Släktforskningssajten Genvägar använder cookies för personlig anpassning, anpassning av vår nätreklam och andra ändamål. Läs mer eller ändra dina cookie-inställningar. Genom att fortsätta använda vår tjänst samtycker du till vår användning av cookies.
G e n v ä g a r

Om Släktforskningssajten Genvägar
Till släktträden
Samarbeta
Stöd
Logga in
Sök
Visning
Index
Personer
Ny person
Importera
Visa släktträd
Redigera person
Redigera relation
Önde Andersson*********Lund 6
Lägg till moder...
Anders Öndesson
Lägg till moder...
Krister Andersson
Lägg till moder...
Anders Kristersson (1592-1663)
Lägg till moder...
Moses Andersson Lund (1629-1691)
1629-09-07--1691-04-14 (man)

Född på Lund 6, Skellefteå (AC)
Död på Bäcken, Offerdal sn, (Z)

Gift 1662 med Segrid Sundia f.1646 Selånger (Y) d.1705-06-08 Bäcken, Offerdal sn, (Z). Han var Länsman från 1661 till minst 1686 i Offerdals socken och sista tiden innan sin död Rusthållare. Ägde gården Grötom som han bytte 1663 med Bäcken i Byn Bångåsen, som han ägde till sin död.

Barn:
Brita Mosesdotter Lund (1664 - )
Helena Mosesdotter Lund (1665 - >1723)
Andreas Mosesson Lund (~1670 - ~1710)
Moses Mosesson Lund (~1670 - ~1738)
Johan Mosesson Lund (~1675 - 1699)
Petrus Mosesson Lund (~1680 - ~1710)
Olof Mosesson Lund (1683 - 1758)
Katarina Mosesdotter Lund (~1683 - ~1752)
Christian Mosesson Lund (1690 - 1729)


Utdrag ur Offerdals Tingslags Domboksprotokoll 1649–1690
http://fornskrift.se/Avskrifter/Offerdals_domb_1649-1690.pdf

Offerdals Ting 22 oktober 1661

3. \Lähnzmanen Mosses Andersson/ præsenterade een attest, som förrige ländzmannen, Häl- lie Larsson i Ofhlo hafwer uthgifwet till wälb:d h:r ryttmästaren Bernfält, hwilken han någerlunde disputerade, dher han angaf aldrigh sin meningh warit, att betala kiyrckioherden wäl:t h:r Oluf [fol. 40r] Bertilsson, then gästningh, som wälb:d h:r ryttmästaren der i sin egen person giordt hafwer. Men detta ahlenast tilstådh, att han inge penningar äskar för dhen giästning som wäl:bd h:r ryttmästaren, hoos sigh giort hafwer. Sampt i lijcka måtto inge gästningpenninger fodrar för dhet gemene rytterijes förtärning, uthan förlofwede ställa kiyrckioherden till frijdz för dhennes skuld.
Wijdhare hwad anbelanger den hästen, som omkommen ähr i wägen, för bonden Erick i Berghe, så fann dhen nidrige rätten skiäliget, att wälb:d h:r ryttmästaren i sitt gottfinnande, något oprätter be:te bonde i wederlagh \för sitt skadeståndh/.

4. Aff ländzmannen Mosses Andersson begärade tolfmähnne syen, på gårdhens ägor som han än åbor, hwilka kunna nästkommande wåhr, des rån och rör erfara och skiärskoda, om någre hans omliggande grannar hafwa sigh inträngt uthi be:te ländzmanns äghor, sedhan dhen förrige gårdzens åbyggare afrymmde.

Offerdals Ting 3 oktober 1662

5. Lähnzmannen Mosses Andersson an\clagede/ effterskrefne bönder neml:n Simon Torbiörnsson i Uthgårdh, Erick Nilsson i Öhlssåås, \Per Nilsson i Uthgård, Märit Enchia i Österelghzåssen[?], Kirstin änchia ibidem, Erick Nilsson ibidem/ och Oluf Nilsson i Östergårdh, hafwa inlåtet sigh medh en lapp Jon Jonsson be:dh, sampt en ryttare Pehr Jonsson under Bernfäldtz compagnije, och uthi förbudhen tijdh nembl. i dymbelweckan a:o 1661 dylt twenne elghzdiur, hwilcka \äro af/ be:te lapp \Jon Jonsson/ och ryttaren \Peder Jonsson/ skutne och nederfälde. Sedan hafwer ryttaren förbe:te på sin dhel taget bådhe huderne, lappen behölt \på sin anpart/ halffparthen af kiötet men dhet öfrige bythe ofwanrörde \bönder och/ grannar sin emällan per qvota.
R. Så emädan ofwanrörda lapp och ryttare icke war tillstädes att svara till sin beträdde mijssgerning \som förbe:t diuren först hafwa nederskutet,/ hwarföre kunde ingen äntelig domb i sacken gifwas, uthan blifwer nu dätta ährendet remitterat till \wijdare förhöör och parthernas närwarande på/ nästkommande lagha tingh. [fol. 90v]

Offerdals Ting 10 september 1663

7. Lähnzmanen Mosses Andersson låter opbiuda sal. Håckan Oluffsons barns ahrfgodz i Bäcken förste gången, \inbytt/ för sit inkiöpte hemman i Grythom som ränttar tree tunnelandh.

Offerdals ting 25 april 1665

1. Befalningzman föredrogh lendzman Moses Andherson ratione office dhett han framhafwa skulle dhee saker hwilka budh Sweriges lagh emottsträfwa, och om någon Kongl. Maij:ttz wälfattadhe gifne och publicerade öfwerträdt hafwa, eller och om man \af/ almogen eij annars kan förnimma ähn hörsamhet och lydno emott nådhige öfwerheten och dhen såsom å cronnes wägne någott att hafwe att befalla i sådant lydagtigt fins, swaradhes dhett alt, intett annars ähn skickeligen och wähl, höres tillgå.

7. Upbödh andhre \och thridhie/ gången ländzman Moses Andherson ett heman Becken be:t, om 4 tunl. Och mädhan dhetta kiöp bewisligit fans, och ingen någon her emott prætendera kundhe, blef uppå dhesse ofwanb:te 4 kjöpebref fastedombref.
NB ähr dombref här å gifwit.

Offerdals Ting 15 oktober 1666

Bekom altså ländzmannen i Offerdahl, Moses Andersson Lunnd på denne dato fastebreff på 3 tunland cronejord i Gröthom och Offerdahl sochn beläget, som han för sin rätta odelsjord inlöst hafwer af sal. Christiern Christiernssons creditorer och derföre effter werderingen 100 r.d:r betalt och lefwererat, som ofwan bem:te qvittentz klarligen uthwijsar.

Hwarföre och fördenskulld skohla och må ofwanbem:te persohner, nembl. Moses Andersson Lund, Mattz Olofsson i Römesberg och änkian h. Marit i Mällbyn,

Offerdals Ting 22 oktober 1661

3. \Lähnzmanen Mosses Andersson/ præsenterade een attest, som förrige ländzmannen, Häl- lie Larsson i Ofhlo hafwer uthgifwet till wälb:d h:r ryttmästaren Bernfält, hwilken han någerlunde disputerade, dher han angaf aldrigh sin meningh warit, att betala kiyrckioherden wäl:t h:r Oluf [fol. 40r] Bertilsson, then gästningh, som wälb:d h:r ryttmästaren der i sin egen person giordt hafwer. Men detta ahlenast tilstådh, att han inge penningar äskar för dhen giästning som wäl:bd h:r ryttmästaren, hoos sigh giort hafwer. Sampt i lijcka måtto inge gästningpenninger fodrar för dhet gemene rytterijes förtärning, uthan förlofwede ställa kiyrckioherden till frijdz för dhennes skuld.
Wijdhare hwad anbelanger den hästen, som omkommen ähr i wägen, för bonden Erick i Berghe, så fann dhen nidrige rätten skiäliget, att wälb:d h:r ryttmästaren i sitt gottfinnande, något oprätter be:te bonde i wederlagh \för sitt skadeståndh/.

4. Aff ländzmannen Mosses Andersson begärade tolfmähnne syen, på gårdhens ägor som han än åbor, hwilka kunna nästkommande wåhr, des rån och rör erfara och skiärskoda, om någre hans omliggande grannar hafwa sigh inträngt uthi be:te ländzmanns äghor, sedhan dhen förrige gårdzens åbyggare afrymmde.

Offerdals Ting 25 april 1665

7. Upbödh andhre \och thridhie/ gången ländzman Moses Andherson ett heman Becken be:t, om 4 tunl. Och mädhan dhetta kiöp bewisligit fans, och ingen någon her emott prætendera kundhe, blef uppå dhesse ofwanb:te 4 kjöpebref fastedombref.
NB ähr dombref här å gifwit.

9. Olof Larsson i Kaxåsen och Elin änkia ibidem tilkiänna gaf att enähr dhere effter gifna order uthi näst förledhne fegde tijdh, af proviant huset tillsagde wahr, att uthaga 11⁄2 tuna miöhl, hwar af dher brödh baka skulle, blef dhem sedhan \ut/af misförsendhe 11⁄2 tuna påfört dhem af då warandhe proviantskrifware Hans Larsson, hwilken strax rest dhee utgifwa måste. Altså effter noga ransackning befan[z] ländzman Moses Andherson och Lars Larsson i Edhe om b:te rest medh hwar \annan/ att wara intresekera, then hwilket och sålundha afdömdes att b:te ländzman skall betala till b:te Olof och Elin änkia, en riksd:r och sedan bör honnom Lars i Edhe till förb:te beggie lefwerera 3 r.d:r.
NB. Domsedel gifwit.

Offerdals Ting 11 november 1665

2. Blef af ländzman Moses Andhersson, en drängh Mattz Nilsson anklagat hafwa besofwit en genta Karin Olofzdotter i Ekbergh. Tillspordhes dhem om så sant wara, swarade dhee beggie iaa. Än frågadhes om dhe barnen tilsamman hadhe, sadhe han näij, uthan b:te kohna hafwer bekiänt sigh i sommres wara medh barn, dhedh och qwickt war, och ähnu \eij/ framkomit. Ähn spordtes huru länge sedhan han hadhe lönskelägers, sadhe dhe för [lucka] jul. Spordhes ähnu om någon henne hafwer warse blifwit medh barn wara, dhet dhe nekadhe[?] sigh om sådadant[!] ingen kundhskap hafwa. Blef b:te drängh [fol. 307v] frågat om han henne echtenskap lofwat hadhe, sadhe han neij, uthan som Erick Ericksson i Brebyn och Olof Månsson i Bånghåssen wittnadhe, hafwe b:te drengh i sommers sagt \i sochenstugun/ henne hafwa echtenskap till en tijdh lofwat \så lenge han henne besåfwa wille/ och eij längre. Sak till nästa tingh remiterat, i medhler tijdh går kiörkioherdhen. Och emädhan hon hafwer låtit sigh af honnom förlika, sin målzmanna rätt efftergifwit, plichte dhe effter d. [lucka] och böte Mattz Nilsson pening:r 40 marker, kohnan 20 marker.

