Släktforskningssajten Genvägar använder cookies för personlig anpassning, anpassning av vår nätreklam och andra ändamål. Läs mer eller ändra dina cookie-inställningar. Genom att fortsätta använda vår tjänst samtycker du till vår användning av cookies.
G e n v ä g a r

Om Släktforskningssajten Genvägar
Till släktträden
Samarbeta
Stöd
Logga in
Sök
Visning
Index
Personer
Ny person
Importera
Visa släktträd
Redigera person
Redigera relation
Lägg till fader...
Lägg till moder...
JOHAN Hansson/Dunderhake (1715-1758)
1715--1758-03-29 (man)

SONEN ANDERS JOHANSSON/JANSSON 1753- BORTKOPPLAD, SÖK DIREKT PÅ HONOM

+++

BÖRSTIL SOCKEN

KARLSKRONA - POMMERSKA KRIGET

++++++++++++++++++++

JOHAN Hansson/Dunderhake f. 1715 d. 1758-03-29, 43 år, begravd 1758-04-02 (död i Carlscrona), ev av sjukdom eller skadad i Pommerska kriget. Han är bosatt i (Ytternuttö) Börstil sn.

En svårläst anteckning finns i kyrkboken gällande sex båtsmän i Börstil socken som dött i Carlscrona mellan 29 mars till 3 juli 1758. Johan Hansson/Dunderhake var en av dem.

BOSATT
(Ytternuttö) Börstil sn

ARBETE
Båtsman nr 63
Antagen år 1744, avsked år 1758
Regemente: Norra Roslags Båtsmän
Rote: Ytternuttö
Komp: 1:A
Socken: Börstil

GIFTE
JOHAN Dunderhake f. 1715 d. 1758-03-29 i Carlscrona, bosatt (Ytternuttö) Börstil sn, gifter sig med MARGARETA Andersdotter f..d..

BARN
1) ANDERS Johansson/Jansson f. 1753-12-29 (Nuttö) Börstil sn [Min Ana]

++++++

BÖRSTIL SOCKEN - UPPLAND
Börstils socken i Uppland ingick i Frösåkers härad, Uppgick 1957 i Östhammars stad och området ingår sedan 1971 i Östhammars kommun och motsvarar från 2016 Börstils distrikt.

Tätorten 1) Norrskedika samt sockenkyrkan 2) Börstils kyrka ligger i socknen. Börstils socken ligger mellan nedre Olandsån i väster och havet på båda sidor av Östhammarsfjärden söder om Öregrundsgrepen och med betydande skärgård. Socknen är småkuperad skogsbygd med odlad slättbygd vid vattendragen och havsvikarna. Socknen genomkorsas av riksväg 76 mellan Gävle-Norrtälje. I nordost avgränsas socknen av Gräsösundet och i öster av Ängsfjärden och Kasfjärden. I söder ligger Raggaröfjärden och öarna 1) Raggarön. 1) Slätön 2) Fälön i Singöfjärden. I socknen ligger även fyrarna 1) tolvöregrundet 2) lambskärshällan och 3) halvvägen. Västra delen, det egentliga fastlandet, kallas "Uppsocknen" och sammanhänger numera med "Norrön". Söder om Norrön ligger socknens tredje del "Söderön". Större öar är: (1) Söderön (numera halvö) (2) Raggarön (3) Fälön (4) Tvärnö (5) Björkgrundet (6) Lambskär (7) Länsö (8) Medholma (9) Yxeln (10) Långgrundet. Kringliggande fjärdar är: (1) Raggaröfjärden (2) Ängsfjärden (3) Kasfjärden
(4) Östhammarsfjärden (5) Singöfjärden. I socknen ligger naturresarvaten: (1) Havsviks naturreservat (2) Slätön-Medholma naturreservat (3) Hovön-Alnöns naturreservat. Småorter i urval är (från norr): Simundö, Snesslingeberg, Rackan, Stenskär, Valudden, Skinnäsviken, Sund, Söderby, Kavarö, Söderby-Karlsäng, Lindersvik, Ytternuttö, Barkö, Assjö, Björnäs, Långalma, Svartnö, Lösholmen, Länsö, Nolsterby, Lackeviken, Sundsveden, Mälby, Boda, Fälö by, Yttersby, Älvsnäs och Tuskö.

