Född: cirka 1440 i Stockholm, Sweden
Död: cirka 1503 (55-71) i Stockholm, Sweden
Björn Hansson Bagge, laxekarl eller Skeppare Björn.
Född före 1440 och död år 1503 eller senast 1504. Björn Hansson Bagge förekommer i Stockholm stads handlingar under 1400-talet och i början av 1500-talet.
Han kan alltså med fullgod säkerhet identifieras och hans efterkommande följas med relativt stor säkerhet. I handlingarna kallas han omväxlande Skeppare Björn, Björn Laxekarl eller Björn Hansson Bagge. Han var en av de fyra borgare, som hade tillstånd att svara för handeln med det viktiga födoämnet lax för invånarna i Stockholm, som med åren hade vuxit och nu blivit en stad med ca 6,000 invånare. Stora mängder lax skickades från Ångermanland till Stockholm för försäljning där.
Vem var då denne Björn Hansson Bagge och vilka var hans föräldrar? Att han var son till Hans Bagge och dennes hustru Ingergerd Ottesdotter påstås i en bok av författaren Paul Lundin. Boken finns i Härnösands bibliotek. Några släktforskare, t.ex. Herman Olsson i Bredbyn, har samma uppfattning. Riksheraldikern, medeltidsforskaren och författaren av boken Svensk Adelsheraldik Jan Raneke anser hypotesen högst sannolik. Slutligen skriver fil dr Sven Z Sundin i skriften Oknytt nr 1-2 år 1988 (sida 15), att Björn Hansson Bagge Laxekarl med säkerhet härstammar från Christiern från Öland, fogde på Stockholms slott under tidigt 1300-tal. Dessa och andra har samma åsikt.
Men det finns rum för tvivel, och man önskar säkrare bevis. Viss tveksamhet finns också att Ingegerd skulle vara Björns mor. Om uppgifterna stämmer så innebär detta att släktskap finns med Gustav Vasas farfars farfar Nils Kettilsson och därmed också med kung Karl Knutsson Bondes farfar Tord Röreksson Bonde. Om man dessutom studerar Nils Kettilssons hustrus anor så kommer vi så långt tillbaka som till år 1250, det vill säga till fogden på Stockholms slott Christiern och hans hustru Margareta Likvidsdotter. Uppgifterna är intressanta men bevisen bör vara extra starka innan man kan acceptera Ingergerd Ottesdotters make Hans Bagge som förfader.
Björn Hansson Bagges första hustru hette Christina. Hon finns noterad på en lista av den 30 maj 1456 över medlemmar i Helga Lekamens Gille. Det var det största och ryktbaraste gillet i Sverige med självaste kungen som medlem. Med full säkerhet måste då också Christinas make Björn har varit medlem i den illustra församlingen. Gustav Vasa var bara en ung pojke vid den tiden, så att honom kan Björn knappas ha mött där.
Christina fick en son med Björn. I en notering i Stockholms tänkebok av år 1505 står, att "det sades inför rätta att skeppar Björn må ärva sin son, trots att han var skyldig denne det arv, som sonen under sin livstid hade begärt av Björn".
Björns andra hustru hette Margit Algotsdotter. Margits far var Köpings borgmästare Algot Bengtsson.
Köpings andre borgmästare hette Jordan Persson. Han hade blivit änkeman med fyra små och gifte sig då med Margit. Jordan avled emellertid, Margit blev änka och gifte sig med Björn. De gifte sig i början av 1490-talet. De fick dottern Anna omkring 1494 och sonen Lars omkring 1496. Björn var då troligen 55 år ca och Margit ungefär 35 år.
Margit avled redan år 1501 och Björn ingick snabbt sitt tredje äktenskap. Denna gång med en kvinna Appolonia, änkan efter Nils bagare. Detta äktenskap blev kort på grund av Björns död. I tänkeboken omnämns nämligen den 28 september 1504 Appolonia som Björns efterlevande hustru. Björn måste alltså har avlidit mellan år 1501 och september 1504.
Björns båda små barn togs om hand av morfadern Algot i Köping. Det var också han som från en rådman Jacob Larsson drev in en skuld denna hade till Margit, ett belopp som då gick till de båda barnen Anna och Lars. Tänkeboken intygar den 7 juni 1514 att en rådman Jacob Larsson i Stockholm hade betalat Margits arvingar ett belopp, som han varit skyldig Margit, och att Margit avlidit omkring år 1501 vid endast dryga 40 års ålder. Här ska också omtalas att vid arvsskiftet efter Björn fastställde rätten den 14 oktober 1506 att barnen skulle ha det större huset beläget på Björns före detta fastighet i Stockholm och att Björns efterlevande tredje hustru Appolonia skulle ha det lilla huset på samma fastighet.
