Styrbjörn Olafson (903-983)
903--983 (man)
Styrbjörn Olafson of Sweden, Vikingahövding i Jomsborg, Danmark 984-995. Kallades Styrbjörn (den starke) Olofsson.
Styrbjörns farbroder Erik 'Segersäll' lär ha börjat sin politiska bana såsom samkonung med Styrbjörns fader Olof, som emellertid dog tidigt. Styrbjörn var ovanligt stor och stark och växte upp vid kung Eriks hov i Uppsala, men visade sig bångstyrig och besvärlig, så att han till och med en gång slog ihjäl en hovman som ofrivilligt hade råkat stöta honom på näsan med ett dryckeshorn. Vid tolv års ålder kom han och krävde halva riket i arv efter sin fader, och då detta nekades honom satte han sig på sin faders gravhög och tjurade i avsikt att vinna allmogens sympatier. Vid nästa ting i Uppsala framställde han offentligen sina krav, men då även tingsmenigheten fann honom för ung och omogen att styra ett rike lämnade han förtörnad landet med sextio välutrustade skepp som han på begäran fick av sin farbror. Han irrade därefter omkring i Östersjöområdet och härjade vitt och brett tills han slutligen lyckades överrumpla och inta ett berömt vikingatillhåll som hette Jomsborg, där en dansk jarl vid namn Palnatoke hade inrättat sig sedan han drivits i landsflykt av Harald 'Blåtand'. Den danske kungen visade sig tacksam för denna bragd och allierade sig med den svenske erövraren, som för sina bedrifters skull nu kallades Styrbjörn 'Starke'. Denne beredde sig nämligen att med våld tilltvinga sig makten i sveariket och utrustade till den ändan en ofantlig flotta, som förstärkt med tvåhundra danska skepp seglade till Uppsverige och löpte in i Mälaren. Kommen till Flottsund vid Fyrisåns mynning lät Styrbjörn bränna alla sina skepp för att hindra all återvändo och tvinga sig och sitt folk att segra eller dö, men vid denna syn vände danskarna om hem och lämnade Styrbjörn i sticket. Han förlorade emellertid inte modet utan drog med sina Jomsvikingar norrut mot Uppsala, och på slätten Fyrisvall mötte han kung Erik som visade sig vara väl förberedd, ty vid underrättelsen om Styrbjörns annalkande hade han låtit mobilisera alla vapenföra män i sitt rike genom pilbud som sändes ut över hela landet. På Fyrisvall utbröt nu ett väldigt slag som varade i tre dygn och vars alla skiften utmålas omständligt av sagan. Slutet på det hela blev att Styrbjörn stupade och Erik vann en fullständig seger, varför han framgent kallades Segersäll. (Källa: Alf Henriksson)
På den vendiska ön Wollin utanför Oders mynning hade Harald 'Blåtand' anlagt fästningen Jomsborg. Den befolkas enligt sagorna av hårdföra vikingar och styrs av en rad namnkunniga hövdingar; Palnatoke, Styrbjörn 'Starke', Bue 'digre', Sigvald 'Rappe' och Thorkel 'Höge' - de två sistnämnda är söner till den skånske jarlen Strutharald. (Källa: Alf Henriksson)
Jomsborg sägenomspunnen vikingaborg som ska ha anlagts av Harald 'Blåtand' vid mitten av 900-talet, troligen på ön Wollin vid Oders mynning där en vendisk stad, Vineta, varit belägen. Staden förstördes 1184. Jomsborgs existens har påvisats genom utgrävningar, men det historiska sambandet mellan borgen och venderna är omstritt bland forskarna. Enligt den isländska Jomsvikingasagan var borgens besättning beryktad för sitt obändigt vilda vikingalynne och deltog i flera omskrivna strider, bl a slaget vid Svolder. (Källa: Norstedts Stora Focus) | |
|
G e n v ä g a r
