PEHR OLOF Falkenström (1826-1903)
1826-02-09--1903-08-27 (kvinna)
LERBÄCK SOCKEN
NAMNET FALKENSTRÖM - BERGSMAN - TORPARE
SONEN GUSTAF IVAR FALKENSTRÖM (1873-1952) PÅ SIDAN - EMIGRERADE - IOWA - MAINE - ELLIS ISLAND
++++++++++++++++++++
PEHR OLOF Falkenström f. 1826-02-09 (Gärdet) Lerbäck sn (ingick i Kumla härad) Askersunds kommun, Örebro län (T) Närke d. 1903-08-27 (Folketorp) Lerbäck sn.
BOSATT
(Gärdet) Lerbäck sn 1826
(Folketorp) Lerbäck sn 1868-1871-1873
(Bergfallet) Lerbäck sn 1880
(Folketorp) Lerbäck sn 1890
ARBETE
Torpare 1853
Egbr. 1876-1903
Bergman 1880-1882
Handlande 1886-1903
GIFTE
PEHR OLOF Falkenström f. 1826-02-09 (Gärdet) Lerbäck sn d.1903-08-27 (Folketorp) Lerbäck sn, gifter sig 1853-11-08 i Lerbäck sn med CLARA Albertina Andersdotter f. 1834-06-16 Lerbäck sn, änka 1903, d..
BARN
1) Hilma Albertina Falkenström f. 1857-05-19 Lerbäck sn Folkräkningen 1910 bild 14 RA
(Toltorp) Lerbäck sn, m.m gift 1881-10-08 med Karl August Lundström f. 1856, jordbruksarbetare, Barn: Karl Artur Eugen f. 1887 och Ruth Alice f. 1893.
2) Ida Sophia f. 1859-12-01 Lerbäck sn, gift 1883-04-21.
3) Carl Victor Falkenström f. 1861-10-09 Lerbäck sn (d. 1905 Maspelösa järnvägsstn 1900-1910, Alvastra järnvägsstn 1886 och 1888-1890?) Folkräkn. 1890 (Gilltorp) Lerbäck sn, Bergsmansson/Arbetare gm Hulda Karlsson f. 1867 Lerbäck sn, dotter: Ruth Laura Elisabeth f. 1890 Lerbäck sn. Folkräkn. 1900 (Stationshallen) Godegårds sn, Östergötland, Handelsföreståndare, gift med barn. Bouppteckning Karl Viktor Falkenström f. 1861-01-01, d. 1948, Godegård sn, (Aska, Dals och Bobergs domsaga arkiv, ej digitaliserad, kan beställas)
4) Johan Albert Falkenström f. 1863-12-16 Lerbäck. Köper en gård år 1895, Rönnestorp 1:7. (Lerbäck hembygdsförening). Folkräkn. 1910 bild 85 RA (Rönnestorp) Lerbäck sn, Hemmansägare, gm Ida Sofia Karlsdotter f. 1863 Lerbäcken sn. Barn: Paul Valfrid f. 1891, jordbruksarbetare, Sven Elof f. 1898 samt Barnhusbarn nr 8578: Sally Kristina Pettersson f. 1908 Maria Magdalena, Stockholm stad.
(Fjärdingsman, Rönneshytta, Lerbäcks västra distrikt)
Foto av Johan Albert och Ida Falkenström, fotograf Anna Hedström Örebro finns på Lerbäcks hembygdsförenings sida.
5) Jenny Matilda f. 1866-01-24 Lerbäck sn d. 1882-03-21 (Folketorp) Lerbäck sn, 16 år, av förkylning.
6) Pehr August f. 1868-04-14 Lerbäck sn, nöddop, d. 1871-10-09 Lerbäck (3 år, strypsjuka)
7) ADA Naemi f. 1870-08-07 Lerbäck sn. [Min Ana]
8) Gustaf Ivar f.1873-04-15 Lerbäck sn, emigrerade till Amerika 1896-04-29, vigsel Boone, Iowa, Amerika, d. 1952-10-06 Ellsworth, Hancock, Maine, Amerika (Foto Bygdeband av DW Tanner, Springfield, Mass, Amerika.
9) Hulda Augusta f. 1875-04-11, Lerbäck sn
10) Hanna Maria f. 1879 Lerbäck sn gm Karl Richard Andersson Barn: Nils Richard, Karl Olof. Karl Richard och Hanna Maria tar över torpet/gården år 1903.
+++++++++++++++++++
BERGSLAGEN
Bergslagen är ett geografiskt område som inte är helt klart avgränsat. Bergslagen ligger i Mellansverige och kan sägas omfatta norra och västra delen av Västmanland inklusive de norra delarna av Örebro län som ingår i Västmanlands landskap, sydöstra Värmland och södra Dalarna. En vidare definition av Bergslagen omfattar även delar av Närke, Östergötland, Uppland och Gästrikland. Bergslagen har utmärkt sig för gruvdrift och metallindustri.
Sedan medeltiden eller längre har bergshantering, brytning och smältning av malmer (bergsbruk) haft en stark ställning i området. Vidare förädling skedde ofta utanför Bergslagen vid särskilda järnbruk.
LERBÄCKS SOCKEN - NÄRKE
Lerbäcks socken i Närke ingick i Kumla härad, ingår sedan 1971 i Askersunds kommun i Örebro län och motsvarar från 2016 Lerbäcks distrikt.
Tätorterna Åsbro, Rönneshytta, orterna Mariedamm och Skyllberg samt kyrkbyn Lerbäck med sockenkyrkan Lerbäcks kyrka ligger i socknen. Lerbäcks socken ligger i södra Närke vid gränsen mot Östergötland och till stor del i Tylöskogen med sjön Tisaren i norr. Socknen är en karg sjö- och mossrik skogsbygd. Socknen genomkorsas av riksväg 50 (Jönköping och Söderhamn) med smeknamnet Bergslagsdiagonalen, samt av järnvägen Hallsberg–Mjölby. Vid Mariedamm finns Trehörnings masugn, en av Sveriges få bevarade mulltimmerhyttor. Socknen avgränsas längst i nordväst av Viby socken och i norr av Hallsbergs socken, båda i Hallsbergs kommun. I öster ligger Bo socken och Svennevads socken (Hallsbergs kommun) och i söder avgränsas socknen av Godegårds socken i Motala kommun (Östergötlands län). I sydväst ligger Hammars socken samt Askersunds socken och i väster ligger Snavlunda socken.
