JOHAN Bergström (1758-)
1758-- (man)
SÖK DIREKT PÅ DOTTERN JOHANNA MARIA BERGSTRÖM/ASP 1801- BORTKOPPLAD
KOPPLINGAR I SLÄKTTRÄDET TILL BLÅ JUNGFRUN/HÄXOR: 1) JOHAN BERGSTRÖM 1758- 2) ERIK HANSSON BRASK
KOPPLINGAR I SLÄKTTRÄDET TILL SLÄKTINGAR: 1) JOHAN BERGSTRÖM 2) BIRGER MÖRNER [MIN SLÄKT] (EJ INFÖRD PÅ NÅGON SIDA I SLÄKTBOKEN)
MISTERHULT SOCKEN (LÅNG, ORIGINAL)
FRIHETSTIDEN - GUSTAVIANSKA TIDEN - UNION OCH NY KONSTITUTION
BACKSTUGA - JORDSTUGA -
BLÅ JUNGFRUN - KALMARSUND - NOAORD/NOANAMN - HÄXOR - FÅGELVIK/FOGELVIK - RIKSKANSLER - GÖRVEL FADERSDOTTER/SPARRE
++++++++++++++++++++
JOHAN Bergström f. 1758 Misterhult sn (ingick i Tunaläns härad) Oskarshamns kommun, Kalmar län (H) Småland d..
BOSATT
Misterhult sn år 1758
(Ulvfedal) Misterhult sn?
ARBETE
Snickare, (Ulvfedal, Backstuga Mosseberga)
++++++
SNICKARE
Ev räknas även snickare som by/socken snickare som skräddare/skomakare gör.
++++++
BACKSTUGA - JORDSTUGA
Backstuga kan också, i södra och västra Sverige, beteckna en jordstuga.
+++
JORDSTUGA
En jordstuga eller stenstuga (också benämnd backstuga), är en enkel bostad, delvis nedgrävd i marken, som varit vanligast i södra och västra Sverige. Denna typ av jordstugor förekom främst i Blekinge, Halland, större delen av Småland, delar av Skåne, sydligaste Västergötland och södra Bohuslän samt utmed södra Östergötlandskusten, men rapporteras även från Värmland. Stugan kunde vara byggd med stenmurar mot en sluttning, isolerade av dess jord, och med en vägg och gavelspetsar av plank.
I sydvästra Skåne fylldes motsvarande funktion som bostad åt hantverkare, daglönare och fattighjon av gatehus, som byggts utmed bygatan efter att gårdarna vid enskiftet och det laga skiftet flyttats ut ur byn.
+++
BACKSTUGA
En backstuga är en liten enkel stuga belägen på annans mark, bebodd av personer, backstugusittare, utan eget jordbruk, exempelvis åldringar eller hantverkare.
Ordet backstuga syftar på att den är belägen på obrukbar mark och utan tillhörande åkermark ("på bar backe"). Ofta låg dessa stugor på stenig mark som inte dög att bruka, inte sällan i en skogsbacke, ibland på en allmänning. Själva byggnaden kunde ägas av innehavaren, men den stod på mark som ägdes av någon annan. Därmed var backstugan inte skattelagd, och i motsats till torpen ofta upplåtna utan dagsverkesskyldighet. Boendeytan kunde vara knapp, kring 15 m² — ibland större för exempelvis skräddare eller skomakare med familj.
Begreppet är känt sedan början av 1600-talet, men först från 1800-talets början redovisades backstugusittare separat från torpare. 1805 års ståndsstatistik säger drygt 28 000 arbetsföra manliga backstugusittare. Vid 1800-talets mitt 45 000, och år 1885 redovisas 50 000.
Därutöver beboddes backstugor ofta av gamla orkeslösa människor och kunde exempelvis anvisas åt undantagsmän, pensionerade trotjänare, eller socknens fattighjon.
En av Sveriges bäst bevarade backstugemiljöer finns i Åsle utanför Falköping.
++++++
GIFTE
JOHAN Bergström f. 1758 Misterhult sn, d.. gifter sig med ANNA BRITA Tunström f. 1769-12-12/13, Vimmerby sn (ingick i..) Vimmerby kommun, Kalmar län (H) Småland, d..
BARN
Christina Maria f. 1795
1) JOHANNA Maria Bergström/Asp f. 1801-08-13, Misterhult sn [Min Ana]
2) Anna Lovisa f. 1808-11-14, Misterhult sn
3) Carl Johan 1811-10-23, Misterhult sn
++++++++++++++++++++
MISTERHULT SOCKEN - SMÅLAND
Misterhults socken i Småland ingick i Tunaläns härad, uppgick 1967 i Oskarshamns stad och området ingår sedan 1974 i Oskarshamns kommun i Kalmar län och motsvarar från 2016 Misterhults distrikt.
Tätorter är 1) Fårbo 2) Mörtfors 3) Figeholm samt 4) kyrkbyn Misterhult där Misterhults sockenkyrka ligger. Misterhults socken ligger vid kusten norr om Oskarshamn. Socknens område tillhör den glest bebodda skogsbygden, som sitter likt en kil mellan de öppnare, välodlade gamla kulturbygderna, en i norr, Tjust, ett av de smålanden som kom att bilda landskapet Småland, och Kalmarslätten i söder. I bygden ligger åkrarna utspridda och följer smala dalgångar som är inramade av breda, bergiga skogsplatåer. Längs kusten finns en skärgård, bredast utanför Gåsfjärden i norr. Till socknen hör också ön och nationalparken Blå jungfrun.
++++++
BLÅ JUNGFRUN - BLÅKULLA
Blå jungfrun är en klippö mitt i norra Kalmarsund, sundet mellan Öland och och svenska fastlandet, i Oskarshamns kommun, Kalmar län (H) Småland. Ön tillhör Misterhults socken, Oskarshamns kommun, Kalmar län (H) Småland trots att den ligger närmare Öland än fastlandet. Öns läge långt ute i Kalmarsund ger Blå jungfrun ett utpräglat maritimt klimat med låg nederbörd och många soltimmar.
++++++
KALMARSUND
Sundet mellan Öland och svenska fastlandet. Ölandsbron, invigdes 1972, en vägbro som går över Kalmarsund mellan (Kalmar) på fastlandet och (Färjestad) på Öland. Baserat på ett kungligt påbud från 1500-talet är Kalmarsund gräns för beteckningen sill (söderut) respektive strömming (norrut) för fisken Clupea harengus.
++++++
ORTNAMNET - BLÅKULLA - BLÅ JUNGFRUN
Öns ursprungliga namn är Blaakulla, känt från 1400-talets början. År 1507 benämns den parallellt även Jonffrwn. Som ett noanamn har Jungfrun kommit att ersätta Blåkulla, som ansågs onödigt riskablet att uttala. Genom en sammanblandning av de båda namnen kallas ön idag Blå jungfrun.
++++++
NOAORD/NOANAMN
Är ett ord som används enligt folktron istället för ord som anses farliga eller tabu att använda.
Noaord har oftast använts för farliga djur, övernaturliga fenomen och väsen, där man av rädsla för att frammana dem ej vågat nämna dem vid namn.
EXEMPEL
ULVEN, ett äldre ord för varg, hade just varg, i betydelsen 'främling', 'våldsverkare', ’dråpare’,och ’strypare’) som noanamn.
VARG, när ordet "varg" tappade karaktären av noanamn övergick man till andra noanamn. En del anspelade på 'grå': till exempel Gråben, Gråfot, Den grå eller Fadan grå. Andra anslöt till ’tasse’, som anspelar på vildmark, ödemark: Tassen, Tassa, Tusse. En tredje kategori har en demoniserande antydan: Odjur, Buse, Skam, Fan, Kuse. Dialektalt förekommer även en grupp insmickrande namn som Gull, Gullfot, Gullegrå.
DJÄVULEN, har kallats Den onde, Hin håle , 'Den där hårde', tjyven, skam, med mera.
ÅSKAN (från fornnordiska as-eykja, 'asens åkning', om guden Tors färd över himlavalvet) har kallats tordön, godfar och gudfar. Efterleden -far är i detta fall inte härledd från ordet fader, som i "gudfader", utan från verbet fara, som i "att färdas".
SÄLAR har benämnts "fisk" av säljägare för att inte jaktlyckan skall gå förlorad.
BJÖRN, har bland annat noanamn som alluderar på djurets farlighet: Ofreden, Styggnacke, Fulingen, Storkräket. Men även en del inställsamma och insmickrande ord finns: Skogskisse, Myrtass, Basse. Så även Bamsefar. Det än idag vanliga noaordet Nalle används numer även som namn på avbildade björnföremål av allehanda slag.'Björn' ('brun') är i sin tur ett noaord som är gemensamt för de germanska språken, medan man i slaviska språk använder noanamnet Medved ('honungs-ätare'). Genom att jämföra andra indoeuropeiska språk antar man att det ursprungliga ordet var *h₂ŕ̥tḱos (uttalas ungefär 'arktos')
RÄVEN, har kallats Mickel för att han inte ska komma till gården och ta hönor.
NISSE eller GOANISSE är ett noaord för TOMTRÅET.
Även NÄCKEN och RÅET har noanamn.
ERINYERNA, de grekiska hämndgudinnorna, kallades eumenider, 'de välvilliga'.
JHVH, det hebreiska namnet för gud inom judendomen, är enligt den religiösa lagen förbjudet att uttala och därför byts det ut mot exempelvis ADONAJ, 'min Herre', eller HASHEM, 'Namnet'.