Offerdals Ting 11 oktober 1666

Tolfmannen Jon Aaronson i Kaxåsen angafz hafwa kommit till kyrckian druckin, sedan giort något oliud i sochnstugun, serdeles medan ländzmannen Moses Andersson, honom, som dhe andra af allmogen befallte skulle förfärdiga een ny wägh öfwer bärget, eij eller welat byggia gl:a wägen kring om siön, swaradt, sig eij achta din befalldningh. Till hwilket han nu eij neka kan, utan föregifwer sig då skulle hålla giästabud på den dagen, och således war druckin. Badh nu före, tolfmännerne äfven så, och Moses gaf sig omsider tillfreds, dy förskontes han denne gången, men kommer han offtare igen, skall detta stå honom öppet till straff.

Befalldningsmannen förehöltz ländzmannen Moses Andersson at nambngifwa dhe personer, som emot Kongl. Maij:ttz placater hafwa brutit. Sade sig inga, Gudj lof, her utj tingelaget finnas. Om dhe som pläga hålla skiörder- eller slottöhl? Det kyrckioheerden sådant aflyst hafwer.

Befalldningsmannen förehöltz ländzmannen Moses Andersson at nambngifwa dhe personer, som emot Kongl. Maij:ttz placater hafwa brutit. Sade sig inga, Gudj lof, her utj tingelaget finnas. Om dhe som pläga hålla skiörder- eller slottöhl? Det kyrckioheerden sådant aflyst hafwer.

Offerdals Ting 26 september 1667

Befallningzmannen förmandte ländzman Moses Andersson som tolfmän tillkänna gifwa dhe saker, som här passera och sträfwe emot Kongl. Maij:ttz utgångne placater och resolutioner. [fol. 634v]

Emedan som Jon Persson i Tångeråsen med skiähl och witnen öfwertyges hafwa intahlat och tubbat ländzmannens Moses Anderssons piga och drängh, at komma från honom och till sigh, hwilket han omsider bekänna måste, och föregifwer allenast taalt med them och förhördt hwarest dhe i tillkommande åhr skohla tiäna. Skall derföre androm till een åthwahrning plichta för denne gången 3 m:k:r s.m:t effter 15 cap. Bygn. B. L.L. och för det han för rätten swohr, saakfältes till 3 m:k:r s.m:t effter sidste cap. Tingmåhlabalk:n landzl:n.

Moses Andersson ländzman j Offerdahl trädde för rätten, tillkänna gifwandes, hur såsom Jöns Olufsson i Bäcken och Nills Olufsson i Gröthom hafwa anno 1639 den 24 octob. bortpantat undan Östergården j Bäcken (hwilken crone ähr, och sidermehr tillslagen till ländzmans gårdh i Offerdahl) ett rödningzland, kallas Lillängie för 101⁄2 r.d:r till Jon Bengtsson j Eekbärgh, hwilken be:te ängie till datum brukat hafwer, begärandes at be:te Lillängie motte komma under Östergården j Bäcken igen, dher det tillförne af ållder legat hafwer.

Anno 1665 den 25 aprilis, angaf ländzman Moses Andersson huru såsom corneten under wälborne öfwerstens Börge Månsons Skiäcktas compagnie, edel och manhafftigh Gossvin Anrepp hafwer belägrat een knecktehustru, som ähr hanss tiensteqwinna, Kerstin Nillsdotter be:d, sampt med henne aflat twillingar, ett pillte och pigebarn, till hwilket wälb. corneten sigh icke undandrager, iu rätta barnefadren wara. Men såsom ingen af be:te dato kunnogt war, om hennes man, Jon Andersson, som afrymbder ähr, ännu med lijfwet, wara skulle, blef detta till widare ransakningh opskutit.

Offerdals Ting den 23 och 24 oktober 1668

1. Befallningsman alfwarligen förmante ländzman Moses Andersson som tolfmän tillkänna gifwa dhe saker som sträfwa emot Kongl. Maij:ttz utgångne placater och resolutioner och an- gofwo på fölliande sätt som dem witterligit woro som föllier. N.

Offerdals Ting den 3 april 1669

1. Ländzman Moses Andersson och tolffmän, angifwa häruthi tingelaget en ungh drängh in emoth sine 30 åhr, Swen Oloffsson i Kaxåssen, en swager persson, och ähr förryckt i huf- wudet, eij annat weta, än anten förgiöra sigh sielff, eller och att andra komma på olycka. Förmantess för den skull hans svåger Per Mårtensson i Kaxåssen att hafwa här omwårdnat om honom en tijdh, men der han eij blifwer honom mächtigh, att hålla wachten om honom, så sellff, så skall han förplichtat wara, att tillsiäia ländz och tolfmän, att wara sigh behielpelighe.

3. Erich Joensson ryttare föreställes, och honom förehöltz Anders Persson Grefwes och kohnans bekiänelsse, aldrigh till förend kohnan häfdat, mindre barnefadren wara, huaremoth Erich föredrager dhe skäll, som på förre tinget 1668 infördt ähr, nembl. barnet eij wara fullgångit, uthan fehla på räckningen 51⁄2 wecka, sedan Anders Grefwe bekiänt för ländzman Moses Andersson eij necka hafft sängielagh med kohnan, och 3:die Gölles syster Märit bekiändt för Hellie Erichssonz hustru, Kerstin Joensd:r att Grefwen skulle wara barnefadren, till hwillcket Anders Grefwe neckar till, som förre aldrigh någon honom öfwertyga kan wara barnefadren. Och emedhan sachen ähr så mörcker, att intett fulla siäl kan framkomma, hafwa lichwäl Anders Persson och Göhle Månsd:r sins emelan så öfwerenskommit, att taga huar- andra till ächta, der dhe med böterne förskonthe blifwa, som dhe inför räthen rächte huarandra handen, hwarföre och för dhen skull hafwer räthen them budt denne sach under Gudz domb, och effterlåthes desse taga hwarandra till ächta. Men ryttarne Erich Joensson och Isac Larsson Hwijtkoph lige hwar sine 3 m:k:r s:m:t för bem:te kohna, begångne läggersmåhl och odygd, och Anders med sin tillkommande maka Göhle förskontes uppå Kongl. Maij:tz nådige behagh, med bötherne, hellst medan dhe taga hwarandra til ächta.

Offerdals Ting den 15 och 16 oktober 1669

7. Larss Halfwarsson i Landöön insinuerade i rätten den domb han å Offwerdallz tingh d. 24 octob. a:o 1668 bekommit hafuer, hwilcken han effter dess innehåll till förelegan termijn, midhfastodagh fullgiordt hafuer och 40 r.d:r Hellie Erichsson tillställt för hans affträde, som ländzman Moses Andersson, Larss Jonsson i Landöön, och Joen Nielsson i Stafre, betyga för rätten, hwarföre kännes Lars Hallfwarsson i Landöön berätiget effter dommens lydelse och innehåll fullkombl. och oklandradt åthniuta, så nu uthi tillkommande tijders uthan någons molest och åthalan, widh laga straff tillgiörandes.

13. Samma dato träde för rätten landzskrifwaren wäll:tt Larss Joensson Roshemius, såsom ratione fischalis effter 26 puncten uthi executionsstadgan i gehmen, öfw:r dhe injurier som leutn. edel och manhaftigh Gossvin Anrepp, hwaricke allenast ländzman Moses Andersson, uthan och Erich Pärsson i Bergie tillfogat hafuer som documentet lit. A och B uthwijssa, huar uthinnan Moses sin klagomåhl skriffteligen angifwit hafuer, hoos befallningzman wäll:tt Daniel Bertillsson, af dato Bäcken d. 28 septemb:r 1669 innehåller, och så som sådane excesser strafwa emot Kongl. Maij:tts utgångne placater, böhra eij nederlägias, begierer landzskrifwaren att en ny laga ransachning måtte uptagas, skärskådas och öfwerwägandes. H:r corneten derimot föregifwer, wara förleden d. 4 octob. 1669 [fol. 55v] uthi sin capitenleut- nantz, edell och manhafftigh Bertill Carlsson Lockz nährwahro förlijkte som lit. O innehåller, hwillcket ländzman tillståår, angående sin saach allena, men cronones stick stå öppet, jempte andra injurier, corneten kan andre i denne sachen föröfwa[t] och förtörnat hafwa, hwillcket förswarligen eij kan nederläggias. Begiärade alltså h:r corneten dilation härpå lagligen swahra, när han aff sine wederparter bekommer puncte wijd dheres beswär, hwillcket dhem ock så pålades effterkomma, öfwergifwa h:r corneten medh dhet forderligaste, då ett extraordinarie ting framdeles förrättas böhr. H:r corneten avbadh omsijder, saaken skulle bero, till hans excell:tts höghwällb:ne h:r gouverneurens lycklige ankomst, hwillcket honom så wida effterlätz då sigh inställa, och affhämpte hans excell:tts wijdere förordnin[g].

17. Ryttaren ehreborne och manhafftigh Hans Joensson Mogem träde för rätten tillkän- nagifwandes, huruledes han a:o 1668 uthi gode mäns närwaro månde kiöpa en gårdh aff Påhl Rolfssons sönner i Kaxåssnn för 200 r.d:r, hwillcken beståår aff 3 tunnelandh, men förmedelst den opfordring som skee skulle medh cavalleriet förleden wittner, nödgas han ryggia bem:te kiöp, som till sendes ähr aff 1669 åhrs protocoll, d. 3 aprilis att dhe för den orsachen skull kännes förplicktat päningarne restituera, men så som han förnam att cavalleriet skulle längre på denne orten bestå, hafwer han åter å nyio med bem:te Påhl Rolfssonz sönner ingått ett annat contrackt om bem:te gårdhzkiöp, sålunda att bem:te sönner skulle allenast restituera 50 r.d:r, och dhe öfrige 150 r.d:r behålla, som dhe till förende opburit hafwa, som den nyia kiöpeskrifften aff dato d. 16 april 1669 innehåller, med underskrefne wittnen, ländzman Moses Andersson, Helgie Larsson i Offlodh, Erich Persson i Bergh, Jacob Olsson i Söråssen och Joen Aronsson i Kaxåssen. Så emedan Påhl [fol. 57r] Rolfssons sönner, Oluff Jonasson och Enar[?] Påhlssons sönner med Ingeborg Påhlsd:r tillstå desse 150 r.d:r för längss be- kommit hafwa, afhände för den skull; etc.

Offerdals Ting den 18 oktober 1671

Såsom Pehr Erichsson i Flattmo för rätten tilståår med sambnade handh tillika med Oluf Nilsson tagit 6 r.d:r af Ingebor Nilsdotter i Wången för 18 åhr sedan till lånss, hwilka till datum obetahlte ähre. Sedan och tilstådt för 2:ne gode män, Anders Olufsson i Östbacken och Nils Halfwarsson i Bleckåsen be:te penningar skyldigh wara, men då begärat dilation, som attesten af den 2 octobris 1670 innehåller. Hwarföre erkänner rätten det skiähligt, att Per Erichson i Flattmo eller hanss cautionist ländzman Moses Andersson [fol. 546v] ähr förplichtadt desse 6 r.d:r i samma myndtesort han med sambnade hand tillika med Oluf Nilson borgat, uthan wjdere upskoff betahla effter det 16 cap. Rådst: B:n med dher på belöpande interesse effter Kongl. Maij:ttz placat å 6.pro 100, wederböranden förnöija och tilfredz ställa, som belöper 71⁄2 r.d:r til datum, summan 131⁄2 r.d:r och han sökie sin fångeman det bäst han gitter och förmåår.