NAMNET BÖRSTIL
Namnet skrevs 1344 Børstil och kommer från kyrkbyn. Namnet kan innehålla borst, 'styvt hår (hos djur)' i betydelsen 'svinryggsliknande terrängformation' och kan ha brukats om den barrklädda rullstensåsen vid kyrkabyn.

YTTERNUTTÖ
...

++++++

TIDSPERIODER
Stormaktstiden 1611-1721
Frihetstiden 1719-1772

STORMAKTSTIDEN 1611-1721
Perioden inleds 1611 med att Gustav II Adolf bestiger den svenska tronen. Efter det Stora nordiska krigets slut, genom freden i Nystad år 1721, avslutas den svenska stormaktsepoken formellt.

Det var under stormaktstiden som Skåne, Halland, Blekinge, Bohuslän, Gotland, Härjedalen och Jämtland blev en del av Sverige. Stormaktstiden innebar inte endast en territoriell expansion, utan även en långvarig period av ekonomisk expansion. Från år 1600 till år 1700 nästan fördubblades levnadsstandarden mätt i BNP per capita. Stormaktstiden följdes av en längre period med krympande ekonomi. Det dröjde till 1870-talet innan Sverige uppnådde samma BNP per capita som år 1700. Den svenska stormaktsställningen var alltid skör. Sveriges underliggande resursbas i fråga om befolkning och näringsliv var begränsad och genom att erövra områden från flera omgivande länder skaffade sig Sverige många fiender. När Ryssland moderniserades under Peter den store avslutades Sveriges period som stormakt. Efter att Karl XII stupat 1718 delades krigskassan ut och den stora armén upplöstes, därefter följde en kort men intensiv kamp om makten i Sverige mellan olika fraktioner och strax efter detta slöts freder i rask takt med de olika fiendenationerna. Under stormaktstiden var Sverige tidvis i behov av finansiellt och militärt stöd av andra europeiska länder. Under det trettioåriga kriget erhöll Sverige betydande subsidier från Frankrike, som var intresserat av att se den dominerande tyska furstesläkten Habsburg försvagad. Vidare ville handelsnationerna Nederländerna och England inte att något enskilt land skulle dominera Östersjön och bistod därför Sverige då landet var i underläge mot Danmark. Exempelvis bistod Nederländerna år 1643 Carl Gustav Wrangels flotta i slaget vid Femern och år 1700 landsatte en engelsk-holländsk flotta 4 000 man ur den svenska armén i Humlebæk på danska Själland. Å andra sidan verkade Sverige bli alltför dominerande år 1659 i samband med Karl X:s belägring av Köpenhamn, vilket ledde till att en nederländsk flotta kom till stadens undsättning.

FRIHETSTIDEN 1719-1772
Perioden betecknas som frihetstiden för att det kungliga enväldet upphävdes genom lag 1719. Det är alltså frihet från enväldesmonarki som avses. Perioden inleddes med att Karl XII stupade vid Fredrikshald år 1718 och att det svenska stormaktsväldet därmed gick under. Perioden avslutades med att Gustav III år 1772 genomförde en statskupp som gav regenten mer makt.

++++++

REGENTER
Karl XII 1697-1718
Ulrika Eleonora 1719-1720
Fredrik I 1720-1751 Hessen
Adolf Fredrik 1751-1771 Holstein-Gottorpska ätten

SVENSKA KRIG
Stora nordiska kriget 1700-1721
Hattarnas ryska krig 1741-1743
Pommerska kriget 1757-1762

AV DESSA PÅGICK POMMERSKA KRIGET UNDER JOHAN HANSSON/DUNDERHAKES TJÄNSTGÖRINGSTID

POMMERSKA KRIGET 1757-1762
Det Pommerska kriget utkämpades mellan Sverige och Preussen. Det var en del av det större sjuårskriget 1756-1763 som fördes mellan stormakterna Preussen och Storbritannien-Hannover på ena sidan och Österrike, Frankrike och Ryssland på den andra sidan.

