Sofia Magdalena föddes den 3 juli 1746 på Christiansborgs slott i Köpenhamn.
Gift den 1 oktober 1776 med Gustav
Paret fick sonen
- Gustav Adolf f.1792
Hovmedikus Sven Anders Hedin, gift med Sofia Magdalenas kammarfru Charlotta Hellman, uppger att han sommaren 1780 en dag blev nyfiken på att få se hur drottningens sängkammare såg ut. Han gick dit då han trodde att rummen var tomma. Han uppger att han då genom en halvöppen dörr fick se Sofia Magdalena och Munck omfamna varandra. Han gnolade då en visa för att förvarna dem och drog sig sedan tillbaka.
Denna berättelse har citerats av forskare och historiker som en del i skandalen kring Munck. Hedin uppger också att han i oktober 1781 såg Gustav öppet på väg till Sofia Magdalenas sängkammare. Gustav frågade då Hedin vilket datum det var och denne svarade då och tillade skämtsamt: "Om nio månader kan jag svara precis!", vilket Hedin antyder var ett sätt för Gustav att be honom agera vittne om det återigen skulle förekomma rykten kring faderskapet.
Sofia Magdalena kröntes 29 maj 1772. Hon var inte informerad om Gustavs planer inför revolutionen 1772. Vid denna tid misstänkliggjordes hon för sina påstådda dansksympatier inför Gustav.
Lovisa Ulrika ska ha förtalat henne. Hon tycks dock ha varit informerad om det politiska livet i stort, eftersom hon anmärker i ett brev till förre danska ambassadören Schack i mars att hon var nöjd med riksdagen. Konflikten mellan Lovisa Ulrika och Sofia Magdalena var välkänd och ogillad av allmänheten något som framgår av fabeln Rävinnan och Turturduvan.
Under revolutionen 19 augusti 1772 vistades hon på Ekolsund. Då hon fick höra talas om revolutionen ska hon ha anförtrott sin hovmästarinna Anna Maria Ehrensvärd att hon var rädd för att nu bli förskjuten eftersom hon inte hade fött något barn.
På en bal på Ekolsund ska Gustav sedan ha anförtrott Axel von Fersen att han planerade att förskjuta henne på grund av danskvänliga intriger och äktenskapsbrott med riksrådet Ribbing och danska legationssekreteraren baron Rosencrone. Fersen avrådde honom dock och påpekade att de enda orsakerna till att misstänka henne för danksvänlighet var hennes tillgivenhet för sina danska kammarfruar.
Hennes kontakter med Rosencrone ska ha handlat om att han förmedlade hennes brev till Danmark. Ribbing hade under denna tidpunkt ofta setts i hennes sällskap och smickrat henne något som av Ehrenhsvärd inför kungen hade beskrivits som äktenskapsbrott. Ribbing ska ha fått drottningen att skratta bland annat genom att karikera Ehrensvärd.
Gustav III hade då gett i uppdrag åt Ulrika Katarina Stromberg att undersöka Ehrensvärds anklagelser. Stromberg hade frågat kammarfrun Charlotta Hellman.
Då Munck åstadkom försoningen mellan kungaparet 1775 ska Gustav III ha bett Sofia Magdalena om ursäkt. Sofia Magdalena hade fått en religiös uppfostran och var av en tyst och allvarlig karaktär som hade svårt att anpassa sig till sin makes nöjeslystna hov. I egenskap av drottning fick hon stora skyldigheter, fler än sin företrädare, eftersom Gustav ville efterlikna det franska hovet i fråga om ceremonier och etikett.
Hon utförde sina ceremoniella skyldigheter plikttroget men tyckte inte om sällskapsliv utan trivdes bäst då hon fick vara i fred med några få vänner. Sofia Magdalenas svägerska Hedvig Elisabet Charlotta beskriver henne som vacker men också kall, stel och stolt. Hon var ytterst artig och medveten om etikett och kände sig förolämpad av makens liknöjdhet. Tystlåtenheten och högdragenheten gjorde att man inte var avslappnad i hennes sällskap. Hon beskrivs som indolent och som omväxlande vänlig och isande kylig till humöret. Hon hade två nära vänner Maria Aurora Uggla och Virginia Charlotta Manderström.
Efter Gustavs italienska resa inträdde en slutgiltig brytning mellan Sofia Magdalena och Gustav som då alltmer uteslutit henne från sitt sällskap till förmån för Armfelt.
1786 inträffade en öppen brytning som tilldrog sig uppmärksamhet där Sofia Magdalena vägrade att delta i representationen om hon inte fick tillbaka sina rum från Armfelt. Denna strejk var effektiv och Gustav gick med på hennes villkor efter medling av Munck och Manderström.
Sofia Magdalena förbjöd också sina hovdamer att besvara inbjudningar från kungen om de inte hade fått hennes tillstånd. 1787 inträdde en ny konflikt där hon vägrade låta kungen medföra sonen till Finland och hotade att ta både allmänheten och ständerna till hjälp för att genomdriva sin vilja. Hon anklagade honom också för att låta sina gunstlingar förtala henne.
Som privatperson tillbringade hon vanligen dagarna ensam. Hon tyckte uppriktigt om teatern och gick ofta dit. Sofia Magdalena hade ett stort intresse för kläder och mode och fick på grund av detta en del kritik för att vara fåfäng. Hennes kammarherre Adolf Ludvig Hamilton påstod att hon inte kunde gå förbi en spegel utan att spegla sig i den.
Hon tyckte om att läsa och hon prenumererade på såväl franska tidskrifter som svenska nyhetstidningar. Hon lärde sig svenska, engelska, tyska och italienska. Sofia Magdalena var enligt Augusta von Fersen bildad men detta uppfattades aldrig eftersom hon av sin blyghet inte pratade så mycket. Hon var också nästan alltid vackrare klädd än någon annan kvinna vid hovet men fick aldrig någon komplimang för detta.
Sofia Magdalena var populär bland allmänheten. På sin namnsdag Magdalenadagen 22 juli 1788 mottog Sofia Magdalena en hyllning som blev mycket omtalad. Skådespelaren Abraham de Broen begav sig då ut med en lustjakt tillsammans med en del av Dramatens personal och sällskapet Augustibröder. De uppförde ett poem skrivet av Bellman "Canon på Drottningens höga namnsdag"
En finskfödd handelsbetjänt utsatte Sofia Magdalena för en förföljelse då han hade förälskat sig i henne. Han tog sig in i hennes rum och lämnade kärleksbrev. Han utvisades i all tysthet av Stockholmspolisen till Finland.
Sofia blev 67 år och avled den 21 augusti 1813
---------------------------- | |
G e n v ä g a r