Offerdals Ting den 16 april 1673

1. Dato insinuerade i rätten befallningzman wäl:de Daniel Bertilsson högl. Kongl. cammar- collegij brefz copia af dato Stockholm d. 16 januarij 1673 och derpå medfölgd hanss excell:tz gouverneurens höghwälbornne h:r Carl Sparres mandatorial af dato Holm 22 martij nästför- fluten, at ransaka om dhe 2:ne tunneland cronojord i Bäcken by och Offerdahl sochn, som brukas af ländzman Moses Andersson, som han under sitt hemman Bäcken till odel lösa will, hwar effter noga ransakades och befinnes i sanningh som föllier. Hela den förrymbdes Erich Jonssons i Bäcken hemman ähr utj cronones jordebook för 41⁄3 tunl:d infördt, det han hafwer tagit til bruukz at uthlösa sina andre medsyskon, hwilket hemman a:o 1665 den 25 aprilis blef af nämbden [fol. 686v] in alles för huus och jordh wärderat för 110 r.d:r som lit. A uthwijsar, och belöper på den bortrymbde Erich Jonsons arfzpart som erkändt ähr, under cronan 31 r.d:r 1: 17 1/7.
Den andra brodrens, Oluf Jonssons arfzpart, som i Norrige tillhåller, som och erkännas under cronan för danaarff effter 23 cap. Ärfde B. LL. 31: 1: 17 1/7. Sammaledes p:rne Jöns dotters arfzpart i hemmanet, som och tillhåller i Norrige 15 dal. 2: 20 4/7. Men h. Anna Jönss- dotters arffzpart i Swahnängh ifrån Medelpad ähr jordpenningar arffallin 15 r.d:r 2: 20 4/7. Sammaledes h. Orsil Jönssd:rs arfzpart i Bergh och Offerdahl sochn, tolfmans Erich Persons hustru 15 r.d:r 2: 20 4/7, summa 110 r.d:r. Desse 2:ne systerparter, nembl. h. Annas och h. Orsillas ähre af ländzman Moses Andersson til odel och skattmannerättigheet inlöste, som documenterne lit. B och C innehålla, och berächnas i fasta jorden 31 r.d:r 1: 17 1/7.
Men såsom h. Anna Jönsdotter i Swahnängh och Tuhna sochn ifrån Medelpad icke hafwer uthbekommit sina löösöhrer effter föräldrarna, som dhe andra hennes syskon hafwa åthniutit, altså ähr henne tilförne af tingsrätten a:o 1663 lagd af jorden allenast till 12 r.d:r till dhe 151⁄2 r.d:r henne i jorden tilförne lottades, belöp således hela hennes arfzpart til 271⁄2 r.d:r som underlagmans dombbref af den 10 septembris 1663 lit. B innehåller, belöper således summan som för odel ähr inlöst 12⁄3 tunland 43 r.d:r 1: 17 1/7 skill. Men dhe öfrige i Bäcke hemmanet, som cronojord befinnas wara 21⁄2 tunl:d, hwilke ähre oinlöste, och effter giord wärderingh belöper derföre 66 r.d:r 2 ort 6 6/7 skill. blifwer hela summan för 41⁄3 tunl. 110 r.d:r, hwilke ländzman Moses Anderson bruker til dhe 4 tunland i Bäcken han [fol. 687r] tilförne til odel och skattmannerättigheet kiöpt hafwer. Blifwa tilsamman 81⁄3 tunl:d som befinnes wara förmedlade af hanss höghwälborne h:r gouverneuren till een röök, som tillförne af ålder warit hafwer och lit. D uthwijsar effter det ena ingalunda ifrån det andra niutas kan, helst medan det ligger alt utj een åkerflat eller åkerteegh.
Effterskrefne föregifwa hafwa försträckt den bortrymde Erich Jönsson i Bäcken pen- ningar, at inlösa hemmanet af sina andra syskon, nembl. Lars Larsson i Edhe 40 r.d:r, Oluf Hällieson i Bångåsen 28 r.d:r, Jacob Olufsson i Söråsen 10 r.d:r, Oluf Olufsson ibid. 20 r.d:r, Erich Hindersson i Tångeråsen på sin swärfaders Jon Perssons wäg:r 22 r.d:r, Joen Simonsson i Bärge 20 r.d:r, Erich Erichsson i Brebyn 22 r.d:r, Joen Erichsson i Rijse 12 r.d:r, hustru Agnis i Kaxåsen 10 r.d:r, blifwer summan 184 r.d:r. Ofwanskrefne personer kunna fuller inga obligationer framtee på sina försträchte penningar, uthan tilbiuda sigh edeligen willia bekräfta wara i sanningh, ödmiukligen anhålla niuta någon refusion af dhe 21⁄2 tunl:d cronojordh eller 661⁄2 r.d:r, hwilket j underdåhn. ödmiukheet hemställes under höga öfwerhetennes nådigste disposition.

2. Ländzman Moses Andersson, tolfman Erich Persson i Bergh och Nils Andersson i Rijse opå sin eedzplicht betyga, at dhe närworo och påsågo, då Lars Larsson lefwererade til secreteraren 70 r.d:r in specie och 6 dito för besweret. Nu beklagar Lars Larsson sigh, eij hafwa fått sina penningar igen uti samma myndtesort i specie r.d:r, derföre han i förstone eij wille emottaga kopparpenningar uthan dhe lågo i förwahrning hoos länssman på Frösöön utj 4 åhrs tijdh, och omsider måste dhem emottaga. [fol. 688r]

Offerdals Ting den 29 oktober 1673

3. Ländzman Moses Andersson angaf, at ryttaren Hans Jönson Mogen hafwer illa slagit for- dom ryttaren Hans Andersson i Kaxen, om afton, näst effter midsommarsdagen, 2 åhr sedan, och sålunda hafwer sigh tildragit som effterföljer. Nembl. Hans Jönsson war budin til dragoun Hans Claësson och dher om affton drucko ibland andra bonddrängiar. Jmedlertijdh han om affton utgick, kom Hans Jönssons hustru kiörandes med några fåår uhr åkren. Då han fattade utj ett fåår som Hans Andersson war tilhörigt, och slogh det först i giärdslegården, sedan utj een steen, at fåhret dher af blef dödt.

Offerdals Ting den 9 november 1674

2. Ländzman Moses Andersson angifwer det dragoun Pehr Danielsson hafwer förr sin op-
fordringh belägrat een norsk piga, som han sielfwilligh hafwer tilstådt förr han uthreste, Kerstin N.dotter och aflat tilhopa barn och sedermehra hafwer Kerstin begifwit sigh her ifrån til Norrige. Detta remitteras til näst laga tingh och widare förfrågan hoos högl. Kongl. håf- rätten, om denne i slijka fall frånwarande dömas, besynnerligh i een oppenbaar och bekänd saak, effter 2 puncten rättegångz ordinantien.

8. Jöns Persson i Slätten från Föhlingh som lagligen stämbder ähr at swara ländzman Moses Andersson och 4 tolfmän för det han haar kallat och sagdt, at dhe ransaka effter m[- - -]kior som tiufwar och skällmar, men eij kommit tilstädes. Opskiötz fördenskuld til näste laga tingh. [fol. 767r]

Offerdals Ting den 31 maj 1675

2. Cronones ländzman Moses Andersson angifwer det före detta ährewördige prowestens höglärde mag. Zackariæ Plantins tiensteqwinna Barbro Larsdotter, född i Ångermanland i Gunmundråå sochn och Jättensta by, hafwer altsedan Kynderssmässa tijdh fördt ett skiör- och hoorachtigt lefwerne medh åtskillige soldater i Edhe by hoos Lars Larsson, fördenskuld Lars framkallades, hwilken berättade sigh wara af ländzman befalt föra denne Barbro heem till Offerdahl, dher hon skulle förwaras til laga tingh, [fol. 561r] effter hon angifwes föra ehre- wördige prowestens barn til Blåkulla, som hon inständigt nekar till, att denne Barbro och soldaten Oluf Pehrsson, som een gift man ähr, hafwer sin hustru i Calix sochn, kom til Barbro på Frössön i Wästerhuus by, dher dhe först omginges med hwar andra uthi Anders Keelss gård och legat tilhopa om natten, sammaledes hela dagen dher tilhöllo i sängen, kyste och klappade hwar andra. Den andra natten på lijka sätt, höllo dhe till i Öhne by hoos Erich Gunnarsson, dher dhe och lågo tilhopa. Och för dheras elacka och förargelige lefwerne kunne Lars Larsson eij liggia i samma stugu, uthan bäddade sigh annorstädes. Sedan om mårgonen förde han Barbro till Offerdahl, men Oluf Pehrsson blef qwar i Näskott sochn, dher han war inqvarterat. Effter påska hafwer Barbro skickat bud effter Oluf Persson, hwilcken straxt tijt kom och war ther i 2 nätter, dher han har legat i sängh med Barbro.
Uthi samma stuga lågo och Lars Larsses drängh, Oluf Larsson, Joen Larsson tillika med Carl Oluffson i Dufwid och soldaten Jöns Jonsson. Barbro Larsdotter för rätten tilståår, det Oluf Persson hafwer legat i sängh med henne i Edhe, Öhne och Wästerhuus byar och frijadt til sigh, och låfwadt ächtenskap, dher hon skulle blifwa trulldoms ryckte frij, men nekar aldeles eij hafwa något olofligit omgängie med honom, föregifwandes det Oluf Pehrsson för henne eij hafwa bekändt, det han war een gifter man. Denne Oluf ähr stembder, men hafwer eij comparerat, uthan tilhåller i Näskott sochn.
Kall[?] Larsses dotter, Märit Larsdotter, 17 år, effter aflagd eed witnade, det soldaten af wästerbottens folket, Påhl Persson Flagge, född i Småland, uthlegd i Rånö sochn, een gift persohn, dher han hafwer sin hustru och 3 barn i be:te sochn hafwer natten emot påskedagen, dher han, Barbro och [fol. 561v] Påhl, alla 3 lågo i sängh på golfwet i Ede by, hafft olofligit omgängie med Barbro Larssdotter, hwar til Barbro i begynnelssen nekade, dock effter alfwarsam förmahningh omsider det bekände, eij wara för Påhl Persson frij, uthan hafft fullkombligit omgängie med honom, men med den förrige Oluf Pehrsson nekar hon, eij hafwa något oährligit med honom beställa. Denne Påhl Persson, hafwer förledin 21 maij rymbdt bort ifrån Offerdahl, öfwertahlat och tagit med sigh Håkan Larssons i Landöö tienstepiga Karin Olufzdotter, med sin ringa ägendomb och stuhlit een hoop maatwahror af bonden Håkan Larsson. Effter dhem hafwer ländzman, som förrijdaren skickadt, straxt karlen effter, att hempta dhem igen, men dhe hafwa undsluppit, och luppit ifrån sine böhlor och tagit flyckten före dhe blefwo dhem warse. Barbro alfwahrligen förmantes bekänna, om hon icke och hafwer hafft olofligit omgängie med soldaten Oluf Pehrsson, hwartil hon inständigt neij swarade.
När som witnom Oluf Larsson, Joen Larsson, Jöns Jonsson och Märit Larssdotter fram- kallades, som dher i samma stugu hafwa legat och begynte henne öfwertyga, att dhe bägge hafwa klädt af sigh, hon kiortelen och Oluf böxorna, lade Oluf sigh om affton sunnan för Barbro, men om mårgon lågh han på norra sidan om henne, såsom och att fällen gick opp och neder, då Oluf och soldaten Jöns, som lågo dher straxt brede wid i een annan sängh, stötte på hwar annan, att see på dheras förehafwande, då Barbro omsider bekände, att Oluf den gången henne häfdade och hade sin fullkomblig willia och gerningh med hwar andra. Märit Lars- dotter witnade att när som Påhl Pehrsson kom till Edhe om långfredagen så hwiskade hon till Barbro, det ähr den karlen som giffter ähr, och frijar til Landööpigan. Om påskedags natten så lägrade Påhl Barbro, medan hon dher lågh i samma säng. [fol. 562r]
Soldaten Jöns Jonsson witnade effter aflagd eedh, att när som Oluf Pehrsson aldraförst kom till Edhe, sade Jöns öfwer[...]ndt till Barbro att Oluf Pehrsson war giffter. Så emedan kohnan Barbro Larsdotter tilståår och bekänner icke allenast hafft olofligit omgängie med den förrymbde giffta pehrsonen Påhl Påhlsson Flagga, uthan och, med den andra giffta soldaten Oluf Pehrsson, bägge under capitein Christians compagnie, hwarför till föllie af Kongl. Maij:ttz drottningh Cristinæ resolution om eenfalt hoor, saakfältes Barbro för den första 40 m:k:r sm:t, och för den andra dubbelt nembl:n 80 m:k:r sm:t. Men effter hon icke hade något at böta med, dy afstraffades hon den 1 junij med hudstrykande. Om Påhl Perssons saak, opskiutes til hanss återkompst, och Oluf Pehrsson som nu håller sigh undan, igenfinnes, hanss sak wara afdömbdt den 4 septembris i detta åhr.

