Friherre-Diplomat
Mathias Palbitzki kom ifrån Hinterpommern i nuvarande Polen och arbetade som diplomat och konsthandlare åt drottning Kristina. Han reste omkring i stora delar av Europa och besökte även Egypten. Under resorna utförde han en mängd teckningar och i hans efterlämnade skissböcker finns även flera intressanta skisser över Julita från 1650-talet. Där kan man se de medeltida byggnaderna Södra flygeln och Abbotshuset, ruiner efter de övriga klosterbyggnaderna, två stora timrade boningshus samt flera mindre stugor. Mathias Palbitzki ägde ytterligare ett gammalt cistercienserkloster, nämligen Alvastra i Östergötland.??Mathias Palbitzki tillbringade sina sista sju år på Julita. Efter honom tog sonen Alexander Palbitzki (1660 - 1724) över Julita gård
Mathias Palbitzki är utan tvekan en av de mest färgstarka historiska personer som haft en nära anknytning med Julita. Han är inte bara känd som grundaren av en nästan 250-årig "dynasti" på Julita gård, utan också som drottning Kristinas högt uppskattade konstagent, diplomat och förtrogna. (Hans roll under hennes förhandlingar med det katolska Europa före hennes konvertering är inte klarlagd). Dessutom uppnådde han en mycket framträdande ställning i det svenska samhället efter Kristinas abdikation.
Hur kom det sig att denne polskättade ädling, son till en borgmästare i Hinterpommern, fick en sådan position i Stormaktssverige (inom någon generation hade denna invandrade släkt giftomålsband med noblessen i svensk och europeisk adel)? Hur kom han i kontakt med det svenska hovet och vilka förhållanden och egenskaper verkade för att han så snabbt vann den svenska drottningens förtroende?
Han föddes den 23 december 1623. Nitton år senare, 1642, kom han till det svenska hovet i sällskap med den efter en 7-årig krigsfångenskap återvändande fältmarskalken Gustaf Horn. Mathias Palbitzki hade värvats av denne till svensk tjänst i Hamburg.
Gustaf Horn hade under sina fälttåg i slutet på 1620-talet sannolikt kommit i kontakt med familjen Palbitzki, Mathias fader George var borgmästare men också lantråd i Hinterpommern, ägare till många av de lantegendomar som härjades svårt under kriget.
Men det var kanske andå inte genom sådana kontakter som medförde att Mathias blev svensk hovman med den ställning han fick.
I Sorö på Själland, hade den danske kungen Fredrik II år 1586 inrättat en internatskola – Sorö riddarakademi – i det som tidigare varit ett cistercienserkloster. Akademin hade gott rykte och hit sändes ynglingar från adelsfamiljer i norra Europa för att få en ridderlig uppfostran i klassiska ämnen och krigskonst. Hit sändes Mathias och har grundlades hans stora kunskaper i konstnärliga ämnen.
Men hit sändes också vid samma tid en annan yngling – ett år äldre än Mathias – som skulle komma att få stor betydelse för det svenska samhället. Nämligen han som senare skulle bli Karl X Gustaf – drottning Kristinas kusin och efterträdare.
Kanske grundlades här, på internatskolan i Danmark, en vänskap mellan de två ädlingarna som senare ledde till att Karl blev den som såg till att Mathias kom i svensk hovtjänst. Det förefaller i alla händelser ganska troligt. .
Båda trädde i svensk tjänst samtidigt 1642, Karl Gustaf som krigare och Mathias som hovman och konstagent.
Vi vet också att Kristina fick all sin tidigare uppfostran och utbildning av sin faster, Karl Gustafs mor, den av alla älskade och avhållna pfalzgrevinnan Katarina. Kusinerna hade redan i barndomen således mycket gemensamt – kanske också vännerna? Att Mathias Palbitzki var högt uppskattad av bade Kristina och Karl Gustaf visar att han under båda deras regimer fick flera förtroendefulla uppdrag och befattningar.
Redan efter lite mer än ett år vid Kristinas hov sändes han ut som agent för henne för att inköpa bl.a. marmorskulpturer i Medelhavsländerna. Det blev en fyra år lång resa där han under 30-åriga krigets sista fyra år reste runt i länderna kring Medelhavet och även besökte Egypten (Palbitzkis friherreliga vapen – han erhöll friherrevärdigheten 1675 – har också en pyramid återgiven i ett av fälten). Under dessa resor engagerade han också Cordier för Kristina. Genom hans försorg fick Kristina också den första överskådliga föreställningen om den eviga staden i form av vedutamålningar.
Efter sin hemkomst utnämndes han genast till kammarherre. Han användes nu i en mängd diplomatiska beskickningar under åren 1649 – 51 till Venedig och Toscana, Frankrike, Spanien, Nederländerna och kejserliga hovet. Under dessa resor hade han bl.a. sällskap med en annan ädling – Paul Khewenhüller d.y., son till den Paul Khewenhüller som residerade på Julita Gård. Vid denna tid erhöll han Alvastra – en gammal cistercienserklostergård i förläning av Kristina. Några år senare, 1654, blev de två diplomaterna svågrar. Då äktade Mathias Pauls syster, Anna Regina. När svärfadern dog 1662 blev Julita hans och då svärmodern dog 1670 tog han den i besittning – även den en gammal cistercienserklostergård.
1667 blev han utnämnd till riksråd – ett uppdrag som han dock snabbt avsade sig och han drog sig sedan tillbaka till Julita. Där ägnade han åren fram till sin död 1677 med att bl.a. avbilda miljön. Det finns många förnämliga teckningar och skisser bevarade från honom, bl.a. på Nationalmuseum och Skokloster.
"Med djupa kunskaper, i synnerhet i grekisk litteratur och antikviteter, förenade Mathias Palbitzki en diplomatisk färdighet som skattades högt till och med på denna tid, då Sverige inte led brist på utmärkta förmågor i den vägen. " (Svenskt biografiskt handlexikon", Herman Hofberg, Stockholm 1876).
Leif Wahlberg | |
G e n v ä g a r
