Släktforskningssajten Genvägar använder cookies för personlig anpassning, anpassning av vår nätreklam och andra ändamål. Läs mer eller ändra dina cookie-inställningar. Genom att fortsätta använda vår tjänst samtycker du till vår användning av cookies.
G e n v ä g a r

Om Släktforskningssajten Genvägar
Till släktträden
Samarbeta
Stöd
Logga in
Sök
Visning
Index
Personer
Ny person
Importera
Visa släktträd
Redigera person
Redigera relation
Lägg till fader...
Lägg till moder...
ZACHRIS Ersson/Söderman (1703-)
1703-- (man)

ÄPPELBO SOCKEN

STORMAKTSTIDEN - FRIHETSTIDEN -
GUSTAVIANSKA TIDEN
...

DALREGEMENTET (LÅNGT) (ORIG)

++++++++++++++++++++

ZACHRIS Ersson/Söderman f. 1703, levde 1777? d..

BOSATT
(Heden) Nås sn?
(Rågsveden) Äppelbo sn

ARBETE
Soldat nr 18, ant 1743, avsk 1744
Regemente Dalregementet
Rote Heden
Kompani Vesterdals
Socken Nås

++++++

DALREGEMENTET
Dalregementet (I 13/Fo 53) var ett infanteriförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1625–2000. Förbandsledningen var förlagd i Falu garnison i Falun.

Dalregementet
Datum
1625–1709, 1710–1713, 1713–2000

Segernamn
Lützen (1632)
Leipzig (1642)
Lund (1676)
Landskrona (1677)
Narva (1700)
Düna (1701)
Kliszów (1702)
Holovczyn (1708)
Malatitze (1708)
Gadebusch (1712)

Historia
Dalregementet härstammar från de dalafänikor som uppsattes 1542. År 1612 åtog sig provinsen Dalarna att årligen hålla 900 man till kungens tjänst mot att slippa utskrivning. Dessa sammanslogs 1617 med andra förband till Upplands storregemente i Uppland, Västmanland och Dalarna. När kungen på grund av truppens dåliga tillstånd ville göra ny utskrivning åtog sig dalkarlarna 1621 att ständigt hålla 1 400 man utom befäl. Åren 1623–1628 delades landsregementet upp i tre landskapsregementen, varvid Dalregementet bildades 1625 vilket fastställdes 1635 genom 1634 års regeringsform. Senare överflyttades 200 nummer till Västmanlands regemente där de huvudsakligen ingick i Bergs kompani. Gagnefs kompani sattes upp 1696. Kompaniets symbol var ett Y symboliserande Väster- och Österdalälven som flyter samman och bildar Dalälven i Djurås i Gagnefs socken.

Dalregementet deltog åren 1707, 1708 och 1709 i alla Karl XII:s marscher och tåg med svenska huvudhären. Vid slaget vid Poltava den 28 juni 1709 ingick regementet i den andra infanterikolonnen från höger, vilken stod under generalmajor Roos befäl, samt var bland de trupper som blev avskurna från den övriga delen av hären. Generalmajor Roos trupper mötte en övermäktig fiende och en stor del av manskapet vid Dalregementet stupade, däribland överste Gustaf Henrik von Siegroth, överstelöjtnant Drake samt major Svinhufvud (Min släkt?). De överlevande retirerade till löpgravarna där de kapitulerade och gick i krigsfångenskap.

Dalregementet återuppsattes 1710 i Sverige och erhöll Magnus Julius De la Gardie som chef. Regementet tjänstgjorde vid norska gränsen till hösten 1712, då det överfördes till Pommern. Den 20 december 1712 deltog regementet i slaget vid Gadebusch. Regementet stod på infanteriets vänstra flygel och hade emot sig det danska gardet, vilket envist försvarade sig. Dalregementet led stora förluster, och vid flera kompanier hade alla officerare stupat eller sårats. Dock tillfördes officerare från andra regementet för att fortsätta leda regementet i slaget. Efter Gadebusch marscherade den svenska hären, vilken bland annat bestod av Dalregementet, västerut. Då både förplägnad och ammunition sinade tvingades Magnus Stenbock med sin kvarvarande armé att kapitulera den 6 maj 1713 vid Tönnigen i norra Tyskland, något som kom att kallas för Stenbocks kapitulation vid Tönnigen. Kapitulationen resulterade i att flera svenska regementen upplöstes och hamnade i dansk krigsfångenskap, där bland annat hela Dalregementet.