Offerdals Ting den 21 februari 1678

3. Ehreborne och dygdesamma matrona h. Dorothea Månssdotter, sampt hennes son, wördig och wäll:de h:r Måns Flodalinus på \sin och/ sine syskons wäg:r, insinuerade Torbiörn Jacobssons i Söråsen \slutne/ kiöpeskrifft af dato 6 novembris 1676, dherutinnan han hafwer ingåt kiöp om Edeshemmanet som beståår af 3 tunneland, skulle derföre hafwa 125 r.d:r, och der på straxt gifuit 5 r.d:r handpenningar, \det/ han ländzman Moses Andersson och Hellie Larsson i Oflo, såsom witne underskrifwit hafwa, hwilket kiöp Torbiörn \nu/ eij wil fullgiöra, uthan för 1677 \igenom försummelse och motwillia/ låtit det liggia osådt och obrukadt. Torbiörn Jacobsson för rätten bekänner hemmanet hafwa sigh tilhandlat och dher på gifwit fästepenningar \som bemelt är/ hwarföre pröfwar rätten skiäligt och Swerges lagh 1. capitel KiöpM. B. landz och stadzlagen lijkmätigt att kiöp böhr stå och eij återgå, uthan Torbiörn Jacobsson ähr förplichtat hemmanet Edhe behålla och penningarna 125 r.d:r wederböran- denom uthan oppehåld tilställa och förnöija men igenom annors intercession efftergafs honom på kiöpet tijo rijkzd:r.

Offerdals Ting den 25 och 26 juni 1679

5. \Dato blef/ vppå ehrewyrdige probstens mest:r Zachariæ Plantins sida \effter part:s begäran förordnadt gode män/ Erich Persson i Bergh, Joen Erichsson i Rijse, Jöns Månsson i Stafre, och på Bengt Håkansson i Flattmons sida ländzman Moses Andersson, Nils Erichsson i Kaxen och Karl Erichsson i Böhle, effter lagmans Henrich Jöranssons dombbref af den 19 septemb. 1600, \att/ deele och byta parterne emellan effter dohmens innehåldh dhe ägor i Rååsen och Råse myra som Oluf Thörisson effter Bärgom och Mårten Nilsson effter Kläppe halfparten hwer aff ålder warit tildeelt.

Offerdals Ting den 13 november 1679

6. Ländzmans Moses Anderssons fullmächtig och broder Erich Andersson anklagade effter- skrefne eij effter befallningh hafwa kommit tilstädes at skiutsa dhe resande som cronones ährinder hade at beställa, såsom skiutzskicker Oluf Anderss i Östback, Jon Olufson i Wästback, Oluf Olufsson i Kogsta, Biörn Keelsson ibid, och Erich Nilsson i Blekåsen. Altså sakfeltes desse til 3 m.k:r s:m:t, hwartere effter 33 cap. ting: B. L.L. blifva 15 m.k:r. [fol. 186r]

Offerdals Ting den 17 maj 1680

1. Ländzman Moses Andersson och Erich Persson Bärgh med sine lagsmän angåfwo, det \skatt/lappen Joen Olufsson Skiärbeen hafwa på dheras afradszland förleden 27 martij, 6 dagar effter midfastosöndag skiutit 2:ne älgskalfwar, uti förbudin tijdh, hwilket han tilståår, och beklagar \högeligen/ sin stora nöd och fattigdomb, intet hafwer något att föda och uppehålla sigh och sin \hustru/ medh.
Målsäganderne som skogen och afradhlandet äga, klaga icke öfwer honom, uthan för denne gången, för hanss fattigdomb efftergifwa, med den condition at han här effter med sådant afståår. För Konungssaken beder han på det ödmiukeligaste må för denne gången blifwa efftergifwin, begärandes dilation at få sökia hans excell. högwälborne h:r gouverneuren om nåder och tilgifft. Sedan måhlsäganderne hafwa sin rätt skattelappen Joen Olufsson Skiärbeen efftergifwit, men cronones saak ståår ännu öppen, hwarföre i all underdåhn ödmiukheet remitteras han först til h:r excell:z högwälb. h:r gouverneurens nådige diposition och betänckande.
[I marginalen:] Ingen hafuer macht att efftergifwa cronones rätt, then som icke eger koo böte medh krop, det 8 capit. Gifftemål B. LL. [fol. 227r]

2. Joen Nilsson i Öhne opbiuder andra gången Karin Nilsdotters syytningsskrifft till nästom släckt och Hemingh Jonsson i Rijse stemmes til näste laga tingh med gambla contractet som han förmyndare haar warit före.
Erich Olufsson i Edhe bekänner och tilståår det Lars Larsson i Ede hafwer för 4 åhr sedan länt sigh 21⁄2 d:r silf:rmynt, hwilka han erkänner förplichtat effter 8 cap. Kiöpm. B. LL. o- wägerligen betahla, och dher han hafwer någon reckningh med ländzman Moses Andersson, så sökie honom det bäst han gitter.

Offerdals Ting den 9 maj 1681

Dato præsenterade proubsten mag. Zacharias Plantin ett synebreff af den 18 junii 1680 uprättadt af lähnsman Moses Andersson, Simon [fol. 30r] Tårbiörsson i Udgårdh, Kiehl Ersson i Böhle, Peder Månsson i Kaxen, Nills Gunnarsson i Bångåsen och Enar Påhlsson i Ekeberg, om råå och dehlning på ägorne i Råsen och Råsenmyra effter Kläppen, att råda och äga effter lagmanns Henrich Jöranssons doombbreff af d. 19 septembris 1600. Huar uthinnan förmähles att parterne intett kommo öfwereens om råå emellan Bärgom och Roosan. Flattmomannen wille gå östuth till det märkie, som emellan Bergoms grannarna är, huar emot exiperades och nekades effter som den slätten är af Bergoms ägorne och des skogz gehl och grannen Jon Gunnarsson hafwer sin dehl derii uthi oansedt han i Skattråsen intet äger. Bengdt Håkanson i Flattmo som ähr tilldömbd hallfwa Råsen, gör 6 skill:r i uthlagor in till proubsten och förre 3 skil. mädan äncken uthlagor gofwes.
Så wijda doom i saken den 25 junij 1679 ähr där å gifwen, stödiandes sig på lagmans Henrich Jöranssons dom den 19 septembris a:o 1600 och synemänn dijt warit och inga råå uprättatt, dy begärte partene att ett äntel. sluuth och laga skillnan må tillåtas hehla nämbden att Ross rå oprätta, deth dem effterletz.

Offerdals Ting den 31 oktober och 2 november 1681

Lähnsman Moses Andersson tilltaltes hafwa köpt tobak af Peder i Krook, hwar till han nekadhe och sadhe det ingen skall det kunna bewijsa hwarken af honom eller någon annan, uthan af Savidh i Löfånger förledne winter fått medh Peder Månsson i Kaxen 9 á 11 skålp:d till huusbehoff, och 1⁄2 skålp:d af Erich Pärsson widh ankombsten till skiänchtz. Swen Danielsson tillspordes om han någon kundskap där om hafwer. Rp. intet wara änn att han sågh Peders sohn i Krook wara på Altzens kyrckiowall och sållt till Erich i Häste, 6 [lucka] men icke sig sedt Moses medh honom tahla eller handla. [fol. 138v] Lähnsman Moses Andersson angaf att twå hallftunnor smör toges till kiöp aff Lars Hälliesson i Åflodh a:o 1677 till norske krigfolketz behof, hwilka intet förtärdes uthan widh dess afmarche lämbnades till Swen Danielsson att lefwerera tillbaka, bewijsandes det aff då warande norske fogdes Jöns Larssons Skyfwes bref d. 22 aprilis 1680 som innehåller att een smörtunna tagen av Moses, icke blef consumerat uthan tillställt Swen Danielsson att restituera, som icke giordt är.
Swen exciperade där emot och bekände dåch sigh emottaga 2:ne hallfwa tunnor smör af Jöns Larson, men dem fått för åtskillige officerares gästning vidh afmarchen, wettandes eij om dee hördhe Moses eller andra till, wiliandes intett ährkänna Jöns Larssons breff och attest där utinnan. Moses opwiste Swen Danielssons obligation af den 26 aprilis 1680 på 113 daler k.m:t och där under noterat några pertzedlar för 43 daler 12 öre km:t. Sedan af een obligation på 94 daler k.m:t af gamall rächning förfluutne doch medh condition, om icke flera poster där på finnas wara lefwereradhe. Swen Danielsson accepterade obligationen på 113 daler befa- randes att dee 2 tunnor korn som a part honom á 12 daler påföres, wara i denn summan begripen, hwar till Moses nekar, wijsandes att obligation är daterat in aprili och kornet först in junio tagett. Swen tillståår och posterne af 43 daler 12 öre, föruthan det att 1⁄2 tunna sill är opfört och intet fått mehra [fol. 139r] änn 1⁄4 tunna, dy blifwer åtskillnaden 3 daler k.m:t. Obligation på dhee 94 daler ährkiänner han efter bookstafwen, och dess handlingar icke widh handen uthan i Sundzwalldh ligginadhe. Här på ähr 1680 allenasst betallt 1 pund kåppar för 14 daler k.m:t.
Såsom wäll:de Swän Danielsson intet hafwer af lähnsman Moses Andersson a:o 1677 emottagitt dhee twenne prætenderade smör hallftunnor uthan norske befallningsmann Jöns Larssonn Skyfwe, altså kan rättenn icke påbyrda Swen Danielsson dem betahla till Moses Anderssonn uthan hålla skiäligt, att hwar söker sin fångman. Anbelangande Swen Danielssons obligation af den 26 aprilis a:o 1680 på 113 daler k.m:t hwar emot han intet gilltigt hafwer att inwända dömmes han att betahla till lähnsman Moses Andersson.
Jämbwähl och för några bekombne pertzedlar, tiugu sex daler 12 öre k.m:t, sedan som 3 daler för 1⁄4 tuna sill och 14 daler för 1 pund kåppar på opfördhe, 43 daler 12 öre afrächnad, af godhe giordhe äre. Sidst huad dhe 94 daler k.m:t widhkommer, så pröfwar rätten billigt att Swen Danielsson skall till nästkommandhe wåhrtingh upwijsa dhe skiähl, hwarmedh han förmeenar sig kunna bewijsa något där på wara betallt, och där han det eij giöra gitter wara skylldig sin obligation att honorera och inlösa. [fol. 139v]

