Kextjärn kommer av vattensamlingens form som liknade en skarvyxa, dialektalt tjäxla. Ett ord som förekommer ofta i bouppteckningar.

Historien\n2 CONC låter ganska otrolig, ty knuten, där elden skulle ha tänts för övernattning, låg bara 3 km från Käxtjärn. Hade Göran hunnit så långt, \n2 CONC så hade han nog tagit sig hem på kvällen. En annan sägen förtäljer, att hans häst råkat trampa på en sten, som glänste av den dyrbara metallen. Li\n2 CONC ka osannolikt, för det hästar, som på den tiden användes i skogarna, var inte skodda, och att själva hoven skulle ha repat så pass i stenen, att en metall framträt\n2 CONC t, kan knappast antagas.

Sannolikast är nog, att Göran verkligen var ute för att leta efter malm, järnmalm nämligen. Han var ju redan förut intresserad för bergsbruk och hade jämte s\n2 CONC in bror Bertil och tre andra torpare del i Sikfors hytta mellan Norr- och Sörälgen. Att han nu hade turen att finna en mycket värdefullare metall tycks inte ha gjort honom vidare glad. \n2 CONC Det var honom troligen ej obekant, att silver var en ädlare metall, och att för dess bearbetande allt annat måste vika undan. Han kunde nämligen frukta, att hans och hans medintre\n2 CONC sserades hytta vid Sikfors skulle bli lidande därav, att ett smältverk för silver inrättades, och att de därigenom fick konkurrens om skogen. Och han beslöt att hål\n2 CONC la fyndet för sig själv. Men under ett "dryckesmål" hos Håkan Svensson i Filipstad råkade han yppa sin hemlighet, och ryktet därom nådde omsider riksrådet \n2 CONC Karl Bonde. Han förstod genast, att en silverfyndighet var något för kronan, och han skrev därför ett brev till kyrkoherden i Grythyttan, herr Olof (Olaus Jacobi Arbogensis),\n2 CONC och bad honom övertala Göran i Käxtjärn att uppge fyndplatsen. Belöning utlovades till alla parter. Kyrkoherden fullgjorde sitt uppdrag, och när riksrådet Bonde oc\n2 CONC h övriga medlemmar av Kristinas förmyndarregering i mars 1639 besökte Örebro, omtalade Göran sitt fynd för riksrådet och visade som prov en "handsten" av den silver\n2 CONC haltiga bergarten. I belöning fick finnen livstids frihet från skatt för sitt torp och dessutom penningar samt en silverkanna, vägande 80 lod. (1 lod = 13,2 gram. 80 lod är allts&a\n2 CONC ring; drygt ett kilo) Om Göran inte redan genom sin andel i Sikfors hytta och hammare var en välbärgad man, så blev han det nu. Han sålde järn till de båda handel\n2 CONC smännen Jöns Jönsson i Filipstad och Anders Bengtsson i Nora. Sedan brodern Bertil avlidit och hans andel i Käxtjärnstorpet och i Sikfors hytta och hammare år 1660 ink&o\n2 CONC uml;pts av bergmästaren Otto Lybecker i Nya Kopparberg, sålde också Göran sina andelar i torpet, hyttan och hammaren. Härmed hade Göran Simonsson upphört att vara \n2 CONC bergsman. Han synes sedan ha varit anställd av silververket som "malmletare", men historien har intet att förtälja om något mer malmfynd som Göran gjort. Han åtnjö\n2 CONC t allmänt förtroende. När år 1640 en häradsrätt bildades för Grythytte- och Hällefors bergslag och halva nämnden skulle vara finnar, blev Göran och h\n2 CONC ans bror nämndemän i denna rätt åtminstone fr. o. m. år Ännu vid tinget i februari 1660 satt Göran kvar som nämndeman, men i juni samma år insattes i r&\n2 CONC auml;tten Sven Bengtsson i Bovik i hans ställe. Göran hade då varit nämndeman i minst 18 år. Sedan kronan tillfredsställt Göran i Käxtjärn med skattefrih\n2 CONC et, pengar och en silverskål, för det han funnit silvergruvan, dröjde det inte länge, förrän brytning och smältning var i gång för kronans räkning m\n2 CONC ed gruvor i berget, där Göran funnit malmen, vilket berg fick namnet Silverknuten, som det kallas än i dag. Den första "sänk- och bränningen" kallades St. Göran efte\n2 CONC r upptäckaren. Smältningen skedde vid "Hällforsen", där det fanns god vattenkraft. Den järnhytta, som förut fanns där, flyttades bort. Vid brytningen använde ma\n2 CONC n sig av ved för upphettning av berget, varpå kallt vatten göts över det. Krut hade ännu inte kommit i allmänt bruk, och dynamiten var okänd. Transporten av malmen \n2 CONC till hyttan torde ha skett utför älven med flottar eller pråmar och båtar. Mellan gruvan och Hällefors fanns ett bokverk, där malmen sorterades. Göran och Bertil v\n2 CONC ar med och byggde kyrkorna i Grythyttan 1632 och i Hällefors De var nämndeman vid den 1640 inrättade häradsrätten i Grythyttan. De nämns i den äldsta nämndemans\n2 CONC förteckningen, från vintertinget 1/ (enl Johan Johansson i Om Noraskog III, 1884). Tog avsked 1662 enl samma källa. (Se vidare Helger, Nils: Hällefors socken, 1945 s. 37f, 156f, 5\n2 CONC 14ff. )