De följande åren återuppsattes Dalregementet i Sverige för andra gången. År 1715 samlades regementet i Roslagen med övriga delar ur armén.

Vintern och våren 1716 kom Dalregementet att delta i Karl XII:s första norska fälttåget under generalmajor De la Gardies befäl. Efter det svenska återtåget från Norge förlades Dalregementet resterande del av året till Bohuslän.

Dalregementet kom även 1718 att delta i Karl XII:s andra norska fälttåg där det deltog i belägringen av Fredrikshald. Fälttåget mot Norge sommaren 1814 blev det sista krig som regementet deltog i.

Före vakanssättningens början, 1902, hade regementet 904 indelta nummer samt 80 besatta med volontärer och spel. Manskapet har aldrig haft soldattorp, utan endast husrum eller kontant ersättning för sådant.

År 1816 fick samtliga regementen ett ordningsnummer, där Dalregementet tilldelades № 13. Från 1914 justerades samtliga ordningsnummer inom Armén. För Dalregementet innebar det att regementet blev tilldelad beteckningen I 13. Justeringen av beteckningen gjorde för att särskilja regementena i de olika truppslagen. Men även för att särskilja regementena från deras eventuella reservregemente. Där ett huvudregemente till exempel hade beteckningen I 11 och reservregementet hade beteckningen I 111.

Ingående enheter
Genom försvarsbeslutet 1942 kom samtliga infanteriregementen att sätta upp fältregementen (krigsförband). Dalregementet (I 20) kom två fältregementen att sättas upp, Dalregementet (IR 13) och Kopparbergs regemente (IR 43). Genom försvarsbeslutet 1948 utgick fältregementen som förbandstyp, och istället infördes en brigadorganisation inom armén. Dalregementet två fältregementen kom med det att omorganiseras till en brigadorganisation.

Dalabrigaden Redigera
Dalabrigaden (NB 13), ursprungligen Dalabrigaden (IB 13), bildades 1949 genom att fältregementet Dalregementet (IR 13) omorganiserades till brigad. Genom försvarsbeslutet 1972 kom brigaden kom att bli Dalregementets anfallsbrigad, då den antogs till brigadorganisationen IB 77. År 1984 omorganiserades brigaden till Norrlandsbrigad. Den 1 juli 1994 avskildes Dalabrigaden (NB 13) från regementet och blev ett kaderorganiserat krigsförband inom Mellersta militärområdet (Milo M). Brigaden upplöstes och avvecklades den 30 juni 2000 i samband med försvarsbeslutet 2000.[22][23]

Kopparbergsbrigaden Redigera
Kopparbergsbrigaden (IB 43) bildades 1949 genom att fältregementet Kopparbergs regemente (IR 43) omorganiserades till brigad. Genom försvarsbeslutet 1972 kom brigaden att bli regementets sekundära brigad. Brigaden kom att upplösas den 30 juni 1991 i samband med försvarsutredning 1988, där det beslutades att samtliga brigader organiserade efter förbandstypen IB 66M skulle avvecklas senast den 30 juni 1992. Kopparbergsbrigaden avvecklades dock ej i sin helhet, utan reducerades till försvarsområdesstridsgrupp, med namnet 43. fostridsgruppen ÖN och verkade fram till 1995.

Kopparbergs försvarsområde Redigera
Kopparbergs försvarsområde (Fo 53), ursprungligen Falu försvarsområde (Fo 53), bildades den 1 oktober 1942 och hade sin stab lokaliserad till Åsgatan 36 i Falun. Den 1 januari 1946 omlokaliserades staben till Stigaregatan 46. Den 1 juli 1953 uppgick Mora försvarsområde (Fo 54) i Falu försvarsområde. Det nya försvarsområdet kom att omfatta hela Kopparbergs län. Den 21 december 1964 flyttades staben till Gamla Epidemisjukhuset på Svärdsjögatan 28. I samband med OLLI-reformen den 1 juli 1973 fick Falu försvarsområde gemensam stab med Dalregementet (I 13). Genom den omorganisationen lokaliserades försvarsområdesstaben till regementet på Kanslihusvägen. Den 1 januari 1998 kom Kopparbergs försvarsområde (Fo 53) och Gävleborgs försvarsområde (Fo 21) tillsammans bilda Dalarnas och Gävleborgs försvarsområde (Fo 53), med stab i Falun. Dalarnas och Gävleborgs försvarsområde upplöstes och avvecklades tillsammans med regementet den 30 juni 2000.[24]

