Påhl Nilsson (1754-1807)
1754--1807-01-10 (man)
Född 1754. Död 1807-01-10 i Mo, Helgum (Y). Sockenlapp.
Biografi:
Ansöker 1799 om att få bli sockenlapp i Helgum. Bodde tidigare i Kärvsta by i Stöde, som sockenlapp i nämnda socken.
Får sig anvisad en plats på Holmstrandsmon, men säger 1801 upp sockenlappssysslan. Bor sedan i Mo.
(H. Mohlund: Helgums socken del II p. 564)
Från Wikipedia
Sockenlappar var en yrkesgrupp bland samer som bodde i socknar utanför lappmarken och som var anställda av bondebefolkningen för att utföra vissa uppgifter, exempelvis slakt av hästar och hundar samt kastrering.
Sockenlapparnas förfäder var i allmänhet de nomadiserande skogssamer som i Mellansverige och södra Norrland under 1600-talet försörjde sig som jägare, småskaliga renskötare och hantverkare.[1] Sedan statsmakterna försökt fördriva dem under senare delen av 1600-talet och början av 1700-talet anställdes många av dessa samer som bofasta sockenlappar av sockenstämman. De arbetade med slakt av hästar och hundar, kastrering och skinnberedning – arbetsuppgifter som var tabubelagda bland delar av den svenska allmogebefolkningen.[2] De kunde även hjälpa till med rovdjursjakt och förse bönderna med rotslöjd, nottögor, tenntrådsbroderade kjolsäckar och andra alster.[3]
Begreppet sockenlapp liknar men är inte helt synonymt med norskans bygdesame, bufinn eller liknande. En sockenlapp hade anställning av socknen, och utförde vissa uppgifter som ansågs smutsiga för lön eller annan typ av ersättning och som rackare utförde i andra delar av landet. På 1730–40-talen blev det vanligt att landsortsförsamlingar (socknar) i södra Norrland och Mellansverige höll en egen sockenlapp för dylika arbetsuppgifter.[4] | |
|
G e n v ä g a r