NAMNET LERBÄCK
Namnet (1314 Leberk') kommer från kyrkbyn. Namnet tolkas som 'den leriga bäcken'.
BERGFALLET
...
FOLKETORP
Folketorp ligger tillsammans med Emme, Berg och Knutstorp sydost om Rönneshytta som ligger rakt norrut från Lerbäck kyrkby. Emme, Berg och Folketorp ligger alla nära Storsjöns norra del. Knutstorp ligger västerut. Gebo ligger på västra sidan om Storsjön, söder om Emme. Storsjön ligger mellan Rönneshytta och Hjortkvarn. Närkesberg är en liten ort som ligger i nära Storsjöns norra del med en bygdegård?
SPARHULT - FOLKETORP ÄGOR
"Äldsta torpet i byn Folketorp, bildades 1826, då kom Olof Jonsson och hustrun Kajsa samt 3 barn till torpet. Olof Jonsson antog sig namnet Falkenström och är därmed anfader till Falkenströmsläkten i Närkesberg". (Lerbäcken hembygdsförening)
++++++
FÖRDJUPNING - ORDFÖRKLARINGAR
TORPARE
En torpare var en småbrukare som inte ägde jorden utan arrenderade den och betalade arrendet genom att utföra ett antal dagsverke på markägarens gods. Torpare var en landbo med ärftlig besittningsrätt (åborätt). Vad som skiljde torparen mot övriga landbor var att torparen betalade arrendet med dagsverken.
BERGSMAN
Bergsman kallades sedan medeltiden den bonde som vid sidan av jordbruket bedrev bergsbruk, och som omfattades av bergslagets så kallade privilegiebrev att å ena sidan fullfölja skyldigheten att utvinna fyndigheterna på sin mark för framställning av tackjärn, och å andra sidan betala skatt på tackjärnet de framställde. Bergsman var, med en annan utgångspunkt, den som ägde ett bergsmanshemman. Eftersom hemmanen i bergslagen upprättades i anslutning till malmfyndigheter, kom merparten hemman att klassas som sådana. Allt efter värderingen av hemmanet kunde bonden vara hel, halv eller en kvarts bergsman. Detta var också deras hemmanstal, vilket i dessa områden snarare handlade om hyttandelar och förmåga till att framställa malm, än om gårdens storlek eller avkastning. Nybyggare och torpare skattlades regelmässigt som bergsmän efter att friåren gått ut, enligt täkterätten. Hur överlåtandet av bergsmanshemman fick gå till var också reglerat i privilegiebrevet, dock hade barnen arvsrätt och det vanliga var att barnen gick i föräldrarnas spår, övertog hemmanet och blev bergsmän.
.... FORTSÄTTNING
++++++
TIDSPERIODER
Union och ny konstitution (1809–1866)
Industrialiseringen (1866–1905)
UNION OCH NY KONSTITUTION 1809–1866 Sveriges historia under den konstitutionella ståndsförfattningens tid, åren 1809 till 1866. Perioden inleds med att Sverige 1809 har förlorat finska kriget och tvingas avträda östra riksdelen till Ryssland, samt att Sveriges kung Gustav IV Adolf har avsatts och det gustavianska enväldet ersatts med konstitutionell författning, 1809 års regeringsform. Den avslutas med att den gamla ståndsriksdagen avskaffas 1866 och ersätts med en tvåkammarriksdag.
INDUSTRIALISERINGEN 1866-1905
Sveriges historia under perioden från representationsreformen till unionsupplösningen. Perioden inleddes med att den gamla ståndsriksdagen genom representationsreformen avskaffades 1866 och ersattes med en tvåkammarriksdag. Denna period i Sveriges historia avslutades då unionen mellan Sverige och Norge upplöstes 1905. Perioden präglas också av utvandring till Nordamerika, och industrialisering av Sverige.
REGENTER
...
SVENSKA KRIG
Inga svenska krig under Pehr Olof Falkenströms livstid
++++++
LIVSHISTORIA
1853 GIFTE
Torparen Pehr Olof Falkenström 27 år i Sparhult och Clara Albertina Andersdotter 19 år i Folketorp gifter sig 1853-11-08 i Lerbäck socken.
1871-1875 (Folketorp) Lerbäck sn
Bergsman/Egbr. Lever med sin hustru och sex barn i början av perioden. I sluten av perioden har familjen utökats med ytterligare tre barn, men de förlorar även en son Peter August, som avlider 1871 bara tre år gammal. Pehr Olofs mamma CAJSA avlider 1874 och året efter avlider pappan OLOF.
