Jon Gabrielsson Junkare (1735-95) född Klutmark 1, död Petiknäs 2, som varit soldat på roten 102 Junkare 1757-68, var nybyggare på Petiknäs 2 åren 1769-85. Han gifte sig 1757 med Maria Jonsdotter f.1731? d.1817-05 Petiknäs 2, som inflyttade till socknen 1753 då hon var piga i Skråmträsk.
Makarna hade barnen:
Jonas f. 1758,
Gabriel f. 1763,
Gabriel f. 1765,
Abraham f. 1767,
Sara Greta (1768-1825)
Nils Johan (1770-1837)
Petiknäs
Häradsrätten förrättade en syn den 27 juni 1769 efter en ansökan till landshövdingen om inrättande av nybygget. Sökande till nybygget var Anders Persson från Svansele.
Nybyggets namn skrevs ”Pädikenäs”.
Nu framkom att Anders Persson hade avstått nybygget till inhysesmannen Anders Matsson från Storkåge och den avskedade soldaten Jon Gabrielsson Junkare från samma by. Åkerställe utsynades på en udde mellan Petikån och Skellefteälven, där marken bestod av sand och lermylla. Åkerstället ansågs tillräckligt för två nybyggen. Området var nu beväxt med timmerskog.
Ängar fanns på södra sidan av Skellefteälven, och en myr väster om Mörttjäm kunde ge 3 skrindor hö. Svanmyran kunde ge 7 skrindor och Gräsmyran 9 skrindor. Intill bäcken som rann genom sistnämnda myr kunde man efter röjning få 4 skrindor.
Stormyran som låg mellan Petikån och Skellefteälven kunde ge 3 skrindor hö.
Stränderna och små holmar som låg nedanför åkern kunde ge 8 skrindor hö. Dessa ängar hade tidigare slagits av Bjurvattnets byamän. Slätter fanns även på Älgholmen som låg i Skellefteälven. Ängar fanns även efter några stränder på ömse sidor av Skellefteälven nedanför Älgholmen, vilka brukade översvämmas av älven. Även dessa ängar hade brukats av Bjurvattnets byamän. En halv mil uppströms Petikån
från åkerstället fanns röjningsland och uddar som var bevuxna med björk och vide.
De var besvärliga att röja, och de bästa ställena nyttjades av nybyggarna i Hornsträsk som hade 5 lador och höhässjor. Jakob Nilsson i Hornsträsk hade satt upp två lador på norra sidan av Petikån under våren 1769. Han hade gjort en liten röjning på området. Fyra laduängar som Homsträskboma utnyttjade låg närmast Petikån (Pädika). Det var omöjligt för synemännen att bedöma hur mycket området kunde ge
efter röjning eller om Hornsträsk byamän skulle tillåtas fortsätta slå sina ängar. På en myr norr om röjning liggandes vid Petikån fanns 4 skrindor hö. Tjänliga gårdstomter för två nybyggen fanns intill åkermarken. Tillräckligt timmer till husbyggnad fanns
intill gårdsplatsen. Kvarnställe fanns nedanför gårdsplatsen. Nybyggena hade ringa mulbete och lite fiske i Skellefteälven. Näver fanns nätt och jämt till husens behov men inte till avsalu. Lite löv och renmossa fanns till husbehov. Byamännen i Bjurvattnet klagade över att nybyggarna under sommaren tagit i anspåk slåtterängarna nedanför gårdsplatsema och stränderna vid Älgholmen, trots att de ännu inte hade tillstånd till nybygget. Byamännen ville att rätten skulle förbjuda nybyggarna att bärga ängarna. Nybyggarna menade att ängarna inte hörde till Bjurvattnet, utan att Bjurvattnets byamän hade kunnat slå ängarna bara så länge inte någon nybyggare hade slagit sig ner vid Petikån. De hade slagit ängarna för att hålla liv i sina fåtaliga kreatur. Mattson och Junkare hade redan börjat bygga på platsen i förhoppning om att de skulle få tillstånd till nybygget. Nybyggarna menade att Bjurvattnets byamän som hade mer än tillräckligt med ängar inte skulle lida skada av deras slåtter. Även nybyggaren Jakob Nilsson i Hornsträsk klagade på nybyggarna, som hade slagit en del av de ängar som Hornsträskborna nyttjade vid Petikån. Jakob Nilsson visade på en ut syning från 1732, när nybyggarna i Hornsträsk hade fått 12 skrindland äng vid Petikån. Nybyggarna i Petiknäs menade att Hornsträskborna hade två laduängar på Storholmen och en äng med lada vid södra stranden på Lillholmen.
Dessutom hade Hornsträskboma en äng med lada ett stycke åt öster. Dessa ängar hade nybyggarna i Petiknäs inte rört, och inte heller den äng på 2 skrindland som fanns vid Skidträskån, ”Skiträskån”.Matsson och Junkare tänkte endast slå ängar
som inte hade förbättrats av Hornsträsks nybyggare. Synemännen menade att de ängar vid Petikån som Hornsträsk nybyggare hade brukat svarade mot de 12 skrindland äng som nämns i 1732 års syneprotokoll. De menade vidare att Hornsträsk hade obrakade ängar och röjningsland på närmare håll än vid Petikån. Nybyggarna i Hornsträsk var sedan tidigare ålagda att ta upp ett annat och bättre åkerställe. Därför föreslog synemännen att Hornsträsk skulle ta upp denna åker vid Petikån, och sedan skulle ängarna i området delas så att Hornsträsk fick de övre ängarna och Petiknäs de ängar som var närmare gårdsplatserna i Petiknäs. Men Jakob Nilsson i Homsträsk gick inte med på förslaget.
Häradsrätten kunde inte stödja Bjurvattnet i deras anspråk, eftersom deras rättighet stödde sig på en självpåtagen hävd på allmänningen och platsen låg IV2 mil från byn. Rätten bedömde det som att dessa ängar var onödiga för byn eftersom de hade
gott om ängsland. Däremot var ängarna omistliga förnybyggarna. Nybyggarna i Petiknäs blev frikända från ansvar för slåttern. När det gällde Hornsträsk menade rätten att deras laduängar vid Petikån svarade mot de 12 skrindlanden i utsyningen från 1732. Men de hade ingen rättighet till övriga ängar och röjningsland i området, därför blev nybyggarna i Petiknäs befriade från ansvar för slåttern. Rätten uttalade att ängarna vid Petikån skulle delas. Rätten vidarebefordrade Matssons och Junkares
ansökan om tillstånd för nybygget till landshövdingen. | |
G e n v ä g a r
