Ola Ann ägare till fädernegården Tåme 4, 1557-1607. År 1559 var hemmanet på 8 markland och 3 öresland. På sommartinget 1564 blir han åtalad för ogill humlegård och får böta 5 öre. Vid Älvsborgs lösen 1571 äger Olof Andersson 9 lod silver, 9 mark tenn, 1 skålpund och 15 mark koppar, 7 kor, 5 får, 4 getter, 1 svin samt 1 häst för 15 mark. Egendomen värderas till 151 mark och 1 öre. På sommartinget 1583 blev han åtalad tillsammans med tre andra personer för att de hade “sköffiat” sin fisk som tillkom Kungl. majt. Han gav 4 mark.
År 1577 är Olof Andersson för första gången antecknad som länsman. Denna befattning verkar han behålla fram till sin avrättning 1607.
År 1591 företog svenskarna ett krigståg mot Vita Havet. För krig insamlade och anskaffade Nils Andersson i Storkåge en mängd båtar som fördes till Österbotten under ledning av Olof Andersson i Tåme. I slutet av 1570-talet börjar Olof Andersson köpa till jord. Han äger sannolikt Drängsmark 14 1579-82. Sedan byter han bort detta hemman till Olof Ersson på Fällfors 2. Vidare äger han Byske 5 1582-85. Detta hemman byter han sannolikt bort till Lasse Ersson på Tåme c.
Lasse Erssons hemman Tåme c slår han ihop med Tåme 4. År 1579 uppgår hemmanet till 11 markland och 2 öresland. År 1581 finns det belagt att han äger ett hemman i Fällfors. År 1583 har han sitt hemman fritt enligt ett brev från året innan. Friheten upprepas andra år. År 1586 är hemmanet på 15 markland och 7 öresland. Nu har han sannolikt förvärvat Lasse Erssons hemman Tåme c.
Enligt Bureus var Olof Andersson gift med Sigrid Olofsdotter vilken var en dotter till Olof Olofsson i Jävre i Piteå socken.
Olof Olofssons far hade samma namn och var gift med Britta som var en dotter till Jakob Andersson i Bureå. Enligt Bureus anteckning var Olof Andersson birkarl.
Olof Andersson var med och byggde galejor till kronan 1586 och 1587 i Kåge. Han finns upptagen som köpman 1586-88 och 1590. År 1577 var Olof Andersson med sin skuta till Stockholm. Lasten bestod av 4 tunnor lax, 4 tunnor strömming, 64 spickelaxar, 80 lispund torrfisk, 16 kohudar, 64 bockskinn, 128 getskinn samt 128 kalvskinn.
När han var nere 1582 hade han 48 lispund torrfisk samt 16 decker (160 st) bockar.
År 1584 bestod lasten av 1 tunna lax, 16 spickelaxar, 16 lispund torrfisk samt 32 bockar. När Olof Andersson var i Stockholm 1586 hade skutan som last 80 lispund torrfisk, 16 tunnor krampsill, 32 bockar samt 16 hudar.
År 1590 var han i Stockholm sannolikt med sin egen skuta. Olof Andersson hade ett skepp 1594 då han ger pengar till kyrkan.
Jon Andersson som sannolikt var en bror var 1579 till Stockholm med sin skuta. Lasten bestod av 48 lispund torrfisk, 4 tunnor strömming, 64 kalvskin samt 24 tunnor krampsill.
År 1586 uppläts laxfiskena i Byske och Fällfors till Olof Andersson. År 1593 sägs att Olof Andersson i Tåme hade fisket tillsammans med några bönder i samma by. De hade fisket årligen på stadga. Fisket bedrevs med 4 tinor och stakanät.
År 1595 hade Olof Andersson en sågkvarn. Det är den först dokumenterade i Skellefteå socken vid sidan om Johan 1II:s från 1573.
I hjälpskattelängden från 1599 äger Olof Andersson 14 tunnors utsäde, 40 kor, 9 kvigor, 2 ungtjurar, 22 far, 18 unga får, 24 getter, 6 hästar och 80 lod silver.
När hertig Karl, senare Karl IX, reste genom Västerbotten år 1602 fick Olof Andersson i uppdrag att köpa in 40 renar som skulle användas till transporter. Som betalning fick Olof Andersson 20 tunnor korn. Han fick dessutom 6 tunnor salt för att han tog emot resande efter kustlandsvägen.