JORUM är ett noaord för DÖDEN. (Wikipedia - Noaord/Noanamn - 2020)
++++++
SÄGNER OM HÄXOR
Ön är en av Sveriges mest sägenomspunna platser. Blåkulla är enligt myten den plats dit häxorna åkte på skärtorsdagen för att möta Satan och fira häxsabbat. (Wikipedia - Blå jungfrun 2020)
HÄXPROCESSER
I Sverige brändes den första häxan år 1559. Under åren 1666-1676 avrättades 300 personer för trolldom i Sverige. Prästerna i 1600-talets Sverige hänvisade till Gamla testamentet där det direkt står att den som utövar trolldom ska dö. Exempelvis 2:a Moseboken 22:18 "En trollkvinna skall du icke låta leva". (so-rummet.se - Häxprocesserna)
I sitt samlingsverk "Historia om de nordiska folken" från 1555 talar ärkebiskopen och kartografen Olaus Magnus om ön Jungfrun som en plats där nordiska häxor under vissa tider av året lär hålla möten för att pröva sina trollkonster och signerier. (Wikipedia - Blå jungfrun - 2020)
++++++
OLAUS MAGNUS (latinisering av Olof Månsson) f. 1490 (Skänninge)... d. 1557 (Rom) Italien, var en svensk präst, titulärärkebiskop... av Uppsala katolska stift samt diplomat, humanist...etnolog... och kartograf.
Titulärärkebiskop
Olaus Magnus
Kyrka
Romersk-katolska kyrkan
Stift
Uppsala katolska stift
Period
1544–1557
Företrädare
Johannes Magnus
Efterträdare
Laurentius Petri Nericius
Akademisk titel
Baccalaureus 1514
Magister
Född
Oktober 1490
Skänninge, Sverige
Död
1 augusti 1557
Rom, Italien
Åren i Sverige
Olaus Magnus föräldrar var borgaren Måns Petersson i Linköping och Kristina. Han var bror till den svenske katolske ärkebiskopen Johannes Magnus.
Han gick i skola i Linköping och Västerås, studerade i Rostock[2] och troligen Köln; baccalaureus 1514, magister. Olaus Magnus reste genom Norrland 1518–1519 där han sålde avlatsbrev och skaffade sig kunskaper om kulturen där. Resan var ett uppdrag av Arcimboldus, en apostolisk kommissarie, som företrädde kurian, och hade även politiska motiv då kusten härjats av danskarna.
Efter att ha tjänstgjort som kanik i Uppsala och Linköping, vistades han 1520 i Stockholm, och blev då vittne till Stockholms blodbad. Ungefär samtidigt utnämndes han till kyrkoherde där.
Han utsågs till Domprost i Strängnäs 1523, och fick samtidigt i uppdrag att resa till Rom för att framföra Sveriges önskemål om tillsättandet av vissa ämbeten, särskilt för att få påven att godkänna brodern som ärkebiskop.
Han meddelade då Vatikanen den religiösa utvecklingen i landet; Olaus Petri hade redan i tre år förkunnat Luthers lära. Året innan Gustav Vasa började visa tendenser på genomdrivande av liturgisk reformation vid kyrkomötet i Örebro 1529, hade han givit Olaus Magnus i uppdrag att förhandla om ett förbättrat handelsläge med Nederländerna, som hade flera Hansastäder och regerades av Habsburgarna.
Då reformationen infördes 1527 tvingades dock Olaus Magnus jämte brodern till landsflykt, och begav sig då till (Danzig) (idag Gdansk) Polen?, eftersom relationen till Rom var spänd.
LANDSFLYKTING
CARTA MARINA, KARTA ÖVER NORDEN
I (Danzig)(idag Gdansk).. blev han inspirerad av sin portugisiske vän Damianus à Goes att studera sitt fädernelands kulturhistoria och kuriositeter, och erhöll ekonomiskt bistånd därtill av biskopen Johannes Dantiscus. Möjligen träffade han Copernicus där.
Han begav sig till Venedig 1539 där han fick bo hos patriarken Hieronimo Quirino vilken intresserade sig för Olaus Magnus studier av Sverige. Genom patriarkens frikostighet och sitt goda minne kunde Olaus Magnus cirka 1540 skapa kartan Carta marina, som föreställer Norden.
Brodern Johannes Magnus dog 1544 och Olaus Magnus utnämndes 26 oktober samma år av påven Paulus III till katolska kyrkans ärkebiskop i Uppsala. Vid det tridentinska mötet 1545 deltog han således som svensk delegat, och han hade föresatt sig att återinföra katolicismen i Sverige, men bodde kvar i Rom. Där utnämndes han av påven till föreståndare för Birgittahuset, där han sedan 1549 också hade sin bostad. Han anlade i Birgittahuset ett tryckeri och utgav därifrån bland annat sin brors och sina egna stora historiska arbeten.
Forskning Redigera
Olaus Magnus är främst känd för sin patriotiska framställning av Norden (Norden, Ryssland och Grönland) där han blandar etnologi, historia och kartografi med skrönor och folktro. Hans "Historia om de nordiska folken" - Historia de gentibus septentrionalibus, brev, och krönikor om den heliga Birgitta och hennes dotter, visar på en livlig berättarglädje, som dock i likhet med brodern saknar mycket av källkritik och ibland sanningsvärde.
” Redan i uråldriga tider, då det fanns jättar i Nordens bygder, d.v.s långt innan de latinska bokstäverna blifvit uppfunna, och förr än Carmenta anländt från Grekland och med Evander slagit sig ned vid Tiberns mynning på den romerska jorden, där de efter urinvånarnas fördrifvande lärde det råa och alldeles obildade folket hyfsning och äfven meddelade det undervisning i bokstäfvernas bruk – redan i urminnes tid, säger jag, voro de nordiska folken i besittning af en egen skrift. Till bevis härpå tjäna de klippblock af utomordentlig storlek som blifvit uppställda vid de gamles grafplatser och hålor. Och om någon skulle betvifla, att detta uträttats av jättarna och under den uräldsta tiden, så må han begifva sig dit upp… „
– Olaus Magnus, Historia om de nordiska folken
Historia är en litterär fortsättning på hans arbete med kartan Carta marina. Han blandar sina egna betraktelser från Norrlandsresan, gissningar och legender, med klassiska historieskrifter av bland annat Saxo och Jordanes, på ett urskillningslöst sätt men med övertygelse. När han beskriver den götiska skriften (runstenar), utgår han från att de är skapade av jättar från urtiden, och han berättar om otroliga sjöodjur som bor i Bottenhavet, om skidåkande samer, jägarkvinnor som överträffar männen i skicklighet, och om män med stora kransar över huvudena som skålar på fester. En tonvikt läggs vid att framhålla det nordiska folkets krigiska överlägsenhet, om dess naturliga förutsättningar i form av gruvindustri, och folkets medfödda mod.
Man kan ana en viss hemlängtan då han talar om fisktorgen i Venedig som trots sitt varierade utbud saknar vissa fiskar vars namn är omöjliga att få fram med grekiskt eller latinskt tungomål.
Redan under samtiden väckte Historia nyfikenhet och intresse. Den trycktes i de flesta större städer, och i Antwerpen och Amsterdam kom den i flera nytryck under 1600-talet. Olaus Magnus beskrivning av Norden anses också vara idékälla till Olof Rudbeck d.ä.:s historieforskning. Den översattes dock inte till svenska förrän 1909.
Johannes och Olaus Magnus har kallats de första svenska humanisterna. Till deras förtjänster räknas att de ökade intresset på kontinenten för Norden, liksom de nordliga folkens anseende.
Olaus dog 1 augusti 1557 och begravdes i Santa Maria dell'Anima i Rom, den tyska nationalkyrkan, där Hadrianus VI:s gravmonument ännu finns, men Olaus gravmonument försvann förmodligen vid restaureringen 1774.[1] Kvar i kyrkan finns en text i latin uthuggen i marmor till minne av Olaus Magnus.
Bibliografi (urval) Redigera
Historia de gentibus septentrionalibus (1555; "Historia om de nordiska folken")
Historia de gentibvs septentrionalibvs, earvmqve diversis statibvs, conditionibvs,.... 1555. Libris länk
Se även
++++++
SIGNERI
Signeri innebär att med magiska metoder och trollformler framkalla eller hindra övernaturliga krafters verkningar.
Det förekom bland kaldéerna och babylonierna och inom judendomens kabbala, där dess ursprung härleddes till kung Salomo, som sades ha burit på sådana övernaturliga förmågor. Signeri kan liknas vid den kyrkliga besvärjelsen, exorcism.
++++++
Häxorna sades använda sig av djävulskrafter för att kunna förflytta sig snabbt. Enligt folktron flög de, ibland ridandes baklänges, på kvastar, lövruskor eller på kor, getter, hästar eller människor. Dessa fortskaffningsmedel smordes in med en slags salva med magiska egenskaper. Linimentet troddes bestå av bland annat bolmört, belladonna, alruna, odört, näckros och andra preparat med narkotiska egenskaper. Häxorna påverkades sinnligt då linimentet under färden kom i kontakt med deras intima kroppsdelar. Själva häxsabbaten på ön bestod av allehanda hädelser, hedniska riter och orgier med Satan. Under tiden som trollpackan befann sig på Blåkulla kunde omgivningen inte märka att hon gett sig av, utan hon tycktes fortfarande befinna sig på sin vanliga plats. Ibland placerade häxan en docka i sin säng, föreställande sig själv. (Wikipedia - Blå jungfrun - 2020)
Blå jungfrun finns även inritad i Olaus Magnus sjökort Carta Marina från år 1539. Sjömän har under långa tider undvikit denna plats och historierna om platsen är otaliga. För sjöfarare ansågs ön mycket farlig, som ett tillhåll för häxor, där man lätt drabbades av stormar.
Sagospelet Thorsten fiskare av Erik Johan Stagnelius utspelar sig på ön.
Blå jungfrun är en kupolformad ö, vars topp reser sig 86,5 meter över havet och cirka 130 meter över havsbottnen. Ön är därmed högre än allt annat land i dess omgivning. Ön har jämna släta berghällar av röd granit, jättegrytor, grottor, lummig örtrik ädellövskog och utsikt från öns högsta punkt.
