Y-DNA Haplogrupp https://www.yfull.com/tree/I-Y12898/ (BY34562).
MtDNA Haplogrupp H28a enligt 407318
Dödsurna i Norra Västerbotten 2006-04-18 med tillägg av Kent och Kerstin Öhlund.
"Leif Roland Öhlund, Boviken, avled den 10 april på Skellefteå lasarett. Han blev 64 år.
Leif föddes på Morön, Sankt Olofs fs i Skellefteå och flyttade vid 7 års ålder med sina föräldrar, Iris och Bertil Öhlund, till Fällbäcken Yrsta 1. I barndomshemmet grundlade Leif sitt intresse för jordbruk och djur, främst hästar. Efter avslutad skolgång och arbete hos sin farbror Bengt som cykelreparatör gick han till sjöss 1958 som jungman och matros på flera båtar, under ca 2 år bl.a med Gorthon rederiet, var han i Karibien och Medelhavet. 1961 gjorde han militärtjänstgöring i flottan stationerad i Stockholm. Han var stationerad på staben och var bl.a vakt vid upptagandet av Regalskeppet Vasa, han jobbade också extra som målare åt ett företag ägt av Erik Tomth f.1908-08-17 d.1996-12-10 från Vika 3277 i Mora, Dalarna.
1963-10-01 anställdes Leif av Bolidens Gruv som spelstyrare och flyttade då till Boliden. Efter ett antal år som bergarbetare och gruvbas anställdes han som lärare vid borrarskolan i Renström.
1964-03-14 gifte han sig med Kerstin Lindberg f.1943-10-05 i Kågeäng och i äktenskapet föddes sönerna Kent 1964 och Roger 1967. De köpte sig ett hus 1969 i Strömfors 1111 utanför Boliden. Makarna gick skilda vägar 1973 och Leif köpte 1975 ett jordbruk i Boviken Pl 212.
Gift 1975-1980 med Elaine* Margareta Ådén född Fält senare Hedström 1935-12-29 i Anundsjö, Västernorrland. Uppväxt i Jörn.
På gården i Boviken kunde han utveckla intresset för hästar, och då i synnerhet travhästar. Boskapsuppfödning blev en heltidssyssla och ett levebröd sedan han 1987 slutat sin anställning hos Bolidens Gruv.
Träningen av hästarna belönades tidvis med framgångar på travbanorna. Bland segrarna rankades en V65-vinst naturligtvis allra högst. Men också av tragiska händelser fick han sin del. När den yngste sonen Roger, som nybliven far, avled endast 25 år gammal blev detta ett hårt slag.
Trots de sista årens svåra sjukdomar, omfattande operationer och krävande behandlingar hade han förmågan att hålla modet uppe och gång på gång repa sig. En stor glädje och tröst var barnbarnen som han kunde ägna sig åt när hälsan och krafterna räckte till.
Familj, släkt och många vänner känner stor sorg och outsäglig saknad efter Leif och pratstunderna med honom.
Familjen" | |