Katharina "Carin" Hansdotter föddes i Haddingen 1, Umeå lf. Hon dog i Ekorrsele, Lycksele. Hon gifte sig 1746-09-27 i Umeå lfs med Jacob Jöransson Rosendahl Dahlrot.
I December 1742 värvades Jakob till Överstelöjtnantens kompani i Västerbottens regemente. Den nittonårige Jakob, eller 104 Rosendahl, sattes troligen direkt in i strid.
Att Jakob Göransson som var född i Österbotten tog värvning för just Västerbottens regemente, beror nog på att det då fanns en lämplig vakans där. Den tidigare soldaten 104 Rosendahl hade två månader tidigare dött på ett sjukfartyg i finska skären.
I augusti 1743 slöt Sverige fred med Ryssland. Jakob kom till sitt nya hem, ett litet soldattorp som låg i Tavelsjö nära Haddingen 1.
När Kajsa och Jakob gifte sig i september 1746, hade Jakob bott i Tavelsjö i tre år.
Kajsa flyttade in i Jakobs torp. Till torpet hörde en åkerlapp och ängsmark för omkring två lass hö. Rotebönderna bör även ha försett Jakob och Kajsa med en ko, några får eller en gris, höns, utsäde, ved, bete för djuren samt rätt att ibland få låna en häst. Dessutom bidrog rotens bönder med kontant ersättning och bekostade Jakobs utrustning.
Även i fredstid var Jakob ofta borta på övningar. Kajsa fick då sköta torpet och barnen på egen hand:
Andreas (Anders) Jakobsson Dahlroth (1748 - 1824)
Hans Jakobsson Dahlroth (1751 - 1832)
Elisabet Jakobsdotter (1753-1840)
Maria Jakobsdotter (1756-1822)
Anna Jakobsdotter (1762-1833)
i augusti 1757 när paret hade varit gifta i elva år, blev Jakob kommenderad till Pommern. Samtidigt bytte Jakobs rote namn från 104 Rosendahl till 104 Dalroth. Troligen bytes namnet p.g.a att det hade för adelsklingande namn.
I Tavelsjö fick Kajsa axla hela ansvaret för djur, åker, torp och barn.
Den större barnen nioårige Anders och sexårigen Hans fick förmodligen hjälpa till mycket. Lisa var bara fyra år, men fick säkert bidra med det hon kunde, som att passa lilla Maria, som var tre månader när Jakob reste.
Menige 104 Dalroth var en av de över tjugotusen svenska soldater som fördes över till Tyskland 1757, i ett anfallskrig som var så uselt organiserat att fienden tyckte synd om svenskarna. Fast det kallades inte krig. Sverige fick nämligen inte förklara krig utan riksdagens samtycke och eftersom delar av riksdagen var emot denna offensiva kampanj, utfärdades det ingen formell krigsförklaring.
Striderna i Pommern var "en fredsbevarande insats". Kalla det vad ni vill, ur Jakobs och Kajsas synvinkel var det pommerska kriget ett krig.
Jakob kommenderades i februari 1759 till Rugen och att han ansågs då vara en duglig soldat. I november samma år blev han kommenderad till Bissdorf. Då var han "sjuklig". Han var inte ensam om att vara sjuk. Förhållandena i det svenska lägret var bedrövliga och flera av Jakobs kamrater dukade under för sjukdomar. Eventuellt hade Jakob smittats med den tuberkulos som senare skulle ta hans liv.
Jakob blev sårad och tillfångatogs av preussarna i Löcknitz den 3-4 oktober 1760, och köpte sig fri. Befäl brukade betala lösen för att slippa vara krigsfångar och det fanns bestämmelser om vilken summa som skulle betalas för respektive grad. Få meniga kunde göra så. Dessa tvingades istället att ta värvning i fiendens armé.
Ändå köpte sig den fattige Jakob fri. Möjligen lånade han pengar, man vet att Jakob senare var skyldig pengar till Lars Norberg, en rik borgare i Umeå, och den skulden kan ha uppstått på grund av lösensumman.
Efter sin korta tid som krigsfånge, placerades Jakob i svenskarnas läger i Loitz. Vid något tillfälle sårades han svårt och i april 1761 blev han "hemförlofvad på förbättring". Kriget var över för Jakobs del, men i Pommern skulle striderna fortsätta i ytterligare ett år.
På försommaren 1761 kom Jakob hem, men han var skadad fysiskt.
I januari 1763 kasserades Jakob, då 39 år, som soldat. När Jakob slutat i armén måste familjen flytta, eftersom soldattorpet skulle tas över av näste 104 Dalroth.
Några månader efter Jakobs kom hem blev Kajsa gravid och dottern Anna föddes i Tavelsjö 1763.
Jakob var under denna tid skomakare. Var han hade lärt sig detta detta hantverk, är oklart. Han kan förstås ha lagat skor samtidigt som han var knekt, antingen som skomakare i byn eller för armén, men jag tror att det var en helt ny födkrok. Enda källan där Jakob omnämns som skomakare är i den militära rulla från mars 1763 där det framgår att skomakaren Jakob var "blesserad" och har kasserats som soldat. Han rekommenderas dubbelt underhåll.
Jakobs tid som skomakare i Tavelsjö upphörde redan året därpå, i och med att familjen Dalroth blev nybyggare i Ekorrsele. Under 1764 söker "avskedade soldaten Jacob Jöransson Dalrot i Ekornsele" tillstånd för att uppta ett nybygge mellan Åmträsket och Jobbträsket. Sjön Jobbträsket heter numera Joppträsket. Det kan alltså undantagsvis vara denna lilla sjö i Vindelns kommun som avses, om någon påstås sitta fast i jobbträsket.
I Ekorrsele blev Jakob och Kajsa kvar livet ut. Ibland lämnade de förstås sitt nybygge, som i april 1774, när Jakob behövde närvara vid tinget i Umeå. Arvingarna till Lars Norberg (en rik handelsman i Umeå som dött 1768) påstod att Jakob var skyldig dödsboet pengar, "hwilken skuld Dahlrot bewisade sig hafva betalt". Jakob "tillerkändes 15 daler Kopparmynte så som then warit föranlåten at för thenne sak gå flere mil wägs til Tinget".
Jakob var förmodligen svårt sjuk i tuberkulos när han lät familjen få veta att han ville att dottern Lisa skulle ta över all lös och fast egendom efter hans död. Hon fick även "swara för all giäld samt tillika dess till ålders komne Moder Christeligen wårda och skiöta".
Den "till ålders komne" Kajsa var 51 år när Jakob dog i lungsot i december 1777. Kajsa bodde sedan i 35 år hos nybyggets nya ägare, dottern Lisa Jakobsdotter med make.
En av grannarna i Ekorrsele var Kajsas äldste son Anders, som hade fru och barn vid det laget. Anders hade förmodligen fått en avstyckad del av nybygget redan under Jakobs livstid.
De övriga syskonen löstes ut kontant. Lisa fick till "brodren Hans betala Sex Riksdales 32 skilling samt till Systrarne Maria och Anna Twå Rdr 37 skill 8 runst hwarthera".
Kajsa blev kvar hos Lisa tills hon, 1812, avled i sviterna efter ett fall. Kajsa Hansdotter blev 86 år. | |
G e n v ä g a r
