Jaroslav I (ukrainska: Ярослав, ryska: Ярослав) av Kiev, kallad Jaroslav den vise, född cirka 978, död 20 februari 1054, var storfurste av Kievriket från år 1019 till år 1054; och furste över Novgorodriket. Han var näst äldste son till Volodymyr I och Rogneda av Polotsk (andra uppgifter säger Anna av Bysans). Hans regeringstid räknas som Kievrikets guldålder.
Efter faderns död 1015 kämpade Jaroslav länge med sina bröder om tronen, och sökte bland annat stöd hos sin blivande svärfar Olof Skötkonung och blivande svåger Anund Jakob i Sverige. Under hans styre blomstrade kulturen och den militära makten ökade markant.
Efter att ha besegrat sin äldre bror/halvbror/adopterade bror, Svjatopolk, som efterträtt fadern och 1016-19 med polskt stöd försökte återvinna sin tron, blev Jaroslav obestridd storfurste i Kiev och herre över hela det dåvarande Rutenien.[1]
Gift 1019 med Ingegerd Olofsdotter av Sverige. | |
G e n v ä g a r
