CHRISTER Carlsson Månesköld av Seglinge (-1620)
--1620 (man)
OBSERVERA! ARENDT MÅNESKÖLD AF SEGLINGE OCH CHRISTER CARLSSON MÅNESKÖLD AF SEGLINGE ÄR BRÖDER - BÅDA FÖREKOMMER I SLÄKTTRÄDET
++++++
ALMUNGE SOCKEN - FRÖSLUNDA SOCKEN
ALMUNGE KYRKAN (KORT) (LÅNG)
DEN HELIGE KRISTOFFER - LEGENDEN OM ENHÖRNINGEN - (MARIA MAGDALENA TORKAR JESU FÖTTER MED SITT HÅR ) - KRISTI HIMMELSFÄRD
PONTUS DE LA GARDIE
++++++++++++++++++++
CHRISTER Carlsson/Månesköld af Seglinge f.. d. 1620, begravs samma år i oktober i Almunge kyrka, Almunge sn,
Till (Seglinge) Almunge sn och
(Hamra) i Fröslunda sn, Uppsala län.
Adliga ätten Månesköld af Seglinge Nr 62
Christer Carlsson erhöll 1582-06-26 sköldebrev och vapnet "förbättrades" med en liggande halvmåne och namnet Månesköld upptogs.
Christer Carlsson avlider 1620 och begravs samma år i oktober i Almunge kyrka, Almunge sn. Han begravs tillsammans med sin 1:a fru Brita Björnsdotter/Bååt. Gravsten finns i kyrkans golv strax invid sakristiadörren.1) Jag besökte kyrkan 2018 och tror att jag hittade gravstenen men upplevde den svårläst.
++++++
ALMUNGE KYRKAN - GRAVAR I KYRKGOLVET
"Af de 11 gravstenar, som ligga i kyrkogolvet, äro 8 försedda endast med bomärken och med mer eller mindre utnötta inskrifter;.....En vackert huggen och väl bibehållen sten ligger i golvet strax invid sakristiadörren.....På stenens mitt är en krans, inom hvilken stå fyra vapen; de två öfre äro: Månesköld med initialerna C(hrister) C(arlsson) och Bååt med B(rita) B(jörnsdotter), de två nedre Månesköld med C(arl) C(hristersson) och Soop med A(nna) S(oop). I hörnen omkring kransen äro anbragta änglahufvuden med vingar, och på sidorna årtalet 16-29.
Vid öfvre ändan av stenen står: Her er begraven velborne man Christer Carlsson Moneskjöld till Seglinge som afsomnade 1620 och hans kere fru Welborne Brita Björnsdotter Bot som afsomnade 1592. Gud deras sjel i evighet benade. På nedre delen av stenen står: Denna stenen hafver Welborne Herr Carl Christersson Moneskjöld till Seglinge lotit förfärdiga sin fader och moder sig och sin kere fru Welborne Fru Anna Soop till hugkommelse Gud give en salig stund att lefva och döö; omkring stenen står: Phil. 3. Vor umgängelse är i himlen thedan vi och väntom Frelsaren Herren Jesus Christum, hvilken vår skröpliga lekamen skall förklara. Christus är mitt lif och döden min vinning." (Upplands fornminnesförenigs tidsskrift III sid 4-6)
++++++
ALMUNGE KYRKAN - UPPSALA STIFT
Almunge kyrka ligger på en höjd nordväst om det vägskäl där vägarna från Knutby, Faringe och Husby-Långhundra möts. Ursprungligen låg kyrkplatsen på en udde mellan två sjöar, men på grund av landhöjningen ligger sjöarna nu längre bort.
Almunge kyrka är uppförd på medeltiden och byggnaden består av ett långhus med rakt avslutande kor i öster. Ett vapenhus finns vid sydväggens västra ände och en sakristia finns ytterst vid norra väggens östra del. Väggarna av gråsten är sedan 1986 utvändigt belagda med gulrosa puts.
Kyrkans tillkomst och medeltida byggnadshistoria är oklart belagd, men långhuset har medeltida ursprung och är kanske uppfört under folkungatiden, åren 1250-1350, liksom sakristian i nordost.
Vapenhuset i sydväst uppfördes troligen på 1400-talet. Här finns ingången som leder till en portal i långhusets sydmur.
