Maurits Rasmusson (ärtsoppan Erik XIV) (kvinna)
Mauritz Rasmusson
Kyrkoherde i Böne.
Far: Rasmus
Död: 1577-04 Timmele (P). Enligt herdaminnet dömdes Herr Mauritz på Vadstena slott den 19 december 1576 från "ära, lif och gods" efter att under tortyr erkänt förräderi.
Halshöggs 1577-04 vid Mölbacken i Timmele
Barn med Anna Larsdotter (- >1576)
Barn:
Anna Mauritzdotter (- >1642)
Noteringar
Herr Mauritz tycks ha varit den utlösande faktorn till Erik XIV:s ärtsoppa.
Hans hemska öde finns också behandlat av Rudolf Elander i Upprorsförsöket mot Johan III 1569 och prästens i Böne anklagelse mot honom 1576
Ur Joh.W. Warholm, Skara stifts herdaminne:
Rasmus var pastor 1544 och 1551.
Mauritius Erasmi, förmodligen den förres son, blev kyrkoherde i Böne omkring 1570. Han var en häftig motståndare till liturgien; utspridde med all iver vederläggningar mot densamma och blev därföre av kung Johan III i ett brev kallad "förrädare". Därjämte blev han av en fogde Anders Larsson på Stockared och en bonde Peder Skåpe i Flårekulla anklagad för upproriska stämplingar. Han skulle nämligen ha sagt, att "han ville samla sin källare full med krut och uppväcka uppror i landet."(1) Herr Maurits flydde undan, men blev, enligt sägen, gripen nära prästgården på en åker, som däraf ännu kallas Prästryd, fängslad och förd till Vadstena Slott, där han den 19 december 1576 såsom en överbevisad förrädare dömdes från liv, ära och gods. Sedan han länge varit hållen i fängelse, blev han slutligen halshuggen på Möllbacken vid Timmele 1579, varefter liket begravdes i Böne kyrkogård, gent emot vapenhusdörren. Sedermera upptäcktes, att han verkligen var oskyldig, och man har anmärkt såsom en Guds dom, att hans anklagare fingo en bråd död. (2)
Herr Mauritii hustru Anna var av adlig börd.
(1) Avsikten skulle varit, att avsätta Johan och utta Erik ur sitt fängelse. Riksrådet Erik Gyllenstjerna på Årås misstänktes att ha del i sammansvärjningen, tydligen mera hågad att sätta kronan på eget huvud, än återge den till Erik. (Kung Johans brev den 21 september 1576)
(2) Prosten Ullenius berättar såsom en folksägen, att båda Mauritii anklagare fick en elak ände, för när de dog och lades i sina kistor, tog den onde om natten deras kroppar ut ur kistorna och förde dem bort, rivandes ett stycke av taket. Kistlocken lågo på golvet och kistorna stog om morgonen tomma. Husets anhöriga lade därför tunga trädklampar i stället och bar kistorna åt graven. | | Användaren har angivit att denna person är avliden.
|