Björn Hansson Bagge var en skicklig man, som tjänade bra på sin verksamhet. Den 11 december år 1480, han började då komma upp i medelåldern, köpte han kontant en fastighet i stadsdelen "östan mur" för 500 "marcker stockholmska reda penningar". Fastigheten bestod av ett större och ett mindre hus. Säljare var rådmannen och senare borgmästaren Erik Jönsson. Det var fastighet nummer två norr om murens port och utefter Köpmanbrinken. Då hette den Fiskestrandsbrinken. I den fastigheten blev han bosatt i över 20 år. Det större huset ärvdes, som nämnts tidigare, av Anna och Lars, det mindre av Appolonia.
Morfar Algot i Köping tog säkerligen väl hand om sina barnbarn. I varje fall vet man att han år 1512 bekostade bröllop för dotterdottern Anna, som då vigdes vid den tyskfödde dåvarande borgaren i Köping, Hans vävare. Den nygifta Anna med sin Hans vävare bosatte sig nu i detta av Anna och Lars ärvda stenhus. Det låg intill Köpmansporten. I tänkeboken omnämns år 1514 huset som Hans vävares hus. Hans vävare deltog i det kommunala livet och var med i den kommission, som besiktigade stadens försvar. Hans vävare blev år 1520 kung Christians offer vid Stockholms blodbad. Orsaken härtill var förmodligen Hans vävare militära engagemang.
Änkan Anna gifte då om sig med en borgare i Stockholm, Didrik Rost. Han var av antingen tyskt eller holländskt ursprung och låg väl till hos kung Gustav Vasa. Didrik Rost blev en av dåtidens största svenska köpmän med mycket goda utlandsförbindelser, särksilt då i Tyskland och Holland. Ett projekt som Didrik hade planerat var att år 1528 uppföra en vattendriven hammare vid Fettsta kvarnplats i Malma socken, men av någon anledning blev detta inte av.
De styvbarn som Margit fått "på köpet" lade beslag på borgmästare Algots hus i Köping så småningom, sedan Algot avlidit. Gustav Vasa ingrep och tilldömde Didrik fastigheten Emellertid kom det fram att Didrik i hemlighet motarbetade kungen. Didrik flydde till Lybeck, kungen återtog hans fastigheter, Anna och barnen utvisades och ankom till Lybeck år 1539. Anna avled år 1575.
Sonen Lars avlade studentexamen i Uppsala, inskrevs därefter i universitetet i Rostock den 10 juli 1516 och ändrade efter tidens sed sitt namn till Laurentius Beronis. År 1526 krävde han sin syster Anna på sitt arv från fädernet och mödernet. Det blev ingen process utan en ur juridisk synpunkt ytterst tvetydig förlikning. Efter utbildningen blev Laurentius präst i Stockholm och återfinns år 1537 i tänkeboken, då som föreståndare för sjukhus-, hospitals- och fattigvården. Därefter år 1539 kyrkoherde i Ångermanland, närmare bestämt i Arnäs församling och tillika den förste prosten över norra Ångermanland. Hustruns namn är inte noterat, men paret fick åtminstone fyra barn.
Källa: 2000 av mina barnbarns förfäder. En släktbok av Gustav Åström.
Skeppare Björn omtalas på många ställen i Stockholm stads tänkeböcker, oftast i samband med färder till Norrbotten och Finland. Han var betrodd borgare i Stockholm under 1490-talet, då han fick uppdrag som mantalsskrivare, edgärdsman och värderingsman. Dottern Anna var först gift med Hans Vävare, som avled i Stockholms blodbad år 1520.
Den 11 december 1480 köpte han en fastighet i den stadsdel där han varit bosatt i 20 år, utanför den gamla stadsporten vid Köpmangatans mynning mot öster (nuvarande norra brinken vid Köpmantorget).
Margit hade tidigare varit gift med borgmästare Jordan Persson, Köping, men blivit änka. Appolonia var änka efter Hans Bagare.
Källa: utdrag ur "Prosten Lars i Arnäs i Stockholms tänkeböcker" av Sven Sundin.
Källa: artikel ur "Släkt och Hävd" av Sten Möller.
http://arktos.se/anor/15hulda/skeppare.htm
http://sv.wikipedia.org/wiki/Bj%C3%B6rn_Skeppare | |
G e n v ä g a r