Väggar och valv dekorerades kort efter valvslagningen med kalkmålningar som har tillskrivits Albertus Pictors verkstad. Under detta målningsskikt, på väggarna, finns rester av äldre måleri från tiden innan valvslagningen.
Under stormaktstiden och senare
under 1600-talets senare hälft förlängdes kyrkan mot öster med nuvarande stjärnvälvda kor.
År 1930 utfördes målningar i koret och långhusets 1600-talsvalv av Yngve Lundström. År 1834 upptogs fönsteröppningar i den hittills slutna nordsidan. År 1886 fick fönstren i långhuset sitt nuvarande utseende med gotiserande spröjsverk av gjutjärn och kulört glas.
++++++
Predikstolen, tillverkad 1716 av snickaren Carl Spaak, skänktes av Elisabeth Bure i Seglinge till minne av maken Bengt Kafle (ev vår släkting).
Altaruppsatsen från 1717 är möjligen utförd av Carl Spaak och i dess då moderna stil skapad av bildhuggaren Burchard Precht.
++++++
EXEMPEL PÅ MÅLNINGAR I KYRKAN -
EN DEL TILLSKRIVNA ALBERTUS PICTORS VERKSTAD:
(1) DEN HELIGE KRISTOFFER - SANKT KRISTOFFER
Helgon i katolska och ortodoxa kyrkan, vördas inom
Östortodoxa kyrkan,
Katolska kyrkan,
Orientalisk-ortodoxa kyrkan,
Anglikanska kyrkan
Sankt Kristoffer, död omkring 251, är inom Romersk-katolska kyrkan de vägfarandes skyddshelgon, och en av de fjorton nödhjälparna.
++++++
De fjorton nödhjälparna
...
++++++
Attribut: bärande Jesubarnet på sina axlar; framställd som jätte eller med hundhuvud
Skyddshelgon för: bilister, transporter och transportörer, Saint Kitts
Enligt Legenda aurea, den medeltida samlingen av helgonlegender, levde en gång en storvuxen, skräckinjagande kananitisk (..) man vid namn Reprobus. Han ville tjäna den mäktigaste kungen i världen och tog då tjänst hos en mäktig kung. Men då han upptäckte att kungen var rädd för djävulen drog han slutsatsen att djävulen var ännu mäktigare, och började så tjäna den Onde i stället. När Reprobus sedan upptäckte att djävulen var rädd för Kristus, förstod han att Kristus var ännu mäktigare och beslöt sig för att tjäna denne i stället. Reprobus sökte upp en eremit för att få vägledning. Eremiten sade åt honom att tjäna folket genom att hjälpa resande att ta sig över en flod som låg i närheten.
En dag kom ett litet barn till floden och Reprobus lyfte upp det och började bära det över floden. Men för varje steg Reprobus tog blev barnet tyngre och tyngre, och till slut kändes det som om han bar hela världen på sina axlar. Han frågade då: ”Vem är du?” Barnet svarade: ”Jag är Jesus som bär all världens synder.” Reprobus lär då ha blivit döpt av Jesus. Efter detta bytte han namn från Reprobus (ung. "ondskefull man") till Kristoffer ("Kristusbärare").
Han framställs bärande Jesus eller som en person med hundhuvud. Hundhuvudet är en sammanblandning av att han var från Kanaan och det latinska ordet för hund, canis.
(2) LEGENDEN OM ENHÖRNINGEN
Enhörningen som förföljs av jägare och hundar och söker skydd hos jungfru Maria.
Då enhörningen jagas, söker den skydd i skötet hos en ren jungfru. Enhörningen symboliserar Kristi inkarnation, hans syndfria liv och Marias kyskhet.
Bebådelsen för jungfru Maria, framställd som legenden om enhörningsjakten - Ösmo kyrka
Bebådelsen för jungfru Maria framställd som Legenden om jungfru Maria och enhörningen - Ösmo kyrka
(3) MARIA MAGDALENA TORKAR JESU FÖTTER MED SITT HÅR .
(4) KRISTI HIMMELSFÄRD
Kristi himmelsfärd, Enoks upptagande till himmelen och Elia i den brinnande vagnen.