Berggrunden består av granit, vilket skiljer Blå jungfrun markant från närliggande Öland, där kalksten dominerar. Klippön utgör en högrest solitär i ett annars Subkambriska peneplanets platta landskap där omkringliggande ojämnheter har eroderat bort. Därmed hör den i likhet med till exempel Ayers Rock i Australien, till kategorin inselberg. Blå Jungfrun var från början inbäddad i mjukare bergarter såsom skiffer, sand- och kalksten. Dessa har under istiden slipats ned så att bara den hårda rundhällen av granit återstår.
Blå jungfrun har en jämnt sluttande nordsida som sträcker sig från stranden upp mot topplatån. Den jämna silhuetten bryts något av ett 35–40 meter brant klippstup ned mot öns sydsida. Nedanför stupet ligger större stenblock som slitits loss av inlandsisen.
STENSLIPERIET
Längs Blå jungfruns sydvästsida finner man det så kallade "Stensliperiet". Det är en strand full med sandstenar som slipats runda av is och vattenströmmar. Stenarna utgör rester av det sandstenslager som tidigare täckte Blå jungfrun. Is, stenar och smältvattenströmmar från inlandsisen har även svarvat ut de jättegrytor som finns på ön.
SKEPPS/BÅTVRAK
Ön flankeras av allehanda skepps- och båtvrak. Bland annat kan man på botten tämligen djupt ner se resterna av lasten från ett skepp, som sönderslogs då den strandade vid ön år 1769, och vars last av såpa, pressad rulltobak och Cardutobak, bokspån och Klippings-handskar från Skåne ännu ligger kvar utspridda, dock utan antikvariskt intresse. Även några minsprängda större skepp rostar sönder utanför ön.
LABYRINTEN
Kändast av alla fornlämningar är dock utan tvekan labyrinten på öns södra uddde. Den är gjord av gråstenar, 5–25 centimeter stora och placerade i en arton meter bred spiral, 0,1 meter hög lagd i tretton varv. Hur gammal den mytomspunna spiralen är eller vem som gjort den vet man inte, men den kommer troligen från tiden innan år 1700. Den noterades redan under Carl von Linnés besök år 1741.
STENÅLDERSBOSÄTTNINGAR
Arkeologiska undersökningar på ön har genomförts. Man har funnit kulturlager från stenåldersbosättningar i Övre Sydskogen och i ett markområde under ett större klippöverhäng som öppnar sig åt söder. Fynd har noterats på en radie av åtta gånger sex meter stor vegetationsfri yta under samt smått framför klippöverhänget, omedelbart i anslutning till vandringsleden. Fynden bestod av slaget sten- och kvartsmaterial i form av kvarts, kvartsit, kristianstadflinta, sydskandinavisk flinta och hälleflinta. Det kan ännu anträffas. Även djurben finns bland fynden, främst sälben, samt träkol som C-daterades till omkring 7 000 f.Kr. Man fann även en mindre mängd keramiskt material. Kulturlagrens tjocklek tydde på omfattande och långvarig mänsklig aktivitet.
I "Jungfrukammaren" konstaterades en 0,6 gånger 0,8 meter stor oval fördjupning i den lodräta bergväggen. Nedanför denna fanns spår efter eldning. I "Kyrkan" fann man tecken på rituella aktiviteter i form av en mortelskål och en knacksten.
ATT BESÖKA BLÅ JUNGFRUN
Redan under slutet av 1800-talet började man anordna enstaka lustturer till Blå jungfrun. Enligt besöksböcker uppgick antalet besökare till omkring 200-800 årligen under de första 20 åren efter nationalparkens bildande 1926. Först under 50-talet började båtar gå mer regelbundet till ön. Antalet ökade under 1970- och 80-talen till uppemot 10 000 besökare per år som mest. Numera arrangeras sommartid dagsturer till ön från Oskarshamn på fastlandet och (Byxelkrok) Öland. Överfartstiden är cirka 1-1,5 timme. Passagerarna får tillbringa cirka 3,5 timmar på Blå Jungfrun innan det är dags för återfärd. Guider från länsstyrelsen är bosatta på Blå jungfrun under sommaren. Dessa ger information till besökarna vid dess ankomst. Det är även möjligt att besöka Blå jungfrun med egen båt.
+++
HISTORISKA BESÖK
CARL VON LINNÉ
f. 1707 (Råshult) Stenbrohults sn, Småland, d. 1778 Uppsala
(innan han blev adlad år 1757 Carl Linnæus, Carolus Linnæus).
ARBETE
Han var en svensk botaniker, läkare, geolog och zoolog. Han lade grunden till den moderna nomenklaturen inom biologin och den moderna systematiken, som grupperar växter och djur.
Carl von Linné besökte Blå jungfrun under sin "Öländska och Gotländska resa" år 1741.
Tio dagar efter att ha tillsatts som professor åtog han sig en resa till Öland och Gotland tillsammans med sex universitetsstudenter. Resan gjordes på uppdrag av riksdagen i syfte att hitta värdefulla naturresurser som lera, för porslinstillverkning, och växter, för tygfärgning. Först reste de till Öland och stannade där tills 21 juni, sedan seglade de till (Visby) Gotland. Linné stannade där med sina studenter i omkring en månad innan de åkte hem till Uppsala. Under expeditionen hittade de 100 växter som inte tidigare dokumenterats. Anteckningarna från resan publicerades senare i boken "Öländska och Gothländska Resa".
Den innehöll både zoologiska och botaniska observationer, men också beskrivningar av den regionala kulturen. (Wikipedia - Carl von Linné - 2020)
+++
Redigera
Stenbrohults socken i Småland ingick i Allbo härad i Värend, ingår sedan 1971 i Älmhults kommun och motsvarar från 2016 Stenbrohults distrikt i Kronobergs län.
Stenbrohults socken
Socken
LA2-Rashult-3.jpg
Råshult
Land
Sverige
Landskap
Småland
Härad
Allbo härad
Kommun
Älmhults kommun
Bildad
medeltiden
Area
118 kvadratkilometer
Upphov till
Stenbrohults landskommun
Stenbrohults församling
Motsvarar
Stenbrohults distrikt
Tingslag
Allbo tingslag
Karta
Stenbrohults sockens läge i Kronobergs län.
Red pog.svg
Stenbrohults sockens läge
i Kronobergs län.
Koordinater
56°37′01″N 14°10′55″Ö / 56.61694444°N 14.18194444°Ö
Koder, länkar
Sockenkod
0749
Namn (ISOF)
lista
Kulturnav
länk
Geonames
8126590 (tryck Map marker.svg för karta)
Hembygds-
portalen
Stenbrohults distrikt
Redigera Wikidata
Socknens areal är 118 kvadratkilometer, varav land 89 (utöver det område som överfördes till Älmhults köping 1901).[1]. År 2000 fanns här 2 705 invånare.[2] Tätorterna Liatorp, Diö, en del av Älmhult samt kyrkbyn Stenbrohult med sockenkyrkan Stenbrohults kyrka ligger i socknen.
Stenbrohults socken med gården Råshult är känd som Carl von Linnés hembygd. En lokalflora för socknen har publicerats i Svensk Botanisk Tidskrift.
Administrativ historik
Geografi Redigera
Stenbrohults socken är belägen på den östra sidan av Möckeln, och genomflytes av Helge å. Socknen består mest av skogsmark, mossar och sjöar.[5][6][1] På halvön Möckelsnäs ligger Möckelsnäs herrgård.
Höö Redigera
Naturreservatet Höö består av ett antal större och mindre öar ute i Möckeln. Dessa var tidigare ett frälsehemman och en del av Agunnaryds socken, men överfördes till Stenbrohult socken 1909. Familjen Hörberg, som då ägde Höö, brukade länge markerna enligt gamla traditioner. Delar av Höö fridlystes som naturminne 1960, varefter naturreservatet bildades 1969. Området tillhör de artrikaste miljöerna i Småland.
Fornminnen Redigera
Åtta hällkistor från stenåldern, några gravrösen från bronsåldern och något järnåldersgravfält finns här.[5][6][7][8]
På Stenbrohults kyrkogård finns en gravsten över kyrkoherde Andreas Petri [Schatelovius] ifrån 1642 och en markerad plats för den äldre kyrkan där Carl von Linnés far och bror, kyrkoherdarna Nicolaus Linnaeus och Samuel Linnaeus med sina familjer ligger begravda. I anslutning till kyrkogården i syd har även upptäcks en medeltida stenlagd väg, som kan vara upphovet till sockennamnet.
Namnet Redigera
Namnet (1337 Stenbrohult), taget från kyrkbyn, innehåller förledet 'stenbro' (stenlagd väg) och efterleden hult, liten skog.[6][1]
Se även
+++
VERNER VON HEIDENSTAMS BRÖLLOP
Författaren och poeten Verner von Heidenstam f. 1859 (Olshammar) (idag Olshammarsgården) Hammars sn, Askersunds kommun, Örebro län (T) Närke d. 1940 herrgården (Övralid) Västra Ny sn, Motala kommun, Östergötlands län (..) landskap Östergötland, höll sitt bröllop med Olga Wiberg f. 1874 d. 1951 på ön Blå jungfrun den 28 juli år 1896. Detta blev hans andra äktenskap då han tidigare varit gift med Emilia Uggla. (Wikipedia - Blå jungfrun - 2020)
++++++
(CARL GUSTAF) VERNER VON HEIDENSTAM
f. 1859 (Olshammar) (idag Olshammarsgården) Hammars sn, Askersunds kommun, Örebro län (T) Närke d. 1940 herrgården (Övralid) Västra Ny sn, Motala kommun, Östergötlands län, landskap Östergötland, 80 år.
