tyska furstar och adelsmän.
Erik Menved dog barnlös i Roskilde den 13 november 1319, detta trots att drottning Ingeborg - en syster till kung Birger - påstås ha fött honom fjorton söner under deras äktenskap - fyra skall ha dött i späd ålder och resten varit dödfödda. Det sistfödda barnet - en pojke - såg emellertid ut att kunna klara sig, och under en resa ville Ingeborg stolt visa upp den lille för sina undersåtar. Men hon råkade då tappa honom i gatan med påföljden att han bröt nacken och dog...
Giftemålet mellan Erik och Ingeborg skedde år 1296 på Helsingborgs slott.
Birger Magnusson var å sin sida gift med Eriks syster Margrethe, vilket gjorde att Erik Menved och Birger Magnusson var dubbelsvågrar med varandra.
År 1319 kom Birger Magnusson från Sverige och Gotland då han tvingats fly efter att ha haft ihjäl sina, och systerns!, bröder på Nyköpings hus. Birger dog i Danmark den 31 maj år 1321 och begravdes i Ringsted.
Danska kungahuset anger att Erik dog 1320. | |
|
G e n v ä g a r