Kristi himmelsfärdsdag är en helgdag inom kristendomen. Det är dagen då Jesus efter uppståndelsen enligt Nya Testamentet lämnade jorden, och fördes upp till himlen inför elva av apostlarna och har firats sedan 300-talet.
Traditioner
Gökottor, med eller utan kyrklig koppling, firas ofta denna dag.
Högst uppe på Oljeberget i Jerusalem har man byggt ett kapell till åminnelse av händelsen.
” ’Jag skall sända er vad min fader har lovat. Men ni skall stanna här i staden tills ni har blivit rustade med kraft från höjden.’ Han tog dem med sig ut ur staden bort mot Betania, och han lyfte sina händer och välsignade dem. Medan han välsignade dem lämnade han dem och fördes upp till himlen. De föll ner och hyllade honom och återvände sedan till Jerusalem under stor glädje. Och de var ständigt i templet och prisade Gud. „
– Lukasevangeliet
++++++
ÖVRIG UTSMYCKNING
HUVUDBANER:
(1) Krister Karlsson Månesköld af Seglinges (nr 62) (släkting till oss).
(2) William Philps (nr 242) (1593-1668).
EPITAFIUM
(3) Carl Wallenstierna (d 1796)
(4) Detalj av Epitafium över Carl Wallenstierna (d 1796).
++++++
BOSATT
(Seglinge) Almunge sn
(Hamra) Fröslunda sn
ARBETE
...
GIFTE (1)
CHRISTER Carlsson/Månesköld af Seglinge f.. d. 1620 gifter sig med BRITA Björnsdotter f..d. 1597-02-00 efter barnsäng, begravd 1597-03-26.1)
Annat dödsår finns uppgivet i andra källor.
BARN
1) Carl Christersson av Månesköld f. 1593. Vice president, d. 1670. (Se adelsvapen.com, Månesköld af Seglinge Nr 62, Tab 8)
2) Margaretha f..d. 1650-04-03 [Min Ana]
3) Bothilda, gift 1612-01-15, d. 1639.??? Går inte ihop!!!
Hon skrev sitt testamente 1662-12-16, avled kort därefter. Hon är begravd i Hakungegraven i Össeby-Garns kyrka i Stockholms län. Gravsten över Bothildas och hennes första man samt hennes första mans föräldrar finns där......
OBS - STÄMMER INTE - KOLLA UPP
4) Björn.......
5) Märta. Gift med Översten William Philp [Nr 242] f. 1593, d. 1668. (till Uddenäs och Ekeby, vem?)
6) Christina gift med överstelöjtnant Magnus Rutencrantz [nr 805] till Hallqved (död 1640 vem?)
7) Hebbla, till Skebo i Ununge sn, Stockholms län. Gift med sin kusins styvson Erik Tönnesson Tott af Skedebo Nr 88 till Skedebo, levde som änka, d. före 1631.1)
GIFTE (2)
Gift (2) Margareta Nilsdotter, till Vistala i Pemar sn i Finland, i hennes tredje gifte, före 1614. Hon var dotter till fogden Nils Svensson/Gyllenhierta Nr 40 och Cecilia Christersdotter/Jägerhorn af Spurila Nr 114.
+++
Margareta Nilsdotter var i sitt första gifte gift med Erik Jönsson/Soop Nr 10 till Bottna i Södermanland. Han var son till Jöns Ulfsson och Anna Arvidsdotter.
+++
Erik Jönsson slog ihjäl sin styvfar, bonden Joen Andersson i augusti år 1577 på Åkerö i Bettna sn, Södermanlands län. Bonden Joen Andersson var gift med hans mor Anna Arvidsdotter i hennes andra gifte. Hon gifte sig sedan en tredje gång.
Erik Jönsson fängslades men lyckades rymma år 1578 och "stack sig in under ryttarna" i Finland. Han deltog i Pontus De la Gardies ärorika krigståg år 1580 och år 1581 mot ryssarna i Kexholms län och Ingermanland.
+++++++
Pontus De la Gardie, född som Ponce d'Escouperie, 1520 i Caunes-Minervois, Aude, Frankrike, död 5 november 1585 (drunknad) i Narva, var en fransk militär, friherre, och riksråd. Han var son till köpmannen Jacques Scoperier men uppfann en adelstitel från ett gods i närheten av fädernehemmet. Han började sin militära bana i Frankrike men hamnade så småningom i dansk tjänst.
