Magnus Olavsen Barfot (1073-1103) 1073--1103 (man)
Wikipedia: Magnus Olavsson Barfot, född 1073, död 24 augusti 1103, var kung av Norge från 1093 fram till sin död. Han var son till kung Olav Kyrre (den fredlige) av Norge och dennes frilla Tora Jonsdatter, gift med Margareta Fredkulla och far till bland andra Sigurd Jorsalafarare (Sigurd I Magnusson).
Magnus Barfot representerade en vändning i norsk utrikespolitik; han förde en aggressiv och expansiv politik och försökte bland annat erövra Dalsland och delar av Värmland, vilket dock misslyckades. Magnus Barfots krigföring i Skottland ledde till att många områden och öar med norskättad befolkning antingen inlemmades i eller knöts närmare till Norge, däribland Hebriderna (kallade Söderöarna), Orkneyöarna och Isle of Man. Han förde krig även i Wales och på Irland.
1101 deltog Magnus Barfot i fredssamtalen som kung av Norge i trekungamötet i Kungahälla tillsammans med Inge den äldre från Sverige och Erik Ejegod från Danmark. Han gifte sig, som en bekräftelse på freden, med Margareta Fredkulla som var kung Inges dotter.
Magnus dog efter att ha fått en yxa i halsen under ett slag i Ulster på norra Irland. I Heimskringla berättas att han förde ett lejon av guld i rött fält på skölden och på vapenrocken.
Hans tillnamn berodde på att han gärna hade kilt.
Hans son Sigurd Jorsalafarare (Jerusalemsfararen) var väldigt berömd för sin resa till Jerusalem. Han genomförde 18 olik slag efterhand i resan där han nedgjorde alla på de platser där han landade med 6 skepp som särskilt byggs för uppgiften att resa till Jerusalem. Han kom till sist till sitt mål mycket mycket rik och kunde liera sig med Balduin Jerusalems kung. Han ställde även upp i olik slag och fick ersättning av olika värden, t ex del av Kristus kors! Sigurd tog sig till Konstantinopel där han bytte sina skepp mot hästar som fraktade hem godset. Resan hem tog tre år. En del män blev kvar i Konstantinopel och bildade familjer där. Det står mycket på wikipedia om Sigurd, efter Snorre Sturlassons sagor. | |
|