Släktforskningssajten Genvägar använder cookies för personlig anpassning, anpassning av vår nätreklam och andra ändamål. Läs mer eller ändra dina cookie-inställningar. Genom att fortsätta använda vår tjänst samtycker du till vår användning av cookies.
G e n v ä g a r

Om Släktforskningssajten Genvägar
Till släktträden
Samarbeta
Stöd
Logga in
Sök
Visning
Index
Personer
Ny person
Importera
Visa släktträd
Redigera person
Redigera relation
Fader
Lägg till moder...
Didrik af Oldenburg (1390-1440)
Hedvig af Holstein (1398-1436)
Christian I (1426-1481)
Dorothea af Brandenburg (1430-1495)
Fredrik I af Danmark-Norge (1471-1533)
Sophie av Pommern (1498-1568)
Adolf av Holstein-Gottorp (1526-1586)
Kristina av Hessen-Kassel (1543-1604)
Johan Adolf av Holstein-Gottorp (1575-1616)
Augusta av Danmark (1580-1639)
Fredrik III av Holstein-Gottorp (1597-1659)
Marie Elisabeth av Sachsen (1610-1684)
Kristian Albrekt av Holstein-Gottorp (1641-1695)
Fredrika Amalia av Danmark (1649-)
Kristian August av Holstein-Gottorp (1673-1726)
Fredrik VI av Baden-Durlach (1617-1677)
Johan Kasimir av Pfalz-Zweibrucken (1589-1652)
Nils Kettilsson till Björnö
Cristina Jonsdotter
Christiern Nilsson Vasa (1365-1442)
Margareta Eriksdotter (1390-)
Johan Christiernsson Vasa (1426-1477)
Gustav Sture (1400-1441)
Birgitta Stensdotter
Birgitta Gustavsdotter
Erik Johansson Vasa (1470-1520)
Trotte Petersson
Johan Magnusson
Lägg till moder...
Ingegerd Johansdotter
Magnus Trotteson
Märta Magnusdotter
Karl Magnusson
Birgitta Arendsdotter
Magnus Karlsson
Sigrid Eskilsdotter
Cecilia Magnusdotter (-1522)
Gustav Vasa (1496-1560)
Kristiern ?
Lägg till moder...
Greger (1370-)
Lägg till moder...
Kristiern Gregersson
Märta Pedersdotter (-1435)
Abraham Kristiernsson Leijonhufvud (1440-1499)
Bo Nilsson Natt och Dag (-1436)
Märta Lydekadotter (-1452)
Sten Bosson Natt och Dag (1350-1411)
Ingeborg Karlsdotter
Bengt Stensson Natt och Dag (1392-1451)
Kristina Magnusdotter
Måns Bengtsson Natt och Dag (1410-1476)
Märta Klausdotter (1425-)
Birgitta Månsdotter Natt och Dag (1450-1512)
Erik Abrahamsson Leijonhufvud (1472-1520)
Christiern Nilsson Vasa (1365-1442)
Margareta Johansdotter (-1413)
Karl Christiernsson Vasa (1410-1440)
Lägg till moder...
Erik Karlsson Vasa (1436-1491)
Karl Bengtsson Vinstorpaätten (1418-1495)
Lägg till moder...
Anna Karlsdotter Vinstorpaätten (1461-1552)
Ebba Eriksdotter Vasa (1491-1549)
Margareta Eriksdotter Leijonhufvud (1516-1551)
Karl IX (1550-1611)
Maria av Pfalz (1561-1589)
Katarina av Sverige (1584-1638)
Kristina Magdalena av Phalz-Zweibrucken (1616-1662)
Fredrik VII av Baden-Durlach (1647-1709)
Augusta Maria av Holstein-Gottorp (1649-1728)
Albertina Fredrika av Baden-Durlach (1682-1755)
Adolf Fredrik (1710-1771)
Lovisa Ulrika av Preussen (1720-1782)
Gustav III (1746-1792)
1746-01-24--1792-03-29 (man)

