Lars Hedlund (Andersson) (1803-1873)
1803--1873-02-05 (man)
f. i .Jokkmokk.Sjokkjokks Sameby. Död i Heden.Älvsbyn.
Lars Hedlund föddes 1803 i Sjokksjokks sameby, Jokkmokks socken. Fadern var Anders Larsson Skapek född 1743 i Sjokksjokks sameby på skattelandet Subbats. Området låg på norra sidan om Stora Lule älv och sträckte sig i söder från nuvarande stationssamhället Murjek upp till Polcirkeln och i nordvästlig riktning fram till Njuktjajaure. Anders Larsson Skapek skattade för området från 1760 till 1794 då han med familj lämnade sitt land för att anlägga ett nybygge i Sudok år 1800. Platsen låg fyra mil från det egna landet men i kanten på hans första svärfar Lars Larsson Aunas land Koikul. Första hustrun Kerstin Larsdotter Auna dog och nybygget misslyckades. Hemlandet Subbats hade övertagits av Anders Larsson Skapeks bror Pål Larsson Lampik enligt tidigare överenskommelse. Pål Larsson Lampik anlade nybygget Vuotnajaur år 1799 på det egna landet, troligtvis för att befästa den egna domänen. Det här var en tid då skogssamerna förstod att hävdvunnen rätt till mark och vatten höll på att gå förlorad genom bl.a. den ökande inflyttningen av svenskar och finnar österifrån.
Sjokksjokk, även kallad Vuollesita (Nederbyn), var en historisk lappby i Lule lappmark som omfattade östra delarna av nuvarande Jokkmokks och Gällivare kommuner. Den låg helt och hållet i skogslandet och var alltså en skogssamisk by. Sjokksjokk dyker upp i historiska källor vid mitten av 1500-talet, då den finns med i fogderäkenskaperna som en av fyra lappbyar i Lule lappmark.[1] Delar av den gamla byn utgör idag Slakka sameby. Sjokksjokksbyn fick sitt namn efter en bäck, Suoksjåhkå, som avvattnar sjöarna Tjoalmejávrátja, Suoksávrre och Roanntjá samt mynnar i Stora Lule älv. Vid bäckens utlopp planerades ett järnbruk i början av 1800-talet, vilket dock aldrig förverkligades. I stället tillkom på platsen ett nybygge som fick namnet Suoksjåkk. I samband med Luleälvens utbyggnad löstes gårdarna in men idag finns sommarboende på platsen. Etymologi
Namnet Sjokksjokk syftar på vattendraget Suoksjåhkå eller Suoksávrejåhkå, Suoksaurebäcken, som mynnar i Stora Lule älv vid gården Suoksjåkk. Det är inte klart vad namnet betyder, men Olavi Korhonen har föreslagit att det har att göra med den samiska benämningen på ett klykformigt redskap som använts för att ta upp flodpärlmusslor och vittja dem på pärlor. Suoksjåhkå har länge varit känd som en bäck med flodpärlmusslor, och Korhonen menar att pärlfisket i bäcken var viktigt för samernas ekonomi vid den tidpunkt då lappbyn Sjokksjokk bildades.[2]
En historisk lappby
Sjokksjokk är tidigast känd som en så kallad lappby, det vill säga en grupp samiska familjer som levde och verkade inom ett visst område. Det var en till ytan stor by som omfattade östra delen av både Jokkmokks och Gällivare kommuner. Antalet skattebetalare inom byn uppgick vid mitten av 1500-talet till ett 20-tal, steg till ca 50 i början av 1600-talet och låg mellan 70 och 90 under 1700-talet.[3] I en statlig utredning från 1882 beskrevs Sjokksjokk som en by med både fjällsamer och skogssamer, varav de sistnämnda också var hemmansägare.[4] När byindelningen sedan formaliserades genom 1886 års renbeteslag blev Sjokksjokk en av fyra lappbyar i Jokkmokks socken, dock med mycket mindre utsträckning än den ursprungliga byn.[5] Denna mindre by bytte senare namn till Serri lappby[4], från och med 1971 Serri sameby, och heter numera Slakka sameby.
Vinterby och marknadsplats?
Birkarlen Nils Andersson från Söderby skrev 1565 att birkarlarna brukade besöka byarna i Lule lappmark, inklusive Sjokksjokk, omkring trettondag jul.[6] När kungens utsände Gerdt Josting 1595 reste genom lappmarkerna avreste han från Luleå 10 januari och stannade till i Sjokksjokk, "den första lappbyn", två dagar senare.[6] På Anders Bures karta över lappmarkerna från 1611 finns en tältsymbol markerad intill namnet Suchsijoki på det näs som bildas vid Lilla Lule älvs utflöde i Stora Lule älv, möjligen intill vattendraget Suoksjåhkå. På Olof Tresks karta från 1643 finns en motsvarande symbol med namnet "Såcks Jock by", dock placerad strax väster om nuvarande Vuollerim. Trots de olika lägena har flera forskare ansett att symbolerna markerar platsen för byns gemensamma vinterviste, och att där också fanns en marknadsplats dit birkarlarna och kungens utsända kom för att handla och diskutera med samerna.[7][1][8][9] Själva tanken att det skulle ha funnits vinterboplatser för hela byar har emellertid ifrågasatts,[10] och specifikt när det gäller Sjokksjokk har Thomas Wallerström påpekat att det trots upprepade inventeringsinsatser inte finns några konkreta belägg för en vinterboplats i området.[11] Om det någonsin fanns en vinterboplats och marknadsplats inom Sjokksjokksbyn förlorade den sin funktion senast 1607 då Jokkmokk infördes som central marknadsplats för alla byarna i Lule lappmark. | |
|
G e n v ä g a r