Utbildningskompanier Redigera
1634

Livkompaniet
Överstelöjtnantens kompani
Majorens kompani
Orsa kompani
Rättviks kompani
Gagnef kompani
Mora kompani
Västerdals kompani
1814

Livkompaniet
Leksands kompani
Gagnef kompani
Gustafs kompani
Västerdals kompani
Orsa kompani
Mora kompani
Rättviks kompani
1994

Livkompaniet (Husby kompani)
Leksands kompani
Gagnef kompani
Gustafs kompani
Västerdals kompani
Orsa kompani
Mora kompani
Rättviks kompani
Förläggningar och övningsplatser Redigera
Förläggning Redigera
Regementet hade från 1796 till sin mötesplats på Rommehed, söder om Stora Tuna kyrka. När indelningsverket avskaffades och den värnpliktiga armén introducerades i början av 1900-talet, beslutades 1905 att regementet skulle omlokaliseras till nybyggda kaserner inne i centrala Falun.[9] Kasernerna uppfördes efter 1901 års härordnings byggnadsprogram efter Kasernbyggnadsnämndens typritningsserie för infanterietablissement. Totalt uppfördes ett 60-tal byggnader.[25] Den 10 oktober 1908 flyttade regementsstab och regementsexpeditionen in på området i Falun och den 29 januari 1909 överlämnades kasernetablissemanget till Dalregementet.[4] Efter att regementet med brigad upplöstes och avvecklades, kvarstod Försvarsmakten på regementsområdet genom Dalregementsgruppen, vilka svarar för utbildning av hemvärnssoldater och övrig frivilligpersonal. Större delen av regementsområdet har omformats till en företagspark.

Övningsplatser Redigera
Regementet vapenövades fram till 1908 på Rommehed. Sedan det flyttat till Falun övades regementet på Falu övnings- och skjutfält, även känt som Myrans skjutfält. Dalregementet tillfördes under 1960-talet förvaltningsansvaret för Älvdalens skjutfält. I samband med att Försvarsmakten ville avveckla Dalregementet, överfördes förvaltningsansvaret den 1 januari 1998 till Värmlands regemente.[26]

Fälttåg
Kriget mot Sigismund (1598–1599)
Andra polska kriget (1600–1629)
Trettioåriga kriget (1630–1648)
Torstensons krig (1643–1645)
Nordiska krigen (1655–1661)
Skånska kriget (1674–1679)
Stora nordiska kriget (1700–1721)
Hattarnas ryska krig (1741–1743)
Sjuårskriget (1757–1762)
Gustav III:s ryska krig (1788–1790)
Första kriget mot Napoleon (1805–1810)
Kampanjen mot Norge 1814 (1814)


Förbandschefer
Regementschefer verksamma vid regementet åren 1621–1900.

1621–1632: Åke Oxenstierna
1632–1639: Johan Yxkull
1639–1644: Carl Gustaf Wrangel
1644–1650: Gustaf Adolf Lewenhaupt
1650–1651: Jakob Casimir De la Gardie
1651–1659: Johan Bourdon
1659–1673: Jakob von Wulfven
1673–1683: Hans Abraham Kruse
1683–1689: Carl Svinhufvud (Min släkt?)
1689–1696: Gustaf Heydenfelt
1696–1698: Berndt Reinhold von Liewen
1698–1700: Gustaf Anrep
1700–1706: Magnus Stenbock
1706–1709: Gustaf Henrik von Siegroth †
1710–1719: Magnus Julius De la Gardie
1719–1735: Carl Fredrik Tegensköld
1735–1740: Johan Fredrik Didron
1740–1750: Axel Johan Gripenhielm
1750–1768: Gustaf Henrik Mannerheim
1768–1777: Carl Hierta
1777–1781: Johan Beck-Friis
1781–1785: Gustaf Duwall
1785–1794: Wilhelm Mauritz Klingspor
1794–1801: Georg Jonas von Wright
1801–1804: Gustaf Gyllengranat
1804–1813: Thure Gustaf Cederström
1813–1820: Carl Pontus Gahn af Colquhoun
1820–1835: Carl Albrecht Leijonflyckt
1835–1852: Henrik Wilhelm Örn
1852–1868: Johan Fredrik Söderhielm
1868–1874: Lars Gustaf Tegnér
1874–1885: Herman David Krautmeyer
1885–1894: Gustaf Axel Toll
1894–1898: Charles Emile von Oelrich
1894–1898: Carl Vilhelm Knut von Rosen t.f.
1898–1903: Carl Gustaf Hult

