Anders Andersson Bryggman (-1674)
--1674 (man)
Anders Andersson blev borgare i Staden, dåtidens Öjebyn.
Han hade i varje fall en skuta, i alla fall en del i en skuta, ett så kallat borgarskepp som han var skeppare på. Det framkommer när Anders Ståhl den 30 april 1656 gick till rätten för att få betalat för gods han haft på sin skeppare Anders Anderssons skuta. I registret står namnen ”Anders Ståhl” och ”Anders Bryggman”.
Källa: Piteå historia om stadens styrelse, handel, industri och kultur under 400 år. Författare historikern Uno Westerlund
" Nästa gången en riksdagsman eller "herredagsman" som det står i protokollet utsågs var den 3 september 1660. Då hade ständerna kallats till Stockholm till den 21 september på grund av Karl X Gustavs oväntade död i början av året, och för att bevittna kungens förestående magnifika begravning. Att en huvudfråga skulle bli hur riksstyret skulle organiseras fram till dess sonen senare Karl XI blev myndig stod antagligen klart för piteborna men mycket mer kunde de inte veta. Efter långt betänkande av "borgerskapet" i gemen föll valet på rådmannen Anders Andersson (Bryggare) som det står i protokollet med förmaning att med " sin högsta flit" i stadens bästa. Magistratens och borgerskapets garanterade gemensamt 250 daler kopparmynt för hans omkostnader, en mycket stor utgift och de var beredda att satsa ytterligare pengar om riksdagen skulle dra ut på tiden; det var dubbelt så mycket som borgmästarens årslön i pengar. Att ordet magistrat nu för första gången användes pekar på möjligheten för beslutets stora vidd. Antalet rådmän var vanligtvis sex och de hade vardera normalt 20 daler kopparmynt i årslön. För de flesta var nog uppdraget inte bara hedrande utan också betungande. När Isac Tiock ledde ett möte vid midsommartid 1656 dömdes rådmannen Anders Andersson till böter för att han utan vidare " rest till sitt hemman på bygden" (Olof Andersson (199) sid 65.
Bryggargården 18 Pitholm. Anders Andersson i Piteå stad testamenterade för sin far 1650.
Källa: Piteå historia om stadens styrelse, handel, industri och kultur under 400 år. Författare historikern Uno Westerlund
" Nästa gången en riksdagsman eller "herredagsman" som det står i protokollet utsågs var den 3 september 1660. Då hade ständerna kallats till Stockholm till den 21 september på grund av Karl X Gustavs oväntade död i början av året, och för att bevittna kungens förestående magnifika begravning. Att en huvudfråga skulle bli hur riksstyret skulle organiseras fram till dess sonen senare Karl XI blev myndig stod antagligen klart för piteborna men mycket mer kunde de inte veta. Efter långt betänkande av "borgerskapet" i gemen föll valet på rådmannen Anders Andersson (Bryggare) som det står i protokollet med förmaning att med " sin högsta flit" i stadens bästa. Magistratens och borgerskapets garanterade gemensamt 250 daler kopparmynt för hans omkostnader, en mycket stor utgift och de var beredda att satsa ytterligare pengar om riksdagen skulle dra ut på tiden; det var dubbelt så mycket som borgmästarens årslön i pengar. Att ordet magistrat nu för första gången användes pekar på möjligheten för beslutets stora vidd. Antalet rådmän var vanligtvis sex och de hade vardera normalt 20 daler kopparmynt i årslön. För de flesta var nog uppdraget inte bara hedrande utan också betungande. När Isac Tiock ledde ett möte vid midsommartid 1656 dömdes rådmannen Anders Andersson till böter för att han utan vidare " rest till sitt hemman på bygden" (Olof Andersson (199) sid 65.
Bryggargården 18 Pitholm. Anders Andersson i Piteå stad testamenterade för sinfar 1650. | |
|
G e n v ä g a r