Gustav föddes den 24 januari 1746

Kung

Gift 1 oktober 1766 i Christiansborgs slottskyrka med Sofia Magdalena av Danmark
Paret fick sonen:
- Gustav Adolf f.1792

På grund av sitt stora kulturintresse – han instiftade bland annat Svenska Akademien – kallas han ibland "Teaterkungen".
1772 genomförde han en statskupp, då regeringen avsattes, Sveriges första politiska partier tvångsupplöstes och kungen blev i praktiken enväldig. Hans upplysta despotism bekräftades senare genom en inskränkt tryckfrihetsförordning 1774 och förenings- och säkerhetsakten 1789, som kraftigt begränsade riksdagens makt. Samtidigt liberaliserades ekonomin och strafflagstiftningen, dödsstraffet begränsades, tortyr under förhör förbjöds och tortyrkammaren i Stockholm stängdes för gott. Under inflytande av Voltaire och svenska religiösa ledare tillät han också en ny typ av religionsfrihet. Katoliker och judar tilläts att bosätta sig i riket, dock med begränsade medborgerliga rättigheter.

Sofia Magdalena är kanske mest ihågkommen för svårigheterna i sitt äktenskap. Då den främsta uppgiften för en drottning var att producera en tronarvinge, var det sexuella samlivet mycket viktigt. Äktenskapet blev inte fullbordat förrän 1775, elva år efter giftermålet. År 1772 talade Gustav med Axel von Fersen d.ä. om skilsmässa, vilket han dock avrådde från. Gustav hade först tanken att överlåta ansvaret att producera en tronarvinge på sin bror Karl, varför han år 1774 arrangerade ett äktenskap mellan Karl och kusinen Hedvig Elisabet Charlotta av Holstein-Gottorp. När Hedvig Elisabet Charlotta år 1775 fick missfall, fattade dock Gustav beslutet att fullborda sitt äktenskap.

Då paret var osäkra på hur fullbordandet av äktenskapet skulle gå till och båda hade anatomiska problem som försvårade saken, erbjöd sig hovstallmästare Adolf Fredrik Munck att agera som sexualinstruktör. Han var närvarande i ett rum bredvid sängkammaren tillsammans med hovdamen Anna Sofia Ramström då äktenskapet fullbordades, och kallades även in vid ett antal tillfällen, under vilka han även tvingades röra vid dem båda två för att visa dem tillrätta.

Då kronprinsen föddes 1778, fick Munck gåvor från både kungen och drottningen för sin hjälp. Detta gav upphov till många rykten om hur Muncks sexualundervisning egentligen hade gått till. Det vanliga ryktet var att det i själva verket var Munck som var far till barnet. Det fanns även ett rykte om att Sofia och Munck hade ingått ett hemligt äktenskap. Dessa rykten användes av den politiska oppositionen så sent som 1786 och 1789, där det hävdades att hela nationen kände till att kungen bett Munck att göra drottningen gravid. Dessa pamfletter postades i gathörn över hela Stockholm. Skandalen spreds även i societeten av bland andra Anna Charlotta Schröderheim och Eva Helena Löwen.

Hovmedikus Sven Anders Hedin, gift med Sofia Magdalenas kammarfru Charlotta Hellman, uppger att han sommaren 1780 en dag blev nyfiken på att få se hur drottningens sängkammare såg ut, och att han gick dit då han trodde att rummen var tomma. Han uppger att han då genom en halvöppen dörr fick se Sofia Magdalena och Munck omfamna varandra. Han gnolade då en visa för att förvarna dem, och drog sig sedan tillbaka. Några dagar därefter ska han ha funnit tre paket dyrbara hovdräkter på sitt rum.

Denna berättelse har citerats av forskare och historiker som en del i skandalen kring Munck. Hedin uppger också, att han i oktober 1781 såg Gustav öppet på väg till Sofia Magdalenas sängkammare. Gustav frågade då Hedin vilket datum det var, och denne svarade då och tillade skämtsamt: "Om nio månader kan jag svara precis!", vilket Hedin antyder var ett sätt för Gustav att be honom agera vittne, om det återigen skulle förekomma rykten kring faderskapet.