+++
BOSATT
ÖVRALID
Övralid var diktaren Verner von Heidenstams hem 1925–1940
Övralid är en herrgård i Västra Ny socken, Motala kommun i landskapet Östergötland. Den byggdes av Verner von Heidenstam och är sedan 1980 förklarat som byggnadsminne. Övralud är öppen för allmänheten.
Övralid var diktaren Verner von Heidenstams hem 1925–1940. Han levde här med danskan Kate Bang samt två hushållerskor; Ida Eriksson och Frida Andersson. I ett närbeläget torp bodde gårdens "alltiallo", Hjalmar Sandell.
Huvudbyggnaden är vitputsad träbyggnad i två våningar uppförd i en stram arkitektur efter ritningar av skalden själv i samarbete med en byggmästare Egir i Skänninge.
Här tillbringade Heidenstam sina sista levnadsår, på en höjd nära sjön Vättern. Framför byggnaden finns ett körsbärsträd och en terrass, där man vid klart väder kan se Västergötland och Närke. Strax söder om terrassen finns skaldens grav.
Till egendomen hör även ytterligare hus, bland annat gamla Övra Lid gård (Heidenstam ändrade namnet till Övralid) och "Farfarsstugan". Dessa bostadshus är enkelstugor i trä med två våningar, och de är faluröda till färgen, en kontrast till Heidenstams skapelse.
Efter Heidenstams död har den ursprungliga stora markarealen sålts av. Gården drivs idag av Stiftelsen Övralid, som grundades enligt Heidenstams testamente.
Huset visas med guidade turer och i det gamla garaget finns en liten butik. I Farfarsstugan ligger idag ett kafé.
Interiören
Husets interiör står så gott som oförändrad sedan författarens död 1940 och hans möbler och föremål finns bevarade på plats. Byggnaden består på bottenvåningen av bibliotek, arbetsrum, matsal samt köksavdelning. Övervåningen består av sex sovrum. Kate Bang hade här en egen svit med arbetsrum och sängkammare. Bland de gästrum som finns kan nämnas det Kinesiska rummet, vari Sven Hedin alltid bodde då han besökte Övralid. Prins Eugen kom ofta på besök och brukade då bo i det rosa rummet, kallat Prinsrummet. Samtliga rum har utsikt över Vättern, men det så kallade Skogsrummet ligger på baksidan och har utsikt mot skogen. Där har både Carl Milles och Albert Engström övernattat. Även på vindsvåningen finns tre mindre sovrum, där Kate Bangs barn Jörgen och Karen kunde bo då de var på besök.
+++
ARBETE
Svensk poet och författare
Debutverk
Diktverk "Vallfart och vandringsår" År 1888
1) Han var ledamot av Svenska Akademien 1912–40
2) Tilldelades Nobelpriset i litteratur 1916.
GIFTE (1)
Emilia Uggla f.. d.. (gift 1880–1893)
GIFTE (2)
Olga Wiberg f. 1874 d. 1951 (gift 1896–1903)
GIFTE (3)
Greta Sjöberg f.. d.. (gift 1903–1906)
PARTNER
Ellen Belfrage f.. d..
Kate Bang f.. d..
+++
HAMMARS SOCKEN - NÄRKE
Hammars socken i Närke, med en mindre del i Östergötland, ingick i Sundbo härad, ingår sedan 1971 i Askersunds kommun i Örebro län och motsvarar från 2016 Hammars distrikt.
Orterna 1) Åmmeberg 2) Zinkgruvan 3) Sänna 4) Nydalen och 5) Olshammar, herrgården Aspa samt tätorten och kyrkbyn 6) Hammar med sockenkyrkan Hammars kyrka ligger i socknen.
Hammars socken ligger vid sjön Vätterns nordända med en västra del inom skogen Tiveden och en östra del vid Tylöskogen omfattande några öar i sjön Vättern som 1) Lilla och 2) Stora Röknen. Socknen är en skogsbygd med inslag av odlade slättbygder och sandiga stränder vid sjön Vättern.
Socknens östra del genomkorsas av riksväg 50.... . Den västra delen genomkorsas av riksväg 49....
Socknens, tillika landskapet Närkes, sydligaste punkt ligger på grundet Skärven mitt ute i norra delen av sjön Vättern.
Bland bebyggelse i den västra sockendelen kan, förutom 1) Igelbäcken, nämnas 2) Tjuråsen, 3) Sandviken och 4) Koviken i sydväst. Sockendelen domineras av Olshammars tätort med sulfatfabrik samt Birgittakyrkan, Sancta Britas kyrka. Längre mot norr ligger Aspa bruk invid Aspafjärden.
NAMNET - HAMMAR
Namnet (år 1296 Hamar) kommer från kyrkbyn. Namnet innehåller hammar, stenig höjd; stenbacke' och syftar på höjden där kyrkan ligger.
+++
VÄSTRA NY SOCKEN
...
+++
Verner von Heidenstam f. 1859 debuterade som författare år 1888 med en diktsamling som bröt med den då rådande svenska litterära traditionen med realism och naturalism, för att istället fokusera på romantik, individualism, sensualism och romantisering av den svenska stormaktshistorien, med särskilt fokus på de karolinska soldaternas öden.
Han kom att bli stilbildande för flera andra svenska författare under 1890-talet och åren därefter. Verner von Heidenstam
f. 1859 (Olshammar) (idag Olshammarsgården) Hammars sn, Askersunds kommun, Örebro län (T) Närke d. 1940 (Övralid) Östergötlands län, 80 år, kom därför att bli den främste företrädaren för dessa "nittiotalister" och hans böcker innehåller genomgående många nationella och historiska teman.
UNGDOM
Peter Petersen f. 1708 Heide d. 1783, var kungens livmedikus, och år 1770 adlades von Heidenstam. Han var Verner von Heidenstams farfars far.
Verner von Heidenstam f. 1859, (Olshammar) (idag Olshammarsgården) Hammars sn, Askersunds kommun, Örebro län (T) Närke d. 1940, Övralid, Östergötlands län, var enda barnet till fyringenjören Nils Gustaf von Heidenstam f. 1822 d. 1887 och Magdalena Charlotta Rütterskiöld f. 1837 d. 1917. Han föddes på bruksherrgården Olshammar, Hammars sn vid Vättern och som tillhörde hans mors släkt.
STUDIER
Verner von Heidenstam f. 1859 gick i Beskowska skolan. I början fick han goda betyg, men på grund av dålig hälsa gick det allt sämre i skolan. Han var ordblind och hade hela livet svårt att stava korrekt.
I september 1876, som 17-åring, fick Verner von Heidenstam f. 1859 resa utomlands tillsammans med sin kusin Ernst. Resan gick till (Alexandria) Egypten och (Kairo) Egypten och där stannade de till våren 1877 innan de reste hem via Grekland och Italien.
På hösten reste han åter till (Beirut)... (Jerusalem)...och (Kairo) Egypten.
ROM - ITALIEN
Efter sitt giftermål med Emilia Uggla år 1880 slog sig Verner von Heidenstam ned i (Rom) Italien i avsikt att bli konstnär. Han och hans hustru blev uppskattade i den skandinaviska konstnärskolonin där.
PARIS - FRANKRIKE
I juli år 1881 flyttade de till (Paris) Frankrike där Verner von Heidenstam f. 1859 avsåg att studera målning vid École des Beaux-Arts under Jean-Léon Gérôme.
SAN REMO -
Verner von Heidenstam f. 1859 övergav dock planerna på att bli målare och 1882 flyttade paret till San Remo och han koncentrerade sig på att skriva poesi.
SVERIGE
Ett kort besök gjordes i Sverige vid barndomshemmet sommaren 1883.
BYN BULER - KANTONEN APPENZELL - SCHWEIZ
Verner von Heidenstam f. 1859 bosatte sig i kantonen Appenzell i Schweiz. Med byn Bühler som fast punkt gjorde de täta resor till Frankrike och Italien, som Verner von Heidenstam f. 1859 senare skrev reseberättelser om i "Från Col di Tenda till Blocksberg ".
Verner von Heidenstam sände i början av 1880-talet några dikthäften till Zacharias Topelius för bedömning.
Det är troligt att publiceringen av August Strindbergs "Det nya riket" i oktober 1882 gjorde ett stort intryck på Verner von Heidenstam och påverkade honom i radikal riktning.
Boken är ett angrepp på det oscarianska samhället. I december 1884, strax efter att rättegången mot August Strindberg f... för "Gifta" är över, skrev Verner von Heidenstam f. 1859 till August Strindberg f... , bosatt i Schweiz, och uttryckte sin beundran samt bad August Strindberg att fälla kritik över Verner von Heidenstams dikter.
I februari 1885 besökte August Strindberg f... paret Heidenstam i Bühler och alla tre reste till Rom. Därmed inleddes en vänskap mellan Verner von Heidenstam f. 1859 och August Strindberg f... som kom att vara i flera år. Verner von Heidenstam hade inget stöd för sina författardrömmar hemifrån och August Strindberg kände sig som i landsflykt i Schweiz. När August Strindberg kände sig deprimerad utnämnde han Verner von Heidenstam till sin tronföljare. Tillsammans reste de till (Paris) Frankrike, och den svenska konstnärskolonin i Grez-sur-Loing. August Strindberg f... läste ur sina manus för Verner von Heidenstam.
Först i februari 1886 fick August Strindberg läsa något av Verner von Heidenstam.
(CARL GUSTAF) VERNER VON HEIDENSTAM
f. 1859, Olshammar, Örebro län, d. 1940, Övralid, Östergötlands län, 80 år.
August Strindbergs brev är inte bevarat men uppenbarligen innehöll det helt förödande kritik. I sitt svar försökte Verner von Heidenstam släta över men i brevväxlingen dem emellan blev tonen mindre familjär.
SVERIGE
Verner von Heidenstam hade känt att hans fars sjukdom hade gjort det allt mer nödvändigt att resa till Sverige. Verner von Heidenstam och hans hustru flyttade in i huset vid Karlavägen, Stockholm. Hans far hade problem med njurarna och den 2 juni tog han livet av sig.
