Valdemar I "den store" Knudsen (1131-1182)
1131--1182 (man)
Valdemar den store regerade Danmark under åren 1157-1182. Han var son till Knud Lavard och Ingeborg av Novgorod, som var dotterdotter till svenske kungen Inge d.ä. Stenkilsson och syster till kung Ragnvald Knaphövde.
Valdemar föddes den 14 januari 1131 och uppfostrades hos Skjalm Hvides son Asser Rig. Skjalm var jarl av Själland och hövding av Rügen.
Dottern Rikissa blev gift med Erik Knutsson av Sverige den 9 februari (?) år 1210, vilket står att läsa om i Skänningeannalerna.
Kung Svend Grathe lät utnämna Valdemar till hertig av Sönderjylland år 1148.
Valdemar kom att bli djupt involverad i de brödrastrider som pågick i Danmark mellan 1146-1157.
Från början stod han på Svend Grathes sida, men gick senare över till Knud Magnusson, detta trots att denne låtit låtit avrätta hans far... Han kom också att äkta Knuds syster Sophie.
Valdemar lyckades undkomma med livet i behåll från Blodgillet i Roskilde 1157, där Knud mördades, och kom till Jylland med sin fosterbror Absalon. Där höll han först bröllop för att strax därpå besegra Svend Grathe i det avgörande slaget på Grathe hed.
Samma år lät han, kanske som ett tack för att han fortfarande levde, skänka Vitskøl vid Limfjorden med tillhörande marker till cisterciensermunkarna för att dessa därstädes skulle kunna bygga ett kloster.
År 1162 hyllade Valdemar den tyske kejsaren Friedrick Barbarossa som sin länsherre, men påbörjade i smyg att uppföra Valdemarsmuren vid den tyska gränsen.
År 1167 anlade fosterbrodern Absalon staden Köpenhamn. Senare såg Valdemar också till att barndomsvännen blev utnämnd till biskop, vilket skedde år 1169.
Valdemar dog av febersjukdom i Vordingborg den 12 maj 1182 och begravdes i Ringsted. | |
|
G e n v ä g a r
