Kyrkoherde
Född mellan 1590 och 1599
Död 1646 Norrala Prästgård
Barn:
Kristina (Kerstin) Krok *
Karin Andersdotter Krok död omk 1693
Jon Andersson död omk 1655
--
Gift med tullnär Peter (Per) Gulbrandsson
Palm död 1674.
Son: Bokhållaren, bruksskrivaren och mönsterskrivaren
Gulbrand Persson Palm f omk 1666 i Å Norrala, Arbetar på
Arbrå kompani. Gift med Katarina Olsdotter Agner
--
Andreas Olai Chrochius är den latinska formen av namnet Anders Olofsson Krok.
Kyrkoherde i Norrala pastorat 1642-1646
I kyrkoräkenskaperna för Norrala finns i den inledande delen en förteckning över präster i
Norrala pastorat, vilken uppr ättades omkring 1740 av kyrkoherde Olof Nordlinders hand och
sedan kompletterades av efterträdarna. Bland kyrkoherdarna upptas: 1708 1 Maji [därunder
tillagt med annan hand: "1642 [i fältet för datum finns endast ett streck] [nr:] 9 And. Olai Krok.
tilförene här Com(m)inister och bodde i Å. Alt här tils fins ingen bokstaf i Kyrkan om räkenskaper
och Åhörare etc. Hans Succcessor matrimonii [dvs. efterträdare i äktenskapet] Ericus Ho[ff]naerus
[f:en i namnet dolda av det bokstöd som använts vid mikrofilmningen], Com(m)inister loci, tandem Pastor [i] Norbo et Biuråker." [LI:1, opag. (Genline ID: 700.18.39100)]
---
Andreas Olai Chrochius är den latinska formen av namnet Anders Olofsson Krok.
Utdrag ur U. Sikeborg: "Prästerskap i Norrala pastorat, Hälsingland, fram till 1600-talets
mitt ...", Släkt och Hävd 1990:3-4, s. 166-168, bland Kyrkoherdar (källhänvisningarna är här
utelämnade):
"Andreas Olai Chrochius (Anders Olofsson Krok): son till Olaus Jonae Chrochius, och inskrevs
som student vid Uppsala universitet 1618 6/2. Han nämns 1628 som 'Sacellanus [kaplan] Andreas Olai', och var då antagligen bosatt på Å nr 1, där han 1636 ägde 1 häst, 8 kor, 1 kviga, 1 ris-bit (ungbock), 3 gamla getter, 4 unga getter, 3 gamla får, 3 unga får, 4 unga svin. Utsädet belöpte sig
till 3 tunnor. Han skrivs i Å ännu 1642. Dessutom ägde han sannolikt jord i Hamre by, eftersom han 1634-1637 var skriven för ett hemman där. 1642 efterträdde han fadern som kyrkoherde i Norrala
och Trönö, i vilken tjänst han kvarstod fram till sin död 1646. Under sin korta tid som kyrkoherde
hann han figurera flera gånger i domböckerna:
På tinget 1642 (26/1) 'besvärade sig [herr Anders] högeligen över det oskick som sker i socknen
med lekstuvor, av vilka förorsakas allehanda synd och förargelse, begärandes att sådant måtte avskaffas och förbudit bliva. Så medan sådant bevisligit var, ty blev av befallningsman
[Carl Carlsson Burman] på högstbemälte H. K. M:ts vägnar förbudit, att vilken som bliver
beslagen sådana olaglige lekstuvor att hålla skall för H. K. M:ts förbud böta 40 mark, och
de som tillkomma vardera 3 mark'. Dessutom antecknades att 'efter såsom stort oskick och
förargelse sker i kyrkan av unge drängar av det de taga snustobak, där av oljud sker med
nysande, så på det sådan förargelse måtte bliva förtagen, vart avsagt och beslutit, att
kyrkovaktarne taga där [nog]grann akt uppå, och dem de där med beslå, skall han taga
länsman till hjälp när de komma ur kyrkan, och sätta sådana förargelse lemmar i kistan,
och där plikta som förargelsen kan vara avkommen'. (---)
I december 1643 ålades bl a herr Anders att böta 3 mark för ogilla broar norr på skogen. (---)
En annan affär, som vållade vår gode kyrkoherde både samvetskval och dåligt rykte,
granskades grundligt vid samma ting [1644-12-18]. Det hela hade börjat med att herr
Anders 'hade tagit någor bark, där efter förlist ved på Skettene och Åkre skogen, vilken
ved blev honom förbudin till lag och rätta, efter han samma ved utan lov och lego tagit hade.
Då gick han söndagen (eller om Sancte Simonis och Judae dag [dvs 28/10]) i sockenstuvan,
och besvärade sig där över, och när han där om blev tilltalad svarade han uti bitterhet och
vrede Peder Eriksson och Sven Nilsson i Skettene att han haver varit passelig sträng med
dem om deras tionde strömming, och sade dem där hos att de ingen tionde hade givit honom
av deras fiskenot som de hava dragit hela sommaren. Svarade de och sade sig intet hava
fått, oansett de någre resor hava dragit, då ropade han efter Biblian och sade han skulle
säga dem varföre de intet få, och uppläste det 3 kap. hos Mal. (...), och när det som lydde om
tionden var utläsit, förbannade han dem och deras not, och var där tillstädes främmande folk
av Söderhamn och andre socknar, och församlingen förargas där över, där de nu tilltalade
herr Anders om han visste dem bevisa någon tionde hava bortdolt, sade han Nej, utan
allenast att Per Ersson var honom skyldig tionde strömming, den han icke hade levererat
ifrån sig, men Per Ersson sade, att han hade bekänt för honom engång i våras att han var
honom skyldig 3 ämbar strömming, och sedan fick han ingen strömming så att han fick
betala, men herr Anders låssas icke minnas det. Då frågade de honom varföre de och
deras not då skulle bliva förbannade, sade han sig icke minnas om han sådant uti hastigt
sinne sagt hade, och bad församlingen om förlåtelse, där han där igönom kunde vara förargat,
vilket eftergivit blev, med det villkor om han flere gånger med sådant hastigt sinne församlingen förargar eller [meningen är oavslutad]. Item blev han ock förlikt med Per Ersson och Sven
Nilsson. Över detta bekänner herr Anders hava haft ont samvett så att han icke kan gå till
herrans högvärdige nattvard, frågas varför. Sade han därföre att han hade skällt hela
socknen för tionde tjuvar, det intet sant är utan som förr skrivit står."
I avdelningen för Komministrar och kaplaner i Norrala och Trönö fram till 1666 (s. 173):
"Andreas Olai Chrochius (Anders Olofsson Krok): son till Olaus Jonae Chrochius, och nämns som sacellanus redan 1628. Han efterträdde fadern som kyrkoherde 1642 (se Kyrkoherdar)."
Urban Sikeborg | |
G e n v ä g a r