Fällfors 2 åren 1583-84 redovisas länsmannen Olof Andersson i Tåme som ägare till gården i tiondelängderna. Men han kan ha ägt hemmanet redan från 1576 då både Olof Ersson och Olof Andersson finns under Drängsmark. År 1581 ger Olof Andersson ut i tionde för “forshemmanet”. Sannolikt äger han hemmanet 1581.
Olof Andersson kan ha ägt Drängsmark 14 en tid och bytt bort det mot Fällfors 2. Olof Ersson övertar hemmanet i Drängsmark.
Åren 1585-89 finns Erik Ersson som innehavare av gården i Fällfors. Han kan ha varit en bror till den tidigare ägaren Olof Ersson. Sedan finns Olof Andersson upptagen som ägare spridda år fram till 1607. Åren 1602-03 finns hans son Hans Olofsson redovisad på gården. Olof Andersson brukade även Fällfors laxfiske. År 1588 nyttjade han fisket mot att han erlade en stadga till kronan. Fisket bedrevs med 3 stakanät.
I rättegångsprotokollet från 1607 då Olof Andersson döms till döden framkom mer en del uppgifter om gården. Olof Anderssons söner Hans och Jakob har brukat gården med hjälp av en eller ett par pigor. Olof Andersson har sporadiskt kommit till gården.
Pigan Karin Esbjörnsdotter från Storkågeträsk kom till gården 1599 och Hans Olofsson hade umgänge med henne. Senare samma år blev Hans Olofsson gift.
Det andra året, 1600, tvingade sig Jakob Olofsson på Karin, trots att hon varnade honom att hans bror hade haft umgänge med henne tidigare. Samma år hade även Olof Andersson umgänge med henne trots att hon varnade honom för att hans söner hade belägrat henne. År 1602 kom Karin i tjänst hos Jon Olsson i Byske och stannade där i två år.
Det kom fram att även Jon Olsson hade legat med Karin och hennes syster Lisbeta. År 1604 kom Karin Esbjömsdotter i tjänst hos en bonde vid namn Tomas. År 1605 kom hon tillbaka till Jon Olsson. Året därpå kom Karin Esbjömsdotter åter i tjänst hos Olof Andersson. Vid julen samma år “spöka de den onde för henne” i Olof Anderssons gård. Samvetet orsakade henne kval och hon tog kontakt med kaplan Christopherus Olai Gestricius och bekände för honom om Olof Anderssons förehavanden.
På sommartinget i Torneå den 17 juli 1604 var Olof Andersson med i nämnden. På sommartinget i Skellefteå 1604 hade det kommit fram att länsmännen i Skellefteå socken Olof Andersson i Tåme och Olof Nilsson i Hedensbyn hade “kommit i rop och ryckte för kvinnofolk”. Rätten kunde varken fria eller fälla så bägge dömdes vardera till 40 mark i böter för “förargliga åthävor”. De gav tillsammans 60 mark.
På sommartinget 1604 döms Lasse Erssons dotter Sara till döden för lägersmål med Hans och Jakob Olofsson i Tåme. Hennes och Jakob Olofssons straff skickades till högre instans för bedömande. Jakob Olofsson hade legat med henne efter det att Hans hade legat med henne. Brödemas far Olof Andersson var också misstänkt men friades av Sara Larsdotter.
På vintertinget 1605 kom målet upp igen och det framkom att Sara inte hade varnat Jakob Olsson att hans bror hade legat med henne tidigare. Därför blev Sara Larsdotter dömd till bålet. Hans Olsson skulle böta 40 mark och Jakob Olsson fick böta 100 daler för att han “hävdat sin broders frilla”. Domen mot Jakob Olofsson hade meddelats av kammarrådet Nils Andersson och ansågs som mild. På vintertinget 1606 framgår att Olof Andersson hade betalat sina söners böter, 110 daler, med en skuta.
Utdrag ur domboken från 1607:
Bonden Olof Andersson i Tåme och hans båda söner hade alla haft olovligt umgänge med tjänstepigan Karin Esbjörnsdotter från Kågeträsk.
