Absalon Assersson Hvide (1128-1201)
1128--1201 (man)
Absalon var en son till Asser Rig Hvide, född i Fjenneslev år 1128 och begravd i Sorö kloster år 1201. Han var känd för att han "lät svärden sjunga mässa till Herrens ära"...
Absalon var den som gav Saxo Grammaticus i uppgift att nedteckna Danmarks historia - verket Gesta Danorum, och han lade grunden för Köpenhamn genom att anlägga biskopsborgen Havn år 1167.
Absalon kom att studera vid högskolan i Paris där han påverkades av det kyrkliga uppsving som Bernhard av Clairvaux gick i spetsen för. Där knöt vänskap med den kände abboten Vilhelm som han sedan år 1165 skulle komma att kalla till Danmark för att återupprätta klostertukten. "Men han blev icke endast en from och lärd klerk utan utbildade sig även tidigt i all krigisk idrott".
Särskilt ägnade sig Absalon åt att kuva venderna vars härjningar tilltagit på de danska kusterna. I en följd av år ledde han de årliga ledungstågen till Rügen och Pommerns fastland, varav ett gick till Rügens befästa stad Arkona som intogs och där hednatemplet med avgudabilderna revs (bland dem trästatyn av krigsguden Svantevit, fadern till alla andra gudar). Invånarna fick välja mellan att döpas eller att avrättas.
Absalon återupprättade Sorö kloster som hans släkt grundlagt, och såg också till att ge det rundliga förläningar. Då ärkebiskop Eskil i Lund år 1177 nedlade sin värdighet korade han Absalon till sin efterträdare, men då Absalon inte ville lämna sitt själländska stift avböjde han upphöjelsen tills påven gick med på att låta honom förena båda ämbetena, vilket gav honom en makt som ingen biskop vare sig tidigare eller senare haft.
Skåningarna blev snart missnöjda med hans stränga styrelse och många kyrkobyggnader och klagade också över de själländske länsherrar som han insatte - i skånska ögon utlänningar. År 1180 gjorde de öppet motstånd och fordrade att Absalon skulle lämna stiftet, något som 1181 övergick i regelrätt uppror. Kung Valdemar den store, som vuxit upp som en bror med Absalon, trädde då in och slog ner upproret vid Dysie å (Dösjebro, NV om Lund).
Efter Valdemars död år 1182 stod Absalon trofast vid sidan av sonen Knud Valdemarsson som lär ha vuxit upp hos Absalon. Djärvt avvisade han den tyske kejsarens krav på att Danmark skulle förklaras för län under honom, och år 1184 slog Absalon den pommerske hertigen Bogislav i ett sjöslag vid Rügen och lyckades sånär förinta hela hans flotta. Han medverkade även till vederlagsrättens revision, d.v.s. ordnandet av adelns ställning.
Absalon dog under påsken år 1201 och fick sin grav i Sorö klosterkyrka. På hans grav står att han var "en god och from man". | |
|
G e n v ä g a r
