Fogde på Tre Kronor i mitten av 1350-talet Utnämnd av Magnus Eriksson
1367 Häradshövding i Frötuna skeppslag (Albrekt av Mecklenburg)
1371 Väpnare (Albrekt av Mecklenburg)
Före 1371- efter 1376 Svenskt riksråd (Albrekt av Mecklenburg)
Först nämnd 1355
Senast nämnd 1378
Gift senast 1369
Sätesgård Stamgården Vasa och Björnö
Vasaätten är en senare använd konventionell benämning på en svensk adelsätt vars medlemmar själva aldrig använde något släktnamn. Ätten, som möjligen har tysk-baltisk bakgrund[1], kan spåras tillbaka till 1300-talet och utdog som egentlig adelsätt 1529 med Magnus Eriksson, eftersom hans bror Gustav Vasa då hade grundat det kungliga huset Vasa. Vasaättens förste kände medlem, Nils Kettilsson, omnämns för första gången 1355.[2] Medlemmar av ätten satt på Sveriges tron 1523–1654 och på Polens 1584–1672. Som kungaätt med regenter utslocknade den på svärdssidan genom den polske kungen Johan II Kasimirs död 1672 och på spinnsidan med drottning Kristinas död 1689. |  |
G e n v ä g a r