Sofia Magdalena kröntes 29 maj 1772. Hon var inte informerad om Gustavs planer inför revolutionen 1772. Vid denna tid misstänkliggjordes hon för sina påstådda dansksympatier inför Gustav, eftersom det var viktigt att få Danmarks stöd för statsomvälvningen och man dessutom hade planer på att erövra Norge.

Lovisa Ulrika ska särskilt ha förtalat henne. Hon tycks dock ha varit informerad om det politiska livet i stort, eftersom hon anmärker i ett brev till förre danska ambassadören Schack i mars att hon var nöjd med riksdagen, som bland annat hade återinstallerat riksrådet Fredrik Ribbing, som hon intresserade sig för. Konflikten mellan Lovisa Ulrika och Sofia Magdalena var välkänd och ogillad av allmänheten, något som framgår av fabeln Rävinnan och Turturduvan, som infördes i Dagligt Allehanda 16 februari 1771.

Under revolutionen 19 augusti 1772 vistades hon på Ekolsund. Då hon meddelades om revolutionen, ska hon ha anförtrott sin hovmästarinna Anna Maria Ehrensvärd att hon var rädd för att nu bli förskjuten eftersom hon visste att hon inte var omtyckt av Gustav, inte hade fött något barn och misstänkligjordes i hans ögon. Detta blev Gustav underrättad om, något som ledde till en konflikt.

På en bal på Ekolsund ska Gustav sedan ha anförtrott Axel von Fersen d. ä., att han planerade att förskjuta henne på grund av danskvänliga intriger och äktenskapsbrott med riksrådet Ribbing och danska legationssekreteraren baron Rosencrone. Fersen avrådde honom dock och påpekade att de enda orsakerna till att misstänka henne för danksvänlighet var hennes tillgivenhet för sina danska kammarfruar, och att hon som försummad hustru inte kunde förebrås för att hon tyckte om Ribbings komplimanger, något som inte var nog för att misstänka henne för äktenskapsbrott.

Hennes kontakter med Rosencrone ska ha handlat om att han förmedlade hennes brev till Danmark. Ribbing hade under denna tidpunkt ofta setts i hennes sällskap och smickrat henne, något som av Ehrenhsvärd inför kungen hade beskrivits som äktenskapsbrott. Ribbing ska ha fått drottningen att skratta bland annat genom att karikera Ehrensvärd. Ehrensvärd talade då om för Gustav III att drottningen var gravid "och riksrådet Ribbing är hennes favorit".

Gustav III hade då gett i uppdrag åt Ulrika Katarina Stromberg, som varit Sofia Magdalenas första, tillfälliga, hovmästarinna då hon först anlände till Sverige och som var mycket omtyckt av henne, att undersöka Ehrensvärds anklagelser. Stromberg hade frågat kammarfrun Charlotta Hellman, från vilken hon, enligt kammarherren Sven Anders Hedin, fått "upplysningar, som inte voro tvetydiga, i synnerhet som just då de klaraste bevis kunde hämtas av drottningens linne".

Då Munck åstadkom försoningen mellan kungaparet 1775, ska Gustav III ha bett Sofia Magdalena om ursäkt för att han satt tilltro till denna historia. Sofia Magdalena hade fått en religiös uppfostran och var av en tyst och allvarlig karaktär som hade svårt att anpassa sig till sin makes nöjeslystna hov. I egenskap av drottning fick hon stora representantionsskyldigheter, ännu fler än sin företrädare, eftersom Gustav ville efterlikna det franska hovet i fråga om ceremonier och etikett.

1786 inträffade en öppen brytning som tilldrog sig uppmärksamhet, där Sofia Magdalena vägrade att delta i representationen om hon inte fick tillbaka sina rum från Armfelt och dessutom inte mottog inbjudningar till tillställningar direkt från Gustav. Denna strejk var effektiv och Gustav gick med på hennes villkor efter medling av Munck och Manderström, men infriade inte sina löften.

