Per Olov Enqvist (1934-2020)
1934-09-23--2020-04-05 (man)
P.O. Enquist, född 23 september 1934 i Sjön, Hjoggböle 7:20 i Bureå församling i Västerbotten, död 25 april 2020 i Vaxholm, Stockholms län var en svensk författare, regissör, dramatiker, översättare; hedersdoktor i Umeå, Oslo och Uppsal. Per Olov Enquist växte upp som enda barn med sin mor, då hans far småbrukaren Elof Enqvist (1903–1935) dog tidigt. Modern folkskolläraren Maja Enqvist[, född Lindgren (1903–1992), var djupt troende och engagerad i Evangeliska Fosterlandsstiftelsen. Om sin barndom skrev Enquist 2007: "Är man född djupt inne i en skog är träd och mark trygghet. Jag hade inga lekkamrater, men en stor skog helt för mig själv, det skapade min starka och obrottsliga karaktär. Jag var inte ensam. Jag hade tallarna". I mitten av 1950-talet var Enquist aktiv inom friidrotten och hade stora förväntningar på sig som höjdhoppare; han hoppade 1,97 m. Efter filosofisk ämbetsexamen vid Uppsala universitet 1960 var Enquist verksam som kulturkritiker vid Svenska Dagbladet och Expressen. I början av 1970-talet var han programledare för TV-programmet Kvällsöppet. Åren 1970–1971 bodde han i Västberlin, 1973 i Los Angeles som gästprofessor på UCLA och 1978–1993 i Köpenhamn.
I mitten av 1950-talet var Enquist aktiv inom friidrotten och hade stora förväntningar på sig som höjdhoppare; han hoppade 1,97 m. Efter filosofisk ämbetsexamen vid Uppsala universitet 1960[8] var Enquist verksam som kulturkritiker vid Svenska Dagbladet och Expressen. I början av 1970-talet var han programledare för TV-programmet Kvällsöppet.[9] Åren 1970–1971 bodde han i Västberlin, 1973 i Los Angeles som gästprofessor på UCLA och 1978–1993 i Köpenhamn.
Han debuterade som författare med Kristallögat (1961), och slog igenom 1964 med Magnetisörens femte vinter, som även har filmatiserats. Internationellt fick han sitt genombrott med Legionärerna som översattes till flera språk och filmatiserades av Johan Bergenstråhle med titeln Baltutlämningen. Enquist skrev även för film och tv med manus som Strindberg, Ett liv och filmerna Il Capitano och Hamsun. Som dramatiker fick han ett stort internationellt genombrott med debutpjäsen Tribadernas natt. Han samarbetade med Anders Ehnmark i flera pjäser och med Ingmar Bergman i Bildmakarna på Dramaten i Stockholm.
1975 berömde han de röda khmerernas deportering av Phnom Penhs befolkning för tvångsarbete på landsbygden, vilket kom att förfölja honom i den svenska debatten. I självbiografin Ett annat liv ångrade han detta och menade att han då inte ens visste vem Pol Pot var.
Enquist skrev romaner, dramer, krönikor och andra berättelser. Under pseudonymen Peter Husberg skrev han en collageroman, Bröderna Casey (1964), tillsammans med Leif Nylén och Torsten Ekbom. De övriga romanerna har han skrivit ensam, under eget namn.
Enquists författarskap brottas med sanningsproblemet i etiskt och metodologiskt hänseende; centralt är spänningen mellan det subjektiva, det relativa och det absoluta, samt det objektiva, illusion och desillusion. Ett exempel på detta är berättandets ofta experimentella form som var som mest radikal på 60-talet och som i Magnetisörens femte vinter gestaltar sig genom insprängda dagboksanteckningar i berättelsen. Ett annat är en återkommande balansgång mellan fiktion och fakta, fantasi och verklighet, som yttrat sig i dokumentärromaner eller faktioner (Legionärerna) och historiska romaner (Livläkarens besök, Lewis resa). Många gånger låter Enquist oförståndiga eller obildade människor kontrasterande förmedla berättelsen, med ett mikroperspektiv på världens stora skeenden. Flera romaner handlar om faktiska personer och händelser, exempelvis Blanche och Marie (2004) om hysteriforskaren Jean Martin Charcots patient och älskarinna Blanche, hennes tillfrisknande och liv som assistent hos Marie Curie.
Uppväxten i Västerbotten och i en djupt religiös miljö lämnade spår i flera av Enquists romaner, dels språkligt i form av norrländska ordvändningar eller västerbottniska dialektinslag och lån från fromhetslitteraturen, dels tematiskt med flera verk geografiskt placerade i Västerbotten (bland andra Sekonden, Musikanternas uttåg, Kapten Nemos bibliotek), eller med beröring till väckelserörelsens historia (Lewis resa).
Romanen Livläkarens besök från 1999 blev en stor internationell framgång och belönades med Augustpriset.
Böckerna Livläkarens besök och Nedstörtad ängel finns upptagna i boken Tusen svenska klassiker.
2008 utkom Enquists självbiografi, Ett annat liv, som belönades med Augustpriset. Det var andra gången han erhöll priset; första gången var för Livläkarens besök 1999. År 2009 vann han Iris Ljudbokspris för ljudboksversionen av Ett annat liv som han själv läste in. Självbiografin uppmärksammades inte minst för författarens inträngande skildring av sin alkoholism.[källa behövs] Somrarna 2013–2014 var Enquist programvärd i åtta avsnitt av Allvarligt talat i Sveriges Radio.
Ett återkommande tema för kulturskribenten Enquist var under två decennier turerna kring utredningen av mordet på Olof Palme, i form av bokrecensioner och egna iakttagelser, ett ämne han 1992 också behandlade i skönlitterär form i essäsamlingen Kartritarna.
Enquist har översatt Wolf Biermanns sångtext "Ermutigung", svensk titel "Uppmuntran", som tonsatts och medtagits som nr 824 i Svenska kyrkans psalmbokstillägg Psalmer i 2000-talet.
Enquist var en av Sveriges mest framgångsrika författare utomlands, bland annat i Tyskland, och tilldelades ett stort antal internationella priser.
Liknelseboken (2013) blev Enquists sista roman. Åren efter 2014 blev han mer sällsynt i offentligheten.[18] Han ställde dock upp i några intervjuer även på senare år, bland annat i Sveriges radio våren 2018.
Bostad 1971 Helga Trefaldighets fs, Uppsala.
Bostad 1981 Sunnersta 123:5, Jägarv 1, Uppsala, Gottsunda fs, Uppsala kn
Bostad 1991 Fiskaren Större 6, Hökens gata 6, nb, Ö.g., Stockholm, Katarina fs, Stockholms stad
Gift 1a omkring 1960 Helga Trefaldighets fs, Uppsala med fil. mag Margareta Elisabet Ersson Hult född 1936 Moskosel, Arvidsjaur. Skilsmässa före 1980 Uppsala. Med vilken han fick en son 1961 och en dotter 1968.
Gift 2a 1980-03-15 Danmark med Lone Bastholm född 1934-09-11 Qaqortoq, Grønland, Danmark. Skilsmässa 1994. skådespelare, balletdansör, teaterinstruktör, teaterchef og kulturredaktör.
Gift 3dje 1995 med Gunilla Margareta Thorgren född 1943-07-24 Uppsala. Journalist, skribent och socialdemokratisk politiker. |  |
|
G e n v ä g a r