Det Pommerska kriget fördes i dagens Tyskland och Polen. Sverige hade en styrka på ca 20 000 med några tusen döda. Okänd styrka på den Preussiska sidan och okänt antal döda.

Sjuårskriget berodde på ouppklarade motsättningar från tidigare krig. Kriget började i kolonierna och drabbade först inte Europa. I januari 1756 bildade Storbritannien och Preussen en allians. Frankrike och Österrike bildade då en motallians. Preussen stod snart isolerat mot en växande allians av kontinentaleuropeiska makter, som slutligen utökades till att även inkludera Ryssland och Spanien. Fredrik II av Preussen invaderar grannlandet Sachsen.
Sverige stod inledningsvis utanför kriget.

På hösten 1756 åberopade den österrikiska kejsarinnan Maria Teresia och den tyska riksförsamlingen en klausul i den westfaliska freden från 1648, alltså 108 år tidigare, som stadgade att Frankrike och Sverige förbundit sig att gemensamt ingripa mot all omotiverad aggression i Tyskland. Med stöd av denna klausul så borde Sverige utfärda ett ultimatum till Preussen, eller avsäga sig den rollen man fått efter 30-åriga kriget.

Hattpartiet, som då hade makten i Sverige, räknade med att detta skulle ge ett tillfälle för Sverige att kunna få tillbaka sina besittningar i Pommern, som år 1720 avträtts till Preussen. Den 21 mars 1757 slöt hattregeringen en konvention med Frankrike och Österrike. I kraft av denna förklarade Sverige och Frankrike för den tyska riksdagen, att de i enlighet med den Westfaliska freden skulle upprätthålla Tysklands frihet.

Sverige för över 20 000 man till Tyskland. Den 13 september ryckte den svenska armén in i preussiska Pommern.

Hattregeringen ville undvika intrycket av ett anfallskrig, som inte fick inledas utan riksdagens samtycke, därför utfärdades ingen krigsförklaring. Inryckningen i Pommern framställdes för tyska riksdagen som att den enbart syftade till att återställa freden.

KRIGETS FÖRLOPP
Efter underrättelsen om den preussiska segern i slaget vid Rossbach den 5 november 1757 bestämde sig den svenske befälhavaren, fältmarskalk Mattias Alexander von Ungern-Sternberg att inte verkställa sin regerings befallning och franska ombudet Marc René de Montalemberts uppmaningar att tåga mot Berlin. Istället återvände han till svenska Pommern i november 1757, där svenskarna av en preussisk armé ringades in i Stralsund och på Rügen. Fältmarskalk Mattias Alexander von Ungern-Sternberg fick den 21 december 1757 lämna befälet över armén till Gustaf Fredrik von Rosen, som den 7 januari 1758 de facto övertog befälet. Den svenska armén
tvingades ligga overksam bakom preussarnas blockad. Den 18 juni 1758 upphävdes blockaden genom att en rysk armé trängde fram. Gustaf Fredrik von Rosens befälsuppdrag övergick till Gustaf David Hamilton.

Augustin Ehrensvärd erövrade Peenemünde skans den 27 juli, och med 16 000 man bröt Gustaf David Hamilton upp för att understödja ryssarna, som belägrade Küstrin. Men efter det ryska nederlaget i slaget vid Zorndorf beslöt han i stället att tåga till Sachsen för att förena sig med österrikarna.

Han kom dock inte längre än till Neuruppin i Brandenburg. En strövkår, som han sände ut därifrån, led den 26 september ett svårt nederlag vid slaget vid Tornow. Däremot lyckades major Carl Constantin De Carnall den 28 september med 800 man försvara Fehrbellin mot cirka 5 000 preussare.

Då österrikarnas infall i Sachsen misslyckades lämnade Gustaf David Hamilton Neuruppin den 10 oktober och närmade sig Oder i hopp om en samverkan med ryssarna, men dessa gick i vinterkvarter, och då återvände Hamilton till Svenska Pommern.

Kritik som han med anledning av detta fick av regeringen, fick honom att avstå från befälet över armén, som den 23 november 1758 gavs i uppdrag åt Jacob Albrecht von Lantingshausen, som tog över den 19 december.