Folkräkning 1880
(Bergfallet) Lerbäck sn
Bergman Per Olof Falkenström
DÖD
Pehr Olof Falkenström
++++++
KÄLLOR
FÖ Lerbäck 1826-1860 C:4
--Bild 4, längst ner (Pehr Olof 1826-02-09, Gärdet)
FÖ Lerbäck (T) 1861-1868 C: ,
--Bild 132 nr 45 (Pehr August 1868-04-14, Folketorp, nöddop)
FÖ Lerbäck (T) 1869-1878 C:7
--Bild 90 nr 63 (Gustaf Ivar 1873-04-15, Folketorp)
DÖ Lerbäck (T) 1862-1875 EI:2
--Bild 206 nr 77 (Pehr August 1871-10-09, Folketorp, strypsjuka)
DÖ Lerbäck 1876-1894 F:2
--Bild 77 RA nr 17 (Jenny Matilda d. 1882-03-21, av förkylning, Folketorp)
DÖ Lerbäck 1895-1910 F:3
(Inloggning krävs) (Pehr Olof Falkenström)
VI Lerbäck(T) 1828-1861 EI:1
--Bild 51 nr 14 (Torparen Pehr Olof Falkenström och Clara Albertina Andersdotter 1853-11-08)
HF Lerbäck (T) 1861-1865 AI:15c
--Bild 309/sid 709 (PO+CA och HA,IS,CV,JA samt far O+C, Släte rote, Sparhult ägor, Folketorp)
HF Lerbäck (T) 1866-1870 AI:16c
--Bild 311/sid 734 (PO+CA och HA,IS,CV,JA,JM,PA,AN samt far O+C och ev son Jonas Fredrik Falkenström f. 1833-04-14 Lerbäck+hustru Albertina Jonsdotter f. 1845-10-08 Lerbäck samt piga)
HF Lerbäck (T) 1871-1875 AI:17e
--Bild 185/sid 1652 (PO+CA och HA,IS,CV,JA,JM,PA,AN,GI,HA samt fadern O d. 1875-05-06 + C d. 1874-07-11 och drängen Erik Göran Andersson f. 1853 Lerbäck sn fr o m 1872-11-05)
HF Lerbäck 1876-1880 AI:18c
--Bild 421 RA/sid 1478 (Folketorp) (Egbr. PO+CA och HA, IS, CV, JA, JM, AN, GI, HA, AM samt dräng Erik Göran Andersson f. 1853 Lerbäck sn)
HF Lerbäck 1881-1885 AI:19c
--Bild 438 RA/sid 1481
(Folketorp) (Egbr. PO+CA och HA Gift 1881-10-08, IS Gift 1883-04-21, CV, JA, JM d. 1882-03-21, AN, GI, HA, HM samt dräng Eric Göran Andersson f. 1853 Lerbäck sn lämnar)
HF Lerbäck 1886-1890 AI:20c
--Bild
(Folketorp) (Egbr./Handlande PO+KA och Karl Viktor gm Hulda Amalia Karlsson do Hildur Amalia, Johan Albert gm Ida Sofia Karlsdotter, GI, HA, HM samt dräng Karl Otto Richard Gustafsson f. 1872 Lerbäck sn)
HF Lerbäck 1891-1895 AI:21c
--Bild
(Folketorp) (Egbr./Handlande PO+KA och GI, HA, HM, AN [Min Ana] Ut till s. 1503, lysning 1891-03-06, Johan Albert gm Ida Sofia Karlsdotter son Paul Valfrid samt dräng Karl Otto Richard Gustafsson lämnar)
HF Lerbäck 1896-1900 AI:22c
--Bild 340 RA/sid 1307
(Folketorp) (Egbr./Handlande PO+KA och GI tillstånd emigrera till Amerika 1896-04-24, HA, HM samt dräng Karl Sigfrid Karlsson Per August Herman?.. m.m)
FB Lerbäck 1901-1907 A:IIa 3
--Bild 310 RA/sid 1307
(Folketorp) (Egbr./Handlande PO d. 1903-08-27+KA och Hanna Maria gm Karl Richard Andersson son Nils Richard, Son Karl Olof m.m..)
FB Lerbäck 1908-1915 A:IIa 6
(Inloggning krävs)
Folkräkning 1880 och 1890
Lerbäcks hembygdsförening - hembygd.se
Wikipedia - Lerbäck socken - 2020
++++++
SONEN GUSTAF IVAR FALKENSTRÖM
I emigrationen från Sverige till Nordamerika från mitten av 1800-talet till tidigt 1920-tal lämnade ungefär 1,5 miljoner svenskar Sverige och flyttade främst till USA. Efter hand återvände omkring en femtedel av emigranterna till Sverige. Resan till Amerika gick med båt över Atlanten. Visserligen hade den orörda jorden i den amerikanska Mellanvästern en stark dragningskraft på fattiga jordbrukare från hela Europa, men även andra faktorer var viktiga för många av de emigrerande svenskarna. Befolkningsökning stärkte konkurrensen om tillgänglig jord och missväxten 1867 försvårade förhållandena på den svenska landsbygden under en tid. Vid denna tid hade den svenska statskyrkans och en konservativ monarki fortfarande betydande inflytande, men det är oklart om det var en påtaglig drivkraft för emigrationen. De kanske enskilt viktigaste förklarande faktorerna är kombinationen av att stark befolkningsökning skapade ett arbetskraftsöverskott samtidigt som det var möjligt att flytta till USA där inkomstnivåerna var högre. Berättelser från tidigare svenska emigranter beskrev livet i Mellanvästern positivt och hyllade religiös tolerans, politisk frihet och alla tillfällen som gavs för att förbättra sin levnadsstandard.
Svenska utvandrare går ombord på ett fartyg i Göteborg 1905.
Några svenskfödda invandrare i USA från 1880- till 1950-tal.
Den svenska emigrationen till Nordamerika ökade under 1850-talet och mer påtagligt efter det amerikanska inbördeskriget (1861–1865), då Sverige drabbades av flera missväxtår mot slutet av 1860-talet samt nådde sin kulmen under 1880-talet. Allmän rösträtt (för män) infördes i Sverige 1909, men det är oklart om frånvaron av rösträtt dessförinnan påverkade emigrationsstatistiken. Dessförinnan var rösträtten inkomstbaserad och den vanliga arbetaren kunde inte påverka politiken alls. Den amerikanska folkräkningen 1890 angav antalet svensk-amerikaner till närmare 800 000. Många av invandrarna blev typiska nybyggare, som röjde och odlade upp prärien, medan andra bodde kvar i städerna, i synnerhet Chicago. Unga, ogifta kvinnor som i Sverige hade varit jordbruksarbetare började ofta direkt som hembiträden hos familjer i amerikanska städer. Några av utvandrarna som etablerat sig i USA reste tillbaka till Sverige senare under 1800-talet, och det finns många berättelser om hur deras seder och vanor hade ändrats. Vissa återvände för att tillbringa sina sista år i Sverige, men några ska ha ändrat sig då de möttes av vad de ansåg vara en arrogant aristokrati och en nedbruten arbetarklass.
Efter en smärre nedgång på 1890-talet tilltog utvandringen igen. Detta ledde till riksomfattande oro i Sverige och fick den svenska riksdagen att tillsätta emigrationsutredningen 1907. Den rekommenderade sociala och ekonomiska reformer för att minska utvandringen genom att ”tillgodogöra sig och omsmälta det verkligt goda, som finnes i Amerika”. Utredningen gav sitt stöd till krav på reformer, bland annat allmän rösträtt, bättre bostäder (egnahemsrörelsen) och bättre skolväsen. Inverkan av dessa åtgärder är svår att uppskatta eftersom första världskriget (1914–1918) bröt ut året sedan kommissionen publicerat sin senaste rapport. Emigrationen avstannade nu nästan helt, för att åter ta fart i mer begränsad omfattning under 1920-talet men stoppades helt i och med att USA kvoterade invandringen mot slutet av decenniet.
