Per Hemmingius (1640-1722)
1640--1722-03-14 (man)
Kyrkoherde i Dädesjö 1695-1710. Blev 82 år.
Född: 1640 Sjösås (G) 1)
Död: 1722-03-14 Dädesjö (G) 1)
Smolandi Upsalienses III, s 790
979. Per [Hemmingsson] (Petrus [ Hemmingii]) Hemmingius.
Ej i UM eller NM (men i NR 1662).
Född i Sjösås 1640,
son till khn där Hemmingius Theodori och broder till nr 887.
Skol. i Kalmar 1658 8/9. Prv 1671 25/6 och komm. i Barnarp s. å.
Komm. i Drev 1673, vice pastor i Vislanda och Blädinge 1675-84.
Collega supremus vid Växjö skola 1685 5/5.
Skriver 1694 20/11 till domkap.: "ty förmår med möda träla i skolan intill min död, måste gå en scapulant och få snöbbor och min bedrövade son, som intet förmår tigga, dör av hunger." Khe i Dädesjö 1695 och avstod 1710 pastoratet till efterträdaren. Död 1722 14/3 och begr. i sacristian.
P.H.H hade motgång i befordringsväg beroende på hans hustrus elaka tunga. Vislanda pastorat hade 1676 begärt honom till khe efter Nic. Ringius, men ångrade sig 1681 och ville ej ha honon, ehuruväl man intet hade "att skylla honom i sin predikstol". Hustrun ådömdes också vid Allbo ting 1684 17/5 dryga böter för missfirmelse av mannens rival om pastoratet Elias Wiesel och ansågs efter domen ärelös, varför domkap. hos K. Mt gjorde ansökan om "ärans restitution". 1690 avböjde Sandseryds pastorat att få honom som kyrkoherde för hustruns skull, fastän domkap. vitsordade, att nu ej henne hördes "annat än det som ärligit är, om hon än före med ett eller annat ord sig försett".
Gift med Elisabet Johansdotter, dotter till länsmannen Johan Håkansson
i Betingetorp.
Son: Hemming, som intogs i Växjö hospital 1695 20/2, men hemtogs av fadern igen 1697 3/10. Han beskrives som "helt ursinnig född till världen, kunnandes varken höra eller tala, den föräldrarna måste inbomma i huset till all som största besvär och huskors" (VDA 1695:399). | |
|
G e n v ä g a r
