ARENDT Pehrsson Örnflycht (-1548)
--1548 (man)
ARENDT Pehrsson/Örnflycht levde 1529, d. senast år 1548.
Till
(Ornäs) Stora Tuna sn
(Granhammar) Stora Tuna sn
(Möjebro) Stora Tuna sn
Adliga ätten Örnflycht Nr 84
OMNÄMNS
1534-1548
År 1548 omnämns han som död.
BOSATT
(Ornäs) Stora Tuna sn, sätesgård
(Granhammar) Västra Ryds sn (ingick i Bro härad) "på äldre dagar"
ARBETE
Väpnare
Erhöll Häradshövdingedöme år 1534 Bro härad, Uppland
Deltog i Västerås och Strängnäs riksdagar och bidrog 1529 till att förebygga oroligheter i Dalarna.
Fick år 1529 Kungsbyn i Irsta socken i förläning.
Troligen identisk med den Arend Persson väpnare, som år 1536 tillhörde domstolen uti myntmästaren Anders Hanssons sammansvärjning.
GIFTE (1)
ARENDT Pehrsson/Örnflycht gifter sig med BARBRO Stigsdotter, Svinakulla eller af Svarta Svinhufvud släkten.
BARN
1) MARGARETA Arendsdotter [Min Ana] gift med väpnaren och häradshövdingen Carl Bengtsson (Månesköld af Seglinge)
2) Brita Arentsdotter, gift med Per Eriksson/Schack, till (Hamra) Fröslunda sn och med fogden Peder Larsson, till (Hamra).
3) Barbro Arentsdotter, gift med Carl Nilsson/Schack av Hornby.
4) Bengt Arentsson
5) Carin Arentsdotter. Gift med fogden Jöns Ingemarsson, en av stamfäderna för adliga ätten Hiort af Ornäs.
6) Ingeborg Arentsdotter. Gift med väpnaren Göran Bonde
7) Agneta Arentsdotter. Hovmästarinna hos hertiginnan Maria Pfalz av Södermanland 1583. Gift 1 med fogden på Kalmar slott Joen Karlsson till Åstada och Ettak, gift 2) med ståthållaren Esbjörn Pedersson (Lilliehöök af Fårdala), död 1580.
GIFTE (2)
SIGRID Klasdotter/Kyle änka före 1548, d. 1571
STORA TUNA SOCKEN - DALARNA
Stora Tuna socken ligger i Dalarna, ingår sedan 1971 i Borlänge kommun och ingår från 2016 i Stora Tuna distrikt.
Tätorterna Borlänge, Ornäs, Repbäcken, Halvarsgårdarna, Idkerberget och Norr Amsberg samt stadsdelen och tidigare centralorten Romme och sockenkyrkan Stora Tuna kyrka ligger i socknen. Stora Tuna socken ligger kring Borlänge kring Dalälven och Tunaån. Socknen består av en större bördig slättbygd, Tunaslätten, och höglänta skogsbygder med höjder som i Dragberget i väster når 497 meter över havet. Orter:
Romme (del av Borlänge tätort)
Buskåker, Hesse, Hovgården, Idkerberget, Jakobsgårdarna, Matsknutsgårdarna, Nygårdarna,
Sellnäs, Sör Romme, Tuna-Hästberg, Strandbro, Tolsbo, Grevbo och Nyby.
NAMNET STORA TUNA
Namnet (1333 Tunum) kommer från prästgården och dess grannby och är pluralform av tun, 'inhägnad"'. Tillägget Stora påträffas första gånger 1726 och syftar på storleken av socknen.
ORNÄS
...
VÄSTRA RYDS SOCKEN - BRO HÄRAD - UPPLAND
Västra Ryds socken i Uppland ingick i Bro härad och är sedan 1971 en del av Upplands-Bro kommun i Stockholms län, från 2016 inom Kungsängen-Västra Ryds distrikt.
