Prins av Sverige-Norge
Hertig av Östergötland
Kung av Sverige-Norge 1872-1905
Kung av Sverige 1905-07
Denna artikels kvalitet är ifrågasatt.
Oscar II
Valspråk Brödrafolkens väl
Sveriges väl (efter 1905)
Oscar II, Oscar Fredrik, född 21 januari 1829, död 8 december 1907, kung av Sverige 1872-1907, kung av Norge 1872-1905, hertig av Östergötland. Gift 1857 med Sofia av Nassau. Son till Oscar I, bror till Karl XV.
Den 12 maj 1873 kröntes Oscar II i Storkyrkan i Stockholm och den 18 juli 1873 kröntes Oscar den II i Nidarosdomen i Trondheim, med Jämtlands Fältjägarregemente som hedersvakt. Det sägs om honom att han var den mest majestätiska av alla våra majestät. Men han hade en tuff roll att fylla.[källa behövs] Hans föregångare, brodern Karl XV, hade uppnått omåttlig popularitet och ingen kung har före eller efter hans bortgång sörjts till den grad som Karl XV gjorde.
Militären och politikern Carl Otto Palmstierna skrev om Oscar (II), ett par år innan han blev kung: "Ovanligt lång till växten, smärt och mager; själfullt ansikte och lynne; utrustad med mycken förmåga, som tidigt togs i visst anspråk för saker av vikt, men snart måste ägna sig mera åt vitterhet, konst och musik. Sinnesstyrkan ännu oprövad; blicken riktad framåt."
Oscar hade redan tidigare arbetat i kulisserna, men då endast som Karl XV:s marionett. Inte för att Oscar på något sätt var en vilje- eller kunskapslös man, det finns många skrivningar av honom där han kritiserar sin brors handlande i politiken. Då speciellt utrikespolitiken som var Oscar (II):s stora intresse. Oscar II beundrade Tysklands modell och speciellt Otto von Bismarck mycket. Han arbetade för ett "germanskt, skandinaviskt, italienskt förbund" till vilket också Storbritannien skulle kunna anslutas, kärnan i utrikespolitiken var och förblev faran från öster. Allt fler svenskar beundrade tyskarna, med en tyskvänlig kung var det nästan givet. Dessutom var drottningen, Sofia, tyska (från Hessen-Nassau) så kungafamiljen fann sig nära flera tyska furstehus.
Det politiska livet tedde sig mycket lugnt under Oscars regentår. Oscar förde fram sina konservativa idéer på alla sätt han kunde och arbetade tämligen hårt för att återuppnå den status kungen förlorat mycket av under Karl XV:s tid. Oscar skulle bara lyckas till viss del, monarkens tid som styrande kraft i landet var snart ute. Den stora frågan som väntade på sin lösning var rösträttsfrågan. Det noterades också att efter 1896 års riksdagsval kunde den första socialdemokraten, Hjalmar Branting, finna plats i riksdagen. Under sin trettiofemåriga regeringstid hann Oscar II byta statsminister femton gånger, utrikesminister tio och inte mindre än hundratolv statsråd avverkades. Under sin tid såg kung Oskar många förändringar av statsförvaltningen, två lagberedningar instiftades som genomdrev många förändringar inom lagstiftningen. 1900 skickades den första juridiska delegationen till Haag för att delta i Permanenta skiljedomstolen i Haag. 1889 instiftades 5 arméfördelningar som skulle tjänstgöra som fredsförband inom den svenska armén. Inom marinen instiftades det 1877 en Marinförvaltning. En postsparbanksbyrå instiftades 1883. Föregångaren till dagens SMHI skapades 1873. Statistiska Centralbyrån skapades 1886. En gemensam kansler för rikets universitet med f.d statsrådet Pehr Jacob Ehrenheim som chef inrättades. Luleå stift skapades 1904. Domänstyrelsen och Lantbruksstyrelsen inrättades 1882 respektive 1889. Patent och Registreringsverket inrättades 1895
Oscar spelade rollen som älskad landsfader så bra att den gick hem hos folk. Men han höll en medveten distans. Visserligen kunde han vara mycket älskvärd även mot vanligt folk på tu man hand, men han fattade lätt humör och då haglade svordomarna. Ett av Oscars bästa drag var att han var trofast och lojal mot dem han en gång fattat tycke för. Han tyckte mycket om att ge gåvor och bidrag, till exempel till olika forskningsprojekt. Nordenskiöld fick kungliga pengar när han skulle ge sig ut på den lyckosamma färden med Vega som sedan skulle leda till att han upptäckte Nordostpassagen. När Nordenskiöld ankrade på Stockholms ström väntade kungen Oscar II på slottet med en upphöjning av Nordenskiöld till friherrelig värdighet och en frikostig livränta om fyratusen kronor om året.