Äldre historia: en svenskamerikansk dröm
1800-talet Redigera
Europeisk massutvandring: orsaker Redigera
Annons från 1868 i Helsingen om att Amerikaresenärer ”torde ju förr desto heldre betinga platser, emedan priset sannolikt bliver högre längre fram”.
Storskalig europeisk utvandring till USA började under 1800-talet i Storbritannien och Tyskland och följdes av en stadigt stigande utvandring från de flesta nordiska länderna och senare från Central- och Sydeuropa. Forskningen om vilka faktorer som påverkade denna massemigration grundar sig på avancerade statistiska metoder.[5] En teori som har fått utbrett stöd i forskarvärlden är H. Jeromes analys från 1926 av ”push and pull”-faktorer, förhållanden som stimulerat emigration i USA respektive Europa. Jerome upptäckte att variationer i antalet utvandrare samvarierade mer med ekonomisk utveckling i USA än i Europa och drog slutsatsen att ”pull” (goda ekonomiska möjligheter i USA) var starkare än ”push” (svåra förhållanden i Europa).[6] Jeromes slutsatser har ifrågasatts men utgör fortfarande grunden för mycket av det som skrivits om ämnet.[7] I fallet Sverige var det dock tydligt att det var under missväxtåren 1867–1869 som emigrationen växte till en verklig massrörelse. Under dessa svältår utvandrade nästan 60 000 svenskar, mer än dubbelt så många som under hela perioden 1851-67.[8]
Emigrationsmönster i de nordiska länderna visar många slående skillnader. Massutvandringen började i Norge, som också hade den högsta andelen utvandrare under 1800-talet. Den svenska utvandringen började under tidigt 1840-tal och låg på tredje plats i Europa efter Irland och Norge. Danmark hade en konstant låg andel utvandring medan Island snart nådde en nivå som var jämförbar med Norges. Finland, där massutvandringen inte började förrän på sent 1880-tal, brukar räknas till den östeuropeiska utvandringsvågen.[9]
Resan över Atlanten Redigera
Utvandrarna av Knut Ekwall (1843-1912) är en konstnärlig vision av hur den transatlantiska upplevelsen kunde ha tett sig. Okänt datum.
De första europeiska emigranterna färdades i lastutrymmen på segeldrivna lastfartyg. I och med genomslaget för ångmaskinen etablerades effektivare persontrafik över Atlanten i slutet av 1860-talet. Det baserade sig på enorma linjefartyg som drevs av internationella rederier som Cunard Line, White Star Line och Inman Line. I takt med att hastigheten och kapaciteten på de stora ångfartygen steg, blev biljetterna billigare. Transportföretag organiserade den ofta långa och komplicerade färden till Amerika från hamnstäder som Stockholm, Göteborg och Malmö. Nordtyska agenter använde ofta linjen Stockholm–Lübeck där utvandrarna skickades vidare med tåg till Hamburg eller Bremen. Därifrån skeppades de till Southampton eller Liverpool i England och bytte till något av de stora transatlantiska fartygen med destination New York. Majoriteten av de svenska emigranterna åkte dock via Göteborg till Hull och sedan tåg genom England till Liverpool och de stora ångfartygen.[10]
Under senare delen av 1800-talet finansierade de stora rederierna svenska emigrationsagenter och betalade tryckningen av stora mängder utvandringspropaganda. Mycket av materialet, som flygblad, producerades av immigrationsförespråkare i USA. Propaganda och rederiernas reklam beskylldes ofta för att spä på utvandringen av den konservativa svenska elit, som hade blivit allt mer oroad över att se arbetskraften lämna landet. Att skylla utvandringsvågen på rederiernas kampanjer och låga biljettpriser blev en populär klyscha under 1800-talet, men är något som delar forskarvärlden idag. Brattne och Åkerman har forskat i reklamkampanjer och biljettpriser som en bidragande faktor, men har inte funnit några påtagliga bevis för att de påverkade utvandringen. Trots att företagen så sent som 2007 är ovilliga att öppna sina arkiv, så tyder det begränsade antalet källor på att biljettpriserna sjönk under 1880-talet, men var ändå på grund av priskarteller dyrare än de borde ha varit.[11] Å andra sidan påpekar H. A. Barton att kostnaden för att korsa Atlanten drastiskt sjönk mellan 1865 och 1890, och uppmuntrade fattiga svenskar att emigrera.[12] Brattnes och Åkermans forskning har visat att de flygblad som rederierna tryckte lade mer vikt vid komforten och fördelarna att åka med enskilda företag än de goda förhållandena i den Nya världen. Beskrivningen av Amerika var inte förskönande och de allmänna råd som gavs var korta och sakliga. Annonsering i tidningar var vanligt förekommande, men var oftast enformig och stereotyp.[13]
Mitten av 1800-talet Redigera
Utvandrarna av S. V. Helander (1839–1901): en ung bonde tar ett dämpat farväl av vänner och släkt.
Invandring (blå linje) och utvandring (orange linje) i Sverige per år, 1875–.[14]
Den svenska massutvandringen tog fart under våren 1841 när Gustaf Unonius (1810-1902) med sin fru, en husa och två studenter lämnade landet. Den lilla gruppen grundade en bosättning de kallade New Upsala (”Nya Uppsala”) vid Pine Lake, Wisconsin och började röja för nyodling. Gruppen var entusiastisk över nybyggarlivet och nedtecknade levande beskrivningar över det vackra landskapet.[15] Unonius flyttade senare till Chicago och blev där desillusionerad över livet i USA, men hans hyllningar av den enkla och dygdiga tillvaron som nybyggare publicerades i liberala Aftonbladet och hade redan lockat svenskar att flytta västerut.
Den tilltagande utvandringen orsakades av ekonomiska, politiska och religiösa förhållanden i Sverige, särskilt på landsbygden. Europa var mitt inne i en ekonomisk depression. I Sverige gjorde befolkningstillväxt i kombination med missväxt det allt svårare för folk att försörja sig på de små jordlotter som minst tre fjärdedelar av befolkningen var beroende av. Förhållanden på landsbygden var särskilt svåra i det steniga och oförsonliga Småland, som skulle komma att bli den huvudsakliga källan för emigration. Den amerikanska Mellanvästern stod i stark kontrast till Småland och Unonius beskrev det i ett brev 1842 som ett idealland.[16] Det fanns gott om bördig präriemark som ägdes av staten. Från 1841 såldes det till nybyggare för 1,25 dollar per acre (cirka 4000 kvadratmeter) efter en ny jordförvärvslag 1841 (som ersattes av den mer kända Homestead Act 1862). Den billiga jorden i Illinois, Iowa, Minnesota och Wisconsin var oemotståndlig för de landlösa och fattiga europeiska jordbrukarna och lockade även en del välbärgade bönder.