Dato oplästes een rågångh emellan proubsten höglärdhe mag. Zacharias Plantins ägor efter dess hemman i Bergom uthi Råsen och flattmomannens Bengt Håkanssons andehl i bem:te Råsen, hållen af befallningman wälb:de Jonas Flodin, lähnsman Moses Andersson Lundh och hela nämbden d. 12 maij innewarandhe åhr 1681, hwaremot Bengt intet hadhe att sägia, uthan war där medh nögder, och synemännene nu å tingett sin hålldne synegångh alldehles efter bookstafwens lydellsse, tillstå därföre tillföllie och i krafft af det 26 capit:tt Bygninge B. L.L. blifwa den ständigh och härmedh confirmerat

Offerdals Ting den 29 april 1682

6. Bängt Larson i Nohlbyen och Halfwar i Bleckåsen påmintes om den ransakningh som å förledne höstetingh om Knuth Erichs oloflige tobackzdölliande i sina huus och bäggie beropade sigh på förra ransakningen och där hoos att den på sochnestämbnan näst förr än ransakningh der om anstältes deth oppenbarade, som ländzman Moses Anderson, nämbdemän Nills Månson [fol. 209v] i Hällebergh och Peer Nillson i Wången med flera betygade och willia edeligen besanna och att ländzman der aff hade anledningh gevaldigern Rall der om informera. Alt derföre kunde rätten dem med intet straff beläggia, och där hoos alla i gemehn förmanthes så wäll i sådane som andra motto wara Kongl. Maij:ttz trogna undersåthare och icke bringa sigh i wåde och fall.

Offerdals Ting den 31 maj och 1 juni 1683

8. Lars Halfwarsson i Landöhn kärade till Enar i Ekberg om ett stodh, som han af honom köpte a:o 1678 om hösten för 51⁄2 r.d:r och 1⁄2 lispund fisk och om sommaren 1679 togh rytt- aren Tyrris Jonsson deth bort så som ett drogoune stod effter lieutnantens Måns Chrestiersons ordre och brukat på marchen til Norie 1679 som på fiället lämbnades. Anhållandes om [fol. 62v] sin betahlningh af Enar som det ohemult såldt. Enar föregaf sigh dhet av chronan kiöpt enär dragoune stoerne såldes för 5 dal. s.m:t som ländzman Moses Andersson och berättade. Tyris sade sigh effter ordre deth tagit och på Owijksfiället blef fördärfwat och lämbnat, efftersom hans cammærater som oberedne woro, dragoune stoer öfwer bekommo. Det intygades att leutnant Chrestierson låfwat hielpa Tyris att betala bem:te stod, emädan som dee bårtsålde chronstoen icke skulle tagas till dee oberedna, uthan dee wndandölde. Moses Andersson betyger att 2:ne stodh wärderades á 5 och 3 dahl. s.m:t, och dhet eena hafwer han såldt till Enar, hafwandes huarcken qvittens eller rächningh huar med han kan bewijssa des wärde till chronan betalt, och dy godhwilligen låfwade förnöija Lars Halffwarsson för stodet 51⁄2 r.d:r och 1⁄2 lispund fisk och hafwa regress till leut. Måns Chrestierson och ryttaren Tyris Jonsson å nästa laga tingh derom agera.


Offerdals Ting den 1 och 3 december 1683

12. Soldathen Oluf Örn skuldgafs hafwa besåfwit kånan Luci Gunnarsd:r ifrå Tullus och Röd- öhns sochn, huar till han nekade, men ländzman Moses Andersson intygade deth Luci för sigh deth bekänt, och sagdt det skiee i Edhe hoos Erich Olsson på ungnen, huilcket Erich berättar hon och för sigh sagdt, och han deth för probsten och sedan kommit i all mans tahl, warandes [fol. 131v] Oluf laghgifft medh Malin Ersdotter i Köping sochn och Kalltorp by, och tree åhr sedan derifrå reest och intet wijdare af henne hördt, än hon skall tiena hoos drabanterne. Kåhnan reste till Norie Barholomei tijdh 1682 och skall tiena hoos Oluf Larsson i Indahlen.
Så wijda Oluf Örn aldeles nekar sigh med kånan Luci Gunnarsd:r hafft olåflig beblandelsse och hon i Norie stadder är, så kan intet sluth i sakeen förr än dee confronteras eller åthminstonne af troowärdige män blifwer ytterligare tilfrågader där om, och attest der öfwer opgifwit.

Offerdals Ting den 2 och 3 december 1684

5. Gamble ländzman Moses Andersson i Bäcken kärade till ryttaren Törris Jonsson för ett stoo han 1679 då marchen gick åth Norie, tagitt aff Larss Halfwarson i Landöön, som på fiällett lämbnades, bewijsandes sig deth betaltt till befallningsman Jonas Flodin med fyra daler silfwermyntt, som des qvittens af den 11 januarij 1681 uthwijsser.
Rp. att han effter leutnantens Månss Chrestierssons ordre och tilstånd stoett tagitt, som på fiällett ofärdigt lämbnades. Leuttnanten tilstår sigh befalt Törris stoett tagha effter general- maioren Plantings ordre effter han oberiden war, wettandes då intet att deth war betaltt och löst aff cronan, efftersom somblige blifwer betallte och somblige intett, betygandes att deth blef quaar på fiellet. Tyrris berättar deth emellan Owijken och Stoorsiöön stadna då dee marcherade heem och föregifwer sig biditt een bonde i Owijken see der effter, huars nambn han eij minss. Hafwande icke heller sedan frågatt der effter. Tyrris bekänner sig full ränta pro anno 1679 fått. Larss Halfwarson berättar sigh eij wara hemma enär Tyrris tog stoett, och hanss hustru der till nekat, men Tyrris tog det likawähl emot des willia, huar til han eij neka kunde. Lars brukade dett ett åår. [fol. 298v]
Såsom ryttaren Töris Jonsson hafwer niutitt sitt fulla ryttarehåll och räntta pro anno 1679 och lijkawähl waritt hästelöös och oberedin, och med antagne stoo præsterat och giordt sin tienst samma åår, så pröfwas skiähligt att han i deth anseende böör stoet betahla allenast med sex daler s.m:t. Helst emädan Lars Halfwarsson ett åår aff stoett nytta hafft och länssman Moses Andersson och Enar Påhlsson deth stegratt sin emillan, blifwandes alltså otilltaltt, för deth han stoett emoth ägandens willia tagitt.

7. Offerdahls sochn angaf huru som dee 1676 på cronones uthlagor giordt öfwerlefwerering, och böör deth få tilbaka, och tiltaltt gamble länssman Mozes Andersson derföre. Huar till han swarade, att sahl. befallningsmans Daniel Bertillssons sterbhuus böör derföre swara och med Nillss Jönsson Blanck är der om liqviderat och hafwa till att fodra 107 daler 10 öre 16 p:r s.m:t, huilcka Blancken haar låfwatt i denna winther betahla, tillijka och för 1677 Roshemi sterbhuus skyldigh 24 daler 28 p:r och till Anders Olsson Drake assignerat som accepterat är och tijo daler lefwereratt, förgifwandes sigh någon prætension [fol.299v] derpå hafua, medelst giord lefreringh på sochnens wägnar så som wallmar och annat slijcht som han eij niutitt, begärandes att een liqvidation må der öfwer göras och oprättas. Sammaledes beswärar sochnen sigh öfwer sochnskrifwaren Peder Månsson i Kaxen för 1678 åhrs opbörd och öfwerlefwerering, huar till han eij neka kunde, utan föregaf sig offta till befallningsman Jonas Flodin waritt att slutha der om, och han tagitt assignationerne och qvittens till sig och intett reverserat, och tijd ifrå annan låfwatt rächning som intett skiett är. Afftahlat blef, att landzskrifwaren Carl Wargh skall hitt komma på sochnens omkåstnad, och sökia först liqvidera emellan Moses Andersson och sochnen, på des prætension för 1676, 1677, och sedan medh Peder Månsson om 1678 åhrs, emädan som han skall hafwa om händer befallningsmans Flodins handlingar deth angående. Dertill uthsågz den 16:de i denna månadt decembris.


