Rudolf Welamson Mackey (1580-1639)
1580--1639-12-22 (man)
Rolof född ca 1580 Sutherland, Skottland. Död i Börsjö, Risinge, Östergötland. Adelsman från Skottland Handelsman Bruksägare. Gift med Anna Svensdotter f.ca 1570 Vadstena d.1636 Börsjö.
Barn:
Cort Rolofsson Mackey f.ca 1600 Kulla, Hällestad, Östergötland gift med Elisabet Månsdotter Smith f.1636 Sätra, Risinge, Östergötland d.1695-14-10 Finspång?, Risinge, Östergötland.
Welam Rolofsson Mackey f.ca 1605 gift med Margareta Börjesdotter.
Isach Rolfsson Mackey f.ca 1610 Börsjö, Risinge, Östergötland d.1692-03-13 Hammarby bruk, Ovansjö, Gästrikland gift 1647-01-01 i Österlövsta med Anna Leufstadia f.1629 Österlövsta, Uppland d.1699-03-14 Ovansjö, Gästrikland
Kerstin Rolofsdotter f.ca 1610 Börsjö, Risinge, Östergötland gift med Per Broddesson f.ca 1600
Segrid Rolofsdotter Mackey f.1618 Börsjö, Risinge, Östergötland d.1679-11-16 Sonstorps bruk, Hällestad, Östergötland gift med Joen Jönsson Skriver f.ca 1600 Ölstad, Risinge, Östergötland d.1671-03-12 Sonstorps bruk, Hällestad, Östergötland.
Noteringar: Född i Skottland. Ätten Mackey härstammar från klanen Siol Mhorgan (från Sutherland i norra Skottland) vars förfader Morgan levde 1325. Under 1500-talet kallade de sig The Mackeys och många utvandrade till kontinenten och till Sverige. De tog värvning i Svenska armen både i slutet av 1500-talet och i början av 1600-talet. I sjätte ledet finns Donald Mackey of Scorie, vilken levde i början av 1600-taleet. Han blev sedemera Sir Donald och erhöll 1628 titeln Lord Reay. Han satte upp ett regemente på 8000 man och anslöt sig med kung Gustav II Adolf 1629 under 30-åriga kriget i Tyskland. 6 kompanier överfördes till Sverige i november 1629 och låg kvar där i garnison till maj 1630. Vid regementet fanns flera officerare av släkten Mackey som medföljde till Sverige, bl a James Mackey och Rudolph Mackey. Det finns olika stavningar på släktnamnet : Mackey, Mackay, Key.
Enligt Leijonhuvud (1901) kom en Rudolf Mackey och en James Mackey förmodligen till Sverige genom det skotska Mackays regemente som sattes upp 1626 och stred under Gustaf II Adolf från och med 1629. Detta stämmer ej överens med de uppgifter i Almqvist (1947) där en krigsman Rolof Welamsson Mackey redan 1625 är bosatt i Östergötland. Att dessa två Mackey som avses är samma peson verkar troligt då båda källorna också omnämner brukspatron Isak Mackey som var son till Rudolf Mackey. I Sverige slog sig Rudolf Mackey ner i Östergötland där han benämndes krigsman Rolof Welamsson Mackey. Ärvde tillsammans med sina svågrar säterierna Börsjö (sedemera Stjärnvik) i Bankekinds härad och Alestad i Kimstad efter svågern Udde Svensson som avled 1622. Arvsdelaran i Alvestad sålde han 1625 till svågern, Knut Svensson (Ödla). I Börsjö hade dock Mackey den största lotten och rustade hemmanen med "Häst och karl". Oturligt nog dog hästen och Mackey fick problem att betala för den och krävdes dessutom på skatten. Det gick så längt att gården 1628 "uppbjöds för oguldna utskylder". I detta läge ingrep svågern Kunt Svensson (Ödla) med nödvändiga medel och fick således pnaträtt i Rudolf Mackeys jord. Förhållandena hade dock utvecklats därhän att fiktionen om frälsejord contra frälseägare ej längre kunde uprättas och följden blev att kronan tog över dispositionsrätten för räntan. 1630 förlänades räntan för Börsjö till Anders Svensson då han adlades till Ödla.
Rolof var handelsman i Norrköping och ägde en gård vid gamla torget och en åbod, där han skötte sin handel, främst med järn. Han blev 1622 ägare till 3/4 av Börsjö gård, dels genom hustruns arv från brodern Udde Swensson och genom köp. Han byggde upp en hammare vid Börsjö (senare Stjärnvik) och han levereade genom avtal med Louis De Geer stångjärn till Finspångs bruk från år 1630. Han kom så småningom i ekonomiska svårigheter och var tvungen att pantsätta Börsjö till Jöns grytgjutare och Nils Joensson, befallningsman i Norrköping.
I ett kungl. brev från augusti 1635 nämns att " Rolof Welamsson hafwer uthi wår och Cronones Rente Cammar lefwererat för ett halft Cronohemman Boxnääs be:t uthi Finspånga Lähn och Rijsinge sochn belågit tiugu fyra Rikz Dal:MSpecie: altså wehle wij härmedh inrymma och tillägna honom, hans hustru barn och efterkommande arfwingar samma halfwa hemman Boxnääs..."
Börsjö Bruk I Börsjö ström, som den kallades förr, fanns från början tre vattenfall, innan dessa vid kraftstationens anläggande 1913 förvandlades till ett högre fall vid mellersta fallet. Vid det mellersta fallet låg sedan 1543 en mjölkvarn och senare även en såg. Vid det nedre fallet låg en stångjärnshammare och vid det övre sedemera en knipphammare samt en spikhammare.Enligt flera källor, bland annat Brockmans beskrivning från 1760 samt Bergskollegiums privilegiebrev till Carl Du Reitz 1721, så tillskrives majoren Knut Svensson Ödla grundandet av Börsjö Bruk med fyra stångjärnshamrar och sju härdar samt en knipphammare, varav den senare tillika med tre stångjärnshammare tämligen snart blev ödelagda på grund av brist på kol. Kvar blev en stångjärnshammare med två härdar som Udde Knutsson lät reparera och ånyo ta i bruk. Det var år 1640 som Knut Svensson skulle ha uppbyggt bruket enligt dessa källor.Klart är emellertid att det fanns hammare redan tidigare vid ån, vilket framgår av tidigare dokument, bland annat 1627 års dombok där Rolof Wellamsson kärade till sin hammarsmed Per Sten, samt ett avtal mellan Rolof och Louis De Geer om leverans av stångjärn till Finspångs Bruk. Således bör det alltså tillskrivas Rolof Wellamsson Mackey uppbyggandet av de första stångjärnshamrarna vid Börsjö ström, någon gång på 1620-talet. Denne kom dock under ekonomiska svårigheter och var tvungen att pantsätta två hammare. Kanske var det därför Knut Svensson Ödla fick äran av grundandet 1640.Senare blev tydligen även Udde Knutsson Ödla tvungen att pantsätta bruket på 1660-talet då 1673 års dombok omtalar att Abel Becker, som ägde panten, lät uppbjuda Börsjö hammare till försäljning. | |
|
G e n v ä g a r