++++++

GIFTE
ZACHRIS Ersson f. 1703 gifter sig med INGEBORG Olsdotter f. 1703

BARN
1) Brita Zachrisdotter f. 1731 Gifte (1) Eric Wikman f. 1727-11-09 barn: Anna Ersdotter f. 1756 d. 1757-02-06 och Olof Ersson f. 1757-12-02 d. 1758-05-27. Gifte (2) Israel Persson f. 1734 barn: Karin f. 1768 se:AI:3 bild 59 RA/sid 45 nr 3, bild 100 RA/sid 84

2) MARIT Zachrisdotter f. 1741-05-14 [Min Ana]

3) Anna Zachrisdotter f. 1745 d. 1751-02-06

4) Carin/Karen Zachrisdotter f. 1749-01-22/23

+++++++++++++++++++++

ÄPPELBO SOCKEN - DALARNA
Äppelbo socken ligger i Dalarna, ingår sedan 1971 i Vansbro kommun och motsvarar från 2016 Äppelbo distrikt.

Äppelbo socken ligger kring Västerdalälven. Socknen har odlingsbygd i älvdalen och är däromkring en myrrik kuperad skogsbygd med höjder som i söder når 561 m.ö.h. Kulturgeografiskt kan Äppelbo socken delas in i tre huvudområden. 1) Centralbygden vid Västerdalälven med tätorten Äppelbo och sockenkyrkan Äppelbo kyrka samt ett antal byar. 2) Fäbodmarkerna i skogarna norr och söder om Centralbygden. Här finner man bland andra de ännu levande fäbodarna Risåsen och Brudskogen. 3) Äppelbo finnmark längst i söder vid gränsen till Värmlands län, med bland andra byarna Nybofjäll, Sågbyn och Sågen. I den naturliga amfiteatern i Lämåsen vid Busjön ges varje år hembygdsspelet Trollbröllopet som bygger på en gammal sägen från Äppelbo.

NAMNET ÄPPELBO
(1417 Äplabodum) kommer ursprungligen från fäbodar varifrån efterleden bod kommer. Förleden äpple kan syfta på en eller ett bestånd av vildapel.

RÅGSVEDEN - ÄPPELBO SOCKEN
Ligger i centralbygden, väster om Vansbro efter väg E16 innan tätorten Äppelbo med sockenkyrkan Äppelbo kyrka.

++++++

TIDSPERIODER
(1) Stormaktstiden (1611–1721)
(2) Frihetstiden (1719–1772)
(3) Gustavianska tiden (1772–1809)
...

(1) STORMAKTSTIDEN 1611-1721
Perioden inleds 1611 med att Gustav II Adolf bestiger den svenska tronen. Efter det Stora nordiska krigets slut, genom freden i Nystad år 1721, avslutas den svenska stormaktsepoken formellt.

Det var under stormaktstiden som Skåne, Halland, Blekinge, Bohuslän, Gotland, Härjedalen och Jämtland blev en del av Sverige. Stormaktstiden innebar inte endast en territoriell expansion, utan även en långvarig period av ekonomisk expansion. Från år 1600 till år 1700 nästan fördubblades levnadsstandarden mätt i BNP per capita. Stormaktstiden följdes av en längre period med krympande ekonomi. Det dröjde till 1870-talet innan Sverige uppnådde samma BNP per capita som år 1700.
Den svenska stormaktsställningen var alltid skör. Sveriges underliggande resursbas i fråga om befolkning och näringsliv var begränsad och genom att erövra områden från flera omgivande länder skaffade sig Sverige många fiender. När Ryssland moderniserades under Peter den store avslutades Sveriges period som stormakt. Efter att Karl XII stupat 1718 delades krigskassan ut och den stora armén upplöstes, därefter följde en kort men intensiv kamp om makten i Sverige mellan olika fraktioner och strax efter detta slöts freder i rask takt med de olika fiendenationerna. Under stormaktstiden var Sverige tidvis i behov av finansiellt och militärt stöd av andra europeiska länder. Under det trettioåriga kriget erhöll Sverige betydande subsidier från Frankrike, som var intresserat av att se den dominerande tyska furstesläkten Habsburg försvagad. Vidare ville handelsnationerna Nederländerna och England inte att något enskilt land skulle dominera Östersjön och bistod därför Sverige då landet var i underläge mot Danmark. Exempelvis bistod Nederländerna år 1643 Carl Gustav Wrangels flotta i slaget vid Femern och år 1700 landsatte en engelsk-holländsk flotta 4 000 man ur den svenska armén i Humlebæk på danska Själland. Å andra sidan verkade Sverige bli alltför dominerande år 1659 i samband med Karl X:s belägring av Köpenhamn, vilket ledde till att en nederländsk flotta kom till stadens undsättning.

