Född Estland
Död stupade Narva
I. Linjen von der Issen (-Odenkotz), som sedan 1746 representerar adliga ätten nr 734.
Den ursprungliga hemorten för ätten Taube eller Tuve, såsom namnet skrevs ännu in på 1500-talet, är sannolikt att söka i Tyskland. Forskningar angående densamma ävensom rörande de olika ättegrenarnas inbördes samband hava ännu icke lett till något slutgiltigt resultat. För ättens påstådda uppträdande i Livland redan i början av 1200-talet finnes intet stöd i bevarade urkunder. Först under följande århundrade nämnas enstaka medlemmar av ätten i Estland. Sålunda var Engelke Tuve 1373-08-24 vittne vid biläggandet av en ägotvist mellan Hinke Weddwes, Lippold och Henneke von Aytz på ena samt Otto och Henneke Lode på andra sidan. Den under 1600-talet utslocknade ätten Weddwes, som förde samma vapen som Taubesätten, samt måhända även den likaledes utdöda von Aytz (Etz) voro sannolikt av samma ursprung som ifrågavarande ätt. Gerhard Tuves sigill, ättens första hittills kända, hänger under ett i riksarkivet förvarat pärmebrev, daterat 1383-11-15 och behandlande tvisten mellan vasallerna och domkapitlet i stiftet ösel. Hinke Tuve och hans hustru Luitgard von Mecks nämnas 1399-06-24. De voro då sannolikt båda döda. Men redan i början av följande århundrade har släkten delat sig i tre, varandra närstående huvudgrenar, vilkas gemensamma härstamning göres sannolik av att de förde samma vapen, men icke kan påvisas i sina enskilda filiationer, nämligen 1) linjen Taube von der Issen, jämte dess danska förgreningar med namnet Due, och linjen Taube af Maart-Hallinap, 2) linjen Taube av Maydel med förgreningar Taube af Karlö och Taube af Odenkat, 3) linjen Taube af Sesswegen och Kudding. | |
G e n v ä g a r
