Redan år 1900 anställdes han vid Svartåbanan som extra banvakt. 1913 blev han ordinarie och förflyttades då till Mosås, där han bodde kvar tills han pensionerades 1943. \n2 CONC Han bodde därefter en tid vid Svartå bangata, Örebro, men köpte så småningom den stuga i Pålsboda, där han nu bodde.
För sin långa tjänst hos järnvägen har han hedrats med Patrio\n2 CONC tiska sällskapets medalj. Han var alltid en intresserad medlem i Järnvägsmannaförbundet.
Hans stora intresse var jakt och kronan av hans sist fällda älg, en 16-taggare, pryder stug\n2 CONC an i Pålsboda.
Som närmast sörjande efterlämnar han maka, fru Alma Karlsson, samt sju barn, Jonas, verkmästare hos Philipssons i Örebro, Greta, maka till konsumföreståndare Bror B\n2 CONC ergman, Pålsboda, Nils, som innehar Sörby bilverkstad i Örebro, Mary, maka till till vägarbetare Elfrid Österlund, Pålsboda, Ragnar, som innehar borrsliperi i Karlskoga, Lisa, maka till målare \n2 CONC Lennart Karlsson, och Olle, anställd på CV i Örebro, samt barnbarn och barnbarnsbarn.
\n2 CONC err Harald Kullberg utförde en solosång.Jordfästningen förrättades av kyrkoadjunkt Lars Ekrelius, som också utförde begravningsmässan.
Herr Kullberg sjöng därefter\n2 CONC ” Blott en dag ” och under sorgemusik bars kistan ut och sänktes i graven.
En vacker blomstergärd hedrade den bortgångne. Sedan några av barnen talat vid graven framträdde förr\n2 CONC e stationsmästaren Richard Elbring, Pålsboda, som nedlade kransar från föreningen ”Pensionerade statstjänstemän” och från grannarna.
\n2 CONC Örebro-Kuriren.
\n2 CONC ner i en stilla ro.Hav tack för all möda, all kärlek och tro.
\n2 CONC ått sen till väla ja kom,dä va i början av år åttitre.
Då i Håla dä föddes en pojkvasker som
Karl-Janses va ägare te.
I min barndoms dag\n2 CONC ar dä va ej som nu,
dä unnar ja er te förstå.
En fick slita och gno mycke värre än sju,
för te sluring och sillbite få.
Men se\n2 CONC gifter dä blev ja, å dä va fäll bra,
för se Alma hon svarte på tefrågan ja.
Å av ungar dä kom dä mest e varje år.
Dä va raka spår, dä va raka sp\n2 CONC r.
Hå-hå-ja-ja, hå-hå-ja-ja,
hör hur dom sjunger för mig i da.
Hå-hå-ja-ja, hå-hå-ja-ja,
dom sjunger så vackert i da
Exiserte beväring jag gjorde så sant,
en gång uppå Sannahed
och Lus-Herman det är en gammal bekant
och gubben mä tittskåpet med.
Jag \n2 CONC därefter genast till järnbana kom
och fick sparka min tralla var da.
Många tusende sliprar dä bytte jag om
och såg ångloken frusta åstad.
Men snart flyttad dä blev ja, å dä va fäll bra,
från Lanna te Mosjö och stuga en da.
Då gräto de alla så tårarna rann,
målarfärgen va svå\n2 CONC , dä i vitögat brann.
Hå-hå-ja-ja, hå-hå-ja-ja,
Vorden en banvakt dä va nu ja.
Hå-hå-ja-ja, hå-hå-ja-ja,
Vorden en banvakt va ja.
\n2 CONC I trettio långa och strävsamma år,
jag stannade kvar på min post.
Men på älgjakt dä gick ja när tiden blev svår,
ty familjen den for\n2 CONC drade kost.
Ja, jag blunda och sköt både hit och dit,
som älgskyttar göra nu plär.
Så dä händàllt iblann att nån smakebit,
Jag bar hem te \n2 CONC min Alma så kär
För en jägare va ja, å dä va fäll bra,
å ja morötter odla precis som man ska.
Å potatisen växte blev granner och stor,
du fick ta oppen mor, fick ta oppen mor.
Hå-hå-ja-ja, hå-hå-ja-ja,
i trädgårn ja tappade pipan en da.
Hå-hå-ja-ja, hå-hå-ja-ja,
<\n2 CONC p>sen dess ja ej rökverk vill ha.
Men vi flytta från Mosjö till stan minsann
och stuga vid skroten va rar.
Men vid nästagångsflytt lilla Alma \n2 CONC försvann,
Å rakt opp te Stockholm hon tar.
Å hon kom inte hem förrn ja ordnat dä så,
att i Pålsboda villa vi fick.
Men att nöjder hon blev k\n2 CONC an ni säkert förstå,
när i stuga hon husesyn gick.
Lika lycklig va ja, att vi fick dä så bra,
kunde ligga på soffa evliga da..
\n2 CONC Åt ”fanders” mä tralla och allt tocke där,
som ha vart te besvär, som ha vart te besvär.
Hå-hå-ja-ja, hå-hå-ja-ja,
Sån synd att sånt knä en ska h\n2 CONC a
Nu har en dä ganska så skapligt å bra,
å lyfter var månad pension.
Å sjutti dä fyller ja rentav i da,
å är förmål för gr\n2 CONC atulation.
Visst ja ryat å satt uti ungarna skräck,
men se rättvis ja alltid ha vart.
Å så fort dom i pannan såg tre djupa veck,
dom syntes ej\n2 CONC till på en kvart.
Nu jag ä pensionär och ja har det så bra
och ligger på soffa precis som man ska.
Inte angår dä mej om tåge kom eller for\n2 CONC .
Skjut du spjälle mor, skjut du spjälle mor.
Hå-hå-ja-ja, hå-hå-ja-ja,
nu hurra ni ska på min födelseda.
Hå-hå-ja-ja, hå-hå-ja-ja,
<\n2 CONC /p>ett rungande leve, hurra.
..
\n1 RIN MH:I10\n1 _UID A6460118-A88E-4151-BF27-BA1CD716A634\n'); return false;">GEDCOM-info
G e n v g a r
