Herser Eriksson Bure (1085-)
1085-- (man)
f:ca 1075-1100
Sköns socken som Herser Eriksson Bure i Medelpad levde i var under medeltiden en rik jordbruksbygd som tillsammans med Selånger utgjorde Medelpads maktcentrum, i kyrkligt såväl som världsligt avseende. Socknen blev år 1884 landskommun, och ombildades år 1948 till köping. 1965 uppgick Sköns köping i staden Sundsvall, vilken 1971 blev Sundsvalls kommun.
Herser Eriksson Bure var en av fyra söner som lät resa en sten efter sin fader Erik Thordsson Bure.
Herser Eriksson Bure Levde i Ragnvald knaphövde tid, även Ragvald, kung av Sverige någon gång mellan mitten av 1120-talet och slutet av 1130-talet, föräldrarna är okända. Vissa menar att han var son till en Olof Näskonung, medan andra hävdar att Ragnvald var son till Inge den äldre. Kung Ragnvald bör hur som helst ha varit släkt med den stenkilska ätten, eller möjligen med de gamla uppsalakungarna.
I och med Inge den yngres död i början av 1120-talet inleddes en orolig tid i Sverige. Källäget är magert under perioden men en av de personer som skymtar fram är Ragnvald knaphövde. Han blev i mitten av 1120-talet vald till kung av uppsvear och östgötar. Västgötarna hade dock redan valt danske prinsen Magnus "den starke" Nilsson till sin kung, och då Ragnvald, utan att gisslan enligt urgammal sed blivit given, begav sig in i Västergötland, blev han av lagmannen och bönderna överfallen och ihjälslagen vid Karleby 1126. Tillnamnet knaphövde kommer av att Ragnvald skall ha haft ett litet och runt huvud.
Magnus Nilsson, även kallad Magnus den starke (enligt Snorre Sturlasson), prins av Danmark, född 1107 som son till kung Nils av Danmark , Efter Inge den yngres död ska Magnus ha valts till kung av Sverige av västgötarna cirka 1125, men valet accepterades inte av svearna. Han lönnmördade sin rival Knut Lavard den 7 januari 1131 och kröntes till kung av den tysk-romerske kejsaren 15 april 1134. Knappt två månader senare, den 4 juni 1134, stupade han emellertid i slaget vid Foteviken mot Erik Emune.
Sverker den äldre, död 25 december 1156, var kung av Östergötland och Sveariket. Enligt Västgötalagens kungalängd, sammanställd omkring 1240, hette hans far Cornube och var från Östergötland. Ett antal andra mer eller mindre ogrundade uppgifter om faderns namn cirkulerar i den historiska litteraturen. Ett rent sagoinslag är till exempel uppgiften om att fadern skulle ha varit Erik Årsäll.
Sverker den äldre är den svenske kung som har gett namn åt Sverkerska ätten. Han var först erkänd konung av Östergötland, och sedan kung av Sverige från ca 1130–1156. Sverkers uttalade strategi som politiker var att gifta sig med personer som gjorde hans bräckliga kungarike starkare och stabilare. Det skall till exempel ha funnits en tidigare hustru som enligt traditionen skall ha rymt från Sverker.
Han var först gift med Ulvhild Håkansdotter från Norge. (Ulvhild var änka efter Inge den yngre.) Giftermålet med Ulvhild skapade starka band mellan Sverker och Norge och dessutom knöt han till sig Inge den yngres släkt.
Sedermera var han gift med Rikissa av Polen. Giftermålet med Rikissa försäkrade honom om att bli accepterad som kung även i Västergötland.
På 1150-talet skall Sverker ha råkat i krig med Danmark. Till lycka för Sverker lyckades smålänningarna slå ner den danske kungen Svens angrepp, och därmed vända konflikten till sådana grader att han fick sin styvson, den danske tronpredenten Knut Magnusson av Danmark, erkänd som danskarnas kung år 1154.
Sverker den äldre skall ha blivit dödad av sina egna hirdmän (enligt ovannämnda kungalängd av sin hästesven) på väg till julottan i Västra Tollstads kyrka år 1156. Han begravdes därefter i Alvastra. Anstiftare till mordet var möjligen den danske prinsen och tronpretendenten Magnus Henriksen. | |
|
G e n v ä g a r