Under nordiska sjuårskriget togs han till fånga av svenskarna 1565. Han gick över till den svenska armén och blev 1571 friherre, varefter han gifte sig med Sofia Johansdotter Gyllenhielm.
Titlar
Friherre till Ekholmen
Tidsperiod
1571
Utnämnd av
Johan III
Generalfältherre
Tidsperiod
1582
Utnämnd av
Johan III
ståthållare i Livland och Ingermanland
Svenskt riksråd
Tidsperiod
1585
Utnämnd av
Johan III
Militärtjänst
I tjänst för
Frankrike, Sverige
Slag/krig
skotska inbördeskriget 1559, nordiska sjuårskriget,
Personfakta
Personnamn
Ponce d'Escouperie
Född
1520
Caunes-Minervois, Languedoc, Frankrike
Död
5 november 1585
Narva
Dödsorsak
drunknad
Begravd
sarkofag i Tallinns domkyrka, Toomkirik
Släkt
Frälse/adelsätt
Far
Jacques Scoperier
Familj
Gift
1580
Vadstena klosterkyrka
Make/maka
Sofia Johansdotter Gyllenhielm
Barn
Brita De la Gardie (Pontusdotter)
Johan Pontusson De la Gardie
Jacob De la Gardie
Heraldiskt vapen
I Henrik II:s tjänst
Pontus De la Gardie sattes som barn i klosterskola och antogs som munk, men övergick i tonåren till att utbilda sig inom krigsmakten. Sitt första fälttåg gjorde han under marskalk Brissac i Piemont, och deltog sedan i flera av de europeiska staternas inre strider. Under det skotska inbördeskriget 1559, sändes han av Henrik II till Skottland för att stödja katolikerna. Företaget var utan framgång, och Skottland förklarades året därpå officiellt vara ett protestantiskt land.
Då seglade Pontus De la Gardie över till Danmark med sina franska och skotska legoknektar, och erbjöd den nytillträdde Fredrik II sina tjänster.
I Fredrik II:s tjänst
Under det kaotiska nordiska sjuårskriget var De la Gardie satt att försvara det danska Varbergs fästning, men inför svenskarnas attacker 1565 kunde inte mycket göras. Fästningen var vid denna tid byggd för att motstå pilar, inte kanoner. Den svenske befälhavaren Nils Boije ledde belägringen, som slutade den 28 augusti med att försvararna gav upp.
I Erik XIV:s tjänst
Därmed var den korta danska tiden över för Pontus De la Gardies del. Han erbjöds att ingå i Erik XIV:s krets av härförare.
Erik XIV var förtjust i fransmannen, men Jöran Persson varnade för yrkeskrigaren och menade att det var bäst att utvisa honom. Det visade sig att Erik XIV:s rådgivare fick rätt, för De la Gardie övergick snart på hertigarnas sida, och blev en av ingenjörerna bakom Eriks avsättning.
I Johan III:s tjänst
Den ombytlige De la Gardie intog därefter en gunstlingsplats hos Johan III, och belönades av honom med förläningar och utmärkelser.
Johan III skänkte bland annat Mäster Olofsgården till Pontus De la Gardie 1576. Kung Sigismund bodde sannolikt i huset när han besökte Stockholm. Han var hovmästare till drottning Katarina Jagellonica från 1569, med vilken han hade ett mycket gott förhållande och som 1576 gav honom fullmakt att förhandla om hennes morsarv i Italien. Han nämns trots detta i samband med komplotten 1574.
År 1571 upphöjdes han till friherre, med Ekholmen utanför Enköping som stamgods. Därutöver användes han i flera viktiga beskickningar till hansestäderna, till Frankrike och Spanien 1571, till kejsaren 1576, Nederländerna, Neapel och påve Gregorius XIII, med vilken han förde underhandlingar om villkoren för svenska kyrkans återförening med den katolska. Den 14 januari 1580 gifte han sig med kungens dotter Sofia Johansdotter/Gyllenhielm. Bröllopet stod i Vadstena klosterkyrka 14 januari 1580. Närvarande vid ceremonin var jesuitordens höge sekreterare Antonio Possevino. Ritualen var romersk-katolsk, och olyckan under vigselakten – läktaren brakade samman och dödade en människa – menade många, var ett vredesutbrott av Gud, som antogs sympatisera med protestanterna.