I början av 1759 blev Jacob Albrecht von Lantingshausen dock tvungen att dra sig tillbaka till Stralsund, eftersom han var ställd inför en överlägsen preussisk armé. Detta ledde till att garnisonerna i Demmin, Anklam och Peenemünde gick förlorade, dock först efter motstånd.

Genom ryssarnas framryckning befriades i maj 1759 Svenska Pommern från preussarna, men brist på pengar och förnödenheter gjorde att detta årets fälttåg kunde inledas först i augusti. Målet var att belägra Stettin, och som en förberedelse för detta lät Jacob Albrecht von Lantingshausen, Axel von Fersen med 4 000 man erövra Usedom och Wolin under det han själv med huvudarmén (10 000 man) ryckte in i preussiska Pommern, där han under småstrider höll sig kvar en tid.
Ingen belägring av Stettin sker och på senhösten gick armén åter i vinterkvarter i Svenska Pommern.

Den 20 januari 1760 försökte preussarna liksom föregående år tränga in i Svenska Pommern, men denna gång blev de tillbakadrivna, och den 28 januari trängde en svensk trupp in i Anklam och vid Slaget vid Anklam tog svenskarna själva den fientliga generalen, Heinrich von Manteuffel, till fånga.

Trots denna framgång och att de preussiska arméerna till största delen var upptagna på annat håll, kunde Jacob Albrecht von Lantingshausen inte rycka in på fiendens territorium med 15 000 man förrän i augusti. Hans avsikt var egentligen bara att hitta underhåll där.

Under ständiga småstrider med en preussisk styrka på 6 000 man framträngde han med huvudstyrkan till Prenzlau i Brandenburg, och lämnade Augustin Ehrensvärd med en avdelning i Pasewalk. Där angreps Augustin Ehrensvärd av fienden. Anfallet slogs tillbaka, men Augustin Ehrensvärd sårades och blev tvungen att lämna befälet över armén.

En mängd officerare lämnade vid denna tid armén för att delta i riksdagen, som samlats till möte. Brist på befäl uppstod.

Jacob Albrecht von Lantingshausen återvände till Svenska Pommern, där han under den vintern inte stördes av fienden. Han utverkade i juni 1761 att få lämna befälet.

Först i juli blev hans efterträdare Augustin Ehrensvärd i stånd att med 7 000 man rycka fram på fiendens territorium. Fastän styrkan var överlägsen den preussiska armé som försökte hindra framryckningen kunde han inte rycka fram särskilt långt, och fälttåget utgjordes bara av mindre strider, som i huvudsakligen var framgångsrika för svenskarna.

I september sände Augustin Ehrensvärd ett par regementen under greve Fredrik Vilhelm von Hessenstein till Usedom och Wolin för att understödja ryssarna, som belägrade Kolberg.
Fredrik Vilhelm von Hessenstein återkallades snart, och i oktober återvände hela den svenska armén till Svenska Pommern.

Då preussarna började störa hans gränsposteringar skickade han Jacob Magnus Sprengtporten med en avdelning lätta trupper, den s.k. Sprengtportenska frikåren, in i Mecklenburg, och denne erövrade 23 december preussarnas främsta förrådsort, Malchin. De blev där omringade av en överlägsen styrka. Augustin Ehrensvärd bröt då upp för att undsätta dem.

Förtruppen under De Carnall besegrade 2 januari 1762 vid Neukalden en preussisk trupp, som försökte spärra vägen, och Augustin Ehrensvärd tågade in i Malchin. Omedelbart därefter återvände han dock till Svenska Pommern, och den 7 april slöt han på eget bevåg ett stillestånd, som varade till freden slöts.

INRIKESPOLITISKA KONSEKVENSER
Hattarnas maktposition vacklande efter kriget. Den ryska kejsarinnan Elisabet dör i januari 1762 och den politiska situationen i Europa förändras.
Det Sekreta utskottet beslöt den 13 mars 1762 att Sverige skulle försöka utverka en separatfred. Den 22 maj 1762 slöts Freden i Hamburg, som innebar att kriget avslutades utan varken vinst och förlust vad gäller territorium.