Offerdals Extraordinarie ting den 7 maj 1685

1. Dato angaf länssman Anders Ersson Bångh hurusom dragon Johan Danielsson Quick om sina tiugu åhr den 13:e aprilis sidstleden, då han bewistade execution öfwer honom effter laga doom, som fendrich m:gh Larss Holm uppå befallningsmans wägnar förrättade, för begången heemgång hoos hans modher hustro Segrid Pedersdotter i Kiöstad, sigh wid sluthett aff gatuloppet och förr än han klädde på sigh, slagit för munnen så att blodh genom nässa och mund rann, och fick ett lijtett såår på öfre läppen (hafwandes hustro Segrid cederat och efftergiffwit sin målzäganderätt) beropandes sigh på gamble länssmans Moses Anderssons attest aff d. 6 hujus, som innehåller, att Quicken gifwit honom tree öhrfijhlar wettandes Anders Ersson intett huru många han i häpenheet bekom, för huilcken insolence dragon strax aff leutnant Erich Lille blef tagen i arrest, huar öfwer dragon sig [fol. 37v] förklarade, att han war drucken och intett bättre kunde sig förstå, bekännandes sigh slå länssmannen een öhrfijhl enär hann sidsta gången låpp och kom till den ändan der länssman stodh, beklagandes sitt oförståndh deruthinnan.
Leutnant Erich Lille läth inlägga i rätten een skrifft, därutinnan han beklagar sitt siukeliga tilståndh, huar af han är hindratt worden att komma till tinget att angifwa sig wara ofogeligen beskyllt och uthropat hafwa rådt Johan Quick att hämnas på länssman, som dragon Johan. Blixt uthspridt och leuttnanten aldeles nekar till. Johan Blixt förhördes och berättar, att Johan Quick sade strax effter han war tagen i arrest, deth leuttnant Erich Lille sig innrådt slå länssman, så snartt execution wore ändat, det dragon Mattis Törn och hörde. Johan Quick föregaf sigh eij deth minnas, och att deth töhr wäll så wara som Blixten berättar, och effter ytterligare påminnelsse bekände han sagt som Blixten angifwit hafwer. Sedan tilspordes han, om leuttnant Lille så sig innrådt, och berättade sig om morgonen på huilcken dag han plichta skulle, komma till leutnantens quarteer, och blef aff honom frågat om han den dagen skulle undergå execution, och han der till sagt ja, då leutnanten skall sagt, om iag skulle löpa gatulåpp deth Gudh afwände, så slogo iag wist länssman, deth hans haka skytt. Olof Ersson Frisk åhörde, nekandes alldeles, att leuttnanten sig inrådt eller mehra sagt. Länssman kan eij bewijssa att des öfra läpp blef aff Quicken såratt. Larss i Köstad betygade, att Quicken togh den eena armen kring om länssmans halss, och slogh honom wist två öhrfijhlar. Quicken föregifwer sig eij minnas många han gaff, och att länssman intet togh emoth. Denne Quick hafwer här förutan ett gott beröm för sin stillheet.
Alldenstundh dragon Johan Danielsson Quick hafwer slagitt executionsbetienten länssman Anders Ersson Bångh twå öhrfijlar på executionsplattzen, så att blodh [fol. 38v] uhr mund och nässa är runnit, hwarutinnan Kongl. Maij:ttz wår allernådigste konung och herres placat de dato Stockholm den 21 augusti a:o 1684 och 18 capitlett Edezörebalcken landzlagen är öfwerträdt, och till underdånigst föllie af högstbem:e placat concideres och lägges deth i tweböther och dy dömmes han effter 13:de capitlett Såramåhlabalcken willie i landzlagen att plichta för twenne pustar med sina tolff m:k:r, och därhoos effter mehr högt bemelte Kongl. Maij:ttz placat plichtar han som een Kongl. förbudz öfwerträdare med sina fyratijo m:k:r. Och der till medh effter Kongl. Maij:ttz placat och 18:de capitlett Eedzörebalcken L.L. begångit. Och emädan som han på färska gärningh är grijpen, dömmes han effter deth 35 capitlett Eedsörebalcken landzlagen att mista högra hand sino och des lössa godhz till skiöfling gånga. Huad leutnant Erich Lille och dragon Quicken angår och widkommer, kan intett wijdare företagas, effter som leuttnanten medelst någon opassligheet icke tillstädes är, utan lämbnas competenter att ageras och utföras, huilckett altt i wnderdåhn ödmiukheet heemställes till höglofl. Kongl. Sweæ hoffrättz rådh och högrättwijssa omdömme och äntellige resolution.

Offerdals Ting den 1, 2 och 3 oktober 1688

20. Oluff Olsson i Äggen och Mörsill sochn fodrade aff Mosses Andersson i Bäcken och Offerdahl sochn 1687 åhrs swentiänarelöön, tijo dahl. s.m:t effter hans contract af Undersåker d. 15 [fol. 144v] september 1686, beklagandes sig intett derföre niuttit, och lijkawäll måst uth- gifwa contribution för swentienarelönen en dahl. s.m:t, och oppwachtatt 2:ne compagiemöten och ett corporalsmöthe och fleera betyger leut. Månss Chrestiersson dhet åhret intet warit. Resp. att han eij kunnat påminna sigh om uthgifne zedell. Sedan hafwer han effter h:r ryttmes- tarens attest (som är skrefwen på ostemplat papper) intet wellat låta sitt nambn inskrifwa i rullan och någon edh præsterat, och doch in februario och julio bijwistatt compagnie möten. Sedhan föregifwer Moses honom eij nychta [rijchta?] gewähren. Swaar. att han honom dhet eij lämbnade. Sedan, att han fått hugg på möthet, och derföre eij wellat bekymbra sigh der om. Swaar, att dhet bekom han för dhet han hade een trött häst. Moses bödh Oluff fem dahl. s.m:t, och han wille hafwa 2/3 dels löhn, som är 6 2/3 dahl. s.m:t. Sedan har Moses budit honom sex daler och Oluff will äntelligen hafwa 6 2/3 dahl.
Emädan Moses Andersson affter accord den 15 september 1686 Oluff Olsson till lego- drängh och swentienare antagit, och ingen wiss löön stadgatt, och Oluff lijka wäll opwachtatt anbefalte möthen med hans rustningh, och giortt thet som befalt warit i den tiensten, och där iempte drängarbetett, enär han af dhet andra intet warit hindrat, och der till medh betallt contribution aff swentienarelönen. Alltför den skuldh pröfwas skälligt att Moses Andersson skall effter hans begäran at bekomma 2/3 dels swentiänarelöön förnöija honom der medh som är sex dahl. 21: 8 p:r s.m:t och wara i dhet målet åthskildha.

21. Moses Andersson i Bäcken och Erich Pedersson i Bergh som caverat för Säther chron- hemman, dhet Michell Hendrichson Finne [fol. 145r] på 1681, 1682 och 1683 åhrs frijheet optagit, beswärade sigh, att Mickell dem owitterligit förledne wåhr begifwit sigh till Nårie med sin lösa ägendom och en son och en dotter allenast lämbnat hoos boskapen, warande husen förderfwade, och sidst i slåttanden heem kommit och slagit, dhet som dheras uth- skickade intett hunnit, begärandes alltså antingen blifwa sitt löffte frij, eller genom annan landbondhe låta gården bruka och häfda. Resp. att han uti sochnstufwan i allmogens närwaru förleden wåår sagt sigh medelst fattigdom ifrå hemmannet och begifuit till Norie, men sedan betäncht sigh at behålla dhet, och hade kommit till sådestijden tilbake, om hans hustru icke blifwit siuk. Och ehuru wäll han intet sådt, så har han betallt uthlagorna, doch i hans frånwaru cautionisterna sålt een hans koo och lämbnat till uthlagorne, och dhet öfriga medh redha penningar sielff betalt, opwijsandes högwelborne herr gouverneurens Otto Vellingtz reso- lution af d. 3 september 1688, att han skall framgeent behålla hemmannet uti bruuk och betalla uthlagorne, dhet han säger sigh göra willia, men ingen annan caution kunna skaffa, begärandes få dhet höö som dee i hans frånwaru bärgat hafwa.
Nämbden voterade att Mickell kan eij drifwas ifrå hemmannet effter som han eij rymbdt och betallt uthlagor. Icke heller kunna löffesmännen sin caution blifwa frij, doch der han medh full alfwar icke opbrukar gården och den bebygger, hafwa macht begära och taga syn på, och sökia af hans ägendom, huad som skäligen pröfwas wara försummat.
Alldenstundh Michell Henrichsson inte har rymbdt ifrå cronhemmanet Säther, utan på een tijdh begifwit sigh till Norie, och innewarandhe åhrs uthlagor, förutan Tohmasmäs[s] [fol. 145v] termin betallt, så kan han intet drifwas derifrån. Icke heller kunna löfftesmännen sitt löffte blifwa qwitt som dee een gångh ingått, förr än huus och jordh bewijses lagligen wara häfdat, doch der Michell icke medh full alfwar söker opbruka jorden, och husen effter Kongl. husesynsordningen byggie, hafwa dee minst dhet angifwa och begära syn der på, och aff hans ägendom sökia huad der på försummat kan wara. Höet anbelangande, som hans bårtowarelsse är slagit genom löftesmännens försorgh, så finns skälligt, att så wida Michell intet förmått slå och bärgha alla dee andre ägorne, att han måtte nöija sigh med halfwe höet der af, doch måtte dheres halfpart consummeras wid gården och eij afföras.


Offerdals Ting den 26 och 27 september 1690

7. Rusthållaren Moses Andersson Lundh fodrade aff sin förra suäntienare Nillss Nillsson Edhbergh effter slutten räkningh den 26 october 1685 om hans suäntienare löhner 5: 12: 8 dal. s.m:t, huilcken räkningh dee bäggie wnderskrifwit, och då warande munsterskrijfware Benia- min von Kuldstorch som rächningen giordt till wittne under skrijfwit huilcka Nillss icke disputerer, utan föregifuer sig hoos honom Moses arbetat och ingen betallning fått. Item att 16 öre s.m:t rester på hans legopenningh, iembwäll och twå gångne warit på execution och intet kåsthåld fått, huar till Moses nekar, och weet sig honom icke een skilling skyldig wara, eij heller för något citerat worden.
Resolutio: Nillss Nillsson i Ede dömmes effter liquiderat och underskrifwin rechningh den 26 october 1685 betalla till rusthållaren Mosses Anderson Lundh utan wijdare [fol. 836r] oppehåldh 5 dal. 12: 8 p:r s.m:t och emedan som illiquidum intet kan medh liquide blandas, och Nills Nillsson icke heller Moses Andersson stembdt, så kan hans oprepade och angifne arbete denne gången intet optagas, och der \han/ med skähl af honom något hafuer at fodra, så söke honom lagligen det bästa han kan och gitter.


http://fornskrift.se/Avskrifter/Offerdals_domb_1691-1700_ny.pdf
Offerdals tingslags domboksprotokoll 1691–1700

Offerdals Ting 17–20 februari 1691

20. Effterskrefne rusthållare och ryttare betyges wara laghstämbde, för deth dee undandragit sigh inbördes tunga så i en som annor måtto, twärt emoth herr generalmaiorens och gouver- neurens hr. Otto Vellingks resolution d. [lucka] aprilis a:o 1690, och sigh intet inställt och comparerat, heemsteltes nembden at considerera, och beslöto at dee som andra höra under lagh och rätt, och böra wara lydige, och efftersom dee af mothwilligheet deth giort, måge dee effter lagh 33 cap. tingmåhlabalcken plichta med hwar sina tree mark.
Nembl.
Offerdalls sochn: Hans Jonson i Kaxåås, Moses Andersson i Bäcken, Jonas Månson i Ulfsåås, Töris Jönson i Uthgårdh. Probstänckian i Bergom håller sochnen frij, som och hafwer gene- ralens herr Carl [57r] Sparres breef der på. Item leutnanten Måns Chrestierson i Ängie. Erich Olson i Ede är skiuthzskickare, och så längie otilltalter.
Altzens sochn: Anders Anderson i Röde böter och så.