DEBUTEN
Den 26 januari 1888 blev förläggaren Albert Bonnier uppsökt i sitt hem av Verner von Heidenstam.
Denne berättade att Topelius hade läst några av hans dikter och tyckt om dem och att han också kände August Strindberg.
När manuset överlämnades lästes det av Karl Otto Bonnier som läste det hemma med makan Lisen.
2 "Genast från första anslaget och till det sista hade vi klart för oss, att här hade en ny och stor diktare uppenbarat sig".
När diktsamlingen "Vallfart och vandringsår" publicerades i april 1888 väckte den en enorm uppmärksamhet.
På våren 1889 utkom Heidenstams roman "Endymion", som han i ett brev till August Strindberg beskrev som "ett sorgespel utan kulisser och ridå". Intrigen är enkel; en far och hans dotter från USA reser i Österlandet tillsammans med en doktor. De tre representerar olika urtyper; pappan är realisten, doktorn är en cyniker som ser Österlandet i ett perspektiv ovanifrån, medan dottern är en sökare och romantiker som träffar en nationalist och upprorsman och känner sig dragen både till honom och till hela Österlandet.
År 1889 kom Heidenstams nästa bok, "Renässans", där Heidenstam menar att den litterära naturalismen har spelat ut sin roll.
FÖRFATTARSKAP
För Verner von Heidenstam f. 1859 (Olshammar) (idag Olshammargården) Hammars sn, Askersunds kommun, Örebro län (..) Närke, innebar 1890-talet ett decennium av ett flitigt skrivande, både vad gäller böcker och tidningsartiklar. I juli 1890 skrev han till sin förläggare Karl Otto Bonnier att han är fullt upptagen med sin kommande bok, "Hans Alienus" och begärde därför ett mycket stort honorar.
Trots att Verner von Heidenstams tidigare böcker endast sålt i ett par tusen exemplar per styck gick Albert Bonnier med på 5 000 kronor.
"Hans Alienus" är skrivet på en blandning av poesi och prosa i en form som trotsar alla försök att genrebestämma verket. Uppenbarligen ansluter boken till Heidenstams eget liv. Kritikerna var svala. Den första upplagan på 2 500 exemplar räckte i 18 år.
Efter att våren 1896, samma år som han gifter sig på Blå jungfrun, rest i Karl XII:s spår till (Konstantinopel) (idag Istanbul) Turkiet, Bender, Poltava, Moskva och Sankt Petersburg satte Verner von Heidenstam igång med nästa projekt, en bok i två delar om den svenske krigarkungen Karl XII och hans armé.
++++++
Verner von Heidenstam gifter sig med Olga Wiberg f. 1874 d. 1951 på Blå jungfrun den 28 juli år 1896. Detta blev hans andra äktenskap då han tidigare varit gift med Emilia Uggla. (Wikipedia - Verner von Heidenstam - 2020)
++++++
Boken blev en stor framgång och sålde i olika upplagor över 120 000 exemplar. I boken följer Verner von Heidenstam Karl XII:s fälttåg i öster, slaget vid Poltava och flykten till Konstantinopel. Fälttåget skildras ur de enskilda människornas perspektiv, från kungen ned till den enklaste soldat. Heidenstam gör upp med den glänsande hjältekonung som skapades av Esaias Tegnér och istället framställs kungen som en levande människa, komplicerad och på en gång ädel och hård, men samtidigt lyfte, Verner von Heidenstam fram en bild av tragisk storhet. Karl XII kämpar lika mycket mot ödet som mot tsar Peter, och hans armé följer honom i alla väder. Den första delen fick övervägande dåliga recensioner, den andra delen bemöttes mer positivt. Boken blev så småningom obligatorisk läsning i den svenska folkskolan; den befäste Verner von Heidenstams ställning som den främste diktaren bland nittiotalisterna och blev i samtiden en av hans mest beundrade.
Verner von Heidenstam f. 1859 fortsatte därefter med historiska skildringar. Från sin barndom i (Olshammar) Hammars sn, Askersunds kommun, landskapet Närke, hade han hört berättelser om den heliga Birgitta och hon blev huvudperson i hans "Heliga Birgittas pilgrimsfärd". I boken skildras Birgitta som en hänsynslös kvinna som sviker sin familj och vänner för att nå sina mål. Tydligen ansåg han att porträttet av Birgitta låg nära honom själv för när han skickade ett exemplar till författaren Axel Lundegård skrev han i den: "Porträtt av författaren som gumma". När boken publicerades på våren 1901 fick även den ett blandat mottagande.
I november 1903 började Verner von Heidenstam f. 1859 det att skriva sin nästa roman, "Folke Filbyter". Även här inverkar författarens eget liv på händelserna i boken: Folke Filbyter tror sig ha förlorat förmågan att älska men så träffar han en dvärgprinsessa som han gifter sig med. Hon är alltid glad och får hushållet att leva upp. Åren går och Folke blir en storbonde med tre barn. Han får ta hand om sin sonson men barnet rövas bort av en präst och när Folke till slut finner honom igen har den vuxne sonsonen endast förakt för sin farfar. Folke Filbyter dör, övergiven av alla utom av gårdens trälar.
År 1907 kom ytterligare en bok om folkungarna, "Bjälboarvet". Boken utspelas på 1200-talet och striderna mellan Birger jarls söner, hertigarna, Valdemar och Magnus.
År 1906 hade Bonniers förlag börjat ge ut Selma Lagerlöfs "Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige". Denna skolbok i geografi blev en stor framgång och de två som stod bakom förslaget om en populär skolbok, Fridtjuv Berg och Alfred Dalin, ville att förlaget skulle ge ut en motsvarande bok om svensk historia, Svenskarna och deras hövdingar.
Uppdraget gick till Verner von Heidenstam f. 1859 som visade sig vara foglig i arbetet med denna beställningsbok. Berg och Dalin satte effektivt stopp för alla försök att romantisera och fantisera; Verner von Heidenstam f. 1859, kände liksom Selma Lagerlöf f... att det var omöjligt att integrera hela skolmaterialet i en litterär text.
Boken blev Verner von Heidenstam sista berättande prosaverk, och efter "Nya dikter" var hans offentliga författarskap i princip avslutat.
RELATIONER TILL ANDRA FÖRFATTARE
Då många av "nittiotalisterna" och de svenska kulturpersonligheterna rörde sig i samma kretsar var det naturligt att de lärde känna varandra.
Två av de relationer som mest påverkade Verner von Heidenstam anses vara med Gustaf Fröding f... och August Strindberg f...
Dessa var tidvis goda vänner till Verner von Heidenstam f. 1859, men relationerna till både Gustaf Fröding f... och August Strindberg f.. gick dock i vågor då de inte bara var kreativa kollegor utan också konkurrenter med olika bakgrund och livsåskådning.
År 1891 debuterade Gustaf Fröding f... med diktsamlingen "Guitarr och dragharmonika" och möttes av positiv kritik. Gustaf Fröding f...beundrade Verner von Heidenstam f.1859 men det dröjde till hösten 1894 innan han tog kontakt med Verner von Heidenstam f... via brev.
Verner von Heidenstam f... bjöd Gustaf Fröding f...och hans syster Cecilia f...att medverka vid bröllopet på Blå jungfrun på sommaren 1896.
Senare samma sommar sammanträffade Gustaf Fröding f.. med Verner von Heidenstam f.. och hans umgänge, bland annat Birger Mörner f... , J.A.G. Acke och Albert Engström f...som tillbringade sommaren ute i Sandhamn.
Gustaf Frödings f.. förläggare Albert Bonnier f... hade skrivit till honom och frågat om inte Gustaf Fröding f... ville överväga att stryka några rader i dikten "En morgondröm" som skulle ingå i hans kommande diktsamling "Stänk och flikar", eftersom det i poetisk form skildrar ett samlag.
I Sandhamn hade Gustaf Fröding f... med sig korrekturet. Verner von Heidenstam f... och de andra uppmanade Gustaf Fröding f... att stå fast och inte låta stryka något.
I månadsskiftet september-oktober publicerades diktsamlingen och den utlöste en hetsig pressdebatt som riktades både mot Gustaf Fröding f... och förläggaren. Den 9 oktober åtalades Gustaf Fröding f...
Det märkligaste de följande veckorna är Verner von Heidenstams f... försök att distansera sig från Gustaf Fröding f...
En av de tidningar som rasade mot publiceringen var Aftonbladet, som trots det bistra tonläget skrev att Gustaf Fröding f... var "Sveriges största nu levande, och diktande skald" medan de som tillrått publicering var "gudomligheter af lägre rang".
I andra brev skrev Verner von Heidenstam f... att Gustaf Fröding f... helt enkelt är en dålig författare. Vid rättegången friades Gustaf Fröding.
I takt med att Gustaf Frödings sinnessjukdom förvärrades gjorde dock Verner von Heidenstam f. 1859 sitt bästa för att bistå syskonen Fröding ekonomiskt. I slutet av 1898 blev Fröding intagen på Upsala hospital och Verner von Heidenstam f... och Birger Mörner f... tog på sig ansvaret att betala vad det kostade.
Verner von Heidenstam f... såg också till att på våren 1899 samla ihop 1 100 kronor som han skickade till systern Cecilia Fröding f... När Gustaf Fröding år 1906 var bosatt på ett sjukhem i Stockholm besökte Verner von Heidenstam honom där. Vid Gustaf Frödings f.. jordfästning i Klara kyrka i Stockholm den 12 februari 1911 framfördes Verner von Heidenstams f. 1859 dikt "Gustaf Frödings jordafärd" av Orphei Drängar i en tonsättning av Hugo Alfvén.
AUGUST STRINDBERG
Redigera
Stenbrohults socken i Småland ingick i Allbo härad i Värend, ingår sedan 1971 i Älmhults kommun och motsvarar från 2016 Stenbrohults distrikt i Kronobergs län.