+++
Redan 1574 hade De la Gardie en kort tid fört befäl över de svenska trupperna i Finland, dock utan framgång. När kriget utbröt mot Ryssland, utnämndes De la Gardie på nytt till fältöverste 1580 och sändes väl utrustad över till Finland. Han intog Kexholms fästning 5 november 1580, och förde sedan sina trupper över den starka isen i Finska viken från Viborg till Ingermanland och intog Wesenberg och Tolsburg i Estland 1581. I mars gick han åter över till Finland, besökte Sverige, anlände i augusti på nytt till Estland och anföll på nytt Ingermanland. Narva stormades den 6 september. Snart var Ivangorod, Jama och Koporje och hela Ingermanland i svenskarnas våld, och ryssarna stängda från Östersjön. 1582 blev De la Gardie generalfältherre och överstebefallningsman vid krigsmakten. Fördraget i Plussa slöts 1583 och gav först två månaders vapenvila men nya sammanträden förlängde avtalet i flera etapper. De la Gardie, som var svensk ståthållare i Livland (Estland) och Ingermanland, deltog i underhandlingarna.
År 1585 blev De la Gardie riksråd.[3] Då han den 5 november 1585 skulle bege sig från platsen för fredsförhandlingarna med ryssarna och i en båt rodde utför floden Narova mot Narva, kantrade den bräckliga farkosten. De la Gardie, som ännu var svag efter en nyss genomgången sjukdom, omkom tillsammans med arton personer. Han ligger begravd i en sarkofag i Tallinns domkyrka, Toomkirik.
Barn Redigera
Brita Pontusdotter De la Gardie (1581–1645)
Johan Pontusson De la Gardie (1582–1642)
Jacob Pontusson De la Gardie (1583–
++++++
Han blev sedan upptäckt och enligt konung Johans brev till Pontus De la Gardie 1581-07-19 skild från sin sköld och hjälm (förlorade sitt adelskap). Han avrättades 1583.2)
+++
Margareta Nilsdotter gifter sig för andra gången 1603-11-27 på Bottna, med Johan Mattsson/Ram, till Näs i Bro socken. Han tillhörde en 1581-08-11 adlad, men ej introducerad ätt, kallad Matts Gunnarssons ätt (bågsköld). Johan Mattsson Ram var född 1575 och dog 1603-11-29, två dagar efter bröllopet.
"Fru Margareta till Bottna" avled barnlös mellan november 1630 och januari 1631. En långvarig arvstvist följde om hennes kvarlåtenskap. Bottnagård tilldömdes 1649 av Svea Hovrätt till hennes brorson Johan Kristersson Gyllenhjerta.3)
+++++++++++++++++++++++
ALMUNGE SOCKEN - UPPLAND
Almunge socken i Uppland ingick i Närdinghundra härad och Rasbo härad, ingår sedan 1971 i Uppsala kommun och motsvarar från 2016 Almunge distrikt.
Tätorterna Länna och Almunge samt kyrkbyn Almunge kyrkby med sockenkyrkan Almunge kyrka ligger i socknen. Almunge socken ligger öster om Uppsala. Socknen är en sjö- och mossrik kuperad skogsbygd med kuperad slättbygd i de centrala delarna. I socknens västra del ligger Länna. Här ligger även Ulvsbygden och sjön Lötsjön, invid vilken en fornborg ligger. I norr avgränsas socknen av sjön Testen, som har badplats på Tunasidan. Här ligger även Faringe station, som är depå och ändstation på Uppsala-Länna Järnväg, en museijärnväg som går genom socknen mot Funbo socken och Uppsala. I socknens östra del ligger bland andra gårdarna Seglinge samt Stora Ellringe, vilka båda är träningscentra för travsport. Vid Lilla Ellringe ligger Trollängens vårdhem. I en "kil" i sydost ligger Rörsby och Mårtensby. Centralt i socknen ligger Almunge tätort, som har kyrka, skola samt andra serviceinrättningar. Genom socknen löper, förutom järnvägen , länsväg 282 och länsväg 273 samt vandringsleden Upplandsleden.
