Halsten Stenkilsson (1050-1084)
1050--1084 (man)
Halsten föddes på kung Anunds eller kung Emunds tid omkring år 1050, som näst äldste son till dynastigrundaren kung Stenkil Ragnvaldsson och Anund Jakobs dotter.
Han grep makten sedan två män vid namn Erik ska ha stridit om tronen. Efter de båda Erikarnas fall år 1067 blev han tagen till kung vid Mora stenar. Han var då endast 16-17 år gammal.
Redan 1070 blev Halsten fördriven av svearna som kung, eftersom man inte ville ha en västgöte på kungastolen. Halsten återkom som samkung år 1079 med Inge den äldre, men nu mycket underordnad i makt. År 1081 nämndes Halsten i påvebrev som Wisigothorum Rex Alstanus, Hallsten, visigoternas konung.
Halsten dog omkring 1084, då han inte nämndes vid Inges fördrivande detta år. Gravplatsen är okänd.
Halsten har av Västgötalagens kungalängd fått betyget att han var "hovsam och godlynt. De tingsmål, som föredrogs för honom bättrade och dömde han väl, och därför veklagade Sveriges land över hans frånfälle". | |
|
G e n v ä g a r