Granhammars slott, Livgardets övningsområde, tätorten Brunna samt sockenkyrkan Västra Ryds kyrka ligger i socknen. Västra Ryds socken ligger väster om Stockholm med fjärden Skarven i öster. Socknen består av slättbygd i de centrala delarna som omges av skogsbygd. I samband med att Svea Livgarde flyttade ut från Järvafältet i Stockholm till Västra Ryd i slutet av 1960-talet revs omkring hälften av de drygt 600 byggnaderna i socknen. Bland de rivna byggnaderna kan nämnas den kulturhistoriskt mycket värdefulla och vackra herrgårdsanläggningen (1) Torsätra från 1700-talet i socknens nordligaste del. Torsätra-området ligger idag inom Livgardets skjutfältsområde och av byggnaderna återstår numera ingenting. Även de båda herrgårdsbyggnaderna vid (2) Sundby gård, varav den äldre från 1700-talet, revs omkring 1970, även om det mesta av den övriga gårdsbebyggelsen finns kvar. Bland socknens övriga herrgårdar märks förutom (3) Gällövsta (idag kurs- och konferensgård) främst (4) Tranbygge, som senast ägdes av familjen Mörner innan den liksom merparten av socknens övriga bebyggelse tvångsinlöstes av staten omkring 1965. En välbevarad karolinerflygel från den sedan länge försvunna herrgårdsanläggningen från 1600-talet finns kvar vid Tranbygge, medan den andra flygeln förstördes vid en brand 1954. Tranbygges nya huvudbyggnad från 1843 kom att bevaras av Svea Livgarde och användes tidvis bland annat som militärt logement. Vid en brand i mitten av 1990-talet förstördes även denna byggnad. Av gårdsbebyggelsen vid Tranbygge återstår idag ett antal tidigare ekonomibyggnader, den före detta förvaltarvillan från tidigt 1900-tal samt karolinerflygeln från 1600-talet, den enda i sitt slag i Upplands-Bro kommun.
NAMNET VÄSTRA RYD
Namnet skrevs 1299 Riudh innehåller ryd, 'röjning'. Västra tillfogades på 1700-talet.[10]
GRANHAMMAR
...
MÖJEBRO
....
HÄRADSHÖVDING
Häradshövding var i Sveriges rättsväsen titeln på ordförande i en häradsrätt i ett härad på landsbygden, motsvarande borgmästarens roll i rådhusrätten i en stad. När dessa vid kommunreformen 1971 ersattes med tingsrätter, fick ordförande i stället titeln lagman. Häradshövdingens domkrets kallades för domsaga.
HÄRADSHÖVDING - HISTORISKT
Befattningen häradshövding (fornsvenska: hæraþshöfþingi) har funnits minst sedan medeltiden. Redan i början av 1200-talet finns i latinskspråkiga brev en befattning kallad prolocutor, närmast motsvarande det fornsvenska förskälaman. Under 1500-talet förekom beteckningen birkefogde för häradshövding.
I Magnus Erikssons landslag från omkring 1352 återfinns de första riksgiltiga bestämmelserna.
Tillsättning av ny häradshövding gick till så att lagmannen kallade till ett extraordinarie häradsting. På det fick sedan häradets bönder till uppgift att utse en tolvmannanämnd (jämför tolvman). Tillsammans med lagmannen utsåg nämnden tre kandidater, av vilka sedan kungen skulle välja en. För att vara valbar måste kandidaten vara bosatt inom det aktuella häradet.
Den vanligaste uppgiften för en häradshövding åtminstone fram till 1700-talet var att ombesörja den juridiska delen av fastighetstransaktioner. Dessa skulle enligt Magnus Erikssons landslags Jordabalk stadfästas på häradstinget av en nämnd bestående av tolv fastar. Häradshövdingen utfärdade det fastebrev som styrkte att transaktionen gått lagligt till och närmast motsvaras av vår tids lagfartsbevis. Den tidigaste uppgiften om en häradshövding i Magnus Erikssons landslags mening är från den 18 november 1352, då häradshövdingen i Vedbo härad, Tiohärads lagsaga, Riddaren Jon Knutsson (lejonörn), utfärdade ett fastebrev.