Dessutom hade hon och hennes syster varit ihop med Jon Olsson i Byske. Olof Andersson, Jon Olsson och Karin Esbjörnsdotter dömdes därför till eldstraff,
dvs avrättning, som också fullföljdes.
Av Olofs söner friades den ene (Hans Olofsson), då han var den förste som haft med Karin att göra. Den andre (Jakob Olofsson) greps antagligen på faderns hemman i Tåme, och fördes till Skellefteå. Han lär ha varit en man i jätteformat och lyckades därför komma lös och rymma, men man hade enligt protokollet lagt försåt för honom på alla vägarna, varför man kunde förmoda att han snart skulle bli fast. Det är oklart om han verkligen blev avrättad. Många som rymde på den här tiden for över till Norge.
Domen fastställdes sommaren 1607 och verkställdes direkt därefter.
De tolv edsvurna männen i tinget fördubblades inför rättegång och dom.
Kanske på grund av att Olof Andersson själv tidigare var medlem i tolvmanna.
Nämndemannalistan upptar följande namn:
Olov Björnsson i Bureå
Nils Larsson i Fahlmark
Erik Jonsson i Klutmark
Olov Olsson i Degerbyn
Moses Nilsson i Burträsk
Karl Ersson i Sunnanå
Sjul Jonsson i Böle
Måns Elofsson i Gammelbyn
Håkan Nilsson i Burträsk
Jacob Andersson i Bureå
Hans Ersson i Myckle
Anders Arffuesson i Morön
Hans Nilsson i Ostvik
Olof Larsson i Kåge
Per Nilsson i Drängsmark
Jon Håkansson i Böle
Olof Påulsson i Ostvik
Anders Jonsson i Frostkåge
Nils Ersson i Kusmark
Hindrik Andersson i Åbyn
Christiern i Sunnanå
Peder Nilsson i Kusmark
Önde Östensson i Fahlmark
Peder Larsson i Hjoggböle
Barn:
Hans Olsson född ca 1570 på Tåme 4, d.1663 Hans och brodern Jakob brukade faderns gård Fällfors 2, På sommartinget 1604 döms Lasse Erssons dotter Sara Larsdotter till döden för lägersmål med Hans och Jakob Olofsson i Tåme. Hennes och Jakob Olofssons straff skickades till högre instans för bedömande. På vintertinget 1605 kom målet upp igen och det framkom att Sara inte hade varnat Jakob Olsson att hans bror hade legat med henne tidigare. Därför blev Sara Larsdotter dömd till bålet.
Hans får böta 40 mark för att han var först av dem, gift två gånger 2a med Malin Nilsdotter från Burträsk vars fader var Nils Jakobsson f.ca 1570 på Bureå 8. Äger Avan 2 åren 1606-32. På sommartinget 1608 får han böta 40 mark för att han var först med att ha lägrat Karin Esbjörnsdotter 1599, vilket hade blivit avrättad med fadern Olof Andersson året innan 1607.
Jacob Olsson och brodern Hans brukade faderns gård Fällfors 2 han hade 1600 lägrat pigan Karin Esbjörnsdotter efter brodern Hans, Jakob Olsson fick böta också böta 100 daler på vintertinget 1605 för att ha lägrat Sara Larsdotter. Av Olofs söner friades Hans då han var den förste som haft med Karin Esbjörnsdotter att göra. Jakob greps antagligen på faderns hemman i Tåme, och fördes till Skellefteå. Han lär ha varit en man i jätteformat och lyckades därför komma lös och rymma, men man hade enligt protokollet lagt försåt för honom på alla vägarna, varför man kunde förmoda att han snart skulle bli fast. Det är oklart om han verkligen blev fångad och avrättad. Många som rymde på den här tiden for över till Norge.
Anders Olsson tog över hemmanet efter faderns avrättning 1607. Han tog även över länsmansbefattningen. År 1605 hade han en egen skuta som han seglade till Stockholm med. Som last hade han bl.a. med 22 tunnor kronolax samt 29 spickelaxar som tillhörde kronan. 1 ett brev från samma år vill han ha betalt för frakten. År 1607 hade hemmanet 16 spannland åker (2,6 hektar) och 2 spannland i linda (0,4 hektar). | |
G e n v ä g a r