NAMNET ALMUNGE
Namnet skrevs 1287 Almungy och innehåller inbyggarbeteckningen almungar bildat från ett äldre namn på Fladån, Alma. Detta i sin tur innehåller alm, 'växande' syftande på att ån här ofta svämmar över.
ALMUNGE KYRKA
...
++++++
SEGLINGE - ALMUNGE SOCKEN
Tre mantal frälse-säteri
i Almunge socken, Närdinghuudra
härad och Stockholms län, är beläget omkring 2’/o öster från Uppsala och bebyggt med stor Mån byggnad, omgiven av en ansenlig trädgård. Till gården hör tillräckligt med skog. Seglinge är Månesköldska släktens
stamgods; redan på 1480-talet nämnes bonden Peder Bengtsson i Seglinge, vars sonson Carl Bengtsson blev adlad år 1582 med namnet Månesköld; om dess sonson Carl Christersson, som 1616 utnämndes till assessor i Svea Hovrätt, berättas, att han detsamma avslog under förklaring, »att hellre vilja mista hufvudet», varpå han i stället utnämndes till kapiten för
ett båtsmanskompani; icke desto mindre innehade han år 1657 Närdinghundra härads domsaga. Med dennes dotter Brita kom Seglinge till vice-presidenten Erl. Kafle, död 1678, och med dennes sondotter till majoren Ambjörn Ulf, son till en postinspektor Ulf i Jönköping och adlad 1713 med namnet Ulfhjelm; han
kommenderade i slaget vid Helsingborg d. 28 Februari 1710 ett helt regemente, sedan översten och majoren blivit skjutna. Öfv—löjtn. Honorat Yerdelet de Fornoy, som dog 1643, skrev sig till Seglinge och Hesselby. Är 1759 övergick godset
genom köp till frih. Wallenstjerna och ärvdes år 1796 av en fru Danckwardt, ägdes år 1825 och ännu inom Braheska släkten; år 1863 var Seglinge, jämte säterierna Länna, Marma och Hagby samt 12 74 mtl frälse, 21/4 skatte, Marma och Thorslunds mjölkvarnar och sågar, allis, beläget i samma socken.
(Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon öfver Sverige..) MASKINTEXT MÅSTE RÄTTAS!
+++
Gården/säteriet Seglinge var Månesköldska släktens stamgods, och i släktens ägo till 1759? Våra anfäder hade gården i minst fyra generationer, från åtminstone slutet av 1400-talet till 1620 då Carl Christersson av Månesköld övertog gården/säteriet.
Peder Bengtsson som nämndes 1480, är den äldste kända ägaren till gården Seglinge i Almunge socken (som idag, 2019, ligger i närheten av klädaffären Thuns). Peder Bengtsson är stamfader för ätten Månesköld.
Han efterträds som ägare till gården av sonen Bengt Pedersson som levde 1530 och som i sin tur efterträds som ägare av sin son häradshövding Carl Bengtsson som 1544 skrev sig till Seglinge och Karllösa. Carl Bengtsson dog före 1573. I Carl Bengtssons 2:a gifte med en dotter, Margareta Arendtsdotter, till den från Gustav Vasas äventyr i Dalarna bekanta, Arendt Persson och Barbro Stigsdotter på Ornäs föddes bl a sonen Christer Carlsson av Månesköld.
Christer Carlsson av Månesköld övertog gården omkring 1570 och adlades med namnet Månesköld 1582. Christer Carlsson av Månesköld dog 1620 och är den siste av våra anfäder som äger gården/säteriet Seglinge. Han efterträddes som ägare av sin son, Carl Christersson av Månesköld.
++++++
FRÖSLUNDA SOCKEN - UPPLAND
Fröslunda socken i Uppland ingick i Lagunda härad, ingår sedan 1971 i Enköpings kommun och motsvarar från 2016 Fröslunda distrikt.
Södra delen av tätorten Örsundsbro samt sockenkyrkan Fröslunda kyrka ligger i socknen.
Fröslunda socken ligger nordost om Enköping söder om Örsundaån och Alstasjön. Socknen är en slättbygd med skogsbygd i norr.
