Släktforskningssajten Genvägar använder cookies för personlig anpassning, anpassning av vår nätreklam och andra ändamål. Läs mer eller ändra dina cookie-inställningar. Genom att fortsätta använda vår tjänst samtycker du till vår användning av cookies.
G e n v ä g a r

Om Släktforskningssajten Genvägar
Till släktträden
Samarbeta
Stöd
Logga in
Sök
Visning
Index
Personer
Ny person
Importera
Visa släktträd
Redigera person
Redigera relation
Sverker I d.ä. av Sverige (-1156)
Fader
Lägg till moder...
Moder
Fader
Fader
Lägg till moder...
Fader
Lägg till moder...
Fader
Fader
Fader
Moder
Fader
Lägg till moder...
Fader
Lägg till moder...
Moder
Fader
Lägg till moder...
Fader
Moder
Knut Lavard (-1131)
Lägg till fader...
Moder
Fader
Lägg till moder...
Fader
Lägg till moder...
Fader
Fader
Lägg till moder...
Fader
Lägg till moder...
Ingegerd Olofsdotter av Sverige (-1050)
Fader
Lägg till moder...
Fader
Fader
Fader
Fader
Moder
Moder
Fader
Lägg till moder...
Moder
Fader
Moder
Moder
Fader
Stenkil (-1066)
Lägg till moder...
Fader
Lägg till moder...
Moder
Moder
Moder
Moder
Sverker Karlsson II av Sverige (-1210)
--1210 (man)

Regerade 1195/1196 till 1208. Död omkring 12.7 1210. Han stupade i slaget vid Gestrilren och begravdes i ättens begravningskyrka i Alvastra.

Sverker tillhörde den Sverkerska ätten. Den var en av två ätter som kämpade om regeringsmakten i Sverige mellan 1130 och 1250. De kämpade mot den Erikska ätten från 1150-talet till 1220-talet. Namnet kommer av den första kungen, Sverkers farfar, Sverker den äldre.

Biografi

Fadern kung Karl dödades 1167 på Visingsö av Knut Eriksson i kampen om kungamakten. Sverker fördes då till sin mor Kristinas släkt i Danmark för en säkrare uppväxt. År 1196 dog Knut Eriksson och hans söner var för unga för att bli kungar. Sverker återvände till Sverige och valdes till kung med stöd av Birger Brosa.

Under Sverkers tid kulminerade maktkampen mellan Sverkerska och Erikska ätten. Genom mord, strider, uppror och förräderi avlöste de olika ätternas representanter varandra efter kortare eller längre regeringsperioder. I Sverige understöddes de av olika lokala maktgrupper, bestående av krigsledare och stora jordägare, som genom olika typer av intriger försökte flytta fram sina egna gruppers positioner på de andras bekostnad. Men även utifrån kom stöd och ingripanden från framför allt danska och norska stormän och kungar, som i sin tur hoppades på att få en del av segerns frukter, vid ett för dem lyckosamt tronskifte. Samma sak gällde när det utbröt maktstrider i Norge och Danmark, då deltog de svenska stormannafraktionerna på olika sidor för att kapa åt sig inflytande eller för att försvaga en möjlig framtida motståndare.

Sverker hade nära kopplingar till påven och främjade kyrkans politik i Sverige och en stark kungamakt medan den Erikska ätten främjade en nationell kyrka, kungens rätt att utse biskopar samt stormännens traditionella regionala makt och självbestämmande. Danska intressen stödde också Sverker som ville utöka det danska riket, bland annat försökte Valdemar Sejr att införliva Västergötland med Danmark genom att stödja Sverker med danska trupper, men misslyckades i slaget vid Lena.
Sverker utfärdade det äldsta kända generella kyrkoprivilegiet i Sverige genom donations- och privilegiebrev för Uppsala domkyrka och ärkebiskopen Olof Lambatunga år 1200. Privilegierna innebar bland annat att man skilde på civilrätt (världslig) och kanonisk rätt (kyrklig). Detta innebar att präster inte kunde dömas av en civildomstol i brottsmål utan bara av ett domkapitel. Kyrkan i Sverige blev också befriad från viss kunglig beskattning och blev därmed ett eget frälse. I gengäld erbjöd kyrkan den skriftliga administration som var nödvändig i systemskiftet från flera regionala maktcentra ledda av stormän mot en mer central kungamakt och rättsapparat som Sverker byggde upp.