Stenbrohults socken
Socken
LA2-Rashult-3.jpg
Råshult
Land
Sverige
Landskap
Småland
Härad
Allbo härad
Kommun
Älmhults kommun
Bildad
medeltiden
Area
118 kvadratkilometer
Upphov till
Stenbrohults landskommun
Stenbrohults församling
Motsvarar
Stenbrohults distrikt
Tingslag
Allbo tingslag
Karta
Stenbrohults sockens läge i Kronobergs län.
Red pog.svg
Stenbrohults sockens läge
i Kronobergs län.
Koordinater
56°37′01″N 14°10′55″Ö / 56.61694444°N 14.18194444°Ö
Koder, länkar
Sockenkod
0749
Namn (ISOF)
lista
Kulturnav
länk
Geonames
8126590 (tryck Map marker.svg för karta)
Hembygds-
portalen
Stenbrohults distrikt
Redigera Wikidata
Socknens areal är 118 kvadratkilometer, varav land 89 (utöver det område som överfördes till Älmhults köping 1901).[1]. År 2000 fanns här 2 705 invånare.[2] Tätorterna Liatorp, Diö, en del av Älmhult samt kyrkbyn Stenbrohult med sockenkyrkan Stenbrohults kyrka ligger i socknen.
Stenbrohults socken med gården Råshult är känd som Carl von Linnés hembygd. En lokalflora för socknen har publicerats i Svensk Botanisk Tidskrift.
Administrativ historik
Geografi Redigera
Stenbrohults socken är belägen på den östra sidan av Möckeln, och genomflytes av Helge å. Socknen består mest av skogsmark, mossar och sjöar.[5][6][1] På halvön Möckelsnäs ligger Möckelsnäs herrgård.
Höö Redigera
Naturreservatet Höö består av ett antal större och mindre öar ute i Möckeln. Dessa var tidigare ett frälsehemman och en del av Agunnaryds socken, men överfördes till Stenbrohult socken 1909. Familjen Hörberg, som då ägde Höö, brukade länge markerna enligt gamla traditioner. Delar av Höö fridlystes som naturminne 1960, varefter naturreservatet bildades 1969. Området tillhör de artrikaste miljöerna i Småland.
Fornminnen Redigera
Åtta hällkistor från stenåldern, några gravrösen från bronsåldern och något järnåldersgravfält finns här.[5][6][7][8]
På Stenbrohults kyrkogård finns en gravsten över kyrkoherde Andreas Petri [Schatelovius] ifrån 1642 och en markerad plats för den äldre kyrkan där Carl von Linnés far och bror, kyrkoherdarna Nicolaus Linnaeus och Samuel Linnaeus med sina familjer ligger begravda. I anslutning till kyrkogården i syd har även upptäcks en medeltida stenlagd väg, som kan vara upphovet till sockennamnet.
Namnet Redigera
Namnet (1337 Stenbrohult), taget från kyrkbyn, innehåller förledet 'stenbro' (stenlagd väg) och efterleden hult, liten skog.[6][1]
Se även
Huvudartikel: Strindbergsfejden
Förhållandet med Strindberg skulle förbli problematiskt. När "Vallfart och vandringsvägar" hade kommit ut 1888 skickade Heidenstam ett exemplar till Strindberg, då bosatt i Danmark.
"Hur din bok kommer att mottagas kan jag ej profetera." Alltid kan den "dupera" några kritiker genom att vara "mystisk-demonisk" men det beror på konjunkturerna, svarade Strindberg.
I takt med att Heidenstams debutbok hyllades av kritikerna blev Strindberg allt mer oroad över att han höll på att bli utklassad av Heidenstam och började att baktala denne.
Verner von Heidenstam hade också börjat kritisera den naturalistiska litteraturen, en genre där August Strindberg var den ledande författaren och dramatikern ("Fröken Julie", "Fadren"). I ett brev till författaren Ola Hansson anklagade han Verner von Heidenstam för plagiat. Heidenstam fortsatte att skriva brev till Strindberg som dock svarade kyligt eller rent sagt förolämpande. Till slut upphörde August Strindberg att svara på brev. Verner von Heidenstam skickade ett sista brev i mars 1890 utan att få svar.
Oron över att förlora positionen som den ledande diktaren verkar ha varit stark hos August Strindberg. På Verner von Heidenstams 50-årsdag 1909 hade Heidenstam hyllats på olika sätt i pressen, bland annat av Aftonbladet som beskrev "Heidenstam som nationell skald".
På våren 1910 började August Strindberg skriva en serie artiklar i Afton-Tidningen där han gick till angrepp mot nittiotalisterna: Heidenstam, Levertin och Ellen Key och slog vilt omkring sig; han kallade Heidenstams diktning för smörja, "...vi fingo icke allenast en pekoral-estetik, utan även en poesi som vi läst som barn, med pjunk och pjåsk, Weltschmerz och falsk tuberkulos, inte ett spår livsglädje eller mannakraft." och insinuerade att en av Heidenstams kritiker blivit mördad (Afton-Tidningen 11 juni 1910). Strindbergs fälttågsplan kunde verka oklar och inkonsekvent men på ett par punkter var syftet mycket tydligt: han knöt 90-talisterna till det etablerade högrestånds-Sverige och han menade att de hade placerat sig själva i centrum av en kanoniserad bild av den svenska litteraturen och tigit ihjäl mera argumenterande, realistiska och frispråkiga diktare, först och främst Strindberg själv.
I följande artiklar gick August Strindberg till angrepp mot monarkin, Dramatiska teatern, Svenska Akademien och militär upprustning. Medan kampanjen väckte stark motvilja i den borgerliga pressen vann han stöd i socialdemokratiska tidningar, kallades "landets största nationella diktare" och en stor nydanare. Så småningom föreslog en arbetare en nationalinsamling för Strindberg som kompensation för det uteblivna Nobelpriset. Debatten politiserades när den radikale Strindberg ställdes mot den påstått konservative Verner von Heidenstam, en vinkel som hade etablerats långt innan Heidenstam själv gav sig in i debatten. Skalden kommenterade i ett brev att "man svarar inte en fyllbult som ropar hotelser åt en" och överlät debatten till Svenska Dagbladets konservative kulturredaktör Fredrik Böök. Som konservativ hade Böök svårt att framhäva Heidenstams radikalism. Böök själv blev också en av Strindbergs måltavlor. Även statsvetaren och högerriksdagsmannen Rudolf Kjellén beskrev Strindberg som "en ligapojke" och hävdade att han kränkt nationens själ, medan Heidenstam och Sven Hedin – ytterligare en av Strindbergs främsta måltavlor – stod för det ridderliga och djärva i svensk kultur.
Det dröjde till februari 1911 innan Heidenstam själv inledde en artikelserie för att försvara sig. Hans artiklar verkar bekräfta att han hörde till det konservativa lägret, eftersom han skriver att Strindberg "diktar för trälar". De yngsta författarna, Ludvig Nordström, Hans Larsson och andra, tog ställning för Strindberg och i en artikel kallade Hjalmar Branting Heidenstam för "antisocialist".
Enligt Gedin (2006) blev resultatet av Strindbergsfejden att Strindberg kunde återta sin position som Sveriges nationalskald medan Heidenstam detroniserades till en högerns galjonsfigur. Hos konservativa som Fredrik Böök och Sven Hedin var hans ställning grundmurad medan han hos de unga författarna ansågs passé.
Kvinnorna bakom Verner von Heidenstam - FORTSÄTTNING...
++++++
Inbjudna till festen på Blå jungfruns klippor var dåtidens kulturelit; bland annat Gustaf Fröding, Albert Engström, Birger Mörner, J.A.G. Acke och Gustaf Ankarcrona.
++++++
Birger Mörner
svensk författare
Karl Birger Mörner af Morlanda, f. 1867 i (Nora)... d. 1930, 62 år, (Flen)... var en svensk greve, diplomat, författare och resenär. Han var 1912–1918 ägare av slottet (Mauritzberg)... där han samlade sin tids kulturpersonligheter.
Make/maka
Ebeth Brink
(g. 1893–1908; skild)
Helene White
(g. 1910–1913; skild)
Gertrud Nissvandt
(g. 1921–1930; hans död)
Barn
Marianne Mörner (f. 1895)
Carl Gustaf Mörner (1897-1947) (f. 1897)
Hans Georg Mörner (affärsman) (f. 1901)
Magnus Mörner (f. 1924)
Efter mogenhetsexamen i Norrköping 1887 studerade Mörner först i Uppsala och sedan i Lund, där han 1893 avlade examen till rättegångsverken. 1896 blev han amanuens vid Civildepartementet. 1899 var han sekreterare vid svensk-norska generalkonsulatet i Helsingfors och beträdde 1900 samma befattning i Genua samt var senare verksam i konsulattjänsten på skilda platser, bland annat 1906–1910 som svensk konsul i Sydney, Australien.
1907 föreslog Mörner utplantering av mygglarvsförödande fiskar i malariatrakter, ett uppslag som av italienska regeringen omfattades med intresse och som under en period blev ett praktiserat stridsmedel.
Mörner företog även resor till bland annat Söderhavet och Turkiet. De kulturföremål han hemkom med finns idag i flera etnografiska samlingar.
Han författade såväl reseskildringar som poesi och romaner men är idag mest känd som nära vän till flera av 1890-talets författare, såsom August Strindberg, Gustaf Fröding och Verner von Heidenstam. Mörners efterlämnade arkiv och bibliotek återfinns i dag i Mörnersamlingen i Örebro.
Första gången var han gift 1893–1908 med Ebeth Brink (1873–1941), dotter till agenten Victor Brink och Louise Holmén, andra gången 1910–1913 med Helene Macmillan (1867?–1921), tredje gången 1921 med Gertrud Nissvandt (1900–1983), dotter till direktören Vilhelm Anstrin och Anna-Lisa Lindberg (omgift Nissvandt), halvsyster till Karin Bernadotte samt omgift med Göran Mörner.