Den politiska friheten i den amerikanska republiken utgjorde ytterligare en dragningskraft. Svenska bönder var bland de mest läskunniga i Europa och blev därför påverkade av de radikala jämlikhetstankar som skakade Europa under 1840-talet.[17] De politiska striderna mellan svenska liberaler och den konservativa och repressiva monarkistiska regimen skärpte den politiska medvetenheten bland de ogynnade, och många såg mot USA som ett sätt att förverkliga sina republikanska ideal.
Svensk antiemigrationspropaganda som visar Per Svenssons dröm om en amerikansk idyll (vänster) och hans påstådda verklighet i vildmarken (höger) där han blir hotad av pumor, ormar och vilda indianer som är i full fart med att skalpera en man.[18]
Religiösa avvikare var också förbittrade över hur de behandlades av den lutherska statskyrkan. Konflikter mellan kyrkans församlingar och utbrytargrupper var som hetast på landsbygden där pietistiska grupper var aktivare och där de var under strängare kontroll av rättsväsendet och sockenpräster. Officiella repressalier mot olagliga former av gudsdyrkan fick hela grupper av pietister att lämna landet tillsammans, med avsikt att grunda nya andliga gemenskaper i det nya landet. Den största gruppen, 1500 anhängare av Erik Jansson, lämnade Sverige under sent 1840-talet och grundade en by i Bishop Hill, Illinois.[19]
Den första resehandboken för emigranter skrevs redan 1841 när Unonius lämnade landet och ytterligare nio stycken publicerades mellan 1849 och 1855.[20] Stora antal skogshuggare och järngruvarbetare rekryterades för arbete i USA direkt i Sverige av företagsagenter. Agenterna som rekryterade rallare för att bygga de amerikanska järnvägarna dök för första gången upp 1854, när de sökte arbetskraft till Illinois Central Railroad.[21]
Det svenska etablissemanget var mycket kritiskt till utvandringen. Det sågs som ett utarmande av arbetsstyrkan och uppstudsighet bland de lägre klasserna. Både andliga och världsliga myndigheter var djupt oroade. Många utvandrares dagböcker och memoarer beskriver karakteristiska scener där den lokale sockenprästen varnar att den som utvandrar riskerar sin själ bland utländska kättare. Den konservativa pressen skrev att utvandrarna saknade patriotism och moralisk styrka och att generellt var ”inga arbetare mera lata, sedeslösa och liknöjda än de, som till andra orter utvandra.”[22] Utvandringen fördömdes som en irrationell ”mani”, en ”vurm” som utländska intressen lurat i den svenska allmogen. Den liberala pressen svarade med att påpeka att ”monarkismens tjänstehjon” var kallsinniga inför de eländiga förhållanden som rådde på den svenska landsbygden och de ekonomiska och politiska institutionernas efterblivenhet.[23] 1851 kommenterade liberala Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning sarkastiskt: ”Ja väl! Manien att vilja äta sig mätt, sedan man har arbetat sig hungrig! Vurmen att vilja på ett hederligt sätt försörja sig själv och sin familj.”[24][25]
Sent 1800-tal Redigera
Kvinnliga lantarbetare vid en sockerbetsodling under sent 1800-tal. Gallring, ogräsrensing och skörden av sockerbetor förblev ett arbetsintensivt och icke-mekaniserat låglöneyrke genom 1800-talet och in på 1900-talet. Drömmen om nya möjligheter och ett moderniserat jordbruk i Amerika stod i kontrast mot detta arbete.
En ångdriven tröskmaskin i närheten av Hallock, Minnesota, 1882.
Olof Olsson från Nerikes Kil utvandrade ca 1880 till Rush City, Minnesota
Den svenska emigrationen till USA nådde sin höjdpunkt under decennierna efter amerikanska inbördeskriget (1861-65). Antalet svenskamerikaner 1865 uppskattades till cirka 25 000, en siffra som snart överskreds av den årliga invandringen. 1890 rapporterade den amerikanska folkräkningen att den svenskamerikanska befolkningen närmade sig 800 000 människor, med nya toppar i invandringen 1869 och 1887.[26] De flesta bosatte sig i norr. Den stora majoriteten hade varit bönder i hemlandet och hade lämnat Sverige på grund av förödande missväxt[27] och hade samtidigt lockats till USA av den stora tillgången på billig jord som gjorts tillgänglig i och med Homestead Act 1862. De flesta invandrarna blev nybyggare som röjde och odlade upp den orörda marken i Mellanvästern och utvidgade bebyggelsen västerut, in i Kansas och Nebraska.[28] När större svenska bondesamhällen bildats på prärien, var den personliga kontakten med hemlandet den största drivande kraften för fortsatt utvandring. Det klassiska amerikabrevet till släkt och vänner ingöt stort förtroende eftersom det skrevs utifrån gemensamma värderingar och erfarenheter. När emigrationen var som störst, ledde amerikabreven till kedjereaktioner som nästan totalt avfolkade många socknar och löste upp nära sammansvetsade samhällen som sedan återförenades i den amerikanska Mellanvästern.[20]
Även andra krafter verkade för att locka immigranter till städer, särskilt Chicago. Enligt H.A. Barton föll priset för att korsa Atlanten mer än 50 % mellan 1865 och 1890 och ledde till att allt fattigare svenskar bidrog till den strida strömmen av emigranter (jämför dock med Brattne och Åkerman, se ”Resan över Atlanten” ovan). De nya immigranterna var i allt högre utsträckning unga och ogifta. När enskilda individer snarare än hela familjer började emigrera, blev amerikaniseringen påtagligare eftersom yngre och ogifta utan besparingar tog de jobb som erbjöds och ofta i städerna. Även många som tidigare varit jordbrukare i Sverige sökte sig direkt till städer och bodde kvar där åtminstone tills de hade samlat tillräckligt mycket kapital för att gifta sig och köpa en egen gård.[29] En allt större andel stannade kvar i städerna och bidrog inte bara till ökad utvandring utan även den inflyttning från landsbygd till stad som var förhärskande även i Europa.[30]
”En barndomsbekant, mycket förändrad”: unga svenska bondkvinnor blev ofta snabbt sofistikerade efter flytten till Amerika.