Birger Brosa dog 1202 och det var nu som Sverker hamnade i ett utsatt läge och därför vidtog en rad åtgärder för att säkerställa sin makt. För det första utsåg han sin egen, blott ettårige son Johan till jarl och för det andra sökte han stöd i den danska ”Hvide-ätten” genom att gifta sig med Benedikta. Knut Erikssons söner, som tidigare vistats vid hovet sökte sig till Norge och startade ett uppror mot Sverker. Understödda av den norska gruppen birkebeinarna drabbade de samman med Sverkers här i slaget vid Älgarås 1205 i Tiveden. Tre av bröderna dödades vid slaget och den överlevande Erik Knutsson, flydde till Norge.

Erik Knutsson återkom med en norsk här och mötte kung Sverker vid slaget vid Lena 31 januari 1208. Sverker hade dansk hjälp och hans svärfar, Ebbe Sunesson Hvide ledde den danska hjälphären som enligt medeltida källor uppgick till 18 000 man (troligen starkt överdrivet). Men Erik besegrade Sverkers här och valdes till kung av Sverige. Sverker flydde, förmodligen med sin familj, och med ärkebiskop Valerius till Danmark.

Påven Innocentius III stödde Sverker mot Erik och stormannafarktionen med ett påvligt brev 1209 vilket hindrade Erik att officiellt bli krönt till kung i Sverige. I ett sista försök att återerövra riket samlade Sverker en här och mötte Erik och folkungarna vid den oidentifierade orten Gestilren i juli 1210 (förmodligen 17 till 18 juli). Sverker stupade och enligt kungalängderna i Västergötland var det hans måg som dödade honom. Om det var Sune Folkesson eller det var hans far Folke jarl som avsågs vet vi inte. (se vidare under Sune Folkesson).

Vigslar

Enligt de flesta historiska framställningar (även nutida) var Sverker först gift med Benedicta (mellan 1180 till 1185) och med Ingegerd cirka år 1200. Det finns dock mycket som talar för att ordningsföljden var en annan och att årtalen inte stämmer. I en uppsats skriver Stig Lundberg att källäget inte är tillräckligt tydligt för att vi skall kunna placera giftermålen i rätt ordningsföljd. Han tycker att det inte är helt orimligt att Sverker d.y. först gifte sig med Ingegerd och att hon dog strax efter sonen Johans födelse (1201).

I svenskt biografiskt lexikon skriver Ernst Nygren att det är svårt att tänka sig att uppgiften i Västgötalagens konungalängd (slaget vid Gestilren 1210) ”att folkungarna togo livet av honom” liksom Ebbesönernas (Benedictas bröder) beredvillighet att understödja honom med så starka stridskrafter, om han hade varit gift med Ingegerd då (hon var från Folkungaätten).

Adolf Schück skriver i Historisk Tidskrift 1956 (sidan 275-281) att det finns starka skäl att tro att Benedicta var Sverkers sista hustru, bland annat på grund av den ålder hennes övriga familjemedlemmar hade. En farbror dog så pass sent som 1246, och hennes egna syskon levde in på 1250-talet. Då är det svårt att se att hon själv skulle vara giftasvuxen redan på 1180-talet. Han nämner också att dottern Helena ”mycket väl kan ha varit född omkring 1207”, gift senast på 1220-talet (nämns som det 1237) med Sune Folkesson, och i så fall yngre än Johan, som var son till Ingegärd. Därmed kan man troligen ringa in när Sverker skulle kunnat gifta sig med Benedicta, mellan 1201 och 1208 (då hennes släkt bistår honom i slaget vid Lena).

__________________________

- Slaget vid Lena och Gestilren, Stig Lundberg – http://stiglundberg.org/lena-och-gestilren/a/
- Svenskt Biografiskt Lexikon, Ernst Nygren – http://www.nad.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=18473
- Anbytarforum, Släkter, Kungliga släkter, Sverker d.y.
- Fornvänner av Hans Toll 1920, http://fornvannen.se/pdf/1920talet/1920_197.pdf
Barn
Barn
Barn
Barn
Barn
Barn
Barn
Barn
Barn
Barn
Barn
Barn
Barn
Barn
Barn
Barn
Barn
Barn
Barn
Barn
Barn
Erik Mattsson (Kagg) (-1592)
Barn
Barn
Elin Mattsdotter Kagg (1543-)
Arent Pedersson (Örnflycht) (1480-)
Barn
Barn
Barn
Barn
Barn
Barn
Barn

Tipsa någon om detta släktträd via e-post!

Har du ytterligare upplysningar om denna släkt eller synpunkter på denna information? Kontakta då släktforskaren med användarnamn iagbg16...m som gjort släktträdet.

Vill du släktforska själv? Skapa ett eget användarkonto på Släktforskningssajten Genvägar.