Gunnar Haursi (1010-)
1010-- (man)
f: ca 1000-1025
Gunnar Haursi (Herse)
(Herse var i det forntida ”Norge” titeln på den ärftlige härskaren över ett mindre område. Här står ordet som beteckning för en hövding eller furste i allmänhet.)
Gunnar Haursi (Herse) född I början på 1000- talet i Sigtuna, död i Birka Björkö som ligger i Mälaren, ska ha levat i konung Aucent Jakobs tid.
Konung Anund (Aucent) Jakob född i början av 1000-talet, föräldrar var Olof Skötkonung och drottning Estrid, en slavisk prinsessa.
Döpt i Västergötland (Husby eller Skara) ca:1007-1009, och erhöll då namnet Jakob. Vald till faderns medregent samt till svears och göters konung vid dennes död ca 1022.
I förbund med sin svåger Olav Haraldsson av Norge stred han mot Knut den store av England och Danmarkvid Helgeå i Skåne ca 1026.
I början av sin regering utgav Anund Jakob mynt i Sigtuna i eget namn.
Kristendomen gjorde fortsatta framsteg i landets centrala delar, men hednatemplet i Uppsala stod kvar. Anund prisas dock för sin kristna nit; han säges också strängt ha tillämpat lagarna och har i senare tradition tillnamnet
”kolbränna” d v s han brände ner lagbrytarnas hus. I slutet av 1040-talet eller ca 1050 ”blev Anund sotdöd” som Hervararsagan säger, okänt var. Det finns inga bevis var han är begravd men troligen Husaby.
Efter Anund tog brodern över som regent, Emund Gamle regerade åren 1050-1060 som den sista av Ynglingaätten.
Gunnar Haursi (Herse) levde och dog i Birka Björkö som hade sin storhetstid ca år 800-975. Alltså 50-100 år före Gunnars tid. Genom att ön Birka , som låg under kungsgården på Adelsö, förvandlats till en under kungens beskydd ställd handelsplats av stadskaraktär kunde köpmännen känna sig säkra; dessutom fick kungen inkomster genom förköpsrätt. Han representerades av en fogde; därtill fanns ett särskilt statsting, som sammankallades för att fatta viktiga beslut. Den s k Björköarätten, nordens äldsta stadsrätt, anses av flera forskare härstamma från Birka. Genom denna fick man fastställt hur en sådan nymodighet , staden, skulle kunna inrymmas i det gamla bonde- och ättesamhället.
Kanske var det så att Gunnar var en köpman på ön, eller kanske fogde på Birka åt den då regerande kungen. Inte omöjligt eftersom hans far Thord i Byr verkar ha varit en stor hövding (storman), bosatt inte alls så långt från Birka, nämligen i Sigtuna. Eller var det mer som en fristad åt dom kristna efter att ön började överges vid 900- talets slut. Birka stod ju som sagt under Adelsö beskydd, och kung Anund Jakob var kristen som vi vet.
Nu har vi nått vikingatidens slut år ca 1060 och Sverige bestod av Svealand- landet Nordanskog- Götaland- landet Sunnanskog- samt Åland,Öland och Gotland, sistnämda ö nästan självständig. Södra Norrland främst kusttrakter och floddalar, hörde i viss mån till sveaväldet. Bohuslän var Norskt, Jämtland blev det i början på 1100-talet; Halland, Skåne, och Blekinge var danska.
Mer om Birka
Birka och Hovgården var både en betydelsefull handelsplats och ett centrum för den dåvarande kungamakten. Vilken kung som grundade platsen i slutet av 700-talet eller varför den övergavs efter ca 200 år vet vi inte. Idag finns här närmare 3000 gravhögar och rester efter ett stort antal hus, verkstäder, smedjor, bryggor och skyddsvall. Området där ett tusentals personer var bosatta på Björkö kallas idag för Svarta jorden och de stora gravfälten för Hemlanden.
Handelsplatsen Birka anlades på Björkö omkring år 790 e.Kr. Det var i en tid då kungariken uppstod på många platser i Europas utkanter och för de nya kungarna gällde det att befästa sin makt. Ett sätt var att anlägga handelsplatser. Sådana grundades på många ställen i Nordeuropa, till exempel Hedeby och Ribe, men Birka utgör en av de största lämningarna på hela den skandinaviska halvön.
Det levde människor på Björkö långt innan staden byggdes. Här gick en väl etablerad vattenväg längs Östersjön mot folkrika platser som Vendel och Uppsala. Eftersom Björkö låg långt inne i en skyddad vik kunde man också lätt skydda sig mot angripare.
Vilken kung som grundade Birka vet vi inte. Själv ville han i alla fall hålla sig på lagom avstånd från stadens larm och smuts och byggde därför sin kungsgård - Hovgården - på Adelsö på andra sidan vattnet.
Birkaborna byggde och bodde på ett sakta växande sopberg. Soporna de lämnade efter sig har gett oss mycket kunskap, inte minst om vad de åt. Fem ton benrester har man funnit. Benresterna visar att Birkas människor gärna åt revbensspjäll och oxsvans men också fisk: gädda, gös och strömming. Sitt bröd bakade de på vete och ärtor.
De flesta var hedningar Tack vare skriftliga källor vet vi att munken Ansgar kom till Birka år 830 för att predika kristendomen. Många lät döpa sig och antagligen byggdes det en liten kyrka på handelsplatsen. Ändå var de flesta av Birkas invånare hedningar. Det vet vi bland annat genom de många gravar som blivit undersökta. Enligt det hedniska gravskicket fick den som dött med sig gåvor i graven, föremål som skulle vara till nytta i livet efter detta. De föremålen kan också berätta en del för oss om vem personen var och vilken ställning han eller hon hade i samhället.
En man som begravts tillsammans med sina två hästar tillhörde antagligen kungens hird. Han fick också med sig mat och dryck samt ett brädspel ifall livet på den andra sidan skulle bli långtråkigt. I andra gravar kan fynd av små balansvågar berätta att personen sysslat med handel. Även barn som dött fick med sig något i graven: bjällror, glaspärlor eller leksaker.
Någon gång under andra halvan av 900-talet flyttade människorna från Birka. Ingen vet riktigt varför, men det arkeologiska materialet tyder på att Birka övergavs och att folket flyttade någon annanstans, kanske till Sigtuna som anlades cirka 970 av Erik Segersäll. En orsak till att man flyttade kan vara att det blev svårare att ta sig till Birka. Landhöjningen gjorde att vattenvägen genom Södertälje hade grundats upp, dessutom hade andra större skepp började användas. Kvar efter 200 år bosättning blev närmare 3000 gravhögar och ett antal myter och sagor som berättades i generationer. Lämningarna efter Birka har lockat till sig forskare ända sedan 1600-talet men fortfarande finns många frågor att lösa och undersökningar av platsen pågår än idag. | |
|
G e n v ä g a r
