Hon ingick giftermål med banvakten Teodor Karlsson och bosatte sig i Hidingebro till en början samt senare i Mosås där maken uppnådde pensionsåldern.Se\n2 CONC dermera inköptes en fastighet i Pålsboda, där de bodde tills maken avled för några år sedan.
Hon har sedan vistats hos sina barn i Pålsboda och Kumla.
Den bortgångna efte\n2 CONC rlämnar minnet av en uppoffrande mor som ägnat hela sitt uteslutande liv åt hem och familj.
Av nio barn lever fortfarande sju, nämligen Jonas, verkmästare i Örebro, Greta, gift med \n2 CONC butiksföreståndare Bror Bergman, Pålsboda, Nils, verkstadsägare, Örebro, Mary, gift med Elfrid Österlund, Pålsboda, Ragnar, affärsidkare, Karlskoga, Lisa, gift med målare Lennart Karlsson, Ku\n2 CONC mla, samt Olle, maskinreparatör, Örebro.
Till de närmast sörjande hör även en sonhustru, Märta, bosatt i Kumla.
\n2 CONC ( Örebro-Kuriren )
\n2 CONC usa stränderOch en gång, tänk en gång är jag där
Halleluleja!
Jag högt måste sjunga!
Halleluleja!
Jag går till \n2 CONC den staden.
Om än stegen blir trötta och tunga
Bär det uppåt och hemåt ändå.
Jordfästningen ägde rum lördagen den 26 oktober 1963 i Påls\n2 CONC boda kyrka.
\n2 CONC laty så tätt emellan varven det ej ä
Men när Du idag de sjutti-fem ska fylla
ja då vill vi allehop vara med.
Vi vill tacka Dig för allt gott \n2 CONC som Du oss skänkte
när här hemma vi hos Dig fick växa opp.
Vi som barn på allt Ditt slit nog aldrig tänkte
men förståndet kommer väl med årens lopp.
Vi nog minns hur Du fick tvätta, sy och laga
ty den läxan hade Du mest varje dag
Men trots det så hördes Du dock aldrig klaga
vårat\n2 CONC bästa var för Dig oskriven lag.
Vi har ofta tänkt hur allt Du kunde hinna
med den arbetsbörda som var alltför stor.
Men det enda svar som vi på det kan fi\n2 CONC nna
är att Du för oss slet ut Dig Kära Mor.
Vi såväl förstår när Du tillbaks ses blicka
att Du tycker skillnaden är gräsligt stor
På den tid när som Du själv var liten flicka
och den som idag Dig möter lilla Mor.
Tiden ändras vi med den ett ordspråk lyder
uti mångt och mycket \n2 CONC det nog frammåt går
Men man kan dock tvivla på om det betyder
att vi bättre än den gamla tiden står.
Ja nu skall vi sluta denna lilla visa
om Dig Mor ty vi för länge sedan fann
att när det idag här gäller att Dig prisa
vi med bara enkla ord det inte kan.
Men så länge Du i livet hä\n2 CONC r får finnas
ibland oss, en tacksamhet vi känner stor
Vad Du gjort för oss det skall vi alltid minnas
må Du länge leva lilla Mor.
\n2 CONC ran släkt göra har.Vi hoppas att alla nu glädje sig får
så ingen sig ångrar och fäller en tår.
2.
Från Arbogastaden en hyllning nu går
och” Karlssonnasläkten” fanfarer nu får.
Ifrån alla ättelägg stora som väl små,
till K-A Sofia här tankarna går
3.
För mi\n2 CONC nst hundra år se`n så föddes Soffi,
av fattiga fäder i visst slaveri.
Nån dans uppå rosor den tiden ej var,
men med sin Karl-Adrian lycklig hon var
\n2 CONC 4..
Och sedan till prästen en dag bar det av,
prelaten dem sina välsignelser gav.
Och i Vingelbacken dom flyttade in
Sofia hon var då så \n2 CONC glad uti sitt sinn.
5.
Karl-Adrian knoga i sin ”pärebur”,
Sofia fick gluttar dom kom uti tur.
Först Kalle, så Gustaf, sen Ida må ni tro,
\n2 CONC dom aldrig i sängen sig unnade ro
6.
Sen Betty o Alma och Oskar då kom
men kelgrisen David hon mest tyckte om.
Men ordning i hemmet hon \n2 CONC höll må ni tro,
När K-A såg till så spenaten sågs gro.
7.
Av detta vi anar blev stugan rätt full,
sju ungar det är ju ej nån liten kull.
Det var ganska svårt få`t gå ihop må ni tro,
men K-A Sofia tog allting med ro.
8
Patronen på bruket han var mycket ”le”.
Han sa:\n2 CONC Många ungar vad tjänar det ”te”.
Han skyllde på fruntimren o vilket snack,
han tänkte ej på nåt som kallas för ”back”.
9
Till boden \n2 CONC åt mamma fick ungarna gå,
att handla och en karamellpåse få.
Men Sällinge-gubben dem skrämde minsann,
ty det fanns ej någon så otäck som han.
\n2 CONC
.
10.
Men barnen dom växte o stora dom blev
och pliktskyldigast till sin mamma dom skrev.
Hon kunde ej skriva den tiden men snart,
\n2 CONC hon lärde så korrespondensen tog fart
11.
Soffi och Karl-Adrian lyckliga var,
så länge på jorden dom fick vara kvar.
En dag från Sofia dock K-\n2 CONC A gick bort,
Så att deras lycka den blev alltför kort.
12.
Se`n börja hon hushålla, såg ej en skymt,
av glädje, ty livet det är ganska grymt.\n2 CONC
Av gammal god tid man ej här ser ett spår.
Soffi och Karl-Adrian bäst nu nog mår.
Melodi: Johan på Snippen.
1.
Oh, tänk vilken fröjd att få samlas ett tag,
med alla bekanta sig här överlag.
Fastän första gången det händer med ro,
<\n2 CONC p>Vi upplevelsen här dock tar vill vi tro.
Av Karlssons ättlingar vi äro här nu hela släkten,
så detta namnet bör väl träffen ge den rätta fläkten.
Kvinnor och män till ett-hundrade tal,
ty Karlssonna-namnet är vårt ideal.
Vi här av hjärtans lust skall roa oss och glättigt sjunga
och alla skall vi kä\n2 CONC nna oss som om vi vore unga.
För Karlssonna-släkten vi hurrar ett tag.
Idag kan vi sägaatt det är våran dag
2.
Från fjärran och\n2 CONC nära vi komna nu är,
med resan en del väl haft sina besvär.
Men lyckligt nu framme till Arboga stad,
besvären man glömmer och känner sig glad.
\n2 CONC
Vi här nu festen börjar och det sker på hotellet,
så småningom vi flyttar oss och hamnar då istället,
På arbetarborgen benämnd Folkets Hus.
Men ingen\n2 CONC får känna för mycket av rus.
Vi alla här församlade från fjärran och nära ikväll och alla dagar Karlsson\n2 CONC namnet vill ära.
Med detta vi släkten nu hälsa här får,
Och hoppas den lever och alltid består..
.
\n1 RIN MH:I11\n1 _UID 3C6623A3-E6F7-44C9-B7E6-FC0F4B115B5E\n'); return false;">GEDCOM-info
G e n v g a r
