Henrik Glysing
(man)
1276
''''''som bankir åt kung Magnus Ladulås i Holstein (DEU), då denne hämtade hem sin drottning. Nämnes första gången i Sverige 1295, då han till S:t Klara kloster i Stockholm (Uppl) säljer Snytarstad (nu Snåttsta) i Markim sn (Uppl), som kung Magnus pantsatt till honom, och var då riddare. Innehade jord i östra Småland. Nämnes senare i kalmartraktaten och hörde åtminstone 1308-10 till kung Birgers anhängare. Levde ännu 1324.
Känd mellan 1295 och 1324. Ätt sannolikt härstammande från Holstein som ursprungligen förde ett svin i skölden, tidigast belagt 1295. Uppträder i urkunderna tidigast 1295, då han till S:ta Klara kloster i Stockholm säljer »Snytarstad», nu Snåttsta, Markims sn i Seminghundra hd i Uppland, som konung Magnus "Ladulås" pantsatt till honom, och var redan då riddare. Nämnes senare i kalmartrakten och hörde åtminstone 1308-1310 till konung Birgers anhängare. Levde ännu 1324. Sigill: ett åt höger eller åt vänster löpande svin. - Under förutsättning att Henrik Glysing var fader till Kettil Glysing (Puke Glysing) och hans syskon, vilket synes högst troligt, eftersom ingen annan frälseman av ätten Glysing än Henrik är känd i Sverige före Kettil, har han säkerligen varit gift med en dotter av riddaren Ragvald Puke, vars sonson Jon Kettilsson kallar Kettil (Puke) Glysing sin »consanguineus», och från vars vars hustru Katarina Karlsdotters (Lejonbalk) släkt Hafrid Glysingsdotter torde ha ärvt sitt sällsynta förnamn. - Då Kettil Glysing liksom Hafrid tydligen blott var halvsyskon till Nils och flera systrar, måste Henrik Glysing ha varit gift två gånger och dottern Katarinas son Erengisl Sunasons (Båt, Erengisl Sunasons ätt) ålder visar, att de senares moder var den första hustrun. Hon var befryndad med riddaren Inge Kettilbjörnsson (Gren), ty dottern Cecilia kallar denne sin blodsfrände. | |
Användaren har angivit att denna person är avliden.
|
G e n v ä g a r