Häradshövdingens övriga uppgifter reglerades i Magnus Erikssons tingmålabalk. Det ålåg häradshövdingen att hålla häradsting på bestämda tider, tre gånger om året: vinterting, sommarting och höstting på häradets ordinarie tingsplats (tingstad el tingsted i äldre språk).
Häradshövdingens uppgift på tinget var begränsad till att uttala dom, det vill säga att meddela vad lagen stadgade i målet samt att utfärda och sigillera dombrev. Målen avgjordes av en häradsnämnd, eventuellt efter hörande av vittnen och edgärdsmän.
HÄRADSHÖVDING - ADEL
Med nya tidens inträde och adelns stärkta privilegier, som innefattade företrädesrätt till befattning som häradhövding, försvann invånarnas förslagsrätt och uppgiften blev mer en typ av förläning från kungen eller riksföreståndaren till dem han ville belöna och befattningen blev i praktiken ett slags prebende för riksråd eller andra högre statstjänstemän. Innehavarna hade då vikarier, så kallade lagläsare eller lagförare. Lagkommissionen 1643 föreslog förgäves att uppliva den allmänna landslagens stadganden om tillsättning, men genom Karl XI:s domstolsreform 1680 föreskrevs, att häradshövdingetjänsterna inte skulle få förenas med andra befattningar och att häradshövdingen skulle bo inom sitt häradshövdingedöme. Genom 1723 års reglering av adliga privilegier upphörde adelns företrädesrätt till dessa tjänster.
Häradshövding var länge en post som enbart män kunde utses till. Detta ändras i början av 1900-talet, men det var först 1962 en kvinna (Anna-Lisa Vinberg) utnämndes till häradshövding.
TIDSPERIODER
...
REGENTER
...
SVENSKA KRIG
...
LIVSHISTORIA
GIFTE
Arent Persson/Örnflycht var en av de personer som förekommer i Gustav Vasas öden och äventyr i Dalarna.
Arent Persson var gift med Barbro Stigsdotter. Det påstås att han skulle försökt övertala Måns Nilsson (Svinhufvud) att hjälpa honom förråda Gustav Eriksson (Vasa) som vilade ut hemma hos Arent, på flykt undan Kristian II.
Genom sitt gifte med den förmögne bergsfogden Stig Hanssons dotter Barbro hade Arent erhållit Ornäs. Arents svåger var Kristian II:s fogde i Dalarna, och hans svärfar Stig Hansson verkar ha varit en av Gustav Eriksson (Vasa) ivrigaste motståndare. Ornäsepisoden har sedermera av folktraditionen, som i detta fall kan spåras till 1600-talets mitt men i sin nu kända form är ännu yngre, utsmyckats med flera delvis otillförlitliga detaljer, som på ett okritiskt sätt utnyttjats av författare på 1700-talet.
Arents hållning under befrielsekriget är okänd.
På äldre dagar var han bosatt på fädernegården Granhammar, i Västra Ryds socken i Bro härad, där han 1534 erhöll häradshövdingedömet.
Nutida forskningsresultat tyder på att Arent inte alls förrådde Gustav Eriksson (Vasa). När Gustav blivit kung belönades Arent medan hans far (eller snarare svärfadern Stig Hansson?) dömdes till döden, "för det uppenbara förräderiet mot vårt fosterland".
Det finns en polsk skrift, tryckt 1570, vilken återger en tradition som existerat i hertig Johans omgivning. Enligt traditionen skulle det varit Stig Hansson, Barbros far, som försökt förråda Gustav Vasa, vilken räddades av husets dotter (Barbro). Förloppet och Barbros roll i det som skedde var alltså i huvudsak detsamma, medan rollen som Gustavs svekfulle värd var Stig Hansson, inte Arent Persson. Åtskilliga sannolikhetsskäl talar för att den polska källan är mer trovärdig än Peder Svarts krönika i detta fall.
DÖD 1548
Arendt Pehrsson/Örnflycht
KÄLLOR
runeberg.org, Svenska adelns ättartavlor, avd 2, 1858-1864, Gabriel Anrep, sid 940-941, tab 2.
Wikipedia - Arent Persson Örnflycht - 2020 | |
|
G e n v ä g a r
