Tyke Eskilsson (1360-1396)
1360--1396 (man)
Tyke Eskilsson, Lagman i Värmland, är föga känd. Han namnes i brev 1379 och fråndömes samtidigt med brodern gods vid räfsteting i Västergötland 1397. Han var g. m. Gunhild Torkelsdotter (Barun). De hade barnen Torkel Barun, Jöns Tykesson (levde troligen 1444), Nils Tykesson (namnes 1414—33), lagman i Värmland, Elin, som blev birgittinsyster i Vadstena 1411 och dog 1448, samt sannolikt Kristina, g. m. danske väpnaren Niels Jensen Loupose och därigenom mödernestammor till ätten Posse (Sjögren). Efter värmlandsgården Välinge har Tyke Eskilssons släktgren kallats Välingesläkten.
Från Riksarkivet:
Eskilssönernas ätt, konventionellt släktnamn, som använts av N. G. Djurklou för att beteckna en medeltida frälsesläkt (vapen: sparre över blad), vars genealogi sedan ett par gånger behandlats av K. H. Karlsson. I nyare litteratur har ättens huvudgren under namnet Välingesläkten utretts av P. Sjögren (se vidare nedan).
De två äldsta kända släktmedlemmarna voro två bröder (De la Gardiska archivet, 3, s. 176), Jöns Eskilsson och Tyke Eskilsson. Av dessa nämnes Jöns Eskilsson i handlingarna 1373–1400. Han var med bland dem, som i brev från Nyköping 20 maj 1388 inkallade drottning Margareta och avgåvo trohetsförsäkran till henne samt deltog i Nyköpings möte 20 sept. 1396. Han nämnes som väpnare ännu 10 febr. 1397 (Styffe, Bidrag, 2, s. 47 f.) men som riddare 22 maj 1398, varför han förmodligen erhållit riddarslaget vid Eriks av Pommern kröning i Kalmar 17 juni 1397. Herr Jöns uppräknas som medlem av konung Eriks unionella råd 1 sept. 1398 (Suhm). Jöns Eskilsson var 1397 g. m. Ingeborg Bengtsdotter (Örnfot). Han hade en dotter, Magdalena Jönsdotter, som blev g. m. danske väpnaren i Halland Torkel Pedersen Brahe (vars dotter i ett annat gifte blev stammor för svenska Braheätten). | |
|
G e n v ä g a r