(2) FRIHETSTIDEN 1719-1772
Perioden betecknas som frihetstiden för att det kungliga enväldet upphävdes genom lag 1719. Det är alltså frihet från enväldesmonarki som avses. Perioden inleddes med att Karl XII stupade vid Fredrikshald år 1718 och att det svenska stormaktsväldet därmed gick under. Perioden avslutades med att Gustav III år 1772 genomförde en statskupp som gav regenten mer makt.

(3) GUSTAVIANSKA TIDEN 1772-1809
Perioden inleddes med att Gustav III, som bestigit tronen 1771, år 1772 genomförde en oblodig statskupp (Gustav III:s statsvälvning) som gav kungen större makt. Den avslutades med att Sverige 1809 förlorade finska kriget och tvingades avträda Finland till Ryssland, samt att Gustav IV Adolf avsattes och att 1772 års regeringsform samt Förenings- och säkerhetsakten från 1789 ersattes med 1809 års regeringsform.

++++++

REGENTER

SVENSKA KRIG
Stora nordiska kriget 1700-1721
Hattarnas ryska krig 1741-1743
Pommerska kriget 1757-1762
....

++++++

LIVSHISTORIA
GIFTE
..
DÖD
Zachris Ersson/Söderman

++++++

KÄLLOR
FÖ Äppelbo 1688-1733 C:1, sid 191-227 1688-1702, sid 232 1704 (Hittar ej Zachris Ersson f. 1703 eller Ingeborg Olsdotter f. 1703, svårläst)

HF Äppelbo 1735-1758 AI:2, Rågsveden sid 25..., sid 63...sid 98...
--Bild 39 RA/sid 27 höger sida, högst upp, Rågsveden.. nr 9 (Zachris Ersson/Söderman f. 1703+Ingeborg Olsdotter f. 1703 och dotter Brita samt Marit f. 1704)
--Bild 81/RA/sid 65 Rågsveden 1746-1752 nr 9 (Zachris Ersson+Ingeborg Olsdotter och barnen: Brita Zachrisdotter f. 1731, Marit Zachrisdotter f. 1741, Anna Zachrisdotter f. 1745 d. 1751-02-06, Karen Zachrisdotter f. 1749 samt Marit Ersdotter f. 1704)
--Bild 118 RA/sid 101 Rågsveden 1753-1758 nr 12 (Zachris Ersson+Ingeborg Olsdotter och barnen: dottern Brita Zachrisdotter f. 1732 gm Eric Wikman f. 1727-11-09 och deras barn, Anna Ersdotter f. 1756 d. 1757-02-06 och Olof Ersson f. 1757-12-02 d. 1758-05-27. Dottern Marit Zachrisdotter f. 1741-05-14 [Min Ana]. Dottern Karen Zachrisdotter f. 1749-00-23 samt Marit Ersdotter f. 1704.

HF Äppelbo 1760-1777 AI:3, Rågsveden sid 13 1760-1764, sid 44 1765-1769, sid 83 1770-1777
--Bild 25 RA/sid 15 Rågsveden 1760-1764 nr 12 (Zachris Ersson+Ingeborg Olsdotter och barnen: Marit Zachrisdotter [Min Ana] och Carin Zachrisdotter samt piga)
--Bild 61 RA/sid 47 nr 14 (Zachris Ersson+Ingeborg Olsdotter och dottern Carin Zachrisdotter samt pigan Marit Ersdotter f. 1704.

Centrala soldatregistret
Zachris Ersson/Söderman
Akt nr DR-05-0018-1743
Torp nr 05-0018
MARIT Zachrisdotter (1741-1805)
ZACHARIAS Jansson (1777-1832)
ERIC Zachrisson/Lång (1815-1855)
Mart Erik Eriksson (1842-)
KARL FREDRIK Eriksson (1872-)
KARIN Gunborg Eriksson/Carlsson/Falkenström (1904-)
Barn
Barn
Barn
Barn

Tipsa någon om detta släktträd via e-post!

Har du ytterligare upplysningar om denna släkt eller synpunkter på denna information? Kontakta då släktforskaren med användarnamn filuren60 som gjort släktträdet.

Vill du släktforska själv? Skapa ett eget användarkonto på Släktforskningssajten Genvägar.