Född och död Finland
Adliga ätten Pistolekors nr 321
Adlad 1645-02-22, introd. 1647.
I det av skriftställaren, filosofie doktor H. Norra von Pistohlkors utgivna arbetet Nachrichten über die Adelsgeschlechter Scott of Craighall, Pistolekors und von Pistohlkors (1914) uppgives ätten vara en gren av den urgamla skotska ätten Scott of Craighall, vars huvudman bär titeln hertig av Buccleugh. Författaren framhåller i detta arbete, att enligt en snart trehundraårig tradition ättens stamfader Göran Olofsson Scott, som 1645 »till åtskillnad från andra adliga ätterna» naturaliserades med nytt vapen och namnet Pistolekors, skall, liksom den med bibehållande av sitt förra namn och vapen 1650 introducerade översten Jakob Scott, härstammade från Patrik Scott of Craighall (1480–1545), och vidare att Göran Olofsson skall hava räddat konung Gustaf II Adolfs liv vid Stuhm 1629 och till belöning härför under konungens livstid erhållit flera gods i Livland samt sedermera vid adlandet (naturalisationen) erhållit vapnet med de korslagda pistolerna som en erinran om att han vid nämnda tillfälle måst skjuta med båda pistolerna (i kors). – Mot tillförlitligheten av denna tradition, som icke på något sätt kommer till synes i den på 1750-talet till riddarhuset inlämnade originalgenealogien, där stamfadern benämnes endast Jöran Olofsson Pistolekors och som synes varit okänd för dåtidens genealoger i Sverige och Livland (von Stiernman, Rothlieb och Hupel), kan med fog göras följande erinringar. I det 1645-02-22 utfärdade adelsbrevet för »manhaftig» Jöran Olofsson, som enligt ordalydelsen i detsamma själv gjort framställning om erhållande av adlig sköld och privilegier, nämnes denne icke med tillnamnet Scott, och där antydes i övrigt varken om någon skotsk härstamning eller, vid uppräknandet av hans meriter, om någon räddningsbragd av ovan nämnt slag. Någon naturalisation med samtidigt helt nytt vapen har veterligen aldrig förekommit, medan uttrycket »till åtskillnad från andra släkter» går igen i alla adelsbrev från denna tid och ända fram till 1800-talet. Visserligen är den länge gängse berättelsen om överste Erik Soop som konungens räddare vid Stuhm numera vederlagd, och för andra uppgifter om att räddaren varit Hans Wrangel eller översten Callenbach saknas likaledes bevis, men även den av d'Ogier anförda versionen att räddaren varit en (till namnet okänd) svensk ryttare, kan icke gärna sättas i samband med Jöran Olofsson, ty denne var då, om ej löjtnant, likväl sedan många år tillbaka fänrik. Beträffande den av traditionen omnämnda förläningen av gods i Livland är härom intet känt ur bevarade livländska godsurkunder, och det var först genom sonen Eriks förvärv av godset Ruttigfer, vilket han erhöll genom sitt gifte 1662, som ätten blev besutten i Livland. Däremot ägde de båda överstarna Jakob Scott (fader och son) samtidigt flera livländska gods utan att något sammanhang mellan dessa gods' ägare och ätten Pistolekors kan spåras ur godsurkunderna. – Förutom att dessa skäl tala emot ätten Pistolekors' härstamning från Skottland, finnas andra omständigheter, som göra det troligt, att ätten däremot, såsom fru J. Ramsay påvisar, är av finskt ursprung. Göran Olofsson, som veterligen aldrig själv brukat namnet Scott – bland Savolaks' räkenskaper för 1622 finnes bland kvittenser hans namnteckning utan detta tillnamn och med ofrälse bomärke – innehade redan som ung ryttare 1614 genom arv ett hemman Kallislaks i Sääminge socken, gjorde 1615 jordabyte med konung Gustaf Adolf samt erhöll senare förläningar i Finland och godset Padoga i Ingermanland. Fru Ramsay anför vidare, att Göran Olofsson ägde en broder Israel Olofsson (likaledes utan tillnamnet Scott), som 1650 bodde Nybble Israel Olofsson kan således icke hava varit av adel. Det enda stöd, som skulle kunna anföras för gemenskap mellan ätterna Scott och Pistolekors och som för utgivaren av det anförda arbetet tydligen utgör det avgörande beviset härför – är att Erik Göransson Pistolekors beseglat en supplik till M. G. de la Gardie 1667-02-02 med det Scotska vapnet. Härvid är dock att märka, att han under alla andra kända skrivelser från honom använt det Pistolekorsska. Något bevis för att Erik Pistolekors genom arv från fadern erhållit det scotska signetet, kan dock icke dragas av detta enstaka användande av detsamma, isynnerhet som alla andra kända omständigheter tala emot den skotska härstamningen.
Ätten, som efter Finlands förening med Ryssland ej varit representerad i Sverige genom manliga medlemmar, immatrikulerades på riddarhuset i Finland under nr 30 bland adelsmän. Den fortlever numera endast i Tyskland och Östersjöprovinserna, varest den blivit inskriven på riddarhusen i Riga under nr 88 och i Reval under nr 111 med namnet von Pistohlkors.
Pistolekors A32100.jpg
Pistolekors A32101.jpg
TAB 1
Göran Olofsson, adlad Pistolekors, till Partala i Sulkava socken i Finland och Padoga vid Narva (Podoga i Petrovschi pogost i Ingermanland). Född 1596(?). Gjorde redan 1614 rusttjänst för sitt eget hemman Kallislaks i Sääminge socken, Finland. Var rumormästare under Hans Muncks fana, då han 1615-06-09 erhöll konung Gustaf II Adolfs brev på sju mantal i Jokkas socken i utbyte mot två skatter i Sääminge, vilka lågo allt för nära under Nyslott. Fänrik vid Savolaks regemente 1622. Var löjtnant under finska rytteriet (karelska kavalleriregementet) 1630. Erhöll s. å. 22/3 under Norrköpings besluts villkor Läskelä i Jokkas socken, Partala i Sulkava socken och Remekselä i Idensalmi (nu Kiuruvesi) socken. Adlad 1645-02-22 och uppgives då hava tjänat kronan i 44(?) år (introd. 1647 under nr 321). Fick s. d. frälse på sin och sin hustrus arvjord Henula (Eerikkälä) i Sulkava socken och Kallislaks med Lehtiniemi i Sääminge socken. Död 1663 på Kallislaks och begraven i Sulkava kyrka, där hans vapen uppsattes. Gift med N. N., död före mannen. Hon var arvfallen till Eerikkälä frälsegods, och var möjligen dotter av eller befryndad med korpralen Hans Bagge, som 1617 fick frälse på Eerikkälä.
Barn:
Israel. Var löjtnant 1639, då hans fader fick tillstånd att till honom överlåta sitt förläningsgods Läskelä. Kallas kapten, då han 1650-02-16 erhöll i förläning Ahvionsaari by i Sääminge socken, varest han uppförde säteri. Kallas kommissarie 1659. Död utrikes före 1662-06-19, då hans broder Abraham fick brev på hans gods i Sääminge socken.
Johan. Kapten. Död 1656. Se Tab. 2.
Jakob. Kapten. Död 1659. Se Tab. 9.
Erik, född 1628. Överste. Död 1700. Se Tab. 10
Göran. Överste. Död 1693. Se Tab. 43. | |
G e n v ä g a r