Ogifta unga kvinnor, en grupp som Barton anser vara särskilt betydande, gick direkt från jordbruksarbete i Sverige till att vara inneboende hembiträden i amerikanska städer. ”Litteratur och tradition har ofta bevarat den tragiska bilden av den invandrade nybyggarhustrun och -modern,” skriver Barton, ”som genomlevde prövningar, nöd och saknad i det otämjda gränslandet … Betydligt vanligare bland de nyanlända var däremot de unga ogifta kvinnorna … Som hembiträden i Amerika … blev de behandlade som familjemedlemmar i de hushåll de arbetade och betraktades som ’damer’ [ladies] av amerikanska män, som bemötte dem med en artighet och omtanke de aldrig upplevt i hemlandet.”[31] Det fanns gott om anställningstillfällen eftersom skandinaviska husor var eftertraktade och de snabbt lärde sig språket och kulturen. De svenska männen blev å andra sidan ofta anställda i svenska arbetslag. De unga kvinnorna gifte sig ofta med svenskar och förde med sig en entusiasm för elegant amerikansk hövlighet och en förfining präglad av medelklassvärderingar. Många berömmande beskrivningar finns från sent 1800-tal av den sofistikering, elegans och det omisskännliga amerikanska manér som enkla svenska bondflickor tog till sig i sitt nya hemland.[32]
Som nykomlingar blev svenskarna ofta illa omtyckta av infödda amerikaner, men när invandringen från södra och östra Europa under 1880-talet drastiskt ökade, kom skandinaverna i bättre dager i anglo-amerikanska ögon.[33] Deras sätt var inte lika främmande: ”De är inte gatuförsäljare, positivhalare eller tiggare; de säljer inte kläder och driver inte pantbanker,” skrev den kongregationistiska missionären M W Montgomery 1885; ”de söker inte skydd under den amerikanska flaggan för att bland oss införa och främja … socialism, nihilism, kommunism … de är mer som amerikaner än något annat utländskt folk.”[34] Skandinaverna välkomnades också som en protestantisk motvikt till de många irländska katoliker som strömmade in i USA.[21]
Ett antal väletablerade svenskamerikaner besökte Sverige på 1870-talet och deras kommentarer har givit historiker en inblick i vilka kulturskillnader som uppstått. En grupp från Chicago återvände hem i ett försök att åter bosätta sig i Sverige för att tillbringa sina sista år i hemlandet, men ångrade sig när de mötte förhållanden i det svenska samhället under sent 1800-tal. De kände sig obekväma med vad de beskrev som klassnobberi, utbrett fylleri och en ytlig religiositet och åkte tillbaka till Amerika.[35] Den mest kända återvändaren var Hans Mattson (1832–93), en tidig nybyggare i Minnesota som hade tjänstgjort som överste på nordsidan under amerikanska inbördeskriget och innehaft posten som statssekreterare i Minnesota. Han besökte Sverige 1868–69 för att rekrytera nybyggare för Minnesota Immigration Board och åter igen 1870 för att locka arbetare till att jobba på Northern Pacific Railroad.
1900-talet Redigera
Emigrationsutredningen 1907–1913 Redigera
Huvudartikel: Emigrationsutredningen
Avskedspredikan vid Stora tullhuset i Göteborg 1869, före avfärden till Amerika.
Emigrationen ökade igen kring sekelskiftet och nådde en ny topp 1903 då 35 000 lämnade landet. Siffrorna förblev höga till första världskriget och skrämde konservativa, som såg det som ett ifrågasättande av nationell solidaritet, och liberaler, som oroade sig för att arbetskraft nödvändig för ekonomisk utveckling gick förlorad. En femtedel av alla svenskar var nu bosatta i USA,[36] och ett riksomfattande konsensus gav mandat för att frågan skulle utredas. En särskild Emigrationskommission upprättades och tog sig an uppgiften och publicerade sina resultat i 21 omfattande volymer med vad Barton har kallat en ”typiskt svensk noggrannhet”.[37] Kommissionen underkände det konservativa förslaget att införa hårdare lagstiftning mot utvandring och gav i slutändan stöd för den liberala linjen som talade om ”att tillgodogöra sig och omsmälta det verkligt goda, som finnes i Amerika […] och så förmå vår ungdom att i sitt eget land se ’framtidslandet’” genom sociala och ekonomiska reformer. Högt på listan över angelägna reformer var allmän rösträtt (för män), bättre bostäder och ekonomisk utveckling. Särskilt stor vikt lades vid en bred folkbildning som skulle skynda på ”klass- och kastskillnadsprincipens utdrifvande ur vårt samhällslif”.[38]
Klassklyftorna i det svenska samhället var stora och blev ett återkommande tema i kommissionens utlåtanden. Det nämndes som den huvudsakliga anledningen i 289 av de personliga berättelserna i utredningen. Dessa berättelser skrevs av anonyma svenskar i USA och Kanada som svar på efterfrågningar i svenskamerikanska tidningar och har stort kulturhistoriskt värde. Den övervägande majoriteten av svaren uttryckte entusiasm för det nya hemlandet och kritiserade svenska förhållanden. Bittra erfarenheter av snobberi i Sverige var ännu levande efter 40, 50 år i Amerika. Skribenterna mindes hårda arbetsvillkor, låga löner och den svåra fattigdomen på den svenska landsbygden. En kvinna som bodde i North Dakota skrev att i sin hemsocken i Värmland hade hon varit tvungen att tjäna sitt levebröd som piga. Hon hade varit tvungen att gå upp fyra på morgonen och blivit utfodrad med ”rutten sill och potatis […] utdelade i små portioner, så att jag inte kunde få tillfälle att äta mig sjuk”. I sin framtid såg hon ”intet hopp att kunna spara något för sjukdom eller ålderdom, utan fattighuset hägrade i fjärran för mig.” När hon var sjutton skickade hennes bröder, som redan emigrerat, en betald biljett till Amerika och då ”slog befrielsens timme”.[39][40]
Bara ett år efter att kommissionen publicerat sin sista volym bröt första världskriget ut och stoppade effektivt nästan all utvandring och på 1920-talet upphörde den svenska massutvandringen. Franklin D. Scott har i en inflytelserik essä argumenterat för att skärpt amerikansk immigrationslagstiftning som trädde i kraft 1924 var orsaken. Barton å andra sidan pekar på att så gott som samtliga rekommendationer i utredningen, från industrialisering till sociala reformer, snabbt genomfördes. Han står fast vid att resultaten ”måste ha haft en påtagligt kumulativ effekt på det svenska ledarskapet och den allmänna opinionen”.[41]
Svenskamerikanerna Redigera
Högtidsstund hos fotografen när en utvandrad dotter Tekla F. Jansson (andra från höger) som gift sig i Chicago besöker borlängefamiljen Kalles Carl Mattsson år 1904.