Offerdals Ting 22–24 maj 1694

9. Päder Erson i Öfwerhallen och Hallens sochn, kiärade till Moses Andersons sterbhuus i Bäcken och Offerdalls s:n om 19 r.d:r, som skole restera på något smidhe, som han i Nårie a:o 1690 till Thomas Haman å hans wegnar bårthandlade, och bekom godz och penningar af Moses handh i krambodan, så at allenast återstod 29 r.d:r hwar med skulle töfwas till åhret efter, emedan som ingen åthgång den gången med smide war, och enär reesan dijt galt till marcknaden, hade han icke tidh dijth reesa, utan förtrodde [95v] sin swåger Anders Peerson i Öfwerhallen, och dränghen Päder Jonson resten at emothtaga genom Moses Anderson, och bekommo 10 r.d:r och Moses sagt, att med dee 19 kan töfwas, och at Peder Erson offta warit sig meere skyldigh, och sedhan intet råkatz. Resp. sonen Anders Moseson, at härom i sin sahl. faders skriffter ingen underrättelse finns, och undrer at han icke dhem krafd eller tagit någon zedell där på. Hwartill swaras, at han om hösten 1690 war till Bäcken där om, och då tillbödz beetallningh twå stycken hästar och 2 lass, men kommo intet öfwerens om kiöpet och så blef intet aff, och at dee hade altijdh handell sin emellan, och ingen skrifft gafs å någondera sijdan. Peder Jonson berättar sigh tiena hoos Peder Erson, enär Moses sålde bårt hans smide, och burit det in, och något kläde lefwerertes till Moses där på, och han till Peder Erson, som Moses drängh Oluff Mårtenson och kan wetta, och åhret effter folgdt Moses til Nårje tillijka medh Anders Peerson at bekomma 29 r.d:r och fått allenast 10 r.d:r, och 19 skulle han lefwerere hemma. Oluff Mårtenson säger sig blij af Peder Larson bedin at hielpa bära in smidet, det han giorde till Tomas Hamans bodh där Moses war, och weeth intet mera där af. Anders Peerson i Öfwerhallen berättar, sig wara bedin at fodra af Moses i Nårie 29 r.d:r för något försåldt godz, och eij bekommit meere än 10 r.d:r, och sagt, Peder Erson eij meera begiert där at bekomma. Anders Moseson säger sig sedt där efter i sin faders skriffter och intet funnit, och Peder Erson eij troligit eftersom han een flijtig skrifware war, och med hwar och en hade räkningh per debet och credit, och dy fans skälligt, at han bör å nästa tingh upwijsa sin faders book och hafde räkningh medh Thomas Haman at där aff kan någon uplyssningh och underrättelse inhemptas och ernåes.

Offerdals Ting 12–15 oktober 1697

45. EhuruwählattMosesAndersonsenkiaiBäckenpåstod,attdenskuldsaak,förhwilkenhon hade instämbt Erich Jons enkia i Hammarnäset och Hallens tingelag här borde [802v] afdömas efter giälden här woro giord. Så framt doch rätten skiähligt i anledning af det [lucka] cap. tingb. att Moses Andersons enkia bör i detta måhl sökia swaranden der hon bor, och som Erich Jons enkia har fått citation, men icke med sine excceptioner inkommit, så skall hon derföre efter proccessen bota 1 d. s.m:t.

Offerdals Häradssyn 17 och 18 juli 1699

19. Jöns Bertelsson Seem från Norrie och Snaasen kärade till Moses Anderssons enkia och sterbhus i Bäcken, först om 4 r.d:r som honom på en hästehandell 1686 resterade och sedhan om 5 r.d:r som på hans wägnar Moses Andersson af Måns Nilsson i Wijken hade upburit. På sterbhusetz wägnar förklarade fänriken Lars Holmer begiärte at effter Jöns Bertelsson kommer nu så lång tiid effter Moses Anders död, at han måtte wijsa obligation, emedan de eij annat kunna troo än alt är betalt. Jöns Bertelsson swaradhe, att 1686 då de handlade, slötz att Jöns om sommaren skulle med en häst resa hijt öfwer och då skulle han få sina penningar, men samma åhr reste han till [396r] Kiöpenhambn, dröijandes der 3 åhr. När han kom heem, sporde han Moses wara död och så har han förr intet kunnat komma.
Måns Nilsson i Wiken wittnade, att han hörde Moses och Jöns Bertelsson på marknaden i Norrie så accordera, som förmält är. Efter aflagd ed wittnade Måns i Helleberg, det Moses, Måns i Wijken, Jöns Bertelsson och han råkades, 3 á 4 åhr för än Moses dödde, på marknaden i Norrie. Då talade de om denne skuld och öfwerenskommo så, att Moses förstone intet wille gifwa fulla penningar för hästen effter han warit istadig, men så hade Jöns Bertelsson lofwat honom att om sommaren komma öfwer och sällia en bättre häst, och då skulle Moses betala dhe 4 r.d. och 5 r.d ell. plåtar. Om samma p:g:r är betalte wiste han intet. Holm förmente at imedlertijd lefde Moses 4 åhr och war ofta öfwer till Norrie och lär wäl betalt. Men Jöns sw. at han på 3 åhrs tijd der effter war till Norrie och råkade aldrig Moses sedan mehra. Holm sade at i Moses antekningar finns här om ingen [396v] rättelse el. annotation utan måtte det wara betalt. Jöns Bertelsson nekadhe der till, säijandes att om sommarn 1686 hade han effter aftahl ärnat sig hijt med en häst och då fåå dhe 9 r.d:r och samma häst skulle Moses fåå för gådt kiöp effter som öfwer den förra han hade att klaga. Parterne förehöltz förlijkning. Då Jöns Bertelsson slog af 1 r.d:r, men Moses Anders enkia tilböd allenast 7 r.d:r, hwarmed Jöns Bertelsson eij war nögd. Hwarföre blef detta med nämden öfwerlagt och resolverat.
Att såsom Jöns Bertelsson eij fulgiort det 1686 på marknaden slutne contract och kommit hijt öfwer med en braf häst den Moses Andersson för godt kiöp skulle bekomma till ärsättning för den andra fehlachtige hästen han tillförene kiöpt. Dherföre på de resterande r.d:r för resten afdrages 2 r.d:r, men dhe af Måns Nilsson i Wijken upburne 5 r.d:r åligger sterbhuset som anförtrodt och emottagit godz, effter det 9 cap. kiöpb. L.L. oafkortade genstan med de 2 r.d:r betala. Blifwandes således hela summan 7 r.d:r. [397r]



http://fornskrift.se/Avskrifter/Alsens_dombok_1649-1679.pdf
Alsens tingslags domboksprotokoll 1649–1679
Ting 18 oktober 1661

5. Androg ländzmannen i Oferdal Mosses Andersson Lundh det han hafwer ombetrodt och fulmächtig giort Oluf Simonsson i Trongh och Pher Simonsson i Berghe att anamma hoos Regort Clason i Trondhem 40 wågher torr fisk, och dhen effter slutit contract aförra till Lefånger och insättia hoos een kiöpman Dawedh N. wedh nampn. Nu ähr fijssken förkom- men, och är intet ländzmannen be:te Mosses Andersson inhändigat. Dy war dhen nidrige rättens samtyckte meningh att meherbe:te bröder Oluf och Pher Simonsson skola änteligh wara förtänckte, att answara huru fijsken är förkommen, och de sökia sedhan sin man, som dhem bäst gitter.

Alsens Ting 15 oktober 1666

Dy opdrogs dhem dessa, nembl:n cronehemmanet Gröthom uti Offerdahl belägit för 100 r.d:r och räntar 3 tunland, hwilket ländzmannen uti Offerdahl Moses Andersson till kiöpz oplåtit ähr. Sedan cronehemmanet Römesbergh uti Altzens sochn som räntar 2 tunland, werderat för 66 1⁄2 r.d:r 8 öre s.m:t, och af Mattz Olofsson ibidem inlöst, såsom och Stegens ödegodz för 25 r.d:r werderat, och af änkian h. Marit i Mällbyn kiöpt. Desse förbem:te penningar ähro [fol. 34v] richtigt lefwererade och betalte uti stället och creditorerna till wederlagh för sal. Christiern Christiernssons gårdh i Kiöstad, som räntar 4 1⁄3 tunland och wärderat ähr för 200 r.d:r. Detta till större wisso och sannings ratification parterne emillan, sålunda inför sittiande rätten wara passerat och afloppet, bekrefftes her under med wåra händers underskrifwande och wahnlige signeten.
Ländzmannen Moses Andersson trädde för rätten begärandes ett general qvittantz på dhe 100 r.d:r som han hafwer lefwererat och betalt till sal. Christiern Christiernssons i Kiöstadz creditorer för cronegården Gröthom ben:d, uti Offerdahl beläget, som sielfwa dombrefwet klarligen demonstrerar och uthwisar. Hwarss begäran, wij rättwisan till styrckio, eij kunde förwägra, aldenstund bem:te Moses Andersson hafwer betalt 50 r.d:r till Jöns Persson i Eede, och Erich Månsson i Håff, som dhe inför rätten tillstå och bekänna. Såsom och dhe andra 50 r.d:r till ländzmannen Erich Erichsson, hwilka distribuerade ähre effter qvotan till dhe andra Christiern Christiernssons creditorers afbetahlning, hwarföre och wij bem:te 100 r.d:r honom Moses Andersson hermed fullkombligen \å dheres wäg:r/ qvittere och wederböranden till större säkerheet her under attestere. etc.
Bekom altså ländzmannen i Offerdahl, Moses Andersson Lunnd på denne dato fastebreff på 3 tunland cronejord i Gröthom och Offerdahl sochn beläget, som han för sin rätta odelsjord inlöst hafwer af sal. Christiern Christiernssons creditorer och derföre effter werderingen 100 r.d:r betalt och lefwererat, som ofwan bem:te qvittentz klarligen uthwijsar.
Sammaledes bewilliades Mattz Olofsson i Römesbergh fastebreff på 2 tunland cronejord för 66 1⁄2 r.d:r 8 öre s.m:t, inlöst till sin rätta odel och wälfången fast oklandrat ägendomb, at her effter niuta, bruka och behålla.
Äfwen och så uthgafz fastebreff till änkian h. Marit i Mälbyn på cronejorden Stegens ödegodz, som hon till sitt rätta odel af sal. Christiern Christiernssons creditorer för 25 r.d:r inlöst och richtigt betalt hafwer, som dess qvittantz af den 12 aprilis a:o 1663 demonstrerar.
Hwarföre och fördenskulld skohla och må ofwanbem:te persohner, nembl. Moses Andersson Lund, Mattz Olofsson i Römesberg och änkian h. Marit i Mällbyn, sampt deras effterkommande barn och arfwingar samma ofwan bem:te cronejord her effter till sin rätta odel och ewerdelig wälfången fast oklandrat ägendomb, erkiändt och tilläggnadt warda, med alla dess tilliggiande lotter och lunder, i huus och jord, uti wåtho och torro, närby och fierran, intet undantagandes i någon motto, som dher af ålder underlegat hafwer, eller her effter med rätta tillwinnas och läggias kan, att nyttia, bruka och behålla frijdt och opåtala löst för alle manss åthal. Nu såsom detta lageligen händt och skedt ähr, för lag och rätta kungiordt och stadfästadt, och ingen fanns som her emot sade eller säga kunde.


