Kerstin Thorén f. Amandusson Helin"Ryssnässläkten" (1910-1993)
1910-03-25--1993-10-17 (kvinna)
f. och död i Vinterg.6.Borås. Gift med Gösta Thorén. Sonen Jörgen med familj tog över hemstället,Vintergatan 6. där de bodde tillsammans med hans mor och far fram till deras död.
Historia om Ryssnässläkten.
I slutet på 1800-talet började magister Frans A Hall släktforska. Han fick en verklig passion för sin forskning och lyckades komma ner till 1600-talets början. Redan 1903 gav han ut sin första släktbok på ca 75 sidor. Han ville med sitt arbete ”bevara minnet av förfäderna och stärka släktkänslan” och underlätta för kommande generationer att hitta sitt ursprung. Särskilt medveten var han att släkten hade spritts ut över världen.
Hall var en föregångsman i sitt tänkande, så han räknade med både söners och döttrars avkomma. För att försvara sig poängterar han att det inte fanns något gemensamt släktnamn eller större släktgren som hindrade hans upplägg.
Frans Halls dotter Alfhild Bergqvist fortsatte sin pappas arbete med förtruten energi. 1939 kom nästa släktbok som nu är uppe i 10 generationer. Den innehåller också en historik om de första generationerna som här återges i förkortad version:
Tab 1. Nils i Ryssnäs är den äldste kände ättefadern. Han kom troligtvis från Hungerhult 1651 och var gift med systern till den dåvarande bonden i Ryssnäs, Anders Larsson. Nils var Frälsebonde (arrenderade gården av någon inom adeln) under Wrangel.
Tab 2 Nils Nilsson, sonen till ovanstående, föddes i Ryssnäs 1656. Den muntliga berättelsen om honom är att han var handelsman och att han var mycket rik. Bland annat reste han till Ryssland. Det berättades att han en gång fick göra en snabb hemresa, nerbäddad bland halmkärvar, för att se till eventuell förlorad egendom då Borås stad brann. Nils var gift med sin kusin Märta Andersdotter från Riddarebo.
Tab 3 Anders Nilsson Ryberg, Nils Nilssons son, var liksom fadern bonde och handelsman. Under hans tid övergick Ryssnäs från frälse till rusthåll. Han blev också 1721 rusthållare (hade åtagit sig att hålla kronan med man och häst mot att han slapp betala skatt). Som varande ”knalle” la han till namnet Ryssberg till sitt namn för att visa varifrån han kom. Anders var gift med Annicka Hall, dotter till en av Borås handelsmän.
Deras son Petter Andersson var inte intresserad av affärer men fortsatte med lantbruket i Ryssnäs. Han gifte in sig 1753 i herrskapskretsarna när han gifte sig med Kristina Preutz som var dotter till Fältskäraren Johan Preutz. Om henne berättades det att hon var en hjärtegod kvinna och att så fort hon kom ut till Ryssnäs lade hon av sig ”herrskapsdräkten” och blev som de andra bondhustrurna.
Nils i Ryssnäs dotter Anna var gift med Urbanus Eriksson Danner, vars pappa hade varit borgmästare i Alingsås. Men blev avsatt på grund av sitt oresonliga humör och härsklystnad. Danner flyttade då till Näs i Seglora och bodde där med sina söner Esaias och Urbanus. Från Esaias familj har flera ingiften i släkten skett.
Den 27 juni 1943 hölls det första stora släktmötet. Då samlades ca 500 medlemmar ifrån Ryssnässläkten ifrån hela landet. Genom att utse en kommitté på 12 personer blev det beslutat att man skulle fortsätta att ha släktmöten med jämna mellanrum.
1960 utgavs nästa släktbok. Här finns fortfarande yrken utsatta och respektive ingiftas föräldrar. Med andra ord, en hel del matnyttig läsning för den släktintresserade.OM SLÄKTSKÖLDEN
Redan på Ryssnässläktens första möte i Viared den 27 juni 1943 framfördes ett förslag om ett anskaffande av ett märke eller liknande, som skulle vara det yttre sammanhållande bandet för Nils i Ryssnäs efterkommande. Efter grundligare utredning frångicks tanken på ett märke eller släktnål, då det ansågs, att en släktsköld, att placeras i de olika hemmen inom släkten var att föredra. Genom släktmedlemmen Dr Carl Hampf i Karis, Finland, erhölls kontakt med den finske konstnären Gunnar Clements, som lovade att utföra ett förslag tillsläktsköld. Beskrivningen av vapnet lyder sålunda:
I blått fält på silverne sköldfot en silverne kälke försedd med en upprätt gyllene kärve. Hjälmprydnad, ett silverne hästhuvud med utslagen man mellan en silverne och blått växelvis delad örnflykt. Hjälmtäcke och hjälmbindel: blått och silver.
Skölden med kälken och kärven vill syfta på den äldsta sägnen där det berättats, att Nils Nilsson i Ryssnäs, som var handelsman och på affärsresa till
Ryssland, och snabbt fick resa hem över isen nerbäddad i en halmkärve. Detta hände då Borås brann 1681.
Hjälmen är en borgerlig hjälm med nedslaget visir, till skillnad från en adlig hjälm som har visiret uppslaget. Hästhuvudet symboliserar det Wrangelska ryttarregementet. Som bekant var våra anfäder en gång frälsebönder, senare rusthållare under den adliga ätten Wrangel.
”Så vill detta vapen framhålla, icke att vi på något sätt skulle vara förmer än någon annan släkt. I stället må den mana oss att leva så att vi bringar släkten och därmed hela vårt land heder”.
Ett numrerat släktvapnet finns att köpa för 400 kronor efter kontakt med styrelsen. | |
|
G e n v ä g a r
