Född; Halmstad, Halland
Död; Göteborg, Västergötland
Guvernör, amiral och friherre. Föräldrar var generalen och friherren Carl Sjöblad och Maria Stjerna. Gift 1681 med friherrinnan Charlotta Regina Palbitski.
Sjöblad startade sin sjömilitära karriär 1664 då han som 17-åring tog tjänst i den engelska flottan. Efter nio år återkom han till Sverige, nu som kapten. I det svenska Amiralitetet steg han snabbt i graderna, och 1676 blev han utnämnd till amiral, blott 29 år gammal.
I maj 1677 ledde han en eskader mot den fruktade danske sjöhjälten Niels Juel, vilket slutade med att Sjöblad förlorade 1 500 man, sitt amiralskepp Amaranthen och blev dessutom tillfångatagen. När han utväxlades efter kriget utsågs han dock 1683 till guvernör i Blekinge.
År 1700 tog han över guvernörsposten för Göteborgs och Bohus län, anlade tidigt Nya Warfvet som hamn och depå för den kungliga flottan.
Erik Sjöblad visade sig snart vara en egenmäktig länschef, och beskrivs av en samtida författare som "i varje tum en despot". Han skaffade sig ett dåligt förhållande till den mäktiga göteborgska Magistraten, skällde offentligt ut borgmästaren Hans von Gerdes, och tvingade folk att köpa hans "svarta och fördärfvade kött". Även på kyrkans område ställde han till det, och förbjöd "det gemena borgerskapet eller handtverkarfolket att gå fram och sätta sig i Gustavi kyrkas fristolar vid skrift eller aflösning". Ej heller stadens tjänstemän lämnades i fred, utan de fick order att vistas på sina kontor klockan 8 till 12 och mellan klockan 2 och 6 på eftermiddagen.
Magistraten hade nu fått nog och samlade snart ihop bevis för hans oegentligheter, vilket ledde till att Sjöblad anmäldes till Riksrådet i Stockholm. Under hovkansler Gustav Cronhielms ledning resulterade utredningen i att Sjöblad nu ställdes inför rätta, anklagad för "åtskilliga svåra mål af egennytta, missbruk och egenvillighet". I oktober 1711 dömdes han till att mista sina ämbeten, men allvarligare, även "lif, ära och gods".
Dödsstraffet upphävdes senare och omvandlades till fängelse, och efter Karl XII:s död blev han återupprättad 1719 av drottning Ulrika Eleonora. | |
G e n v ä g a r