Mellanvästern förblev det område där de flesta svenskamerikaner bodde, men dess ställning som svenskbygd ruckades under 1900-talet: 1910 bodde 54 % av svenska invandrare och deras ättlingar i Mellanvästern, 15 % i industriorter i öst och 10 % på västkusten. Chicago var i praktiken den svenskamerikanska huvudstaden och hyste 10 % av alla svenskamerikaner, över 100 000 människor. Det var den näst största svenska staden i världen efter Stockholm.[28]
Svenskamerikanerna definierade sig som både amerikaner och svenskar och bibehöll en fascination och band till hemlandet. De nostalgiska hemresorna till Sverige som hade börjat på allvar på 1870-talet fortsatte långt in på 1900-talet och berättelser från dessa resor var populärt material bland svenskamerikanska förläggare.[42] Berättelserna vittnade om blandade känslor, men varje ny våg av hemvändande amerikaner upplevde en återkommande indignation över svenskt klassnobberi och bristande respekt för kvinnor; många återvände till Mellanvästern stolta över sin nya amerikanska kultur.[43]
2000-talet: det svenskamerikanska arvet Redigera
Fördelningen av svenskamerikaner i USA 2000 enligt den amerikanska folkräkningen.
Huvudartikel: Svenskamerikaner
I den amerikanska folkräkningen 2000 angav ca fyra miljoner amerikaner att de hade svenskt ursprung.[44] Den faktiska siffran anses vara betydligt högre och man uppskattar att självdefinierade svenskamerikaner i USA snart kommer att vara fler än de nio miljoner sverigesvenskarna.[45] Minnesota är den stat som har överlägset flest invånare av svensk härkomst; 9,6 % av befolkningen 2005.[46]
Utvandringen i litteratur och film Redigera
Den mest kända litterära skildringen av den svenska massutvandringen är romansviten Utvandrarna (1949–59) av Vilhelm Moberg (1898–1973). De fyra delarna av den episka romanen berättar historien om en utvandrarfamilj genom flera generationer, har sålts i över två miljoner exemplar och översatts till över tjugo språk. Böckerna har filmatiserats av Jan Troell som Utvandrarna (1971) och Nybyggarna (1972), som i sin tur varit inspirationen och grunden till Kristina från Duvemåla, en musikal från 1995 av tidigare ABBA-medlemmarna Benny Andersson och Björn Ulvaeus. Mobergs romansvit har till stor del format synen på utvandringen i Sverige men 2016 gav Ola Larsmo ut Swede Hollow som ger en mer urban skildring av svenska immigranters liv i USA.
Svenska Emigrantinstitutet grundades i Växjö 1965 i syfte att ”att bevara arkiv, intervjuer och minnen från den svenska emigrationsepoken 1846–1930.”[47] I USA finns hundratals svenskamerikanska organisationer som har Swedish Council of America (ungefär ”Svenska rådet i USA”) som paraplyorganisation. Det finns svenskamerikanska museer i Philadelphia, Chicago, Minneapolis, och Seattle.[48] Sedan 1964 uppmärksammas den nordiska invandringen till USA med Leif Erikson Day.[49]
Se även
IOWA - är en amerikansk delstat belägen i Mellanvästern i USA, ett område som ofta kallas "American Heartland". Namnet kommer från Iowafolket, en av de många amerikanska indianstammar som befolkade delstaten vid tidpunkten för den europeiska exploateringen. Iowa var en del av den franska kolonin Nya Frankrike. Efter Louisianaköpet lade nybyggare grunden för en jordbrukbaserad ekonomi i hjärtat av Corn Belt. Iowa är ofta känt som "Food Capital of the World", dock är Iowas ekonomi, kultur och landskap skiftande. I mitten och slutet av 1900-talet övergick Iowas jordbruksekonomi till en diversifierad ekonomi på avancerad tillverkning, bearbetning, finansiella tjänster, bioteknik och grön energiproduktion. Des Moines är Iowas huvudstad och största stad.
BOONE - är en stad (city) i Boone County, i delstaten Iowa, USA. Enligt United States Census Bureau har staden en folkmängd på 12 635 invånare (2011) och en landarea på 23,4 km². Boone är huvudort i Boone County
MAINE - är en amerikansk delstat i regionen New England i nordöstra USA. Maine gränsar till Atlanten i sydöst, New Hampshire i sydväst, den kanadensiska provinsen Québec i nordväst och New Brunswick i nordöst. Maine utgör den nordligaste delen av New England och är den delstat i kontinentala USA som ligger längst österut. Delstaten är känd för sitt landskap — sin ojämna, mestadels klippiga kustlinje, sina låga vågformiga berg och sina väl skogbeväxta skogar — men även för sin skaldjursmat, speciellt hummer och musslor.
HANCOCK - är en stad i Hancock County, Maine, USA. Befolkningen var 2 394 vid folkräkningen 2010. Hancock ligger på fastlandet i spetsen för Frenchman Bay och har fantastisk utsikt över Mount Desert Island.
ELLSWORTH - HANCOCK - MAINE
Ellsworth är en stad i Hancock County i delstaten Maine, USA, med 6 456 invånare (2000). Den har enligt United States Census Bureau en area på 243 km². Ellsworth är administrativ huvudort (county seat) i Hancock County.
