Ericus Michaelis Zebrozynthius (1581-1660)
1581--1660 (man)
Också känd som: "Erik Mikaelsson"f. ca 1581 i Bondsjö, Säbrå, Ångermanland, Död 1660 i Resele, Ångermanland, Kaplan i Nora, senare kyrkoherde i Resele.
Son till Michel Eriksson og NN
Gift med Karin Olofsdotter i Resele socken i hennes andra gifte, 1609. Pastorskan afled sommaren 1646 i Resele.
Far til Elias Erici Rhezelius; NN Eriksdotter; Michael Erici Noræus; Paulus Noræus og Erik Eriksson
Erius Michaelis Zebrosynthius i förvantskap (släktskap) med därvarande Burefamiljen.
Af ett egenhändigt bref, som han 8 jan. 1647 skref till ärkebiskopen, erhåller man några närmare underrättelser om honom. Sedan han år 1603, förmodligen ss. prästvigd, lämnat Upsala, blef han med krigsfolket utskickad till Lifland (tydligen som krigspräst) och förblef där, så länge kriget varade, tjänstgjorde sedan som kapellan i Nora till 1612 och kom omsider till detta svaga, mödosamma och förfallna (Resele) gället, hvilket ingen ville mottaga för armod och den långa vägens skull. Han skildrar huru här i kyrkorna mässekläderna voro förnötte, prästgården och all hägnad förfallen, prästbolen vanbrukade, som ärkebiskop Kenicius med sitt lofliga medfölje anno 1616 med förundrande sågh.¹ Sammalunda voro tiondelaxen, som tillförne af ålder utgått af kronans fiske, och ett litet enskildt fiske, som hört till prästbordet, bortmiste. »Hvilken omak och kostnad jag hade, innan jag allt detta i sitt retta läge någorlunda upprett hade, kan hvar och en nogsampt förmerkia, som med sådana ärender hafver varit beswärat. Dertill hade jag 7 styffbarn, them jagh allasammans genom Guds nådiga tilhjälp med egen omkostnad upfödhe ifrån deras barndom till mannaålder, och var alltid i den goda förhoppning, att jag skulle få några af mina styfsöner till hjälp, hvilket icke ske kunde, oaktadt tvåaf dem kommo till sacrum ministerium och en till gradum magisterii.» Nu begär han, att hans yngste son Michael, som han fått sig till hjälp, måtte erhålla spem successionis till pastoratet, enär han efter sin kära hustrus död ej har någon annan än honom i sin sorgliga lägenhet att lita på (Hdmh). Denna begäran afslogs då för tillfället, men gick sedermera i uppfyllelse. Genom ett kungl. bref 15 febr. 1617 fick khden årligen uppbära 6 t:r spl. ur kyrkohärberget. År 1628 räknade han 10 personer i sitt hushåll. De senare åren af sin lefnad hade han sonen Michael till vice pastor och afled i hög ålder, tydligen år 1660.
G. m. Karin Olofsdotter, änka efter khden Hans Larsson i Nora. De sju styfbarnen Noræus äro uppräknade där (II, s. 292). Pastorskan afled sommaren 1646 här i Resele.
Barn: Paulus, stud. febr. 1628; Elias, kallade sig Rhezelius, khde i Ramsele n. 7; Michael, faderns efterträdare.
Avslutningsvis citat från Margareta Grafström från sid. 152 i Boken om Säbrå så lydande: ”Anno 1648 sålde Christoffer en fjärding surströmming till Herr Eric i Resele.” Vem var då Herr Eric som konsumerade så mycket surströmming? Jo ingen mindre än kyrkoherden i Resele, Ericus Michaelis Zebrozynthius. Återigen möter vi detta egendomliga namn Zebrozynthius. Enligt vad Tyko Lundqvist anför på sid 184 i Boken om Säbrå var han son till storbonden Michel Ersson i Bondsjö, Säbrå vilket ska framgå av domboken 1669. Det förklarar Zebro, men varifrån kommer den senare leden zynthius? Herr Eric var visserligen styvfar till Christoffer Hanssons andra hustru. Men det innebär ju inget släktskap med Christoffer Hansson som tydligen endast en enda gång presenterar sig som Christoffer Hansson Zynthius. Margareta Grafström återger detta på sid. 142 i Boken om Säbrå: ”Anno 1589 den 10 Martii, som var på en måndagh wijd pass 2 slagh efter middagen föddes iagh Christoffer Hansson Zynthius i Siälewads prästgård”. | |
|
G e n v ä g a r