Han var far till Marianne Mörner (1895–1977), Carl Gustaf Mörner (1897–1947), Hans Georg Mörner (1901–1958) och professor Magnus Mörner (1924–2012).
Författarskap
Mörner har bland annat författat den dramatiska dikten Juda (1888), diktsamlingen Tattarblod (1890), bidrag i studentkalendern Från Lundagård och Helgonabacken, de historiska pastischerna Dess höga plaisir (1894) och Fru Brahe till Erichsholm (1899), skissamlingen När och fjärran (1901), stämningsbilderna från Konstantinopel, Under halfmånen (1906), en samling polynesisk folklore, Söderhafvets sagor (1910), diktsamlingen Gyllene bin (1911), dikter från Napoleons tid, och Mot aftonglöden (1911) samt ett i litterär stil givet, men dokumentariskt grundat, verk om Aurora Königsmarck 1913. På norska författade han också treaktsskådespelet Salig baronessen (1893).
Mörners författarskap präglas av växlande, till stor del exotiska eller historiska, motiv och stämningsfull framställning.
++++++
Vigseln var tänkt att ske i den bergsal som kallas "Kyrkan", men kom istället att ske på klipporna vid Lervik på öns norra del. Heidenstam och Fröding lät sig fotograferas i togor och lagerkransar efter bröllopet.
+++
STENBRYTNINGEN
År 1904 utarrenderade den dåvarande ägaren Anton Mauritz Hammarskjöld på Virbo säteri rätt till stenbrytning på Blå jungfrun.
A.K. Fernströms Granitindustrier påbörjade brytning på de södra delarna av ön samma år. Jungfrugraniten, som är en i Sverige unikt förekommande rapakivigranit, gick på export som dekorationssten bland annat till Tyskland.
Verksamheten ledde till omfattande skador på naturen. Förstörelsen uppmärksammades på flera håll.
NATIONALPARKENS BILDANDE
År 1914 föreslog riksdagsmannen Karl Starbäck i en motion till andra kammaren att staten skulle förvärva ön och fridlysa den som nationalpark. Efter utredning avslogs dock motionen.
Kampen för öns beskyddande gick vidare och genom bland andra landshövdingen i Kalmar län John Falk och direktören för Oskarhamns-Tidningen John Linder (1882–1925), också sekreterare i den lokala hembygdsföreningen.
Dessa förmådde Torsten Kreuger att friköpa ön 1925 för 35 000 kr. Ön skänktes därefter till staten som förklarade den som nationalpark den 5 februari 1926. I den gällande nationalparksförordningens 1 § anges att syftet med Blå jungfruns nationalpark är; "att bevara ön i dess naturliga tillstånd." Parken utvidgades år 1988.
++++++
Gästgiverier har funnits i 1) Jemserum och 2) Figeholm. Skärgården - Misterhults skärgård kallas socknens skärgårdsområde som i norr angränsar till Tjusts skärgård och i söder till Kalmarsund. Området består av en mängd öar som 1) Vinö 2) Älö 3) Äspö och 4) Strupö. Flera av dessa, däribland Vinö, är bebodda året runt. Misterhults skärgård är ett naturreservat som bland annat inkluderar Älö, Strupö Marsöarkipelagen och Örö.
Frälsegårdar - De högadliga släkterna slog sig inte ner i trakten, eftersom de antingen genom 1) köp, 2) förpantning eller genom 3) förläningar skaffade sig jordegendomar i det bördigare norra och södra Kalmar län. Ett exempel är den legendariske jorddrotten, godsägaren, Bo Jonsson/Grip f. senast 1335 d. 1386, som på 1300-talet praktiskt taget var herre över hela det småländska kustområdet och hade en särskilt stark ställning i Tjust, ett av de smålanden som kom att bilda landskapet Småland. På herrgården (Fågelvik) Tjust, huserade även kung Karl Knutsson/Bonde f. 1408/1409 d. 1470 (svrf 1438-1440) (sv 1448-1457) (no 1449-1450) (1464-1465) (1467-1470) och senare ätten Gyllenstierna.
++++++
FÅGELVIK
Fågelvik/Fogelvik är en herrgård i Tryserums socken i Valdemarsviks kommun, Östergötlands län (E) Småland.
Den nuvarande herrgårdsanläggningen på en holme i Östersjön uppfördes på 1770-talet. Dess medeltida föregångare är känd sedan 1300-talet och förstördes under Dackefejden (1542–1543). Resterna efter den medeltida borgen kan fortfarande ses vid en uppgrundad vik.
(Fågelviks) första kända ägare var fru Margareta Sunesdotter/Båt, f., levde 1362, var död 1381, en syster till den bekante Erengisle Sunesson/Bååt f.. d. 1392 och änka efter lagmannen i Tiohärad, riddaren Ulf Abjörnsson (Sparre av Tofta) f.. d. 1347/1348. Godset ärvdes 1429 av hennes styvsons dotterson, kung Karl Knutsson/Bonde f. 1408/1409 d. 1470 (svrf 1438-1440) (sv 1448-1457) (no 1449-1450) (1464-1465) (1467-1470).
++++++
Kung Karl Knutsson/Bonde f. 1408/1409 d. 1470 (svrf 1438-1440) (sv 1448-1457) (no 1449-1450) (1464-1465) (1467-1470) var son till riddaren Knut Bonde till Ekholmen f.. d. 1413 och Margareta Karlsdotter (Sparre av Tofta) f.. d 1428 och uppfostrades efter sin faders död år 1413 hos sin styvfar Sten Sturesson/Bielke f.. d. 1431 (Bielke af Åkerö nr 8) (adelsvapen.com tab 13). Vid arvskiftet efter modern år 1429 mottog han godset (Fågelvik) i Småland, som var hans egentliga bostad innan han ägnade sig åt politik.
++++++
Kung Karl Knutsson/Bonde f. 1408/1409 d. 1470 (svrf 1438-1440) (sv 1448-1457) (no 1449-1450) (1464-1465) (1467-1470) tycks lämnat (Fågelvik) till sin dotter Kristina Karlsdotter/Bonde f. ca 1432 d. före 1500, efter hennes gifte år 1446 med riddaren Erik Eriksson/Gyllenstierna f.. d. 1477, från Danmark, stamfader för svenska ätten Gyllenstierna.
(Fågelvik) blev kvar till början av 1700-talet i ätten Gyllenstierna. År 1711 gifte sig greve Nils Gyllenstiernas dotter med greve Arvid Horn och (Fågelvik) överfördes till ätten Horn af Kanckas.
Det var Nils Gyllenstierna som när han blev greve beslutade sig för att uppföra en ny ståtligare herrgård. År 1719 stod den färdig. Den nuvarande herrgården är från 1770-talet.
År 1812 såldes (Fågelvik) till kammarherre Carl Henrik Posse f.. d. 1823. Efter Carl Henrik Posses ärvde hans hustru Adine de Bréant (Fågelvik). Hon testamenterade herrgården till Carl Henrik Posses yngste bror, generalmajor Claes Fredrik Posse. Hans änka grevinnan Vilhelmina Posse sålde (Fågelvik) 1851 till dåvarande kronprinsen Karl (XV), som 1855 avyttrade det till friherre Anders Koskull.
År 2008 ägdes Fågelvik privat i avstyckat skick, omfattande huvudbyggnad, park och trädgård. Jordegendomen ägdes samma år även den privat. Huvudbyggnaden består av två våningar med två par envåningsflyglar. (Fågelvik) blev byggnadsminne 1983.
++++++
Den urgamla ryktbara Bielkeätten hade sitt stamgods under senmedeltiden i trakten av Mönsterås med (Kråkerum) som sätesgård. Rikskanslern Axel Oxenstierna f. 1583 d. 1654 (rikskansler 1612-1654) (Drottning Kristina omyndig, regent 1632-?) ägde på 1600-talet stora områden i Södra Möre där han var greve till Södermöre.
++++++
RIKSKANSLER
Ett ämbete som hade till uppgift att förestå kungliga majestäts kansli eller leda riksrådet. Under 1600-talet den fjärde i rang av de fem höga ämbetsmänen.
De fem höga ämbetsmännen var 1) riksdrots 2) riksmarsk 3) riksamiral 4) rikskansler och 5) riksskattmästare. De hade rang i den ordning de uppräknats.
++++++
I 1500-talets jordeböcker uppträder egendomen Misterhult som två kronohemman, Stora och Lilla Misterhult. Dessa gårdar som låg mitt i bygdens centrum var av mycket hög ålder och hade viss betydelse redan under forntiden. Säkert är det just efter dessa gårdar som Misterhult vid sockenbildningen fick sitt namn. Fram till år 1521 fanns i princip ingen frälsejord i Misterhults socken. Det mesta jordagodset tillhörde Kronan. I den äldsta bevarade jordeboken över Misterhult upprättad år 1543, finns inga självägande bönder, bara landbor som arrenderar sin jord. Vid seklets mitt hade trots allt ca 13 % av Kronans jordagods övergått till frälset och ägdes av Görvel Fadersdotter/Sparre.
++++++
GÖRVEL FADERSDOTTER/SPARRE
f. 1517 (även 1509 finns uppgivet) (Hjulsta) Uppland, d. 1605, 88 år, (Börringekloster) Skåne.
Frälse/adelsätt
Sparre av Hjulsta och Ängsö
Far
Fader Nilsson (Sparre) till Hjulsta och Ängsö
Mor
Bodil Knutsdotter (Tre Rosor) från Norge
BOSATT
...
