Asker C:5 1842-1860 (28). 1845. 3 mars. Döpt den 7. Löksätter. Anders. Föräldrar: Pehr Pehrsson och hustru Anna Catrina Ersdotter. 28 år. Faddrar: Malgräva, Per Larsson och hustru Sara Lisa Persdotter. Fiskinge. Son Pehr Pehrsson och dotter Stina Pehrsdotter.
Asker A1:16B 1841-1845 (403) Löksätter nr 1. Son.
Asker A1:17B 1846-1850 (478) Löksätter nr 1. Son.
Asker A1:18B 1851-1855 (463) Löksätter nr 1. Son.
Asker A1:19B 1856-1860 (476) Löksätter nr 1. Son.
Asker A1:20B 1861-1865 (563) Löksätter nr 1. Son. Kallar sig Wennerlund.
Asker A1:21B 1866-1870 (586) Löksätter nr 1. Son. Till Valsta 1867 (66).
Asker A1:21A 1866-1870 (66) Valsta nr 3. Handlande. Från Löksätter 1867. Gift 1/5 1868. Familj till (63) 1868 Valsta nr 2 Handlande. 1/8 Ägbrukare.
Asker EI:3 1861-1894 (28) 1868. Nr 7. Anders Wennerlund. Hem äg. Handlande Valsta med Johanna Karolina Persdotter piga, Valsta. Vigda 1/5.
Asker A1:22A 1871-1875 (72) Valsta nr 2. Handlande. 1/8 Ägbrukare.
Asker A1:23A 1876-1880 (74) Valsta nr 2. Tegelbruksidkare.
Asker A1:24A 1881-1885 (83) Valsta nr 2. Tegelbruksidkare. Baptist.
Asker A1:25A 1886-1890 (86) Valsta nr 3. 1/4 ägare Tegelbruksidkare. Baptist.
Asker A1:26A 1891-1895 (75) Valsta nr 3. 1/4 ägare > 1/2 ägare. Tegelbruksidkare, Handlande. Baptist.
Asker AIIa:1 1896-1900 (77) Valsta nr 3. 1/2 ägare. Tegelbruksidkare, Handlande
Asker AIIa:3 1901-1911 (99) Valsta nr 3. 1/2 ägare. Tegelbruksidkare, Handlande
Asker AIIa:7 1912-1921 (95) Valsta nr 3. 1/2 ägare. Tegelbruksidkare struket, Hemmansägare. Änkling 26/11 1919.
Asker AIIa:11 1922-1930 (102) Valsta nr 3. Hemmansägare. Död 15/9 1922.
Asker F:5 1911-1926 (90) 1922. Nr 51. 15/9. Anders Vennerlund, Hem äg. Valsta nr 3. Död av hjärtlidande. Begraven den 22/9.
Asker och Sköllersta tingslags häradsrätt: FII:9 1922-1923 (75) Bouppteckning.
Anders Vennerlund
Askers församling har gjort en stor förlust. Broder Anders Vennerlund är gången ur tiden. Dock, ”han talar ännu fast än han är död”. Ty han, den vördade gamle, var den vänsälle mannen med det rena, oskuldsfulla barnasinnet, den okonstlade vänligheten och den för andras nöd och behov djupt kännande personen. Är någon värd att få ett vackert omdöme om sig, så är det ”farbror Vennerlund”.
Ingen som begärde hans hjälp gick ohulpen bort från honom, såframt han på något sätt kunde hjälpa. Detta är nu sagt förut, i W-P. av min vän, pastor Hagelberg, men jag har för egen del också behov att säga det. Hans medlidsamma, Kristusälskande sinne ledde honom till att, icke, som ofta händer, fråga efter den persons värdighet, som det gällde att hjälpa, utan endast om han kunde vara honom till något gagn.
Då gav br. Vennerlund med varm hand och ett av kärlek glödande hjärta, skulle han också själv bliva ekonomiskt lidande därav.
Men just därför välsignade också Gud honom ekonomiskt på samma gång som i andligt hänseende, så att på br. Vennerlund kunde tillämpas orden i Ps. 112: 9 angående den rättfärdige: ”Han utströr, han giver åt de fattiga, hans lycka består evinnerligen; hans hem skall vara upphöjt med ära.”
Och vilken nitälskan för Guds rike och församling bodde ej i ”farbror Vennerlund”. Vilken förståelse för sitt arbete i Herrens tjänst fick ej undertecknad mottaga från denne ädling i Guds rike under de 6 år jag vistades som församlingslärare in Asker. Och detsamma är jag viss om att mina företrädare på platsen kunna säga. Jag skall aldrig glömma de stunder, då jag hade glädjen besöka det kära Vennerlundska hemmet och höra med vilken djup rörelse och innerlighet han bad för predikanten och hela församlingen samt för Guds rike i stort.
De sista åren var han mycket svag till hälsan. Därtill kom sorgen, då flera av hans anhöriga togs ur tiden: först hans son, den aktade vännen och trogne br. i Herre, grosshandl. John Vennerlund i Örebro, sedan hans åldriga, och goda maka och sist en dotter och faderns ömma vårdarinnan Anna Vennerlund. Men jag har hört förtäljas att alla dessa hårda slag tog han ifrån Herren med mild undergivenhet.
Ja br. Vennerlund har för Askers församlings medlemmar såväl som i mycket vidare kretsar lämnat ett lysande kristligt föredöme. O, att alla kristna vinnlade sig om att fostra hos sig en dylik enkel barnatro, en sådan hjärtlighet som både lysa och värma, vilken kraft skulle då icke den kristna församlingen vara i världen.
”Om någon är en kristen så är Vennerlund i Valsta det”, - så var allmänhetens omdöme om denne broder, och den var ej överdriven. Ty broder Vennerlund höll provet för en granskning även på nära håll. En mera huld och kärleksfull make och fader kunde nämligen icke finnas. Och vad man är i hemmet, det är man i verkligheten.
Dessa gamla vänner som kämpat striden före oss, de gå från oss den ena efter den andra. Skola nu vi, som äro kvar, taga lärdom av dessa trognas exempel och visa uthållig trohet mot Gud och hans folk, hans sak även vi? Vi böra det! Herren hjälpe oss därtill, K.L Nordstrand. |  |
G e n v ä g a r