Alsens Ting 1 april 1669

2. Afsades att aldenstundh Pehr Erichsson i Flattmoo sigh eij undraga kan, hafwa för 15 åhr sedan borgat päningar af Ingebor Nillsd:r 6 r.d:r. Derföre hennes broder Oluff Nillsson här caverat, hade räthen godt fogh att påbörda Per nu genast att betalla. Men effter han begiärade delation att skaffa wiss beskedh af hänes broder till mittsommars tijdh ifrån Norgie, att Oluff har päningar opburit af Peder, för medelss en häst dhe sin emelan i Norgie kiöpt hafwa, och Oluff har päningare hooss sigh. Dher före ländzmannen i Offerdal, Mosses Andersson caverat för Per i Flattmo anten skafwade de päningarna 6 r.d:r eller Oluff Nillsson tillstädes ifrån Norgie.

Alsens Ting 18 och 19 oktober 1669

14. Derföre h:r capitein leutn hafwer bem:te odelsmän [fol. 62r] alla tillhoopa gifwit och tillställt 90 r.d:r wederböranderne till fullo nöije, som des oprättade kiöpeskrifft af dato Wången d. 2 aprilis 1669 uthwijsser, med närstånde försäkringh, att hålla h:r cap. skadelööss för allt tillkommande åtahl, som närskrefne wittnen, ländzman i Offerdahl Mosses Andersson, Erich Erichsson i Alltzen och Lars Olsson i Undersåker det samma med sine nampn verificera och stadfästa. Så emedan desse päningar förlängst betalte ähre, afhända dhe för den skull, etc.
Såsom förskrefne kiöp lagligen 3 ressor opbudit och lagståndit ähr, för lag och rätta kundhgiordt och stadfästet, och ingen fans som här emot sade eller säija kunde, hwarföre dömbde iag med nämbden, etc.

17. Pijgan Angnis Andersd:r som tienar hooss h:u Margareta i Trångh, hwillcken hafwer falkat uth sigh hoos ländzman Moses Andersson och tagit staddgepeningar på handen, men eij kommit i tiensten, uthan h:u Margreta den i sin tienst stadgat, der hon och åhret tillförende tillhållit hafwer, skall derföre angees till näste tinget comparera att swara Moses Andersson, och h:u Märit förehöltz eij ährlägia till henne någon löhn

Alsens Ting 17 och 18 oktober 1670

7. Ingebor Nillsd:r i Wången trädde för rätten beswärandes sigh öfwer Per Erichsson i Flattmo, det han icke effter sin låfwom will fullgiöra och betalla henne dhe 6 r.d:r länte päningar för 27 åhr sedan, som belöper 1/2 r.d:r om åhret à 6 pro 100, 9 r.d:r, summan 15 r.d:r som Anders Oluffson i Östbacken och Nills Halfwarson med sin uthgifne attest betyga, at Per Erichsson har tillstådt skullden och begiärat dilation, men nu sedermehra sin lofwen på wrångh wiss berättelsse uttyda will, och Ingebor sine [fol. 164r] päningar eij längre miste kan för sin fattigdomb skuldh. Men emedan detta eij rätta forum ähr be:te saak at afdömma uthan i Offerdahl, dher gällden giordt ähr, altså caverade Moses Andersson för Pähr Erichsson, at dher han tappar saken skolla refundera icke allenast capitalet och interesset, uthan och all anwände expenser för witnen och andra skiählige resters påkostande då genast betahla, hwillcke alla parter pålades till näste Offerdahls laga ting persohnligen comparera, så wittnen, som dhe som saken angå, wid laga straff tilgiörandes.

Alsens Ting 31 oktober 1673

2. Sammaledes Offerdahlzboerne som icke häller sin wägh på Jemptskogen förfärdigat, uthan ländzman Moses Andersson föregifwer, at dhe hafwa legdt giästgifwaren i Bräcke, Swen Nilsson, den reparera och hålla wid macht. Derföre dhe honom penningar gifwit, men sådant eij effterkommit. Altså saakfältes och Offerdahls sochn til 40 marker s.m:t effter 3 cap. bygg. b. och dhe sökie sin man igen, det bäst dhe gitta.

Alsens Ting 2 juni 1675

3. Flickan Ehlin Mosesdotter på 7:de åhret sedan kyndersmässetijdh, ländzmans Moses Anderssons dotter i Offerdahl, klageligen angifwer det gambla kohnan Märit Andersdotter Knapra be:d, 67 åhr gammal, hafwer förledin winter medan hon war hoos sin morfader capp- lahn wällärde h:r Anders Sundium och lärde läsa, fördt sig om een natt till Blåkulla och rijdit på morbrodern h:r Pehr Sundius, satt honom uthanför dörren bundin. Flickan ähr framhafd blifwin til Sathan at taga honom i hand, som hälssade fred, gifwit henne maat. När hon den åth kastade hon den tilbaka. Derföre hon fick hugg, sedan dantzade Märit med dhe andra, och straxt effter rijdit heem. Den andra natten hadhe Märit henne tijt Christi Himmelsfärdzdagh på en karl med rödt håår och skägg, men sluppit sedan hon kom heem till Offerdahl.
Denne Märit Knapra nekade aldeles i förstone. Men effter alfwarsam förmahningh giorde omsider denne bekännelsse, att för 40 åhr sedan då hon tiente hoos gl. ländzman Christen i Kiösta tillhöll dher en skreddardräng, Torsten Jonsson i Qwitzle, som för 1 1⁄2 åhr sedan genom döden afgick, hafwer först hafft sigh till Blåkulla, dher dhe hafwa dantzat med hwarandra. Men föregifwer eij kan wetta huru hon kom tijt, doch bekände at Torsten hafwer tagit sigh af nattsängen, klädt på sigh och satt på een häst och fahrit till Blåkulla. Sedan Torsten hafwer fördt henne någon tijdh hafwer hon rijdit för sigh sielf, dher blifwin satter til kåck, sopat stugun och twättat kiäril.
Inga barn tilförne tijt fördt, men nu nyligen tagit denne Moses dotter Ehlin, och Pehr Nilss dotter i Wången, Kerstin, på 5:te åhret. Tagit h:r Pehr Sundius af nattsängen och satt Ehlin på och rijdit till Blåkulla. När Märit förde Kerstin, hade hon då tagit Pehr i Wångens hwitskallota koo 2 gånger och fahrit til Blåkulla, dher hon [fol. 563v] såth och höll barnen på sina knä, effter hon hade dhem så kiär, och eij annat kunna förstå än dhet skulle wara dhem til goda. Denne Märit Andersdotter Knapra angifwes och af ländzmans Erich Erichssons son, Lars Erichsson, 9 åhr, hafwa fördt sigh til Blåkulla på sin faders röda koo, wändt ryggen ned och buken upp, kom tijt sofwande första natten, honom lijkwäl in hafft. Men andra natten sutit uthanföre dörren i Blåkulla och eij kommit inn. Märit haar förmaant honom tijga och eij afsäija, hwilket altsammans Märit Knapra tilståår fördt honom tijt 2 gånger. Huru och på hwad sätt hon tijt fördes will hon eij bekänna. Allenast fått smörningh af gl. pigan Lucia Nilssdotter i Bleckåsen. Då hon blifwer färdigh och hafwer smordt creaturet, säijandes: Drag nu nohl och ned til helfwetis. På Blekååslägden råkar hon Lucia. När dhe derifrån sigh begifwa, samblas dhe uthi een hoop i wädret och fahra sedan til Blåkulla. Och när hon faar heem dherifrån, säger hon: öster och wäster tilbaka.
Til alt detta nekar Lucia inständigt. Fördenskuld opskiöts til näste tingh, med förmodan skulle kunna andra öfwertyga at komma til bekännelsse.

Alsens Ting 29 och 30 oktober 1675

10. Den 30 octobris 1675 förehades åter kohnan Märit Andersdotter Knapra, hwilken stadigt håller sigh wid sinn förra bekännelsse, det hon hafwer afwikit ifrån Gudh och uti 40 åhrs tijdh tient Sathan, fördt ofwanbe:te barn til Blåkulla, och rijdit på folk och åthskillige creatur. Hafwer och för een tijdh sedan hafft 3 gånger lönskeläge med ogifte persohner, såsom och den fiärde begådt eenfalt hoor med en gifft mansspersohn. Deröfwer hon nu ångrer och begråter sina stora synder.
Hwarföre kan denna ringa rätten Märit Andersdotter Knapra eij ifrån lijfzstraffet befrija, uthan dömmes effter Gudz lagh Exodus 22, v. 18, Wästeråås recess 15 artikel, Kongl. stadga d. 20 junij 1570 i Stockholm och Ubsala, 1538 åhrs besluth, 21 artikel. Dock först i all underdån ödmiukheet remitteres denna ransakningh til högl. Kongl. Håfrättens widare höghwijsa omdöhme och nådige resolution.

http://fornskrift.se/Avskrifter/Undersaker_1649-1690_rev.pdf
Undersåkers tingslags domboksprotokoll 1649–1690
Undersåkers Ting 5–6 december 1683

11. Lappen Tårkell Olsson krefdes för 1681 åhrs uthlagor aff Sohlsiöfiället under Offerdahl sochn som tilstår sigh wara skyldigh för deth åhret, föregifwandes sigh pro a:o 1682 uti wärne till Moses Andersson betahlt 51⁄2 r:d:r á 6 m:r uthlåfwandes willia widh enfordran 1681 åhrs räntha betahla.

Undersåkers Ting 9–11 oktober 1686

5. Anders Pedersson i Swedie kärade till Bengt Larsson i Nohlbyen, för deth han honom såltt för detta Pehr Peerssons hemman i Swedie aff tree tunland för 135 d:r s:m:t dem han bekänner sigh till fullo nöije bekommit, och der dhet honom skulle med någon rätt frångå, obligerat sigh innan sex weckor med iämbgått wederlagh refundera, som sielfwa köpebrefwett daterat Wndersåkers länssmannsgård d. 5 novemb. a:o 1681 med wnderskrefne wittnen nembl. befallningzman Jonas Flodin (l.s.) Moses Andersson Lund (l.s.) Joon Peersson i Wijk, Joon Pedersson i Dufwe, Hans Månson, Nillss Person i Hålland föregifwandes Anders Pederson enn dehl der aff wara dömbdt till cadue, dhet han då eij wiste, och des utan af des bördemänn intett får dhet oklandratt bruka.

Tipsa någon om detta släktträd via e-post!

Har du ytterligare upplysningar om denna släkt eller synpunkter på denna information? Kontakta då släktforskaren med användarnamn ohlund som gjort släktträdet.

Vill du släktforska själv? Skapa ett eget användarkonto på Släktforskningssajten Genvägar.