Inom socknen ligger Kvekgården med gammal bebyggelse (hembygdsgård). (1) Hamra gård är känd som sätesgård från 1409.
NAMNET FRÖSLUNDA
Namnet skrevs 1344 Frøslundom och innehåller gudanamnet Frö och lund och bör ursprungligt avsett en helig lund som givit namn åt en nu försvunnen by.
HAMRA - FRÖSLUNDA SOCKEN
Gården/säteriet ligger i Fröslunda socken, Enköpings kommun (ingick i Lagunda härad) Uppsala län (C) Uppland. Hamra gård är känd som sätesgård sedan 1409. Huvudbyggnaden är från 1800-talets mitt. Se under Taxnäs i Fröslunda socken för ytterligare information.
++++++
TIDSPERIODER
...
Stormaktstiden (1611-1721)
++++++
STORMAKTSTIDEN 1611-1721
Perioden inleds 1611 med att Gustav II Adolf bestiger den svenska tronen. Efter det Stora nordiska krigets slut, genom freden i Nystad år 1721, avslutas den svenska stormaktsepoken formellt.
Det var under stormaktstiden som Skåne, Halland, Blekinge, Bohuslän, Gotland, Härjedalen och Jämtland blev en del av Sverige. Stormaktstiden innebar inte endast en territoriell expansion, utan även en långvarig period av ekonomisk expansion. Från år 1600 till år 1700 nästan fördubblades levnadsstandarden mätt i BNP per capita. Stormaktstiden följdes av en längre period med krympande ekonomi. Det dröjde till 1870-talet innan Sverige uppnådde samma BNP per capita som år 1700.
Den svenska stormaktsställningen var alltid skör. Sveriges underliggande resursbas i fråga om befolkning och näringsliv var begränsad och genom att erövra områden från flera omgivande länder skaffade sig Sverige många fiender. När Ryssland moderniserades under Peter den store avslutades Sveriges period som stormakt. Efter att Karl XII stupat 1718 delades krigskassan ut och den stora armén upplöstes, därefter följde en kort men intensiv kamp om makten i Sverige mellan olika fraktioner och strax efter detta slöts freder i rask takt med de olika fiendenationerna. Under stormaktstiden var Sverige tidvis i behov av finansiellt och militärt stöd av andra europeiska länder. Under det trettioåriga kriget erhöll Sverige betydande subsidier från Frankrike, som var intresserat av att se den dominerande tyska furstesläkten Habsburg försvagad. Vidare ville handelsnationerna Nederländerna och England inte att något enskilt land skulle dominera Östersjön och bistod därför Sverige då landet var i underläge mot Danmark. Exempelvis bistod Nederländerna år 1643 Carl Gustav Wrangels flotta i slaget vid Femern och år 1700 landsatte en engelsk-holländsk flotta 4 000 man ur den svenska armén i Humlebæk på danska Själland. Å andra sidan verkade Sverige bli alltför dominerande år 1659 i samband med Karl X:s belägring av Köpenhamn, vilket ledde till att en nederländsk flotta kom till stadens undsättning.
++++++
REGENTER
...
SVENSKA KRIG
...
++++++
LIVSHISTORIA
GIFTE
...
DÖD 1620
Christer Carlsson/Månesköld af Seglinge
++++++
KÄLLOR
1)adelsvapen.com, Månesköld af Seglinge [nr 62] Tab 7
2)adelsvapen.com, Soop [nr 10]
3)Frälsesläkter i Finland intill Stora ofreden, Jully Ramsay 1909-1916 sid 167 Tab 1 Gyllenhjerta
4)Historiskt geografiskt lexikon öfver Sverige 7:bandet sid 6
Svenska adelns ättartavlor, avd 2, 1858-1864, Gabriel Anrep, sid 940-941, tab 6. runeberg.org
Upplands fornminnesförenigs tidsskrift III sid 4-6 runeberg.org
Wikipedia - Almunge kyrka - 2020
Christer Malmberg - Albertus Pictor - 2020
LÄSTIPS
WIKIPEDIA Pontus De la Gardie - Jakob Pontusson De la Gardie - Magnus Gabriel De la Gardie - Läckö slott - Slottet Höjentorp - Varnhems kyrka
Nordiska sjuårskriget 1563-1570 | |
|
G e n v ä g a r
