Piteå Landsförsamling Kyrkoherde nr 9 Johannes Joh. Hossius (1629-49), som efterträdde sin svärfader i kyrkoherdeämbetet, var född i Ångermanland. Efter att ha blivit inskriven vid Uppsala universitet 1609-11-16 åtnjöt han professor Johan Messenius' enskilda undervisning och gav år 1611 prov på vunna färdigheter i ett latinskt nyårskväde till sin gynnare Andreas Bureus. I de oroligheter och våldsamma strider mellan Rudbeckianer och Messenianer, som just vid denna tid upprörde akademien, tog han säkerligen en livlig del att döma av hans personliga läggning.
Han uppträdde ock bland aktörerna i Messenius' skådespel Disa, som första gången uppfördes vid Distingsmarknaden i februarii 1611, likaså spelade han med i dennes drama Signill, som uppfördes i Stockholm 4 dec. 1612 under de högtidligheter, vilka ägde rum på Stockholms slott i anledning av hertig Johans bröllop. Enl. egen uppgift prästvigdes han i Strängnäs av biskop L. Paulinus (Hdmh).
Vid en senare tidpunkt omtalade ärkebiskop J. Lenæus i Upsala domkapitel, huru Hossius, som tydligen inte var anlagd för det prästerliga kallet, kom till ministerium. »Han föregaf sig nämligen vilja resa ut och sade sig hafva slagit sig till studium theologicum och wille ändteligen vara präst först och wände intet igen förrän det skedde. När nu detta war gjordt, reste han norråt och mässade i hvar socken, och när han kom till Pithå giftade han sig och blef där kvar.» Omkring åren 1620-23 tjänstgjorde han i Skellefteå ss. kaplan, hvarefter han i samma egenskap hitkom till Piteå.
Vid khden Nils Rehns död 1628 förordnades han att sköta lappskolan och blef följande år äfven hans efterträdare i pastoratet. Hans verksamhet ss. föreståndare för lappskolan blef emellertid ej så långvarig, enär genom kon. Gustaf Adolfs bref 20 juni 1631 skolan skulle flyttas till Lycksele. Flyttningen skedde året därpå. Jämte åtskilliga Piteåborgarenvar Hossius medintressent i malmbrytningen vid Nasafjälls 1635 upptäckta silfvergrufva, hvilket redan 1640 föranledde Piteå lappmarks slutliga afsöndring från moderförsamlingen. Khden Hossius' lefnadssätt och uppträdande var mindre värdigt en prästman. Vid ärkebiskop Lars Pauli nus' stora norrländska visitation 1642 hotades han t. o. m. med afsättning.
I okt. månad s. å. refererade mag. Thomas Rozelius, Piteå stadsskolas rektor, inför Upsala Domkapitel om pastoris i Piteå stora oskicklighet och förargeliga lefverne, särdeles med dryckenskap och fråsseri, så att han efter visitationen, då han sub poena privationis blef hotad att bättra sig och högeligen förmant till bättring, icke allenast intet hafver bättrat och sig emenderat, utan några resor värre och mycket förargeligare än förr sig ställer och förhåller. Prosten Anders Canuti i Luleå beordrades resa dit och anställa ytterligare undersökning, och i anledning af prostens rapport beslöt Upsala domkapitel 8 febr. 1643, att alldenstund så många bedja flitigt för dn. Hossius, blef det som det förr var, särdeles och emedan han så högt hafver förpliktar sig och utlofvat bättring. I likhet med stadens borgare synes han idkat någon köpenskap; så finna vi bland kyrkans inkomster under åren 1630-31 uppfördt: Her Johan Kiörkioherden af sin skutha än gifuit pgr 2 daler. Han afled år 1649.
G. m. företrädarens dotter Margareta Rhen, som under 3 år fick uppbära 12 tr spanmål i underhåll samt genom Kgl. bref 13/7 1650 erhöll frihet från kronoutlagor för sitt hemman Granden (Gran), 1 mantal i kyrkbyn. Död Pingsttiden och begrafven 20/6 1669.
Barn:
Malin, g. m. Nils Olai Bruzelius, khde i Skog, Helsingl. (Fant);
Brita, g. m. komm. Samuel Kuuth i N. Luleå;
Barbro, g. m. komm. härst. Petrus Turdinus, slutl. khde i Arjeplog¹;
en dotter, g. m. Nicolaus Andreæ, stud. 1633, adj. åt svärfadern, biträdande lärare i Piteå skola (Udpr. 5/8 1646).
Källa: http://www.kohkoinen.se/farmor%20lena/p7e880baa.html | |
G e n v ä g a r
