Hilda Maria Olofsson f. Jonsson (1901-1982)
1901-09-18--1982-04-03 (kvinna)
f. i Granberg.Mandträsk. Död i Munksund, Piteå, där hon bodde tillsammans med sonen Tage till sin död. Hon var näst äldst av 6 syskon.
Både hennes mor och far hade 2 barn var från tidigare så derför hade hon också 4 halvsyskon.
Vid 4 års ålder flyttade familjen till Gartaberg,där hon växte upp och fullföljde sin skolgång som på den tid endast var 2 terminer. Vid 13 års ålder fick hon plats som hembiträde b.l.a. i Backträsk och några andra ställen.Vid 18 års ålder gifte hon sig med Viktor Olovsson från Mandträsk och paret bosatte sig i en bagarstuga i Huvträsk,där de bodde till 1923 då de sökte på ett kronotorp i Mandträsk och Viktor(farfar)började odla upp marken och byggde en ladugård som de bodde i till året efter då huset var färdigbyggt. När paret flyttade in tog farmor hand om en moderlös flicka,och så småningom fick de 8 barn varav 7 levde till vuxen ålder.Skötsel av djuren(hästar,får och kor) och barnen tog det mesta av hennes tid men hon hann också med att handarbeta som var hennes största fritidsintresse,vävning,sy kläder,brodera.virka,en speciell vävning på en spikbräda där man gjorde skoband till lappskor och näbbskor(det lärde hon mig när jag var liten) och sticka.1961 dog maken,farfar. och hon miste lite av sin livsglädje.4 år senare flyttade hon tillsammans med ogifta sonen Tage, till Öjebyn och sedan till Munksund i Piteå där hon tog hand om hemmet till sin död.
Farmor hade ett strävsamt liv som förutom skötseln an kreatur,hemmet och barnen fick vårda farfar, som var sängliggande, i hemmet de sista 12 åren av hans liv.Han hade en svår astma och hjärtproblem.Trots detta drev han kiosk från sin säng där han sålde godis,cigaretter och snus.
Farmor var känd som en hjärtegod,snäll kvinna.
Jag fick, när jag var liten ett lamm av farmor.Efter det var slaktat garvades skinnet som ett minne och vi hade det liggande på golvet framför tv:n
i många år.ända tills min mor (Ingrid)hängde ut det till vädring som så många gånger förr,men denna gång beslutade en ekkorre att ullen från skinnet var helt perfekt till fodring av hennes bo......Det var slutet på historien om skinnet! | |
|
G e n v ä g a r