Oscars största svaghet var hans uppskattning för smicker och fjäsk. Han levde under den starka övertygelsen att konungen är guds utsända att styra riket och bör då visas den respekt han förtjänar. Markisen Claes Lagergren säger: "Han tyckte om beröm och hängav sig åt illusionen av att den var äkta.". Kungen ägnade sig också mycket åt högläsning och orgelspel. Han spelade så gott som dagligen och improviserade gärna. Till det kungliga nöjet hör också jakt. Prins Wilhelm berättar avslöjande: "Bakom farfar i skärmen satt landets skickligaste skytt, Erik von Eckermann, på grund av sitt yviga skägg kallad Waldteufel". Ekermann sköt så snart kungen avlossat sin bössa och gratulerade Oscar när bytet föll med "Ett vackert skott ers majestät". Under kungens resor med Drott till Marstrand hade han alltid en hovfotograf med sig. Den hovfotograf som följde Oscar II längst och mest var Aron Jonason, kanske mer känd som göteborgsvitsens fader. Han har skildrat en vanlig kunglig dag ombord detta vis. På slaget åtta började kungen med koral och kungasången, till lunchen - som på den här tiden kallades frukosten - och vid middagen klockan 18 spelades alltid taffelmusik. Mellan måltiderna läste kungen statspapper och tidningar, skrev brev och ibland hölls konselj ombord. Han hann också gå iland för att spela tennis eller ta ett dopp i havet och efter middagen var tiden reserverad åt societetsliv - ombord eller i land.
Stillbildskameran hade sitt ordentliga genombrott i hovet under Oscar II:s regeringstid, så också filmkameran. Den första filmen med kungligheter spelades in vid den stora Jubileumsutställningen i Stockholm 1897. Andra fascinerande uppfinningar som Oscar fick uppleva var den elektriska telegrafen 1853, den första gaslyktan i huvudstaden 1855, samma år nordens första porträttfrimärke som föreställde Oscar I:s profil. Åren omkring 1880 kom telefonen, det elektriska ljuset, velocipeden och ångspårvagnen. Slottet i Stockholm höll sig med en egen elektricitetsmaskin. Men vad telefonen beträffar så ansågs det inte riktigt fint att ha telefon. Först 1904 installerades den första telefonen på Stockholms slott. Fler sensationer var den moderna luftballongen, kinematografen, automobilen, elektriska tåg och landets första motordrivna buss. Denna togs ur trafik relativt snabbt, troligtvis på grund av det oväsen den förde med sina järnhjul mot stengatorna. Men det som fascinerade kungen allra mest var fonografen och dess ankomst till Sverige 1879. Kungen gjorde flera provinspelningar och tidningarna skrev mycket om det. Priset för denna nyhet var på denna tiden sjuhundra kronor, en rejäl summa år 1879.
Oscar hade liksom sin bror Karl XV ett stort intresse för litteratur och poesi, och 1857 belönades han med en silvermedalj av Svenska Akademien för ett anonymt inlämnat manuskript. Efter detta blev hans verk mindre anonyma. Men han tyckte fortfarande om att lägga sig i den politiska debatten i pressen anonymt, ofta undertecknat O**** eller Oscar Fredrik. Oscar utsåg sig själv till svensk litteraturs överstepräst i och med sitt trontillträde och han såg till att belöna de författare han tyckte om rikligt med utmärkelser och bidrag. Samtidens store, August Strindberg, och Oscar däremot gick aldrig ihop. Oscar tyckte mycket illa om Strindberg för dennes återkommande kritik och hat mot aristokratin, och Strindberg tyckte mycket illa om etablissemanget över huvud taget. Oscar stormade mot nästan allt som Strindberg skrev, exempelvis Röda rummet (1879), Det nya riket (1882) och Giftas (1884).
Oscars största händelse och nederlag som regent i Sverige torde vara unionskraschen 1905. Norge hade aldrig riktigt tyckt om personalunionen med Sverige. Under delar av unionstiden var det kris på kris i det norska stortinget och i relationerna mellan svenskt och norskt styre. Den första krisen kom 1821 då stortinget avskaffade adelskapet i Norge - mot Karl XIV Johans veto. Efter det förekom det mer eller mindre fejder hela tiden. Under 1870-talet började den politiska uppmarschen i Norge. Det brukar heta att fram till omkring 1880 hade det funnits chanser till kompromisser och dellösningar i känsligare frågor, men Oscar II valde att gå sin egen väg och det skapade stor irritation länderna emellan. Drivfjädern i den norska offensiven skulle vara kravet om egen utlandsrepresentation. Norrmännen ansåg att det svenska utrikesstyret inte brydde sig om norska intressen och att de själva kunde föra sin talan bättre än någon annan. Irritationen länderna emellan stegrades, och Oscar hotade till och med med en regelrätt militär aktion. Något som tvingade de mycket mindre rustade norrmännen till förhandlingsbordet. Oscar sökte utländskt stöd för sina aktioner, och kejsaren Vilhelm II av Tyskland hade egna intressen i att Norden förblev enat och lugnt. Men Vilhelm II ansåg den svenska kungen obeslutsam och vek och när kraschen slutligen kom hade han inte bidragit med annat än prat och skyllde allt på de obeslutsamma punschdrickande svenskarna.