Under vintern 1791–1792 bildades en sammansvärjning inom adeln, vars syfte var att mörda kungen och reformera regeringssättet. I spetsen för mordplanen stod Jacob Johan Anckarström, Adolph Ribbing och Claes Fredrik Horn, för de konstitutionella reformplanerna bröderna Jacob och Johan von Engeström, Carl Pontus Lilliehorn, Johan Ture Bielke och Carl Fredrik Pechlin. Intrigen i sin helhet leddes tydligen av den sistnämnde. Även häradshövdingen Anders Nordell ansågs av samtiden ha legat bakom attentatsplanerna, då han ofta hade kritiserat Gustav III och kände Anckarström väl i egenskap av hans juridiska rådgivare. Nordell blev förhörd av polisen men friades i brist på bevis, men blev fråntagen sitt domarämbete.

Attentatet mot kungen skedde under en maskeradbal på operan i Stockholm den 16 mars 1792. Kungen hade samma kväll då han och några av hans vänner intagit en supé i den så kallade Kungsvåningens Drabantsal, fått ett varningsbrev från Carl Pontus Lilliehorn. Gustaf läste igenom brevet, stoppade det på sig, men beslöt att ändå gå ner till balen. Efter middagen visade kungen brevet för sin vän Hans Henric von Essen som blev mycket upprörd och bad honom att inte gå ner. Kungen svarade då "Skola de få tro, att jag är rädd?". Han klädde på sig sin mask, trekantiga hatt och den tunna venetianska sidenkappan. På bröstet var kungens ordensstjärnor fullt synliga. Kungen och von Essen gick arm i arm ned från den kungliga logen, förbi första raden, och ut på operans scen. Snart omringades de av fem svartklädda män med vita masker. En av dem sade till kungen på franska; "Bonsoir, beau masque!" varpå Anckarström drog fram sin ena pistol och avlossade den på nära håll. Skottet träffade kungen i ryggslutet. Kungen vacklade till, måste stödja sig på von Essen, och sade på franska; "Aj! Jag är sårad, ta mig härifrån och fånga honom!". Samtidigt började de sammansvurna ropa "Elden är lös!", detta för att skapa panik för att kunna fly.

Baron von Essen hade dock redan beordrat att dörrarna skulle stängas och alla gäster undersökas innan de fick lämna platsen, vilket ledde till att flera av de skyldiga kunde fångas redan efter några dagar. Anckarström arresterades redan morgonen därpå, och erkände sig skyldig vid första förhöret. Trots att listan över de skyldiga kunde göras lång, beslöt man att välja ut ett begränsat antal skyldiga. Straffet varierade för de inblandade, vissa fängslades på livstid medan andra landsförvisades. Anckarström fick stå som syndabock inför folket, och dömdes till skamstraff och dödsstraff. Han avrättades på Galgbacken på Hammarbyhöjden den 27 april 1792.

Gustav avled i sviterna av blodförgiftning och lunginflammation den 29 mars 1792 i paradsängkammaren på Stockholms slott. Hans sista ord blev Jag är så sömnig, och jag vill försöka vila mig litet grann.

------------------

Kopplingar till andra personer:
  • 1766: gift med Sofia Magdalena av Danmark (1746-1813)

  • Gustav IV Adolf (1778-1837)
    Sofia Vasa (1801-1865)
    Friedrik I av Baden (1826-1907)
    Victoria Sofia Maria av Baden (1862-1930)
    Gustaf VI Adolf (1882-1973)
    Gustaf Adolf (1906-1947)
    Barn
    Barn
    Barn
    Barn
    Sigvard Bernadotte (1907-2002)
    Bertil Gustaf Oscar Carl Eugen Bernadotte (1912-1997)

    Tipsa någon om detta släktträd via e-post!

    Har du ytterligare upplysningar om denna släkt eller synpunkter på denna information? Kontakta då släktforskaren med användarnamn Historia som gjort släktträdet.

    Vill du släktforska själv? Skapa ett eget användarkonto på Släktforskningssajten Genvägar.