ARBETE
Svensk-dansk godsägare och länsman
GIFTE (1)
Riksrådet Peder Nilsson/Grip
GIFTE (2)
Danska riksrådet Truid Gregersen/Ulfstand
BARN
Nils Ulfstand
GIFTE (3)
Danska riksrådet Lave Brahe
Biografi
Hon var dotter till Fader Nilsson (Sparre) till Hjulsta och Ängsö (död 1520) och Bodil Knutsdotter (Tre Rosor) från Norge.
Görvel gifte sig 1532 med svenska riksrådet Peder Nilsson Grip (1507–1533), 1534 med danska riksrådet Truid Gregersen Ulfstand (1487–1545) och 1547 med danska riksrådet Lave Brahe (1500–1567). Hon fick ett barn, Nils Ulfstand, (1535–1548), död i pesten under en utlandsresa med sin styvfar.
Görvel Fadersdotter blev tidigt föräldralös, och ärvde stora gods av båda föräldrar.
Hon ärvde 200 gårdar i Norge och Danmark när modern dog; Modern var av den stora Giskeätten i Norge. Hennes morfar var Knut Alvsson, som ärvde jordegendomarna från sin mor Magnhild Oddsdotter.
Knut Alvsson gjorde i samverkan med svenskarna uppror mot den danske unionskungen, och dödades 1502 i samband med detta.
Jordegendomen var då den största i Norge. På grund av Alvssons motstånd mot den danske kungen och att han inte hade några manliga arvingar drogs egendomen in till den danska kronan. Den återlämnades till hans barnbarn Görvel Fadersdotter.
I samband med sitt andra äktenskap flyttade hon från Sverige till Varbergs slott i Halland, där maken var länsman: under Grevefejden hölls hon under 14 månader 1535 fången på Varbergs slott.
Görvel tvingades bemöta många juridiska anspråk på sina egendomar från norska och svenska släktingar samt från sina styvbarn, och på 1530-talet fick hon danske monarken utsedd till sin förmyndare för att beskydda hennes intressen.
Från sonens död 1548 utövade hon fullständig kontroll över sina gods. År 1574 avstod hon från att återkräva kronans lån på 8 000 daler och blev då länsman på Verpinge hovedgård (Trolleberg), och 1582 mottog hon förläningarna Börringekloster, Frosta härad samt ett par mindre län i utbyte mot 250 av sina norska gårder; åren 1586 och 1599 skänkte hon ytterligare norska gårder till kronan, sammanlagt 600, fördelade på de tre norska godsen i det Nordenfjeldske Norge; Giskegodset, Finnegodset och Bjarkøygodset och 1601 gjorde hon den danske monarken Kristian IV till arvinge av alla sina danska och svenska gods. Hennes svenska gods hade konfiskerats under Nordiska sjuårskriget 1563–1570, men återskänktes 1603 vid det dansk-svenska gränsmötet vid Flakkebäck.
Hon var från 1530-talet till sin död en ofta sedd gäst vid danska hovet, och mottog som änka ofta monarken som gäst. Hon bodde företrädesvis på Börringekloster i Skåne, där hon tog emot adliga flickor för uppfostran.
Görvel Fadersdotter uppges ha varit duktig och förståndig, med ambitionen att "lära sig att räkna som en fogde, snickra som en snickare, tänka som en professor, rita hus som en arkitekt och odla som en jordbrukare". Hon uppges ha lyckats med detta, bland annat ritade hon Torups slott i Skåne. I Lund uppförde hon den byggnad som idag kallas Stäket. Hon skötte aktivt sina gårdar med hjälp av duktiga förvaltare. Till Norge kom hon dock bara en gång i livet.
Hon begravdes utanför Lunds domkyrka, hade gravkor inne i kyrkan, men flyttades ut på 1920-talet. En ring som fanns med i graven finns i dag på Skokloster slott, enligt uppgift.
++++++
Vid hennes död 1605 återgick hennes gods till Kronan, men bara för att 1607 förlänas till krigaren Per Mikaelsson.
++++++
Peder Mikaelsson Hammarskjöld, född cirka 1560 på Öland, död 12 april 1646, var en svensk militär som var stamfader för den svenska adelsätten nr 135, Hammarskjöld.
Biografi Redigera
Peder Mikaelsson föddes troligen 1560 på Öland, möjligen son till slottsfogden på Kalmar slott och slutligen ståthållaren på Läckö och Dalsland.[1]. Han blev upptagen bland Smålands ryttare från 1579 och stred för kung Sigismund vid slaget vid Stångebro 1598. Där blev han tillfångatagen av hertig Karl (senare Karl IX) och dömdes till döden i Stockholm 1600. Han blev dock benådad och övergick i Karl IX:s tjänst.
1606 blev han ryttmästare. Några år senare, 1611, blev han överste och ståthållare på Borgholms slott på Öland 1611 och på Kalmar slott 1621. Den 8 april 1607 fick han som förläning bland andra gårdarna Misterhult, Virbo, Fårbo och Tuna i Kalmar län mot att ställa upp fem fullrustade karlar till rikets försvar. Tuna är än idag, över 400 år senare, kvar inom släkten Hammarskjöld som sätesgård.
Han adlades den 6 juli 1610 under namnet Hammarskiöld.
Han utnämndes 1611 till ståthållare på Borgholms slott och överbefälhavare på Öland samt lyckades två gånger omintetgöra danskarnas försök att bemäktiga sig ön (februari 1612), men måste i juni 1612, sedan fienden nedskjutit befästningarna, ge upp slottet och ön.
Omkring 1612 gifte han sig med Kristina Stierna (1590–1652), dotter till ryttmästaren Peder Månsson Stierna i Höreda, Kärda socken, och Karin Knutsdotter (Hand).
1621 blev Hammarskiöld kommendant på Kalmar slott, 1622 överste över Borgholm och Öland, lämnade samma år sistnämnda befattning, men återfick en kort tid 1627 samma befattning.[2] Han dog 12 april 1646.
++++++
Per Mikaelsson adlades år 1610 med namnet Hammarskjöld och blev stamfader för den ätt som kom att bygga upp ett mycket ansenligt godskomplex i Stranda och Tunaläns härader, som under mycket lång tid var den helt dominerande familjen i dessa trakter. (Per var farfars farfars farfars farfar till FN:s generalsekreterare Dag Hammarskjöld). Adelsgårdarnas storhetstid i Misterhults socken inleddes först på 1600-talet när förtjänta krigare fick förläningar av kungen. Då var Tunaläns skogstrakter lämpliga resurser att dela ut. En av de största jordägarna i socknen blev alltså Per Mikaelsson/Hammarskjöld, men även andra adliga släkter som Zelow, Breitholtz, Freidenfelt, Nordenskjöld, Hellenstierna och Ekenberg kom att bli betydande.
Sätesgårdar: 1) Fårbo säteri
2) Misterhults säteri 3) Virums säteri 4) Imbramåla herrgård 5) Lindnäs herrgård 6) Virbo säteri
7) Gässhults säteri 8) Virkvarns säteri 9) Gersebo herrgård 10) Köksmåla gård 11) Tjustgöls gård.
NAMNET MISTERHULT
Sockennamnet kommer från kyrkbyn, som år 1417 hette Mistrult. Förleden är mist i betydelsen dimma, tät fuktig dis från sjön. Efterleden är hult, liten skog.
MOSSBERGA - MISTERHULT SOCKEN
...
ULFVEDAL - MISTERHULT SOCKEN
...
++++++
TIDSPERIODER
1) Frihetstiden (1719–1772)
2) Gustavianska tiden (1772–1809)
3) Union och ny konstitution (1809–1866)
++++++
1) FRIHETSTIDEN 1719-1772
Perioden betecknas som frihetstiden för att det kungliga enväldet upphävdes genom lag 1719. Det är alltså frihet från enväldesmonarki som avses. Perioden inleddes med att Karl XII stupade vid Fredrikshald år 1718 och att det svenska stormaktsväldet därmed gick under. Perioden avslutades med att Gustav III år 1772 genomförde en statskupp som gav regenten mer makt.
2) GUSTAVIANSKA TIDEN 1772-1809
Perioden inleddes med att Gustav III, som bestigit tronen 1771, år 1772 genomförde en oblodig statskupp (Gustav III:s statsvälvning) som gav kungen större makt. Den avslutades med att Sverige 1809 förlorade finska kriget och tvingades avträda Finland till Ryssland, samt att Gustav IV Adolf avsattes och att 1772 års regeringsform samt Förenings- och säkerhetsakten från 1789 ersattes med 1809 års regeringsform.
3) UNION OCH NY KONSTITUTION
...
++++++
REGENTER
...
SVENSKA KRIG
1757–1762 Pommerska kriget
1788–1790 Gustav III:s ryska krig
1788–1789 Teaterkriget
1801–1802 Barbareskkriget
1805–1810 Första Napoleonkriget
1808–1809 Finska kriget
1808–1809 Dansk-svenska kriget
1810–1812 Kriget mot Storbritannien (helt utan stridshandlingar)
1812–1814 Andra Napoleonkriget
1814 Fälttåget mot Norge - SLUT
UNDER JOHAN BERGSTRÖMS LIVSTID
++++++
LIVSHISTORIA
GIFTE
...
DÖD
Johan Bergström
++++++
KÄLLOR
FÖ Misterhult 1790-1830 CI:4
--Bild 57/sid 107 (JOHANNA Maria 1801-08-13).
HF Misterhult 1812-1816, AI:1
--Bild 23 RA/sid 11 (Mossberga)(?Strömmingstorp norra delen Misterhult
HF Misterhult 1816-1823, AI:2a
--Bild 25 RA/sid 16 Mosseberga
HF Misterhult 1823-1831, AI:3a
--Bild 34/sid 26
Wikipedia - Blå jungfrun - 2020
Häxprocesserna Öregrund se:stigsandelin.öregrund.se
Bok: Häxprocesserna i Öregrund 1675? | |
Användaren har angivit att denna person är avliden.
|
G e n v ä g a r