På nyåret 1898 godkände stortinget för tredje gången lagen om en "ren flagga" utan de svenska färgerna. Kungen vägrade att sanktionera lagen, men ett trefaldigt fattat beslut upphäver enligt Grundlagen kungens veto. Kungens underskrift på godkännandet av lagen om norska flaggan fick de styrande i Sverige och medlemmarna i kungafamiljen att häpna. En trött Oscar bad om ursäkt och lovade att han aldrig skulle göra något liknande igen.
Den svenska regeringen vacklade, och statsminister Boström avgick (april 1905). Tillträdande statsminister Johan Ramstedt var jurist och ämbetsman, och den nya regeringen fick karaktären av en expeditionsministär. Då slog norrmännen till.
Den 23 maj antog stortinget enhälligt en lag om eget norskt konsulatväsen, och några dagar senare kom Oscars vägran att sanktionera lagen i norsk statsråd. Den norska regeringen lade då ner sina ämbeten. Stortinget förklarade nu att statsrådet skulle inträda i kungens ställe. Onsdagen den 7 juni 1905, klockan 10.35, samlades stortinget. Statsminister Christian Michelsen meddelade att regeringens samtliga medlemmar lagt ned sina ämbeten. Det framlades ett förslag som antogs utan debatt. Förslaget lydde: "Da Statsraadets samtlige Medlemmer har nedlagt sine Embeder, da Han Majestæt Kongen har erklært sig ude af Stand til at skaffe Landet en ny Regjering, og da den konstitutionelle Kongemakt saaledes er traadt ut af Virksomhed, bemyndiger Storthinget Medlemmerne af det idag aftrådte Statsraad til indtil videre som den Norske Regjering at udøve den Kongen tillagte Myndighed i Overensstemmelse med Norges Riges Grundlov og gjældende Love - med de Ændringer, som nødvendiggjøres derved, at Foreningen med Sverige under én Konge er opløst som følge af, at Kongen har ophørt at fungere som norsk Konge."
Oscar skrev sedan i sina memoarer att unionskraschen "har gifvit mitt hjärna ett djupt, ja, oläkligt sår". Hans hälsa försvagades kort efter detta, 1906 och 1907 började man märka ett nedsättning i hans annars så briljanta talarförmåga. Diagnosen var att kungen led av viss åderförkalkning i talcentrum. Kungen plågades också mycket av prostatabesvär, och tröttheten ökade markant. Efter en tid blev han permanent sängliggande med feber. Klockan 9 på morgonen den 7 december 1907 somnade Oscar stilla in vid en ålder av 78 år.
"Stockholm den 8 December 1907."
"Konungen avled lugnt och stilla i dag efter en tids sjukdom kl.09.10 fm. Omedelbart efter höll Drottningen en kort, gripande bön vid konungens dödsbädd. Kung Oscar var vid sitt frånfälle 78 år gammal. Vårt land har fått landssorg. Den gamle älskade och ärade monarken finns icke mer. Vid sitt guldbröllop fick kung Oscar stora bevis för sitt folks högaktning av sin konung. Han förmäldes 1856 med Sofia av Nassau och besteg tronen efter Karl XV:s död 1872. Kung Oscar framträdde även som författare till en diktcykel, som han under pseudonymen "Oskar Fredriksson" utgav och kallade "Ur svenska flottans minne." Denna diktcykel blev prisbelönt av Svenska Akademien."
Hans Majestät Konung Oscar II har denna dag kl. 9.10 på morgonen fridfullt insomnat å Stockholms Slott i en ålder av 78 år, 10 månader och 17 dagar till följd av förkalkning i hjärnans och hjärtats blodkärl. Intygas härmed under edlig förpliktelse.
Stockholms Slott den 8 December 1907.
John Berg, J.G. Edgren, C. Flensburg.
Rikt bo efter Oscar II
Bouppteckningen efter framlidne konung Oscar II visar tillgångar på i runt tal 10 500 000 kronor. Av denna summa ärver änkedrottningen hälften. Den övriga delen delas mellan konung Gustaf och hans bröder. | |
G e n v ä g a r
