Benedikta Ebbesdotter Hvide eller Benedicta, även kallad Bengta, född någon gång mellan 1165 och 1170 i Knardrup på norra Själland, död 1199 eller 1200, dotter till Ebbe Sunesson Hvide, var Sveriges drottning från 1196 till sin död, då hon omkring 1185 gifte sig med Sverker den yngre, som blev Sveriges kung 1196.
Benedikta är främst känd genom en geneologi över Hvideätten, troligen upptecknad på 1300-talet men bevarad i en avskrift från 1524 den så kallade Tabula sorana, som sattes på väggen av Sorø kloster. Här har troligen Arild Huitfeldt hämtat uppgifterna, då de förekommer i hans arbete om Absaloms och Esbern Snares släkt från 1589. Via Huitfeldt har uppgifterna spridits till Johannes Messenius, han är den förste svenske historiker som dokumenterat hennes existens.[1]
1195 kom hennes farbror, prästen Andreas Sunesson, tillbaka till Sverige från en resa till Frankrike och blev det svenska ärkestiftets ledande prelat under Absalon, som också han var Benediktas släkting; drottningen beskrivs som religiös och stödde kyrkans maktanspråk och ärkebiskop Olof Lambatunga i Gamla Uppsala.
Drottning Benedikta avled antingen år 1199 eller 1200; en av dödsorsakerna som föreslagits är död i barnsäng. | |
G e n v ä g a r