++++++

KARLSKRONA

KARLSKRONA
Karlskrona är en tätort i Blekinge och centralort i Karlskrona kommun samt residensstad för Blekinge län. Karlskrona är en gammal örlogsstad belägen på fastlandet och öarna längst österut i Blekinge skärgård.
Stadens centrum ligger på ön Trossö, vars stadsplan och äldre bebyggelse upptogs på Unescos världsarvslista som en del av Örlogsstaden Karlskrona 1998.

ÖRLOGSSTADEN
Blekinge blev svenskt 1658. År 1679 påbörjades planerna att förlägga större delen av rikets flotta på Trossö. Den nya staden, Karlskrona stad, grundades av Karl XI. Att Sverige ville förlägga sin örlogsflotta här berodde på att man ville manifestera en maktposition nära Danmark och europeiska kontinenten. Dessutom är hamnen isfri större delen av året.

RIKETS TREDJE STAD
Skeppsbyggare till den nya flottbasen med skeppsvarv hämtades från Österbotten och Stockholm. 1684 byggdes broar som förenade stadskärnan med fastlandet.
Karlskrona blev snart rikets tredje största stad, näst efter Riga i dagens Lettland och Stockholm.

FARSOTER KARLSKRONA
Karlskrona utvecklades snabbt, men i början av 1700-talet inträdde stagnation på grund av krig och farsoter. 1701-1711 dog omkring 7000 personer då Pesten drabbade staden. 1741 och 1789 drabbades staden åter av farsoter som vardera krävde 6000 dödsoffer. Karlskrona var dock fortfarande med sina 10 018 invånare Sveriges tredje största stad år 1766 och behöll denna plats fram till 1830-talet.

KUNGSHOLMS FORT
Kungsholms fort är en militär befästning i Blekinge skärgård, bemannad ända sedan 1600-talet. Den befästa rundhamnen är en av sevärdheterna. Fram till 1890-talet användes den port, som den är utrustad med varje natt, idag använts dock inte hamnen av båtar.

++++++

LIVSHISTORIA
Av dessa krig är det Pommerska kriget 1757-1762 som pågår under Johan Hannsson/Dunderhakes tjänstgöringstid som båtsman.

Johan Hansson/Dunderhake blir antagen som Båtsman i Norra Roslags Båtsmän 1744. Han är då 29 år. Han tillhör Ytternuttö rote i Börstil socken. Han är Båtsman till sin död 1758-03-29. Han är då 43 år. En svårläst anteckning finns i kyrkboken gällande sex båtsmän i Börstil socken som dött i Carlscrona mellan 29 mars till 3 juli 1758. Johan Hansson/Dunderhake var en av dem.

DÖD 1758
Johan Hansson/Dunderhake

++++++

KÄLLOR
FÖ Börstil 1746-1789 C:2, år 1753
--bild 32-36, svårläst, hittar tre Anders nr 7 (Far...) nr 42 (Far Anders) nr 77 (Far Johan Dunderhake)
--Bild 36 nr 77 (Anders 1753-12-29 Far Båtsman Johan Dunderhake i Nuttö Mor/Hu Margareta Andersdotter)

DÖ Börstil 1746-1789 C:2
--Bild 231 (Ordinarie Båtsman Johan Dunderhake i Ytternuttö, 43 år, död 1758-03-29, begravd 1758-04-02, sex båtsmän från Börstil på rad med olika, men nära dödsdatum i kyrkboken med gemensam, svårläst anteckning, döda i Carlscrona).

Centrala soldatregistret
Johan Hansson/Dunderhake
Aktnummer: NR-01-0063-1744
Torpnummer: NR-01-0063

kungahuset.nu

Wikipedia 2020 - Karlskrona - Pommerska kriget

Tipsa någon om detta släktträd via e-post!

Har du ytterligare upplysningar om denna släkt eller synpunkter på denna information? Kontakta då släktforskaren med användarnamn filuren60 som gjort släktträdet.

Vill du släktforska själv? Skapa ett eget användarkonto på Släktforskningssajten Genvägar.