MASSACHUSETTS
Massachusetts, engelskt uttal: [ˌmæsəˈtʃuːsɪts] formellt Commonwealth of Massachusetts, "Samväldet Massachusetts" är en av USA:s delstater som ligger i New England i nordöstra delen av landet. Namnet är algonkin och betyder ’det stora bergets folk’. Huvudstaden är Boston. Massachusetts bestod under brittisk tid först av Massachusetts Bay-kolonin och Plymouthkolonin. Den amerikanska revolutionen anses ha inletts i denna delstat, i och med tebjudningen i Boston.
SPRINGFIELD - HAMPDEN COUNTY - MASSACHUSETTS
En stad i Hampden County i delstaten Massachusetts i USA. Springfield är administrativ huvudort (county seat) i Hampden County.
SPRINGFIELD
Staden grundades år 1636 av engelsmannen William Pynchon och uppkallades efter hans hemstad Springfield, Essex.
FÖRDJUPNING - ORDFÖRKLARINGAR
ANGÅENDE SONEN GUSTAF IVAR FALKENSTRÖM
ELLIS ISLAND
Prior to 1890, individual states, rather than the Federal Government, regulated immigration into the United States. Castle Garden (now Castle Clinton), located in the Battery of Manhattan, served as the New York State immigration station from 1855 to 1890. Approximately eight million immigrants passed through its doors, mostly from Northern European countries; this constituted the first large wave of immigrants to settle and populate the U.S.
In the 1800s, rising political instability, economic distress, and religious persecution plagued Europe, fueling the largest mass human migration in the history of the world. Around 1890, it became apparent that Castle Garden was ill-equipped and unprepared to handle the mass influx, leading the Federal government to construct a new immigration station on Ellis Island. During construction, the Barge Office in the Battery was used for immigrant processing.
The new structure on Ellis Island began receiving arriving immigrants on January 1, 1892. Annie Moore, a teenage girl from Ireland, accompanied by her two younger brothers, made history as the very first immigrant to be processed at Ellis Island. Over the next 62 years, more than 12 million immigrants would arrive in the United States via Ellis Island.
Sailing to the Land of Liberty
Most immigrants entered the United States through New York Harbor, although there were other ports of entry in cities such as Boston, Philadelphia, Baltimore, San Francisco, and New Orleans. The great steamship companies like the White Star, Red Star, Cunard, and Hamburg-America Lines played a significant role in the history of Ellis Island and immigration as a whole.
First and second class passengers arriving in New York Harbor were not required to undergo the inspection process at Ellis Island. Instead, these passengers received a cursory inspection aboard the ship; theory being that if a person could afford to purchase a first or second class ticket they were affluent and less likely to become a public charge in America due to medical or legal reasons. However, regardless of class, sick passengers or those with legal problems were sent to Ellis Island for further inspection.
This scenario was far different for third class passengers, commonly referred to as “steerage.” These immigrants traveled in crowded and often unsanitary conditions near the bottom of steamships, often spending up to two weeks seasick in their bunks during rough Atlantic Ocean crossings. After the steamship docked in the Harbor (typically along the west coast of Manhattan), steerage passengers would board a ferry to Ellis Island for their detailed inspection.
Fire on Ellis Island
During the early morning hours of June 15, 1897, a fire on Ellis Island burned the immigration station completely to the ground. Although no lives were lost, Federal and State immigration records dating back to 1855 burned, along with the pine buildings that failed to protect them.
The U.S. Treasury quickly ordered the immigration facility be rebuilt, under one very important condition: all future structures built on Ellis Island had to be fireproof. On December 17, 1900, the new Main Building was opened and 2,251 immigrants were received that day.
While ship manifests were burned for entries prior to June 1897, Customs Lists remain. These records were kept safe in the U.S. Customs Office. So while the Foundation’s Passenger Search does not include ship manifests for years prior to 1897, Customs Lists for those passengers are available to view! Quite similar to a ship manifest, these records detail each passenger’s name, age, country of origin, as well as how many pieces of luggage they carried. Search here!
Arrival and Inspection
If an immigrant’s papers were in order and they were in reasonably good health, the Ellis Island inspection process lasted 3 to 5 hours. The inspections took place in the Registry Room (Great Hall) where doctors would briefly scan every individual for obvious physical ailments. Doctors at Ellis Island soon became very adept at conducting these “six second physicals.” By 1916, it was said that a doctor could identify numerous medical conditions (ranging from anemia to trachoma) by simply glancing at a person.
The ship’s manifest log, initially filled out at the ship’s port of departure, contained the immigrant’s name and his/her answers to 29 questions. This document was used by the legal inspectors at Ellis Island to cross-examine during the legal inspection. Contrary to popular belief, interpreters of all major languages were employed at Ellis Island, making the process efficient and ensuring that records were accurate.
Despite the island’s reputation as an “Island of Tears” the vast majority of immigrants were treated courteously and respectfully, free to begin their new lives in America after only a few short hours on Ellis Island. Only two percent of the arriving immigrants were excluded from entry. The two main reasons for exclusion were a doctor diagnosing an immigrant with a contagious disease that could endanger the public health, or a legal inspector was concerned an immigrant would likely become a public charge or an illegal contract laborer.
Laws and Regulations Evolve
In the early 1900s U.S. immigration officials mistakenly thought that the peak wave of immigration had passed. To their surprise, immigration was on the rise. In fact, 1907 marked the busiest year at Ellis Island with approximately 1.25 million immigrants processed.
From the very beginning of the mass migration period that spanned 1880 to 1924, a relentless group of politicians and nativists demanded increased restrictions on immigration. A literary test, the Chinese Exclusion Act, the Alien Contract Labor Law, quota laws, and the National Origins Act Laws were among the regulations enacted to limit who could enter the U.S., with restrictions based upon the number of ethnic groups already living in the country. As a result, Ellis Island experienced a rapid decline in usage beginning in the early 1920s.
After World War I, U.S. embassies were established in countries all over the world. The necessary paperwork and medical inspections were completed at the consulate, quickly replacing the Ellis Island inspection process.
After 1924, the only passengers brought to Ellis Island were those who had problems with their paperwork, as well as war refugees and displaced persons needing assistance. Ellis Island remained for three more decades serving a multitude of purposes, including a World War II detention center for enemy merchant seamen.
In November of 1954, the last remaining detainee on Ellis Island, a Norwegian merchant seaman named Arne Peterssen, was released and Ellis Island officially closed by the U.S. government. (ellisisland.org) | |
|
G e n v ä g a r
